Knarkkamp i Konflikt

I går hade Dansk radio ett långt inslag om de frågor jag ställt till regeringen i Köpenhamn och kritik mot att det öppnats en klinik där tunga missbrukare ges möjlighet till sprutor med fritt heroin. Enligt uppgifter beräknas projektet kosta 70 miljoner danska kronor och årsförbrukningen som Sundhetsstyrelsen ansvarar för hamnar på 200 000 kronor per person.

Denna lördagsmorgon kom att innebära att jag strax efter åtta fick trava iväg på Stockholms Nordpolsliknande gator i snöfall och bitande vind till Radiohuset på Gärdet. Klockan nio var det programmet Konflikt. Med rätt hårdvinklade inslag, Berne Stålenkrantz från Svenska brukaföreningen och Björn Fries, socialpolitisk talesman för S i Stockholm, var det rätt ensamt att försvara den svenska linjen om ett tydligt nej till narkotika. Nu gjorde det mig ingenting att tilldelas denna roll. Efter att ha träffat missbrukare som lyckats bryta med sitt destruktiva liv, efter att ha talat med mängder av engagerade narkotikapoliser och tullare, känns det enkelt att välja sida. Särskilt inspirerande känns det att ha Erica Lejonroos som i dag arbetar som politisk sekreterare för oss moderater i riksdagen. Hon är öppen och tydlig och berättar om sina tidigare mörka erfarenheter. Hon satt bokstavligt talat fast i skiten. I dag är hon ren och en bra företrädare. Hon brukar vara tydlig med att det skall ställas krav. Tänk om jag fått fria sprutor eller fritt heroin, brukar hon säga. Vad hade då hänt? Inte hade jag haft riksdagshuset som arbetsplats.

Därför tycker jag att det är viktigt att verka för en nolltolerans mot narkotikaanvändning: Aldrig en avvisande attityd riktad mot människor utan alltid mot beteenden.

I Konflikt berördes det faktum att det finns sprututbytesprogram i Skåne men inte i Stockholm. I det senare landstinget har M rent av tydligt sagt nej. Då är det ju också intressant att jämföra. Socialstyrelsens dödsorsaksregister från 2007, som är den senaste statistiken, visar att Skåne har 7,3 döda per 100 000 invånare på grund av narkotika mot exempelvis Stockholm på 5,69 fall och Uppsala med 3,11 fall. Sprutor kan leda till att några slipper smittsamma sjukdomar men ökar risken för att knarka ihjäl sig. 7,3 per 100 000 ger i Skåne mellan 80 och 90 som under 2007 dött på grund av narkotika. Det är många liv. Och många som därmed i förtid lämnat föräldrar, barn, släkt och vänner.

Trots att inslagen i Konflikt kan sägas ha varit tendentiösa fångades ändå en viktig frågeställning. Det berättades om Noomi som fyra och ett halvt år gammal avgiftades för första gången. Ett av hennes barn är nu fjärde generationens missbrukare då Noomis farmor börjat med preparat en gång i tiden i tron att det skulle kunna fungera som bantningsmedel. Även om hennes ena dotter nu satt fast hade hon en femtonåring som tydligt tog avstånd från droger. Och Noomi berättar om hur flickan tagits ifrån henne efter att hon under de första åren haft henne hemma, bredvid sig. Kan smärtan tydligare illustreras? Men det handlar inte bara om en mammas saknad utan om femtonåringen som blivit av med sin mor och sannolikt sin barndom. I valet av sida står jag på den unga dotterns! Just genom att med tull och polis bekämpa inflödet av drogbaronernas produkter och med hjälp av socialtjänst och andra medkännande förmå missbrukare att söka vård skall antalet som drabbas hållas på maximalt låg nivå. För det är inte bara missbrukaren med spruta och heroin som dras ned utan dennes familj, släkt och vänner. Just därför är det viktigt att engagera sig! För Noomis dotters skull!

Inslaget i P1s Konflikt finns här:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2218409&BroadcastDate=&IsBlock=