Jag är emot kvotering

Jag är emot kvotering. Det är en åsikt som rimligtvis delas med många andra moderater. I grunden känns det obekvämt när enskilda individer inte ses som människor med egna egenskaper utan som företrädare för kollektiv. Och det är sedan enkelt att förklara att grupper är bärare av olika åsikter eller hållningar. Runt hörnet finns generaliserande omdömen om invandrare, kristna, judar, handikappade, cigarrökare eller asiater.

Av den anledningen har jag med stigande förvåning följt den debatt som rasat om att moderaterna nu skulle vara för kvotering. Dessutom sägs det att partistyrelsen fattat ett sådant beslut. Jag råkar ju vara ledamot och har därför försökt både i mitt minne som i gamla handlingar gå igenom vad som sagts. Det jag funnit är en Jämställdhetspolitisk plattform antagen för några månader sedan. Ett bra och resonerande dokument. Och där sägs apropå den skeva representationen som kan ses i många bolagsstyrelser: ”Om inte börsbolagen fördubblat andelen kvinnor i styrelserna till 2014 kan det inte uteslutas att vi tvingas överväga ändringar i de regler som föreskriver vilken standard bolagsstyrelserna ska hålla. Dagens situation är inte acceptabel.”

För egen del tycker jag att det är en formulering som är ganska tolkningsbar. I vart fall borde den inte rimligtvis kunna läsas som att kvotering är något önskvärt. Vore så borde det väl ha föreslagits här och nu! Däremot återförs ansvaret till just börsbolagen och valberedningarna. Är ingen orolig för bristande kompetenser och erfarenheter? Mångfald brukar alltid vara bättre än homogenitet!

Och om moderaterna nu är för kvotering, hur kommer det sig att partiet i så fall samtidigt medverkar till att den så kallade positiva diskrimineringen vid landets universitet och högskolor skall avskaffas? Istället för kön är det meriter som skall avgöra!

Börsbolagens sammansättning är i sammanhanget en mindre delfråga. Men ett symptom. Genom den ganska förvirrade diskussionen om kvotering eller inte har fokus kommit att flyttas från det centrala frågeområde som lyfts fram i den moderata plattformen. Det kan inte vara rimligt att män och kvinnor behandlas olika! Lönekartläggningar visar att lika jobb betalas olika. Kompetenser tillvaratas inte alltid. Är det ett Sverige som vi vill att våra barn skall växa upp i?

Ytterst blir det en fråga om attityder och förhållningssätt. Är detta problematiskt eller inte? Besvaras frågan med inte behöver ju inget göras, men i annat fall krävs handling och åtgärder. Kvotering är inte ett sådant sätt men däremot att lyfta fram en spegel så att det faktiskt går att se snedfördelningen i exempelvis styrelser eller vid lönesättning.

Någon kritiker har avfärdat detta som marxism. Problemet är inte att en kommunistisk terminologi utvecklats om strukturer och annat utan att teoretiska resonemang varje gång sägs vara överordnade verkligheten. Detta är ju en av socialismens och andra ”vetenskapliga” ideologiers belastningar: Att själva livet är mindre intressant än texten. Men just den pragmatiska kritiken mot vänster gäller även mot höger. Missa inte hur det ser ut bara för att en del av orden och resonemangen smakar illa! Det handlar om respekt för varandra. Men också att tillvarata hela vår potential. Dit hör både kvinnor som män!