Två omnämnanden

Göran Greider och en del andra vänstermänniskor brukar återkommande hävda att svensk media är borgerligt styrd och kontrollerad. Som bevis för sitt påstående lyfts fram det faktum att de flesta av de papperstidningar som är kvar och ges ut har någon slags icke-socialistisk profil på sina ledarsidor. En första rimlig invändning är att dessa politiska redaktioner inte precis alltid är så vänliga mot Alliansen i allmänhet och en mer borgerlig livs- och samhällssyn bortom den snäva partipolitiken i synnerhet. Till det kommer alla kommentarer, paneler och så kallade analyser i radio, TV och i avisernas nyhetsrapportering som svårligen kan beskrivas som högerorienterade! Och som att det inte skulle räcka finns alla landets kultursidor vilka verkligen fungerar som bastioner för kulturradikalism och vänsterpositioneringar med några få undantag som författaren Bengt Ohlssons uppfriskande artikel i Dagens Nyheter för en tid sedan som i sin tur fått en del rödmärkta att fullständigt krevera och bolmande spruta ut en het lavaström av fördömanden likt en exploderande vulkan!

Själv har jag i förra veckan fått två hedersomnämnanden i var sin kvällstidning. Självfallet på kultursidorna! Skribenterna kanske inte hade för avsikt att jag skulle se så positivt på saken men jag gläder mig både åt frågorna som sällskapet. Först är det naturligtvis den kungliga födseln och alla de monarkistiska jubelropen som fått det att stocka sig i halsen på den republikanska sidan. Inte av rörelse och glädje utan av förtrytelse. Lokaltidningen NST/HD med den radikale chefen Gunnar Bergdahl har utropat kultursidorna till monarkifri zon. Och Expressen har brett på ännu mer med uppslag flera dagar i rad om en republiks förtjänster och det fördärvliga att behålla det statsskick som tjänat oss väl i med- som motgångar under lång tid. Pikant är det ju att de redaktörer som känner sig moderna och avantgardiska får en del av sin lön betald tack vare att samma tidningar gett ut extranummer och jubileumsbilagor med anledning av kronprinsparets familjelycka. Vad den ena delen av redaktionen spottar på tar den andra betalt för!

I Expressen 25 februari får chefsrepublikanen Peter Ahltin (tidigare KD-riksdagsledamot) två sidor. Där intervjuas vad som sägs vara en ny generation politiker som tar strid för ett förändrat statsskick. Bland annat hävdas från denna krets att de har ett ”brett folkligt stöd”. Mig veterligen finns det ingen opinionsmätning som visar att så är fallet. Trots upp- och nedgångar är det ett klart folkflertal som önskar behålla den nuvarande ordningen. Och republikanska föreningen kan ju inte precis medlemsmässigt beskrivas som någon folkfront. Själv blir jag omnämnd i denna artikel av socialdemokraten Hillevi Larsson från Malmö som i riksdagen tagit upp den tidigare grundlagsutredningen. Hon säger att jag anklagade henne för att vilja avskaffa monarkin. Tja, med tanke på vad hon tycker och att hon vill införa republik är det ju svårt att göra annorlunda. Till tidningen säger hon: ”Det var som jag var anklagad för ett brott.” Själv slår hon ett slag för en folkomröstning. Varför inte? Den tanken gör i vart fall inte mig rädd. Tvärtom.

I Aftonbladet 26 februari var det två kultursidor om jobben och vad som hävdas vara en ”smaklös allians mellan borgare och burgare”. McDonalds, för många själva ursymbolen för USA, finns i blickfånget. Surt konstateras att många moderater med glädje berättat om de företag som både sänker priser och nyanställer som resultat av den sänkta restaurangmomsen. McDonalds är i det sammanhanget ett bra exempel. Det finns fler! Särskilt positivt är det då många unga får sitt första jobb på snabbmatställen. Viktiga erfarenheter och en första lön. S-ledaren Håkan Juholt talade ju också på sin tid föraktfullt om McDonaldsbidrag. Att Aftonbladets vänsterradikaler fortsätter längs det spåret är kanske inte förvånande. Själv nämns jag därför att jag berömt en av alla entreprenörer som har fem restauranger för hennes insatser. ”Sverige behöver fler som henne”, citeras jag. Det är korrekt. Mer fel är att beskriva mig som EU-parlamentariker. Den faktagranskningen säger nog en del om materialet i övrigt. Jag har fler goda exempel. För någon dag sedan talade jag med ett företagarpar i Ängelholm. Med löfte om att inte avslöja kommande koncept och planer berättade de om kommande expansion och hur ett par personer ska nyanställas just tack vare att man nu kan satsa genom den sänkta momsen. Aftonbladet får gärna citera mig: ”Nordvästskåne behöver fler som dem!” Notabelt är tondövheten för de jobb som uppstår och har uppstått. Det säger faktiskt väldigt mycket om dagens socialister!

Mer Öresundsintegration!

I P1-programmet Plånboken har Hillevi Larsson (S) och jag diskuterat Öresundsintegration. Före sändningen gavs vi uppmaningen att inte låta samtalet endast bli en historieskrivning över vilken regering som misslyckats med vad. Och vi skötte oss genom att gemensamt lyfta fram problem och svårigheter som fortfarande präglar utbytet mellan Skåne och Själland trots att det är tio år sedan bron invigdes. Det är viktigt att konstruktivt och gärna över parti- och blockgränser peka på vad som kan förbättras. Naturligtvis är det också riktigt bra när riksmedia uppmärksammar en del av de stolligheter som präglar vardagen för dem som bor på ena sidan men arbetar på den andra. Ibland när gränshindersdiskussioner förs i talarstolen brukar andra riksdagsledamöter anse att de från Skåne, Värmland eller Tornedalen talar i egen sak när olika svårigheter beskrivs.

Plånboken kastade ljus över vad som kan kallas ”extraknäcksförbudet”. Enkelt uttryckt: Den som bor i Sverige, har arbete i Danmark kan inte tjäna extra pengar i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala svenska arbetsgivaravgifter. Från regeringshåll arbetas med frågan. Tyvärr är det ju så många gånger att det är lättare att identifiera problemen än komma med lösningarna då systemen i respektive land inte är fullt jämförbara. Debatt och granskning kan dock lättare leda saker framåt.

Samtidigt finns ändå politiska skillnader väl värda att lyfta fram. Alliansregeringen har helt klart ökat tempot i gränshindersarbetet ivrigt påhejad av oss ledamöter i Nordiska rådet. Ett Gränshindersforum har bildats med en företrädare för varje nordiskt land. Hittills har 27 olika sorters barriärer och svårigheter tagits bort. Fler är att vänta. Det kan jämföras med nio under ungefär samma tidsperiod då socialdemokraterna hade makten. Det är allt från möjligheten att förnya danskt taxikort om man bor i Sverige till lättare för utländska medborgare att få ett svensk ID-kort, långtidssjukskrivna pendlare att få A-kassa samt att deltidsarbete med kompletterande arbetslöshetsförsäkring nu är möjligt i Öresundsregionen.

En viktig förklaring till den ökade integrationen och rörligheten är Öresundsbron. Det har blivit enklare att arbetspendla och studera. Därför behövs en ny fast förbindelse. Den behövs för att öka trafikkapaciteten vilket är bra inför det helt nya läge som uppstår med en bro mellan Själland och Tyskland någonstans runt 2016. Därmed är det en stor fördel för hela den svenska västkusten inklusive Osloregionen. Men det handlar också om att knyta Helsingborgsområdet närmare Helsingör och resten av Själland. Alliansregeringen har öppnat för att utreda frågan. Märkligt nog har den rödgröna oppositionen inte sagt någonting trots att den utlovar 100 miljarder mer i infrastruktursatsningar fram till 2021. Här hade den borgerliga stafettpinnen kunnat tas över av S, V och MP med ännu skarpare förslag som underlättat för Allianspolitiker att kräva mer av sina partiledningar. Nu är det tyst från de rödgröna om HH. Ett allvarligt misstag!

För det tredje kommer vi att behöva Öresundsintegration ifall det blir maktskifte. Redan i dag är det många yngre som arbetar inom serviceyrken i Danmark. Från S, V och MP föreslås en dubblering av arbetsgivaravgiften för dem under 26 år. Det kommer att leda till större svårigheter för denna grupp att komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Då behövs Öresundståg som kan ta de yngre till Köpenhamn. 10 miljarder i ökad beskattning för de unga som jobbar är att vänta vid regeringsskifte!

I en vetenskaplig rapport från januari 2009 beställd av EU-kommissionen har pendling mellan de 27 medlemsländerna granskats. Rörelserna mellan Sverige och Danmark antas öka kraftigt. Fjärde mest av ett trettiotal gränsregioner i Europa. Och de danskar som kommer till Sverige antas vara bland de grupper som har minst utträngningseffekt på dem som redan arbetar i landet (ingen kommer hit och ”tar” jobben). Intressant är dock att socialförsäkringssystemen sägs utgöra ett mindre problem i förhållandet mellan Finland och Sverige medan just mellan Danmark och Sverige så visar denna mätning att det är ett påtagligt större problem. Därför är det viktigt med opinionsbildning. Och därför är det viktigt med fortsatta förhandlingar mellan den svenska och danska regeringen. För det handlar om vår vardag, vi ungefär 3,6 miljoner som bor i Öresundsområdet!

P1-programmet Plånboken går att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778