Scandlines stod måndag 3 oktober värd för ett möte om Öresund på nyrenoverad färjan Hamlet. Ett bra initiativ där svenska och danska företrädare samlades på det som av VD Henrik Rörbaek betecknas som en flytande bro mellan Skåne och Själland. I färjans fräscha lokaler finns numera exempelvis en särskild avdelning för de många pendlare som dagligen tar sig mellan Helsingborg och Helsingör. Ett konkret exempel på hur både sidor av vattnet alltmer knyts närmare varandra.
För egen del talade jag under rubriken: Är integrationen mellan Danmark och Sverige förlorad? Och på det kan avges ett entydigt Ja – och ett entydigt Nej! Det finns nämligen både saker som går i rätt riktning som i fel.
Efter att ha bott i Öresundsområdet i över tjugo år tycker jag att man kan säga att Danmark på ett sätt blivit mer inåtvänt. Det talas mer om vad ”danskhet” innebär. En effekt av det förändrade klimatet var också de nya regler om tull- och gränskontroller som blev resultatet av tidigare budgetförhandlingar. Både Tyskland som EU-kommissionen har starkt reagerat mot talet om permanenta kontroller.
Diskussionen om förändrade passrutiner fortsätter också. Redan i våras kom uppgifter om skärpta kontroller. Själv ställde jag en skriftlig fråga till den danska regeringen och väntar fortfarande på svar. Verkar underligt! Det är lika konstigt att behöva visa pass på resan mellan Ängelholm, Helsingborg och Malmö till Köpenhamn eller Helsingör som att visa pass på tåg mellan Stockholm och Uppsala. Visionen måste vara fri rörlighet. Det ska vara enkelt att bo på ena sidan och arbeta, handla eller njuta av kultur på den andra. En Scandlines-färja som stadigt åker fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör är väl också något av själva sinnebilden för en sådan rörlighet!
En växande barriär i Öresund tror jag språket är på väg att bli. Det är därför viktigt att vi på alla sätt personligen gör vad vi kan för att öka förståelsen. Hemma i Skåne brukar jag lyssna en hel del på dansk radio, musiken är densamma men det är gott att få mellansnacket på danska! De skandinaviska språken är en nordisk tillgång och inte ett problem!
Ibland tar vi också våra länder för självklara. Danmark är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. Det säljs för runt 30 miljarder om året. Det gör Danmark till femte land. Kina som alla talar om som en viktig marknad är ungefär hälften på 16 miljarder. Vi har också mer att göra med varandra än någonsin. Företagen har här på många sätt gått före och det har bildats gemensamma nordiska koncerner.
Till det kommer så också det Gränshinderforum som arbetar sedan några år tillbaka. Olika barriärer försöker identifieras och lösningar tas fram. Ett av de problem Scandlines VD lade fram var det så kallade ”extraknäcksförbudet” som innebär att en svensk som arbetar i Danmark inte kan ta något jobb i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala arbetsgivaravgift för hela den svenska lönen. Verkligen stötande! Samtidigt så har förhandlingar pågått mellan de båda länderna i åratal för att finna en fungerande lösning. När det handlar om juridik och omfattande välfärdssamhällen är det ibland mycket enklare att se svårigheterna än finna fungerande lösningar som håller på båda sidor.
Samarbetet de senaste åren har också varit mycket nära regeringarna emellan. Det ska bli intressant att se om det fortsätter med Helle Thorning-Schmidt som ny statsminister i Köpenhamn. Hon har i vart fall haft goda kontakter med svenska S, särskilt då förra partiledaren Mona Sahlin.
För egen del är jag glad över att se Henrik Dam Kristensen som ny transportminister (S). Det är en god nordisk vän som förstår integrationens betydelse. Jag känner Henrik Dam Kristensen väl sedan många år i Nordiska rådet. Vi har tidigare suttit i samma utskott och han har det senaste året varit president i Nordiska rådet. Bakom sig har han en lång karriär som partisekreterare, europaparlamentariker och minister i tidigare regeringar. Tidigare har vi tillsammans arbetat för ökad öppenhet och rörlighet bland annat i Öresundsregionen. Det ska bli ett sant nöje att följa upp tidigare gemensamma förslag med frågor till Henrik Dam Kristensen som transportminister och företrädare för den danska regeringen.
Är integrationen förlorad. Alls icke! Men den behöver sina bärare! Några av dem fanns på plats på färjan Hamlet mellan Helsingborg och Helsingör.
Visar inlägg med etikett Öresundsintegration. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Öresundsintegration. Visa alla inlägg
tisdag 4 oktober 2011
torsdag 15 september 2011
Ingen rösträtt är ett gränshinder
Torsdag 15 september. Val till folketinget. I det längsta har Danmarks statsminister väntat med att skriva ut valet och därmed starten för en ny fyra år lång mandatperiod. Nu är det så dags!
För några dagar sedan hade jag en debattartikel i Sydsvenskan som väckt viss uppmärksamhet. Många säger sig inte vara medvetna om den problematik jag lyfter fram nämligen att danska medborgare bosatta utomlands inte får rösta i folketingsvalet. Fler och fler danskar har ju valt att bosätta sig på den svenska sidan. Nu upptäcker de att en dansk 60 kilometer öster om Köpenhamn inte är lika mycket värd som en dansk 60 kilometer väster om Köpenhamn. Den som bor i Sverige och Skåne får inte rösta. I sin förlängning kan detta ses som ett gränshinder då det naturligtvis kan leda till att somliga funderar på var de egentligen ska bo. Jag menar att detta strider mot tanken på den fria rörlighetens Norden!
Pikant i sammanhanget är det ju att danska politiker genom ett förmånligt skatteavtal försäkrat sig om att danska medborgare som bor i Sverige men arbetar i Danmark betalar skatt på den danska sidan. Någon möjlighet att vara med och förvalta pengarna genom att utse folketingsföreträdare finns dock inte! Pengarna vill man ha men inte rösterna!
I samband med min artikel har några dessutom påmint om det faktum att Danmark inte tillåter dubbelt medborgarskap. Det gör att den som valt att bosätta sig utomland inte får rösträtt i folketingsvalet men om den bor på svensk sida får den heller inte rösta i riksdagsvalet. Och det gäller även dem som mycket unga kom till Sverige.
Jag skriver bland annat: ”Den danska grundlagen förhindrar dem som bor utanför landets gränser att delta i folketingsvalet. Det skiljer sig helt från exempelvis Sverige och Finland där utlandsrösterna ses som viktiga. I dag beräknas cirka 150 000 danskar bo utomlands, inte så få på den svenska sidan. Och därmed fungerar det som ett slags gränshinder som strider mot tanken på att man ska kunna bo, arbeta, studera och verka var som helst i Norden oberoende av medborgarskap.
Två problemområden som ofta framkommer i samtal med utlandsdanskar bosatta i Skåne är dels det nuvarande skatteavtalet mellan länderna som gör det omöjligt att betala kommun- och landstingsskatt i Sverige trots att det är här servicen nyttjas och dels att man som dansk inte får rösta i folketingsvalet. Möjligheten att som medborgare påverka det egna landets politiska utveckling är viktig.
I ett integrerat Skåne och Själland, i en gränsbygd värd namnet, skall den enskilde i så liten utsträckning som möjligt känna av problem eller hinder beroende på att man är medborgare i ett land men bosatt i ett annat. Visionen måste vara att det som svensk skall gå att bo och verka på samma grund i Danmark som i Sverige, och omvänt att man som dansk skall kunna bo och verka på samma grund i Sverige som i Danmark.”
Här finns hela min artikel i Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1543755/Brist-pa-rostratt-ett-granshinder.html
För några dagar sedan hade jag en debattartikel i Sydsvenskan som väckt viss uppmärksamhet. Många säger sig inte vara medvetna om den problematik jag lyfter fram nämligen att danska medborgare bosatta utomlands inte får rösta i folketingsvalet. Fler och fler danskar har ju valt att bosätta sig på den svenska sidan. Nu upptäcker de att en dansk 60 kilometer öster om Köpenhamn inte är lika mycket värd som en dansk 60 kilometer väster om Köpenhamn. Den som bor i Sverige och Skåne får inte rösta. I sin förlängning kan detta ses som ett gränshinder då det naturligtvis kan leda till att somliga funderar på var de egentligen ska bo. Jag menar att detta strider mot tanken på den fria rörlighetens Norden!
Pikant i sammanhanget är det ju att danska politiker genom ett förmånligt skatteavtal försäkrat sig om att danska medborgare som bor i Sverige men arbetar i Danmark betalar skatt på den danska sidan. Någon möjlighet att vara med och förvalta pengarna genom att utse folketingsföreträdare finns dock inte! Pengarna vill man ha men inte rösterna!
I samband med min artikel har några dessutom påmint om det faktum att Danmark inte tillåter dubbelt medborgarskap. Det gör att den som valt att bosätta sig utomland inte får rösträtt i folketingsvalet men om den bor på svensk sida får den heller inte rösta i riksdagsvalet. Och det gäller även dem som mycket unga kom till Sverige.
Jag skriver bland annat: ”Den danska grundlagen förhindrar dem som bor utanför landets gränser att delta i folketingsvalet. Det skiljer sig helt från exempelvis Sverige och Finland där utlandsrösterna ses som viktiga. I dag beräknas cirka 150 000 danskar bo utomlands, inte så få på den svenska sidan. Och därmed fungerar det som ett slags gränshinder som strider mot tanken på att man ska kunna bo, arbeta, studera och verka var som helst i Norden oberoende av medborgarskap.
Två problemområden som ofta framkommer i samtal med utlandsdanskar bosatta i Skåne är dels det nuvarande skatteavtalet mellan länderna som gör det omöjligt att betala kommun- och landstingsskatt i Sverige trots att det är här servicen nyttjas och dels att man som dansk inte får rösta i folketingsvalet. Möjligheten att som medborgare påverka det egna landets politiska utveckling är viktig.
I ett integrerat Skåne och Själland, i en gränsbygd värd namnet, skall den enskilde i så liten utsträckning som möjligt känna av problem eller hinder beroende på att man är medborgare i ett land men bosatt i ett annat. Visionen måste vara att det som svensk skall gå att bo och verka på samma grund i Danmark som i Sverige, och omvänt att man som dansk skall kunna bo och verka på samma grund i Sverige som i Danmark.”
Här finns hela min artikel i Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1543755/Brist-pa-rostratt-ett-granshinder.html
onsdag 5 maj 2010
Mer Öresundsintegration!
I P1-programmet Plånboken har Hillevi Larsson (S) och jag diskuterat Öresundsintegration. Före sändningen gavs vi uppmaningen att inte låta samtalet endast bli en historieskrivning över vilken regering som misslyckats med vad. Och vi skötte oss genom att gemensamt lyfta fram problem och svårigheter som fortfarande präglar utbytet mellan Skåne och Själland trots att det är tio år sedan bron invigdes. Det är viktigt att konstruktivt och gärna över parti- och blockgränser peka på vad som kan förbättras. Naturligtvis är det också riktigt bra när riksmedia uppmärksammar en del av de stolligheter som präglar vardagen för dem som bor på ena sidan men arbetar på den andra. Ibland när gränshindersdiskussioner förs i talarstolen brukar andra riksdagsledamöter anse att de från Skåne, Värmland eller Tornedalen talar i egen sak när olika svårigheter beskrivs.
Plånboken kastade ljus över vad som kan kallas ”extraknäcksförbudet”. Enkelt uttryckt: Den som bor i Sverige, har arbete i Danmark kan inte tjäna extra pengar i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala svenska arbetsgivaravgifter. Från regeringshåll arbetas med frågan. Tyvärr är det ju så många gånger att det är lättare att identifiera problemen än komma med lösningarna då systemen i respektive land inte är fullt jämförbara. Debatt och granskning kan dock lättare leda saker framåt.
Samtidigt finns ändå politiska skillnader väl värda att lyfta fram. Alliansregeringen har helt klart ökat tempot i gränshindersarbetet ivrigt påhejad av oss ledamöter i Nordiska rådet. Ett Gränshindersforum har bildats med en företrädare för varje nordiskt land. Hittills har 27 olika sorters barriärer och svårigheter tagits bort. Fler är att vänta. Det kan jämföras med nio under ungefär samma tidsperiod då socialdemokraterna hade makten. Det är allt från möjligheten att förnya danskt taxikort om man bor i Sverige till lättare för utländska medborgare att få ett svensk ID-kort, långtidssjukskrivna pendlare att få A-kassa samt att deltidsarbete med kompletterande arbetslöshetsförsäkring nu är möjligt i Öresundsregionen.
En viktig förklaring till den ökade integrationen och rörligheten är Öresundsbron. Det har blivit enklare att arbetspendla och studera. Därför behövs en ny fast förbindelse. Den behövs för att öka trafikkapaciteten vilket är bra inför det helt nya läge som uppstår med en bro mellan Själland och Tyskland någonstans runt 2016. Därmed är det en stor fördel för hela den svenska västkusten inklusive Osloregionen. Men det handlar också om att knyta Helsingborgsområdet närmare Helsingör och resten av Själland. Alliansregeringen har öppnat för att utreda frågan. Märkligt nog har den rödgröna oppositionen inte sagt någonting trots att den utlovar 100 miljarder mer i infrastruktursatsningar fram till 2021. Här hade den borgerliga stafettpinnen kunnat tas över av S, V och MP med ännu skarpare förslag som underlättat för Allianspolitiker att kräva mer av sina partiledningar. Nu är det tyst från de rödgröna om HH. Ett allvarligt misstag!
För det tredje kommer vi att behöva Öresundsintegration ifall det blir maktskifte. Redan i dag är det många yngre som arbetar inom serviceyrken i Danmark. Från S, V och MP föreslås en dubblering av arbetsgivaravgiften för dem under 26 år. Det kommer att leda till större svårigheter för denna grupp att komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Då behövs Öresundståg som kan ta de yngre till Köpenhamn. 10 miljarder i ökad beskattning för de unga som jobbar är att vänta vid regeringsskifte!
I en vetenskaplig rapport från januari 2009 beställd av EU-kommissionen har pendling mellan de 27 medlemsländerna granskats. Rörelserna mellan Sverige och Danmark antas öka kraftigt. Fjärde mest av ett trettiotal gränsregioner i Europa. Och de danskar som kommer till Sverige antas vara bland de grupper som har minst utträngningseffekt på dem som redan arbetar i landet (ingen kommer hit och ”tar” jobben). Intressant är dock att socialförsäkringssystemen sägs utgöra ett mindre problem i förhållandet mellan Finland och Sverige medan just mellan Danmark och Sverige så visar denna mätning att det är ett påtagligt större problem. Därför är det viktigt med opinionsbildning. Och därför är det viktigt med fortsatta förhandlingar mellan den svenska och danska regeringen. För det handlar om vår vardag, vi ungefär 3,6 miljoner som bor i Öresundsområdet!
P1-programmet Plånboken går att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778
Plånboken kastade ljus över vad som kan kallas ”extraknäcksförbudet”. Enkelt uttryckt: Den som bor i Sverige, har arbete i Danmark kan inte tjäna extra pengar i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala svenska arbetsgivaravgifter. Från regeringshåll arbetas med frågan. Tyvärr är det ju så många gånger att det är lättare att identifiera problemen än komma med lösningarna då systemen i respektive land inte är fullt jämförbara. Debatt och granskning kan dock lättare leda saker framåt.
Samtidigt finns ändå politiska skillnader väl värda att lyfta fram. Alliansregeringen har helt klart ökat tempot i gränshindersarbetet ivrigt påhejad av oss ledamöter i Nordiska rådet. Ett Gränshindersforum har bildats med en företrädare för varje nordiskt land. Hittills har 27 olika sorters barriärer och svårigheter tagits bort. Fler är att vänta. Det kan jämföras med nio under ungefär samma tidsperiod då socialdemokraterna hade makten. Det är allt från möjligheten att förnya danskt taxikort om man bor i Sverige till lättare för utländska medborgare att få ett svensk ID-kort, långtidssjukskrivna pendlare att få A-kassa samt att deltidsarbete med kompletterande arbetslöshetsförsäkring nu är möjligt i Öresundsregionen.
En viktig förklaring till den ökade integrationen och rörligheten är Öresundsbron. Det har blivit enklare att arbetspendla och studera. Därför behövs en ny fast förbindelse. Den behövs för att öka trafikkapaciteten vilket är bra inför det helt nya läge som uppstår med en bro mellan Själland och Tyskland någonstans runt 2016. Därmed är det en stor fördel för hela den svenska västkusten inklusive Osloregionen. Men det handlar också om att knyta Helsingborgsområdet närmare Helsingör och resten av Själland. Alliansregeringen har öppnat för att utreda frågan. Märkligt nog har den rödgröna oppositionen inte sagt någonting trots att den utlovar 100 miljarder mer i infrastruktursatsningar fram till 2021. Här hade den borgerliga stafettpinnen kunnat tas över av S, V och MP med ännu skarpare förslag som underlättat för Allianspolitiker att kräva mer av sina partiledningar. Nu är det tyst från de rödgröna om HH. Ett allvarligt misstag!
För det tredje kommer vi att behöva Öresundsintegration ifall det blir maktskifte. Redan i dag är det många yngre som arbetar inom serviceyrken i Danmark. Från S, V och MP föreslås en dubblering av arbetsgivaravgiften för dem under 26 år. Det kommer att leda till större svårigheter för denna grupp att komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Då behövs Öresundståg som kan ta de yngre till Köpenhamn. 10 miljarder i ökad beskattning för de unga som jobbar är att vänta vid regeringsskifte!
I en vetenskaplig rapport från januari 2009 beställd av EU-kommissionen har pendling mellan de 27 medlemsländerna granskats. Rörelserna mellan Sverige och Danmark antas öka kraftigt. Fjärde mest av ett trettiotal gränsregioner i Europa. Och de danskar som kommer till Sverige antas vara bland de grupper som har minst utträngningseffekt på dem som redan arbetar i landet (ingen kommer hit och ”tar” jobben). Intressant är dock att socialförsäkringssystemen sägs utgöra ett mindre problem i förhållandet mellan Finland och Sverige medan just mellan Danmark och Sverige så visar denna mätning att det är ett påtagligt större problem. Därför är det viktigt med opinionsbildning. Och därför är det viktigt med fortsatta förhandlingar mellan den svenska och danska regeringen. För det handlar om vår vardag, vi ungefär 3,6 miljoner som bor i Öresundsområdet!
P1-programmet Plånboken går att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778
söndag 11 april 2010
Öresundsintegration
I fredags debatterades ett antal interpellationer i kammaren. En av dem var ställd av Hillevi Larsson (S) och handlade om Öresundsintegration. Vidare mycket nytt hade hon inte att komma med. Samtidigt är det ju alltid bra att frågeställningar om läget kring Skåne och Själland dryftas.
En av hennes huvudteser var att det nuvarande skatteavtalet mellan Sverige och Danmark är dåligt. Det finns all anledning att hålla med. Danska medborgare som bor i Sverige men arbetar på andra sidan Öresund betalar skatt där de jobbar. Det innebär att ett antal kommuner går miste om intäkter samtidigt som alla kan nyttja den lokala servicen. Regeringen har slitit med frågan men tyvärr inte lyckats förmå motparten att tänka om. Visst försökte Hillevi Larsson lägga skulden på Alliansen. Jag tillhörde dock dem som påminde om att den nuvarande överenskommelsen tecknades 2003. Kanske kunde hon istället fråga hur dåvarande finansminister Bosse Ringholm (S) tänkte - eller mer korrekt inte tänkte!
Jag tycker regeringen har varit ambitiös i försöken att riva gränshinder. Ett stort problem är dock att skatter och ersättningssystem är länkade till varandra. Görs en förändring inom ett område finns risken att det kan få oönskade konsekvenser inom en helt annan sektor. Inom ramen för det nordiska arbetet har tillsatts en Gränshinderskommission. Runt 30 mer eller mindre stora och små förtretligheter har hittills avskaffats.
I debatten påminde jag om att utgångspunkten måste vara individen. Vad kan göras för att underlätta vardagen? ”Det centrala när det gäller Öresundsintegration men även när det gäller andra gränsregioner som mellan Värmland och Norge och i Tornedalen är att man hela tiden ska ha medborgarperspektivet. Hur kan vi göra vardagen enklare? Hur kan vi bo på den ena sidan, arbeta på den andra, studera på den tredje och njuta av kultur på den fjärde? Det är vad integration handlar om oavsett om vi har Öresundsperspektivet som i den här interpellationen eller ett bredare nordiskt perspektiv.
Den slutsats som man framför allt kan dra i ministerns svar är att det också på en annan nivå, nämligen EU-nivån, sker stora regelförändringar. Det gäller till exempel mobiltelefoner och också när det gäller bank- och kreditkort. Där kan mer göras i Norden. Jag ser att ministern nickar instämmande.
Jag brukar återkomma till frågan att det finns rätt fåniga kort- och bankavgifter för transaktioner nordiska länder emellan. Det är frustrerande att stå i Helsingborg och göra en transaktion till Helsingör där man kan vinka till varandra och det blir dyrare än om man skulle göra samma typ av transaktion från Helsingborg till Pajala. Det finns skäl att göra något åt det.”
Men det finns samtidigt fler konstigheter: ”Om du exempelvis som svensk boende i Sverige jobbar i Danmark och dessutom har ett extraknäck i Sverige ska din danska arbetsgivare betala svensk arbetsgivaravgift för dig. Detta problem trodde man att man hade löst i och med att Danmark tillät skattereduktion med motsvarande belopp om den svenska arbetstagaren betalade in arbetsgivaravgiften. Detta går inte rent praktiskt. En privatperson kan tydligen inte betala in arbetsgivaravgift i Sverige.
Detta är en av många detaljer som för den enskilda är frustrerande och irriterande och som det är viktigt att vi försöker på olika sätt politiskt lösa.”
Avslutningsvis så berättade jag om den motion som jag skrivit som undertecknats av de moderata riksdagsledamöterna från Skåne om ett gemensamt porto: ”Nu när det danska och det svenska postväsendet har gått samman skulle idén om ett svensk-danskt eller kanske, i all ödmjukhet, skånsk-själländskt porto vara bra. Det är rätt konstigt att det tar längre tid och är dubbelt så dyrt att skicka ett brev från Ängelholm till Köpenhamn än från Ängelholm till Kiruna. Det uppfattas som lite märkligt.”
Om det inte kommer fler interpellationer på detta tema ges dock alla förutsättningar att fortsätta debatten då skrivelserna om det nordiska frågorna skall behandlas den 22 juni. Jag tänker i vart fall skriva upp mig på talarlistan!
En av hennes huvudteser var att det nuvarande skatteavtalet mellan Sverige och Danmark är dåligt. Det finns all anledning att hålla med. Danska medborgare som bor i Sverige men arbetar på andra sidan Öresund betalar skatt där de jobbar. Det innebär att ett antal kommuner går miste om intäkter samtidigt som alla kan nyttja den lokala servicen. Regeringen har slitit med frågan men tyvärr inte lyckats förmå motparten att tänka om. Visst försökte Hillevi Larsson lägga skulden på Alliansen. Jag tillhörde dock dem som påminde om att den nuvarande överenskommelsen tecknades 2003. Kanske kunde hon istället fråga hur dåvarande finansminister Bosse Ringholm (S) tänkte - eller mer korrekt inte tänkte!
Jag tycker regeringen har varit ambitiös i försöken att riva gränshinder. Ett stort problem är dock att skatter och ersättningssystem är länkade till varandra. Görs en förändring inom ett område finns risken att det kan få oönskade konsekvenser inom en helt annan sektor. Inom ramen för det nordiska arbetet har tillsatts en Gränshinderskommission. Runt 30 mer eller mindre stora och små förtretligheter har hittills avskaffats.
I debatten påminde jag om att utgångspunkten måste vara individen. Vad kan göras för att underlätta vardagen? ”Det centrala när det gäller Öresundsintegration men även när det gäller andra gränsregioner som mellan Värmland och Norge och i Tornedalen är att man hela tiden ska ha medborgarperspektivet. Hur kan vi göra vardagen enklare? Hur kan vi bo på den ena sidan, arbeta på den andra, studera på den tredje och njuta av kultur på den fjärde? Det är vad integration handlar om oavsett om vi har Öresundsperspektivet som i den här interpellationen eller ett bredare nordiskt perspektiv.
Den slutsats som man framför allt kan dra i ministerns svar är att det också på en annan nivå, nämligen EU-nivån, sker stora regelförändringar. Det gäller till exempel mobiltelefoner och också när det gäller bank- och kreditkort. Där kan mer göras i Norden. Jag ser att ministern nickar instämmande.
Jag brukar återkomma till frågan att det finns rätt fåniga kort- och bankavgifter för transaktioner nordiska länder emellan. Det är frustrerande att stå i Helsingborg och göra en transaktion till Helsingör där man kan vinka till varandra och det blir dyrare än om man skulle göra samma typ av transaktion från Helsingborg till Pajala. Det finns skäl att göra något åt det.”
Men det finns samtidigt fler konstigheter: ”Om du exempelvis som svensk boende i Sverige jobbar i Danmark och dessutom har ett extraknäck i Sverige ska din danska arbetsgivare betala svensk arbetsgivaravgift för dig. Detta problem trodde man att man hade löst i och med att Danmark tillät skattereduktion med motsvarande belopp om den svenska arbetstagaren betalade in arbetsgivaravgiften. Detta går inte rent praktiskt. En privatperson kan tydligen inte betala in arbetsgivaravgift i Sverige.
Detta är en av många detaljer som för den enskilda är frustrerande och irriterande och som det är viktigt att vi försöker på olika sätt politiskt lösa.”
Avslutningsvis så berättade jag om den motion som jag skrivit som undertecknats av de moderata riksdagsledamöterna från Skåne om ett gemensamt porto: ”Nu när det danska och det svenska postväsendet har gått samman skulle idén om ett svensk-danskt eller kanske, i all ödmjukhet, skånsk-själländskt porto vara bra. Det är rätt konstigt att det tar längre tid och är dubbelt så dyrt att skicka ett brev från Ängelholm till Köpenhamn än från Ängelholm till Kiruna. Det uppfattas som lite märkligt.”
Om det inte kommer fler interpellationer på detta tema ges dock alla förutsättningar att fortsätta debatten då skrivelserna om det nordiska frågorna skall behandlas den 22 juni. Jag tänker i vart fall skriva upp mig på talarlistan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
