På andra sidan Östersjön

Den gamla svarta Moleskine är full med anteckningar och noteringar. Dags att börja på en ny! Den förra var inköpt på El Corte i Las Palmas och den nya på Hedengrens i Stockholm. Två favoritställen att handla på! Ett block räcker ungefär ett halvår.

Bläddrar igenom en del av det nedtecknade. Återstår en del artikelmaterial. Bland annat skall jag skriva något längre om förra veckans resa med delar av Försvarsutskottet till Lettland och Litauen. Det var mycket lyckade dagar och i bagaget hem medfördes en hel del kunskap, insikter och en bunt visitkort.

De politiska företrädarna i både Riga och Vilnius var väldigt angelägna om att understryka vikten och behovet av goda kontakter med riksdag och regering i Stockholm. Det beklagades att länderna hade glidit ifrån varandra sedan de tre baltiska republikernas inträde i både EU och Nato. Det är dags för bilateralt utbyte! Ambassaderna gör också ett väldigt bra arbete för att bygga relationer och upprätthålla förbindelser. Glädjande nog finns även försvarsattachéer på plats i alla tre stater.

Från politiskt håll var man tydliga över ett par saker. För det första beklagades både i Lettland och Litauen över att den ekonomiska krisen slagit hårt mot de egna försvarsbudgeterna. I Lettland räknar man med 40-60 procent reduceringar. I vart av de två besökta länderna är den totala summan motsvarande cirka två miljarder kronor per år och då går merparten till löner för anställda. Det har varit neddragningar och försämringar. Man står långt från Nato-målen men försöker kompensera detta genom att vara ytterst lojala mot insatserna i Afghanistan och Libyen. Sverige får mycket beröm och visas stor respekt för sina insatser som skett utan Nato-medlemskap.

I hela Baltikum finns också en uttalad vilja att delta i en ny nordisk stridsgrupp under svensk ledning under 2014 (NBG14): Vi vill hemskt gärna vara med! För egen del finner jag det vara ett rimligt önskemål som på alla sätt bör respekteras! Det skall bli intressant att se om socialdemokraterna halkar omkring i denna fråga såsom de gjort nu kring deltagande i Libyen. Att tänka efter före är inte så dumt!

Rent allmänt har den ekonomiska krisen under de senaste åren slagit hårt. Samtidigt märks en tydlig vilja att hantera utmaningarna. Det visar också kontrasten gentemot Sverige där långsiktighet och ansvarstagande gett sådan synbar utdelning.

Både Lettland och Litauen är medvetna om att länderna fungerar som ett slags lackmustest på Rysslands intresse att ha goda relationer med sin omvärld. Just nu är färgen lätt röd. Lettlands president har nämligen för en tid sedan gjort besök i Moskva. Inga större konflikter är inrapporterade. Litauen är däremot djupt bekymrade och starkt misstroende över rysk energipolitik. Litauen får betala det högsta gaspriset i området. Och Ryssland medverkar aggressivt till att det byggs ett nytt kärnkraftverk i Kaliningrad och ett nytt planeras i Vitryssland bara några mil från Vilnius!

Även om det understryks att regionen för närvarande är ganska säker och att de konventionella hotens bedöms vara få finns ändå en oro över den stora grannen i öster. Eller som Litauens försvarsminister uttryckte det: ”Det finns ett imperialistiskt drag i rysk politik.” Samtidigt är man medveten om att Rysslands stora utmaningar i dag knappast finns i väst (även om i sammanhanget lilla Lettland ibland brukar kuriöst nog dyka upp i ryska opinionsmätningar som ett av de länder som utgör störst hot) utan snarare i söder och öster där det handlar om exempelvis terrorism och olja.

Hur man än vrider och vänder återkommer gärna samtal kring försvar och säkerhet till energifrågor i Lettland och Litauen. Här är de tydligt sammankopplade. I år kommer 20 år av diplomatiska förbindelser att firas. I Vilnius har exempelvis de svenska diplomatiska bilarna ett registreringsnummer som börjar med siffran 1 för att ange vilken nation som var först på plats med egen ambassad (även om Island var första stat att erkänna den nyupprättade republiken). Samtidigt finns det anledning att komma ihåg att länderna också är mycket olika. Något egentligt Baltikum har inte existerat förrän efter 1945 och röda arméns ockupation. Just därför är också bilaterala kontakter så viktiga. Ibland tar vi i dag kanske Estland, Lettland och Litauen litet för givna.