SNPs Skottland

Det skotska parlamentets 129 medlemmar har avlagt sina eder och svurits in som ledamöter efter förra veckans allmänna val. Regeringschefen Alex Salmond förklarade före trohetseden till Hennes majestät drottningen att hans partis främsta lojalitet alltid riktades mot det skotska folket. Därmed kunde ledaren för Scottish National Party, SNP, ge ännu en känga mot det London han på många sätt ogillar.

Alex Salmond har all anledning att vara stormnöjd. 2011 blev en formidabel succé med 69 mandat för SNP. Det handlar om en ökning i röststöd med över tio procentenheter. Stora förlorare är Labour och framför allt Liberaldemokraterna. Det förstnämnda partiet tappade många mandat men inte lika många procent medan det senare fullständigt rasade samman. Även Konservativa backade men från redan svaga nivåer på 13-15 procent. Alla skotska partiledare utom från de gröna och SNP har meddelat att de omedelbart eller i närtid tänker avgå.

Det skotska valsystemet är en mix av både enmansvalskretsar och ett proportionellt system. För SNP en enorm framgång där 53 platser vanns genom starka kandidater som personligen erövrade sina mandat och endast 16 fördelade proportionellt. För Konservativa är bilden den rakt motsatta där endast tre platser från södra Skottland säkrades av sig själva medan resterande 12 kom partiet till goda tack vare det proportionella inslaget.

Inom Labour pågår nu ett svårt sorgearbete. Skottland har de senaste åren levererat en hel del parlamentsledamöter och kända partiföreträdare med premiärministrarna Gordon Brown och Tony Blair i spetsen. Nu är man i det närmaste förödmjukad på vad som traditionellt setts som hemmaplan.

Det skvallrar en hel del om Labours fortsatta svaghet och sökande efter identitet och profil. Men det säger också en hel del om Alex Salmonds och SNPs styrka. Den skotske regeringschefen har skickligt och vältaligt gett uttryck för regional stolthet samtidigt som det målmedvetna arbetet mot oberoende och självständighet fortsatt. Även om de som helt vill bryta sig loss och forma en egen skotsk nation är i minoritet har Salmond byggt upp ett förtroende som trovärdig talesman för de regionala intressena. Ingen tvekan råder om hans mål men han är tillräckligt smart för att undvika folkomröstning och ställa frågan på sin spets förrän han kan räkna med bredare uppbackning än i dag. Han fortsätter dock att peka på var han uppfattar att Skottlands intressen skadas av regeringen i London. I själva verkat är de sex miljoner invånarna vinnare på de system som finns där förmåner och ersättningar är bättre och högre på den norra sidan om gränsfloden med England än på den södra.

SNPs starka stöd kommer dock att öka Alex Salmonds vilja att retas. För något år sedan träffade jag justitieministern som ansvarar för ett område där det redan råder ett stort mått av självstyre. Det var dessutom en synnerligen klok man. SNP kommer efter valet 2011 till parlamentet på Holyrood inte precis ha svårare att rekrytera nya kompetenta krafter. Tanken på egen stat lever vidare och partiet har skapat en bred allians av grupper med allt från besvikna radikala vänstermänniskor till skotska traditionalister som drömmer sig till en Sir Walter Scott-liknande tillvaro med gröna ängar, mystiska slott och kiltbärande fria män. För att ge ytterligare nålstick säger man sig vara bättre européer än engelsmännen genom att gilla EU och att man kan tänka sig euron i utbyte om att man själv får förhandla om fiskekvoter och att man accepteras som en atomfri zon både ifråga om beväpning som när det gäller energiproduktion.

Skottland visar att rätt hanterad av en regional opinionsbildare av rang och med känsla för det populära kan slitningen mellan centrum och periferi bli en maktfaktor. Och i tröttheten över etablerade partier och traditionella ideologiska kraftmätningar kan andra frågor smyga sig in och bli avgörande. Alex Salmond har fått ett klart mandat och egen majoritet, frågan är vad han skall använda detta till mer än att i officiella sammanhang inte fullt ut bedyra drottningen sin respekt?