Juholt - folklig gråsosse

Det har blivit en del frågor om Håkan Juholt och hur jag tror att han kommer att bli som ny S-ledare. I egenskap av försvarsutskottsledamot har jag haft nöjet att ha honom som ordförande sedan valet 2010. Och han har sin bakgrund på tidningskonkurrenten Östra Småland medan jag arbetade på Barometern-OT i Kalmar.

Redan från början skall erkännas att jag på ett personligt plan tycker Håkan Juholt är mycket trevlig. Han är socialt begåvad, ser människor i ett rum och kan både lyssna som själv föra samtal. I egenskap av ordförande har han agerat både respektfullt mot andra som markerat betydelsen av det egna uppdraget. Allt detta kommer han säkert att ha nytta av som socialdemokraternas främste företrädare.

Naturligtvis kan en del kritiska kommentarer höras från borgerligt håll. Det hör till. För oss som är aktiva i andra partier är det ju viktigt att komma ihåg att det inte är vi som är Juholts kärnväljare, få av oss ens potentiella. Det viktiga är inte hur han uppfattas bland Alliansens toppnamn utan hos den breda allmänheten. Och där kan han mycket väl gå hem med en stil som jag skulle beskriva i positiv mening som folklig gråsosse.

Genom åren har han färdats runt i landet och besökt mängder med S-distrikt och partiföreningar. Det är inte alltid något som syns utåt då få lokala medier längre bryr sig om sådana påhälsningar men som värdesätts internt. Han har dessutom tidigare petats från sitt tidigare uppdrag som biträdande partisekreterare vilket gör att han har förmågan att bida sin tid och svälja förtreten - goda egenskaper för den som är politiskt aktiv.

Politiskt anklagas Håkan Juholt för att vara vänster. För egen del tror jag att han är betydligt mer anpassningsbar. Att klistra på honom etiketter från motståndarhåll kan mer fungera som besvärjelser än ses som gediget gjorda analyser. Dessutom har han ett mustigt språk, gillar att höra sin egen röst och vet att han kan få en publik på sin sida. Skall han liknas vid någon far tankarna för min del snarast till Göran Persson när han var som populärast eller Malmös Ilmar Reepalu. Två politiker som borgerliga personer också alltid haft ett komplicerat förhållande till. Å ena sidan säger man sig ogilla personerna samtidigt som de i smyg beundras för handlingskraft och av att vara kraftfulla ledare. Bevisligen har dessutom Persson och Reepalu både kunnat vinna val som att bita sig kvar vid makten på motståndarnas bekostnad. Juholt gör dock klokt i att botanisera bland de kvarglömda namnen för att finna några förnyare och tänkare att komplettera sin laguppställning med, rimligtvis kommer Mikael Damberg att ges någon form av nyckelroll.

Med ett folkligare drag blir kontrasten mot regeringsmaktens teknokrati och förvaltande också tydligare. Det finns god anledning för oss på Allianshåll att kalibrera våra attityder och förhållningssätt. Håkan Juholt har potential att ge röst åt det Sverige som finns långt från de stora städerna - och där bor också många medborgare med rösträtt!

Håkan Juholt har heller inte att hantera alltför höga förväntningar. Det är en fördel! Därmed blir det nämligen lättare att överträffa dem. För socialdemokraterna hade det varit en helt annan utmaning med exempelvis Margot Wallström som ordförande då hon svårligen kunnat leva upp till den frälsarroll hon tilldelats.

Processen att vaska fram Håkan Juholt har dock inte varit till S-partiets fördel. Att namnet lanseras så pass sent innebär att kritikerna, och sådana finns alltid, kommer att få förhållandevis mycket utrymme de få dagarna kvar till kongressen. Bakom kulisserna har det ju också snackats mycket både om hans agerande gentemot Mona Sahlin som att han inte precis är superpopulär bland S-kvinnorna. Media gillar ju alltid att försöka ge vad som skulle kunna beskrivas som en ”alternativ bild” vilket gör att den korta tiden kan förhindra ett bra sätt att bemöta elakheter och grova påståenden.

I grunden är det bara att önska Håkan Juholt lycka till. Sverige har saknat en seriös opposition alltför länge.