Om den svenska tryck- och yttrandefriheten

Även om reformering och förändring sker med de bästa avsikter finns det en stor fara i att röra den svenska tryck- och yttrandefriheten som kan söka sina lagstiftningsmässiga rötter 250 år tillbaka i tiden. Tillsammans med några partivänner har en debattartikel publicerats i Dagens Nyheter med anledning av den statliga utredning som nu arbetar med dessa frågor. Vi har också utifrån våra tidigare professioner, före riksdagsmannaskapet, ett hjärta som klappar för medias möjligheter att fritt verka. Mats Johansson, tidigare politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet och nu Europarådets ombud för mediefrihet, har tillsammans med mig och Maria Abrahamsson, jurist och SvD-skribent, Anti Avsan, domare, samt vår förra riksdagskollega 1991-2010 och ordföranden i Signalspaningskommittén, Inger René, ställt oss bakom en text till försvar för den rådande ordningen. Bevisläget att det blir bättre ligger onekligen hos dem som vill förändra. Den svenska tryck- och yttrandefriheten är på sitt sätt som allemansrätten, något många svenskar omhuldar utan att veta exakt vilka lagparagrafer man lutar sig emot. Det finns ingen anledning att förändra endast för förändringens egen skull.

På DN-debatt noterar vi bland annat: ”Den parlamentariska utredningen Yttrandefrihetskommittén har under justitierådet Göran Lambertz ledning inventerat förutsättningar för och behov av att ersätta två av våra grundlagar, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) med en så kallad ’teknikoberoende’ grundlag. Resultatet av tankemödorna ska redovisas senast i december. Det så kallade debattbetänkandet i oktober (SOU 2010:68) har att döma av den nyss avslutade remissomgången mötts av föga entusiasm.

För oss är det uppenbart att ingen av de tre föreslagna nya modellerna – Ansvar, Verksamhet, Ändamål – löser problemen med nuvarande ’modell’. Snarare ligger det i farans riktning att ny ersättande lagstiftning skulle kunna leda till försvagning av befintligt skydd genom vidgat tolkningsutrymme när det gäller yttrandens innehåll och avsändare.

Det brukar anföras att en lagstiftning med anor från 1766 av naturliga skäl inte kan täcka in den snabba medieförändringen och att just av detta skäl en ny ’teknikoberoende’ grundlag skulle behövas. Men trots ofullkomligheterna har TF från 1949 och YGL från 1991 tjänat försvaret för yttrandefriheten väl. Att dess grund är gammal är inte en svaghet utan en styrka som ska vårdas.”

För den som är intresserad finns hela artikeln på DN-debatt här:
http://www.dn.se/debatt/tf-och-ygl-maste-varnas