Utvecklingen i Nordafrika och södra Medelhavsregionen går snabbt. Demonstrationer tvingar fram eftergifter från maktens män. Folket kräver demokrati och frihet. En utmaning är naturligtvis vad som sker ifall gamla strukturer faller utan att det sedan finns något annat att lämna över till. I ett tomrum kan plötsligt ytterkantskrafter eller företrädare för gamla regimer som endast omgrupperat ta plats och tränga undan det som spirar eller modererande krafter.
Men det finns också anledning att vara självkritisk. Hur har tidigare agerats gentemot en del av dessa länder och regeringar? När upphörde det att vara populärt att umgås med Ben Ali i Tunisien eller Mubarak i Egypten? Vackra deklarationer proklamerade de senaste veckorna är onekligen behäftade med ett visst opportunistiskt drag över sig. På Newsmill har jag haft en artikel där jag funderar kring detta i allmänhet och Socialistinternationalens roll i synnerhet. Bland annat skriver jag:
”Som relativt nybliven ordförande för riksdagens EMPA-delegation (Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly – ett samverkansorgan mellan EU och södra Medelhavsregionen och Nordafrika) kan det konstateras att vårt arbetsområde snabbt hamnat i centrum för allas intresse. Först självbränningarna och demonstrationerna i Tunisien som resulterade i president Ben Alis flykt ur landet och nu den senaste tidens omvälvande händelser i Egypten. Med rätta finns det fler regimer i området som är oroliga för att frihetsvindar börjar blåsa i riktning mot dem och deras huvudstäder. Vem står på tur? Jordanien? Syrien? Palestinska myndigheten?
Konsekvenserna av vad som skett och sker i Tunisien och Egypten går ännu så länge inte att förutsäga. Allt är möjligt. Samtidigt finns ett spirande hopp om att detta kan ha samma betydelse för Arabvärlden som Berlinmurens fall hade för Öst- och Centraleuropa. Och då gäller det också att ha respekt för att det kan ta tid. För någon dag sedan träffade jag i Stockholm en företrädare för Tunisiens gröna parti som varit legalt i några veckor. President- och parlamentsval om endast ett par månader blir därför en stor utmaning då det i praktiken saknas en fungerande partistruktur. De enda organiserade är det med försänkningar i den gamla maktbasen. Av den anledningen finns det behov av konkret demokratibistånd – hur bedrivs valrörelse, hur tillverkar man flygblad och hur processas ett politiskt program.
I samband med det som nu sker finns det också anledning att självkritiskt fundera igenom vad som tidigare sagts och gjorts i förhållande till länder där demonstrationstågen nu bryter fram/…/
Men det handlar inte bara om att officiella representanter för parlament, regeringar och EU-institutioner har anledning att självkritiskt fundera igenom hur man tidigare agerat och huruvida beskyddande händer hållits bakom ryggen. Även partier har anledning till självrannsakan. Några av de regimer som nu är på fallrepet eller allvarligt hotas av folkets vrede har haft politiskt utbyte via Socialistinternationalen. Demokratiska och stabila socialdemokraterna partier som de från Sverige, Finland, Danmark och Tyskland har umgåtts med exempelvis företrädare för Ben Alis hatade RCD i Tunisien.
Nu har RCD uteslutits och Ben Ali har som bekant lämnat den politiska scenen. Men vad har svenska socialdemokrater gjort dessförinnan på sammankomster med Socialistinternationalen?
Hur mycket längre har korrupta regimer haft möjlighet att bita sig fast tack vare möjligheten av att om inte känna omvärldens stöd så i vart fall chansen att på någorlunda lika villkor delta sida vid sida med fullfjädrade demokratiska krafter? Det handlar om EMPA såväl som om Socialistinternationalen.”
Länk till artikeln på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/08/dags-f-r-sj-lvkritik-socialistinternationalen
torsdag 10 februari 2011
tisdag 8 februari 2011
Hässleholms tingsrätt
Hässleholms tingsrätt har besökts tillsammans med riksdagskollegan Ewa Thalén Finné, justitieutskottet, och kommunstyrelsens ordförande Urban Widmark samt kretsordförande Ernst Herslow. Det blev ett bra möte med lagmannen som basar över tre rådmän och ytterligare knappt tjugo medarbetare.
Domstolen är ungefär lika gammal som själva byggnaden som finns på en liten höjd i centrala Hässleholm - alltså från 1860. Anledningen till besöket och informationsträffen var att Domstolsverket i en nyligen framtagen PM pekat ut fyra tingsrätter som nedläggningshotade. De skall slås samman med andra för att på så sätt bilda större enheter. Det handlar inte om ekonomi och besparingar utan syftet sägs vara att öka kvaliteten genom att fler dömande kan möjliggöra specialiseringar vilket blir allt viktigare med internationaliseringar och växande EU-rätt. Mot detta kan självklart vändas att Hässleholms tingsrätt i dag är en av landets effektivaste med snabb ärendehantering.
Domstolsverket har nu sänt ut sitt förslag på remiss och än så länge är det inte ett ärende för varken justitiedepartementet eller justitieutskottet. Det är ju inte heller precis första gången just Hässleholms tingsrätt pekats ut som nedläggningsbar.
Urban Widmark som den lyhörde och rappe företrädare han är för Hässleholm gör naturligtvis vad han kan för att ta strid för tingsrätten. Redan har skrivelser producerats och kommunen har rent av öppnat för att medverka till byggandet av en säkerhetssal.
Hotet om stängning vidrör självkänslan och självbilden. Skall så även detta tas ifrån oss, kan det resoneras. Därför är det fullt logiskt att kommunstyrelsens ordförande gör allt för att markera vikt och värde. Styrkan är naturligtvis om detta kan ske i samverkan med andra, som lokala föreningar, näringslivet och ännu helst tillsammans med grannkommuner. Urban Widmark samlar nu detta stöd.
Domstolsverkets remissomgång är ett sätt att ta fram alla goda argument som kan tala för både det ena som det andra. Sedan gäller det att göra en samlad bedömning. I sammanhanget kan det ju inte bortses från att riksdagen tidigare uttryckt att domstolsväsendet genomgått stora förändringar under senare år med många sammanslagningar som följd. Det kan nu vara dags för arbetsro!
Sänder Domstolsverket sitt förslag till papperskorgen är det viktigt att spelreglerna för en längre tid klarläggs. Ingen är betjänt av att det kommer en ny propå om nedläggning av Hässleholms tingsrätt om något år. Behålls domstolen skall det vara för en längre tid med besked om nödvändiga upprustningar av lokalerna och andra åtgärder för att skapa en bra arbetsmiljö. I dag delas exempelvis väntrummet av både intresserad allmänhet, som målsägare och advokater - det är inte bra i en tid med hot och andra trista inslag även i tingsrättsmiljöer. Även det är en del av att öka kvaliteten.
Besöket i Hässleholm resulterade i en hel del nyhetsinslag. De finns här:
Radio Kristianstad:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4336242
Lokaltidningen:
http://lokaltidningen.se/(ingen-rubrik)-/20110207/artikler/110209750/1474
Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/hassleholm/article1377808/Riksdagsbesoumlk-i-tingsraumltten.html
Norra Skåne:
http://www.nsk.se/article/20110207/HASSLEHOLM/702079947/1170/*/viktigt-att-alla-agerar-for-tinget
Domstolen är ungefär lika gammal som själva byggnaden som finns på en liten höjd i centrala Hässleholm - alltså från 1860. Anledningen till besöket och informationsträffen var att Domstolsverket i en nyligen framtagen PM pekat ut fyra tingsrätter som nedläggningshotade. De skall slås samman med andra för att på så sätt bilda större enheter. Det handlar inte om ekonomi och besparingar utan syftet sägs vara att öka kvaliteten genom att fler dömande kan möjliggöra specialiseringar vilket blir allt viktigare med internationaliseringar och växande EU-rätt. Mot detta kan självklart vändas att Hässleholms tingsrätt i dag är en av landets effektivaste med snabb ärendehantering.
Domstolsverket har nu sänt ut sitt förslag på remiss och än så länge är det inte ett ärende för varken justitiedepartementet eller justitieutskottet. Det är ju inte heller precis första gången just Hässleholms tingsrätt pekats ut som nedläggningsbar.
Urban Widmark som den lyhörde och rappe företrädare han är för Hässleholm gör naturligtvis vad han kan för att ta strid för tingsrätten. Redan har skrivelser producerats och kommunen har rent av öppnat för att medverka till byggandet av en säkerhetssal.
Hotet om stängning vidrör självkänslan och självbilden. Skall så även detta tas ifrån oss, kan det resoneras. Därför är det fullt logiskt att kommunstyrelsens ordförande gör allt för att markera vikt och värde. Styrkan är naturligtvis om detta kan ske i samverkan med andra, som lokala föreningar, näringslivet och ännu helst tillsammans med grannkommuner. Urban Widmark samlar nu detta stöd.
Domstolsverkets remissomgång är ett sätt att ta fram alla goda argument som kan tala för både det ena som det andra. Sedan gäller det att göra en samlad bedömning. I sammanhanget kan det ju inte bortses från att riksdagen tidigare uttryckt att domstolsväsendet genomgått stora förändringar under senare år med många sammanslagningar som följd. Det kan nu vara dags för arbetsro!
Sänder Domstolsverket sitt förslag till papperskorgen är det viktigt att spelreglerna för en längre tid klarläggs. Ingen är betjänt av att det kommer en ny propå om nedläggning av Hässleholms tingsrätt om något år. Behålls domstolen skall det vara för en längre tid med besked om nödvändiga upprustningar av lokalerna och andra åtgärder för att skapa en bra arbetsmiljö. I dag delas exempelvis väntrummet av både intresserad allmänhet, som målsägare och advokater - det är inte bra i en tid med hot och andra trista inslag även i tingsrättsmiljöer. Även det är en del av att öka kvaliteten.
Besöket i Hässleholm resulterade i en hel del nyhetsinslag. De finns här:
Radio Kristianstad:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=4336242
Lokaltidningen:
http://lokaltidningen.se/(ingen-rubrik)-/20110207/artikler/110209750/1474
Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/hassleholm/article1377808/Riksdagsbesoumlk-i-tingsraumltten.html
Norra Skåne:
http://www.nsk.se/article/20110207/HASSLEHOLM/702079947/1170/*/viktigt-att-alla-agerar-for-tinget
måndag 7 februari 2011
Debatt i DI
I fredags hade jag ett inlägg i Dagens Industri om de planerade ambassadnedläggningarna. Att åtminstone några personer läst har märkts på e-post samt glada tillrop och rent av några SMS. Av någon anledning finns inget debattmaterial från den dagens tidning på Dis hemsida. Därför lägger jag ut den av mig inskickade texten i sin helhet.
Näringslivet har i andra sammanhang haft synpunkter på förändringar ifråga om den diplomatiska närvaron. Tillsammans med företagsföreträdare engagerade jag mig för att göra något åt stängningen av konsulatet i Hamburg. Tyvärr utan att lyckas. Med anledning av att den samlade oppositionen i form av de rödgröna partierna plus SD nu ställt sig bakom neddragningar på 300 miljoner kronor får det även konsekvenser för UD. Den tanke jag lanserar i Dagens Industri är att denna neddragning, som kan beklagas, kan pareras en del ifall nordiska länder bättre kunde samordna sina insatser utomlands. Varför inte fler gemensamma ambassader!
Texten i sin helhet:
”Ett antal ambassader är på väg att läggas ned med den i Vietnam som mest omdiskuterad. För några dagar sedan kom uppgifter om att det kan bli fråga om fler stängningar, bland annat av generalkonsulatet i Hongkong. Neddragningarna är effekter av att de rödgröna partierna tillsammans med sverigedemokraterna i riksdagen valde att ge regeringen en knäpp på näsan. Det inträffade följer dessvärre också en trend under senare år då Sveriges diplomatiska närvaro minskat. Inte minst avvecklingen av konsulatet i Hamburg väckte stor irritation från näringslivets sida då viktiga kontaktytor därmed gick förlorade.
Alliansregeringen var före beslutet i riksdagen mycket tydlig om att de besparingar S, V, MP och SD önskade skulle få konsekvenser bland annat ifråga om ambassadnedläggningar.
Den diplomatiska närvaron är viktig för att Sverige ska vara en röst i världen men också för att bistå företag och svenskar utomlands. Samtidigt finns det ett alternativ till föreslagna, planerade och kommande stängningar: Bättre samordning de nordiska länderna emellan!
I Berlin samarbetar företrädare för de nordiska ländernas ambassader i en gemensam byggnad. På många håll känns det naturligt att söka upp andra nordiska företrädare ifall inte svenska finns på plats. I fråga om språk men också hur välfärdssystemen byggts upp finns stora likheter. En ökad nordisk harmonisering gör också att förhållandevis mycket är gemensamt och delat i Norden.
De nordiska länderna har ett växande antal egna medborgare bosatta i andra länder. Fler lär det bli. I samband med kriser, katastrofer och krig finns det goda skäl för de nordiska länderna att arbeta tillsammans.
Genom delade byggnader och lokaler utomlands för diplomatisk och konsulär verksamhet kan kostnaderna hållas nere. De nordiska länderna skulle också i högre grad kunna fördela olika områden emellan sig där ett land samtidigt tydligare är ansvarig också för de övriga nordiska staternas intressen och kontakter. Genom samverkan kan, trots enskilda staters neddragningar av egna beskickningar och generalkonsulat, den totala närvaron i form av personal som arbetar för det gemensamma bästa öka.”
Näringslivet har i andra sammanhang haft synpunkter på förändringar ifråga om den diplomatiska närvaron. Tillsammans med företagsföreträdare engagerade jag mig för att göra något åt stängningen av konsulatet i Hamburg. Tyvärr utan att lyckas. Med anledning av att den samlade oppositionen i form av de rödgröna partierna plus SD nu ställt sig bakom neddragningar på 300 miljoner kronor får det även konsekvenser för UD. Den tanke jag lanserar i Dagens Industri är att denna neddragning, som kan beklagas, kan pareras en del ifall nordiska länder bättre kunde samordna sina insatser utomlands. Varför inte fler gemensamma ambassader!
Texten i sin helhet:
”Ett antal ambassader är på väg att läggas ned med den i Vietnam som mest omdiskuterad. För några dagar sedan kom uppgifter om att det kan bli fråga om fler stängningar, bland annat av generalkonsulatet i Hongkong. Neddragningarna är effekter av att de rödgröna partierna tillsammans med sverigedemokraterna i riksdagen valde att ge regeringen en knäpp på näsan. Det inträffade följer dessvärre också en trend under senare år då Sveriges diplomatiska närvaro minskat. Inte minst avvecklingen av konsulatet i Hamburg väckte stor irritation från näringslivets sida då viktiga kontaktytor därmed gick förlorade.
Alliansregeringen var före beslutet i riksdagen mycket tydlig om att de besparingar S, V, MP och SD önskade skulle få konsekvenser bland annat ifråga om ambassadnedläggningar.
Den diplomatiska närvaron är viktig för att Sverige ska vara en röst i världen men också för att bistå företag och svenskar utomlands. Samtidigt finns det ett alternativ till föreslagna, planerade och kommande stängningar: Bättre samordning de nordiska länderna emellan!
I Berlin samarbetar företrädare för de nordiska ländernas ambassader i en gemensam byggnad. På många håll känns det naturligt att söka upp andra nordiska företrädare ifall inte svenska finns på plats. I fråga om språk men också hur välfärdssystemen byggts upp finns stora likheter. En ökad nordisk harmonisering gör också att förhållandevis mycket är gemensamt och delat i Norden.
De nordiska länderna har ett växande antal egna medborgare bosatta i andra länder. Fler lär det bli. I samband med kriser, katastrofer och krig finns det goda skäl för de nordiska länderna att arbeta tillsammans.
Genom delade byggnader och lokaler utomlands för diplomatisk och konsulär verksamhet kan kostnaderna hållas nere. De nordiska länderna skulle också i högre grad kunna fördela olika områden emellan sig där ett land samtidigt tydligare är ansvarig också för de övriga nordiska staternas intressen och kontakter. Genom samverkan kan, trots enskilda staters neddragningar av egna beskickningar och generalkonsulat, den totala närvaron i form av personal som arbetar för det gemensamma bästa öka.”
torsdag 3 februari 2011
Alibaba och Ben Ali
De senaste dagarna har det varit många möten och sammankomster om det snabbt förändrade läget i Arabvärlden. Som relativt nybliven ordförande för riksdagens EMPA-delegation (Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly – ett samverkansorgan mellan EU och södra Medelhavsregionen och Nordafrika) kan det sägas att vårt arbetsområde snabbt hamnat i centrum för allas intresse. Först självbränningarna och demonstrationerna i Tunisien som resulterade i president Ben Alis flykt ur landet och nu den senaste veckans händelser i Egypten. Med rätta finns det fler regimer i området som är oroliga för att frihetsvindar börjar blåsa i riktning mot dem och deras huvudstäder.
Konsekvenserna av vad som skett och sker i Tunisien och Egypten går ännu så länge inte att förutsäga. Allt är möjligt. Samtidigt finns ett spirande hopp om att detta kan ha samma betydelse för Arabvärlden som Berlinmurens fall hade för Öst- och Centraleuropa. Och då gäller det också att ha respekt för att det kan ta tid.
I Kvällsposten har jag på debattplats försökt sammanfatta några av den senaste tidens intryck och reflektioner: ”Det rapporteras om övervåld och övergrepp, samtidigt finns något hoppfullt när människor är beredda att ta strid för sina rättigheter. Demonstrationstågen bryter fram som kokande lavaströmmar av frihetstörst men också frigjord frustration efter år av fattigdom och marginalisering
Kan vi påverkas som trots allt bor många tusentals kilometer bort från denna region? I allra högsta grad! Samhällskollaps med anarki och bristande kontroll kan resultera i väldiga flyktingströmmar. Redan i dag finns ett stort tryck i Medelhavsområdet då människor lämnar sina länder i frustration över dåligt styre och fattigdom. Av den anledningen skulle etablerandet av pluralism, oberoende media och andra friheter i Tunisien och Egypten långsiktigt kunna påverka området i sin helhet på ett positivt sätt/…/
Vid de senaste dagarnas möten med olika företrädare för Arabvärlden märks en tilltagande oro från de ledande skikten. President Ben Ali och hans regim var ohotade i 23 år och plötsligt då försvarsmaktens stöd försvann gällde det att snabbt ta sig ut ur landet. Ilskan mot det gamla maktpartiet RCD och allt vad det representerade är monumental. Insikten finns att det som hänt i Tunisien också kan ske på andra håll så som nu skett i Egypten. Därför finns en rädsla att oroliga grannar som Libyen kan blanda sig i situationen för att förhindra och förstöra. Alla vittnar om att sociala medier som Facebook och bloggar har haft stor betydelse. Det är därför ingen tillfällighet att rädda regimer på ett helt förkastligt sätt försöker stänga ned och kontrollera tanketrafiken.
En stor utmaning är bristen på alternativa strukturer. Partier och andra politiska krafter har varit förbjudna. Flera av länderna har utvecklats till ”kleptokratier” - tjuvsamhällen - och polisstater. Rimligt fungerande övergångar kan förutsätta medverkan från några av den gamla tidens ledare vilket kan vara svårt att acceptera för ett folk som äntligen ser en chans att göra sig av med allt vad forna tiders maktpartier representerade och också utkräva hämnd för tidigare övergrepp/…/
En tidning i Arabvärlden skrev med en travestering på Alibaba då presidenten rymde till Saudiarabien om att ”Ben Ali och hans fyrtio rövare” nu gett sig av. Det som motiverar många i Tunisien men också andra länder runt södra Medelhavet att kräva förändring är regimer präglade av korruption där medborgare förnekas grundläggande rättigheter samtidigt som kraftiga prisökningar och hög arbetslöshet provocerar. Ett alternativ till att på osäkra villkor ge sig av för att bli flykting eller illegal invandrare norrut är att kräva genomgripande förändringar i det egna landet. Ytterst handlar det om många människors frihet i Arabvärlden och därmed något som i grunden påverkar oss alla i Europa, även oss på många tusentals kilometers avstånd!”
Artikeln i Kvällsposten finns i sin helhet här:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.2315976/forandringens-vind-i-arabvarlden
Konsekvenserna av vad som skett och sker i Tunisien och Egypten går ännu så länge inte att förutsäga. Allt är möjligt. Samtidigt finns ett spirande hopp om att detta kan ha samma betydelse för Arabvärlden som Berlinmurens fall hade för Öst- och Centraleuropa. Och då gäller det också att ha respekt för att det kan ta tid.
I Kvällsposten har jag på debattplats försökt sammanfatta några av den senaste tidens intryck och reflektioner: ”Det rapporteras om övervåld och övergrepp, samtidigt finns något hoppfullt när människor är beredda att ta strid för sina rättigheter. Demonstrationstågen bryter fram som kokande lavaströmmar av frihetstörst men också frigjord frustration efter år av fattigdom och marginalisering
Kan vi påverkas som trots allt bor många tusentals kilometer bort från denna region? I allra högsta grad! Samhällskollaps med anarki och bristande kontroll kan resultera i väldiga flyktingströmmar. Redan i dag finns ett stort tryck i Medelhavsområdet då människor lämnar sina länder i frustration över dåligt styre och fattigdom. Av den anledningen skulle etablerandet av pluralism, oberoende media och andra friheter i Tunisien och Egypten långsiktigt kunna påverka området i sin helhet på ett positivt sätt/…/
Vid de senaste dagarnas möten med olika företrädare för Arabvärlden märks en tilltagande oro från de ledande skikten. President Ben Ali och hans regim var ohotade i 23 år och plötsligt då försvarsmaktens stöd försvann gällde det att snabbt ta sig ut ur landet. Ilskan mot det gamla maktpartiet RCD och allt vad det representerade är monumental. Insikten finns att det som hänt i Tunisien också kan ske på andra håll så som nu skett i Egypten. Därför finns en rädsla att oroliga grannar som Libyen kan blanda sig i situationen för att förhindra och förstöra. Alla vittnar om att sociala medier som Facebook och bloggar har haft stor betydelse. Det är därför ingen tillfällighet att rädda regimer på ett helt förkastligt sätt försöker stänga ned och kontrollera tanketrafiken.
En stor utmaning är bristen på alternativa strukturer. Partier och andra politiska krafter har varit förbjudna. Flera av länderna har utvecklats till ”kleptokratier” - tjuvsamhällen - och polisstater. Rimligt fungerande övergångar kan förutsätta medverkan från några av den gamla tidens ledare vilket kan vara svårt att acceptera för ett folk som äntligen ser en chans att göra sig av med allt vad forna tiders maktpartier representerade och också utkräva hämnd för tidigare övergrepp/…/
En tidning i Arabvärlden skrev med en travestering på Alibaba då presidenten rymde till Saudiarabien om att ”Ben Ali och hans fyrtio rövare” nu gett sig av. Det som motiverar många i Tunisien men också andra länder runt södra Medelhavet att kräva förändring är regimer präglade av korruption där medborgare förnekas grundläggande rättigheter samtidigt som kraftiga prisökningar och hög arbetslöshet provocerar. Ett alternativ till att på osäkra villkor ge sig av för att bli flykting eller illegal invandrare norrut är att kräva genomgripande förändringar i det egna landet. Ytterst handlar det om många människors frihet i Arabvärlden och därmed något som i grunden påverkar oss alla i Europa, även oss på många tusentals kilometers avstånd!”
Artikeln i Kvällsposten finns i sin helhet här:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.2315976/forandringens-vind-i-arabvarlden
fredag 28 januari 2011
Bra för landets besökskommuner
I många år har önskemål framförts från bland annat skånska kommuner att tillfälliga besökare och gäster i behov av vård och stöd borde få sina hemkommuner att stå för kostnaderna. Ibland har betalning erlagts, oftast har hemkommunen bestridit inkomna fakturor. På åtskilliga ställen i landet är detta inget större problem. Men populära sommarorter på Västkusten och i Skåne kan befolkningsmässigt mångdubblas under några veckor om året.
Nu har regeringen lagt förslag om tydligare regler. Besökskommunerna är skyldiga att ansvara för att rätt vård och hjälp erbjuds den behövande medan hemkommunen har en skyldighet att betala vad det kostar. Långsiktigt finns en stor fördel med denna ordning då det kan leda till fler arbetstillfällen i besöks- och turistkommuner. Med hemkommuner som betalare blir det ju intressant att erbjuda bra service för det resulterar i återbesök samtidigt som kommuner därmed kan hoppas på en växande vård- och omsorgssektor med viktiga och uppskattade arbetsplatser. På debattplats i några tidningar har jag haft ett inlägg där jag bland annat noterat:
”En källa till osäkerhet och irritation har varit när de som är på tillfälligt besök behöver stöd och hjälp. Ingen tvekan råder om vistelsekommunens ansvar att ordna med det praktiska, frågan är dock vem som skall betala.
För den enskilde är ersättningen ganska ointressant. Det viktigaste är att det fungerar, att man blir väl behandlad och att man får det stöd som kan förväntas. För många mindre besökskommuner kan det dock bli ekonomiskt mycket kännbart att tvingas axla även betalningsskyldighet för dem som är tillfälligt på besök.
Regeringen har nu lagt ett förslag på riksdagens bord som tydligt klargör ansvarsfördelningen. När beslut väl klubbats råder ingen tvekan. Är den enskilde i behov av hjälp bosatt i annan kommun än vistelsekommunen så är bosättningskommunen ekonomiskt ansvarig för insatserna.
I grunden är det ett logiskt system. Det är rimligt att den kommun där man bott och verkat, kanske under lång tid betalat sin skatt till, också bär huvudansvaret även om man åker till sommarstugan eller under en tid hälsar på släkt och vänner.”
Inlägget i sin helhet finns bland annat publicerad på NST/HDs debattsida:
http://hd.se/ledare/2011/01/27/efterlangtat-besked/
Nu har regeringen lagt förslag om tydligare regler. Besökskommunerna är skyldiga att ansvara för att rätt vård och hjälp erbjuds den behövande medan hemkommunen har en skyldighet att betala vad det kostar. Långsiktigt finns en stor fördel med denna ordning då det kan leda till fler arbetstillfällen i besöks- och turistkommuner. Med hemkommuner som betalare blir det ju intressant att erbjuda bra service för det resulterar i återbesök samtidigt som kommuner därmed kan hoppas på en växande vård- och omsorgssektor med viktiga och uppskattade arbetsplatser. På debattplats i några tidningar har jag haft ett inlägg där jag bland annat noterat:
”En källa till osäkerhet och irritation har varit när de som är på tillfälligt besök behöver stöd och hjälp. Ingen tvekan råder om vistelsekommunens ansvar att ordna med det praktiska, frågan är dock vem som skall betala.
För den enskilde är ersättningen ganska ointressant. Det viktigaste är att det fungerar, att man blir väl behandlad och att man får det stöd som kan förväntas. För många mindre besökskommuner kan det dock bli ekonomiskt mycket kännbart att tvingas axla även betalningsskyldighet för dem som är tillfälligt på besök.
Regeringen har nu lagt ett förslag på riksdagens bord som tydligt klargör ansvarsfördelningen. När beslut väl klubbats råder ingen tvekan. Är den enskilde i behov av hjälp bosatt i annan kommun än vistelsekommunen så är bosättningskommunen ekonomiskt ansvarig för insatserna.
I grunden är det ett logiskt system. Det är rimligt att den kommun där man bott och verkat, kanske under lång tid betalat sin skatt till, också bär huvudansvaret även om man åker till sommarstugan eller under en tid hälsar på släkt och vänner.”
Inlägget i sin helhet finns bland annat publicerad på NST/HDs debattsida:
http://hd.se/ledare/2011/01/27/efterlangtat-besked/
onsdag 26 januari 2011
Om Urban Ahlin på Politikerbloggen
Under några dagar står försvars- och säkerhetspolitik i centrum för den politiska debatten genom organisationen Folk och Försvars årskonferens i Sälen. TV direktsänder. Radio- och tidningsjournalister är på plats. ÖBs uttalanden och försvarsministerns budskap refereras och kommenteras. Sedan inträder tystnaden då rullväskorna i ett fast grepp i delegaternas händer dras i väg från Högfjällshotellet mot väntande bussar och bilar. Det finns faktiskt anledning att i efterhand seriöst resonera kring en del av det sagda och gjorda utspel.
För egen del har jag bland annat reflekterat kring Urban Ahlins (S) tankar om Östersjöområdet och Ryssland. Det handlar alls inte bara om polemik och att vara emot. Tvärtom förtjänar just Ahlins funderingar att seriöst prövas. På debattplats på Politikerbloggen har jag försökt fånga några av mina egna tankar. Bland annat noterar jag:
”Urban Ahlin fick ta scenen i anspråk för att mejsla fram socialdemokraternas linje inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Inte så sällan märktes fantomsmärtor över att Carl Bildt inte fanns på plats i Sälen i år. Han var en ständigt återkommande referenspunkt.
En av de tankar Urban Ahlin lanserade var att Sverige borde orientera sig mot Ryssland för att uppnå ytterligare lugn och stabilitet i Östersjöområdet. De flesta är nämligen rörande överens om att något direkt hot i morgon dag inte föreligger från grannen i öster. Däremot kan landet självfallet i stort påverka händelseutvecklingen som ger återverkningar även på Sverige. I grunden är vi tillsammans med resten av Norden, de tre baltiska republikerna, Tyskland och Polen handelsnationer. Visst kan det finnas en poäng att bibringa Ryssland just den fredliga uppfattningen. Endast genom enklaven i Kaliningrad nås Östersjöområdet och för att komma till och från måste EU- och Nato-landet Litauen passeras. Vattenvägen till S:t Petersburg går nära EU- och Nato-landet Estland och EU-nationen Finland.
Urban Ahlins åsikt var att förbättra relationerna med Ryssland. Låt Östersjön fortsatt vara lugnt vatten. Ett av argumenten för detta var att regimen i Moskva därmed kunde ägna mer tid österut.
På ett plan en sympatisk tanke. På ett annat plan en sämre idé. Fred och säkerhet i vårt närområde är alltid något gott och eftersträvansvärt. Men inte för att frigöra tid, resurser och kapacitet för Ryssland att vända blickarna åt annat håll/…/
Det finns skäl att nyansera Urban Ahlins önskemål om lugn och ro i Östersjöområdet: Det får aldrig ske så att Ryssland därmed skall kunna kraftsamla mot sina grannar i öster!”
Hela debattartikeln på Politikerbloggen finns här: http://www.politikerbloggen.se/2011/01/25/41865/#comments
För egen del har jag bland annat reflekterat kring Urban Ahlins (S) tankar om Östersjöområdet och Ryssland. Det handlar alls inte bara om polemik och att vara emot. Tvärtom förtjänar just Ahlins funderingar att seriöst prövas. På debattplats på Politikerbloggen har jag försökt fånga några av mina egna tankar. Bland annat noterar jag:
”Urban Ahlin fick ta scenen i anspråk för att mejsla fram socialdemokraternas linje inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Inte så sällan märktes fantomsmärtor över att Carl Bildt inte fanns på plats i Sälen i år. Han var en ständigt återkommande referenspunkt.
En av de tankar Urban Ahlin lanserade var att Sverige borde orientera sig mot Ryssland för att uppnå ytterligare lugn och stabilitet i Östersjöområdet. De flesta är nämligen rörande överens om att något direkt hot i morgon dag inte föreligger från grannen i öster. Däremot kan landet självfallet i stort påverka händelseutvecklingen som ger återverkningar även på Sverige. I grunden är vi tillsammans med resten av Norden, de tre baltiska republikerna, Tyskland och Polen handelsnationer. Visst kan det finnas en poäng att bibringa Ryssland just den fredliga uppfattningen. Endast genom enklaven i Kaliningrad nås Östersjöområdet och för att komma till och från måste EU- och Nato-landet Litauen passeras. Vattenvägen till S:t Petersburg går nära EU- och Nato-landet Estland och EU-nationen Finland.
Urban Ahlins åsikt var att förbättra relationerna med Ryssland. Låt Östersjön fortsatt vara lugnt vatten. Ett av argumenten för detta var att regimen i Moskva därmed kunde ägna mer tid österut.
På ett plan en sympatisk tanke. På ett annat plan en sämre idé. Fred och säkerhet i vårt närområde är alltid något gott och eftersträvansvärt. Men inte för att frigöra tid, resurser och kapacitet för Ryssland att vända blickarna åt annat håll/…/
Det finns skäl att nyansera Urban Ahlins önskemål om lugn och ro i Östersjöområdet: Det får aldrig ske så att Ryssland därmed skall kunna kraftsamla mot sina grannar i öster!”
Hela debattartikeln på Politikerbloggen finns här: http://www.politikerbloggen.se/2011/01/25/41865/#comments
tisdag 25 januari 2011
Lyssna på Sven-Erik Bucht!
I några olika tidningar har jag de senaste dagarna haft en debattartikel i vilken riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht (S) får beröm. När jag talat med honom är han dock en smula tudelad inför de vänliga ord som nu kommer från M-håll. Man får kanske se upp, konstaterar han.
Utgångspunkten är att Sven-Erik Bucht uttalat sig mycket klart för att Finland borde se till att en av de nya kärnkraftsanläggningar som skall byggas uppförs ett par mil från Haparanda. Med placering i Simo skulle Tornedalen kunna dra nytta av denna viktiga energipolitiska satsning i vårt östra grannland. Jag delar Sven-Erik Buchts uppfattning. Det pikanta i sammanhanget är ju att hans parti socialdemokraterna i grunden låst sig för en fortsatt avveckling och sommaren 2010 röstade emot Alliansregeringens förslag till ny klimat- och energipolitik. Kanske kan Bucht visa vägen för S. Bland annat noterade jag:
”Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.
Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.
Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.
Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt. Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss/…/
Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.”
Smålandsposten har på ledarplats uppmärksammat mitt beröm till Bucht och har skrivit: ”Undrar hur länge det dröjer innan Socialdemokraterna byter kurs i energipolitiken. Haparandas tidigare kommunalråd Sven-Erik Bucht (S) som numera sitter i riksdagen förordar när Finland planerar ytterligare ett kärnkraftsverk en placering nära Tornedalen. I en historiskt och kulturellt gränslös region är en gemensam energiförsörjning ett måste. Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) från Ängelholm, med rötterna i just Norrbotten uppmärksammar det hela. Saken är ju den att inga företag lär investera i ny kärnkraft i Sverige så länge det saknas en blocköverskridande överenskommelse. Den insikten kommer att spridas i de industri- och skogslän där man liksom Bucht är väl medveten om behovet av kraftförsörjning för tillväxten och sysselsättningen.”
Min debattartikel finns i sin helhet bland annat i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1362125/Lyssna-paring-Sven-Erik-Bucht.html#
Utgångspunkten är att Sven-Erik Bucht uttalat sig mycket klart för att Finland borde se till att en av de nya kärnkraftsanläggningar som skall byggas uppförs ett par mil från Haparanda. Med placering i Simo skulle Tornedalen kunna dra nytta av denna viktiga energipolitiska satsning i vårt östra grannland. Jag delar Sven-Erik Buchts uppfattning. Det pikanta i sammanhanget är ju att hans parti socialdemokraterna i grunden låst sig för en fortsatt avveckling och sommaren 2010 röstade emot Alliansregeringens förslag till ny klimat- och energipolitik. Kanske kan Bucht visa vägen för S. Bland annat noterade jag:
”Finland har tagit ytterligare steg mot byggandet av nya kärnkraftverk. För några dagar sedan gavs nödvändiga klartecken. Redan sommaren 2010 röstade riksdagen för, med stor uppslutning även med ledamöter från S och C.
Det handlar om att trygga goda och säkra energileveranser till den tunga industrin. Precis som Sverige utgör skog, massa och metall något av exportnäringarnas ryggrad. Till det kommer visst beroende av elleveranser från Ryssland. Egenproduktion i nya anläggningar har därför anförts som ett viktigt argument.
Frågan är nu var de nya anläggningarna hamnar. Ett förslag är Simo, endast några mil från den svenska gränsen och Haparanda. I området finns den stora metallanläggningen utanför Kemi som ägs av Outokumpu. Det är en betydande arbetsplats även för boende på den västra sidan av Tornedalsälven.
Att Haparandas tidigare kommunalråd, nuvarande riksdagsledamoten, Sven-Erik Bucht (S) förordar en placering i Simo är fullt begripligt. Ytterst handlar det om att säkra viktiga jobb i regionen. Det är bra för hela norra Finland såväl som för norra Sverige. Bucht talar om tillväxt och att människor på ett enkelt och naturligt sätt tar sig över gränsen. Även i andra sammanhang har han visat sig vara en god uttolkare av vad folk tycker. Trots en relativt låg placering på socialdemokraternas valsedel i Norrbotten lyckades han med ett formidabelt starkt stöd ta sig in i riksdagen med över 17 000 kryss/…/
Från den svenska industrins sida uttrycks starka önskemål om tydlighet i fråga om energipolitiken. Av den anledningen vore det bra om socialdemokraternas förnyelsearbete även skulle nå detta område. Och att den linje Sven-Erik Bucht representerar i Haparanda skulle gälla hela landet. För om det finns ett samband mellan att det byggs en anläggning i Simo och nya jobb och god tillväxt gäller ju detta rimligtvis även Sverige. Ifall en eller flera äldre reaktorer kan ersättas av nya med ökad effekt är detta positivt. Att länder som Finland och Sverige tryggar energileveranser för lång tid framåt är dessutom bra för hela Norden.”
Smålandsposten har på ledarplats uppmärksammat mitt beröm till Bucht och har skrivit: ”Undrar hur länge det dröjer innan Socialdemokraterna byter kurs i energipolitiken. Haparandas tidigare kommunalråd Sven-Erik Bucht (S) som numera sitter i riksdagen förordar när Finland planerar ytterligare ett kärnkraftsverk en placering nära Tornedalen. I en historiskt och kulturellt gränslös region är en gemensam energiförsörjning ett måste. Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) från Ängelholm, med rötterna i just Norrbotten uppmärksammar det hela. Saken är ju den att inga företag lär investera i ny kärnkraft i Sverige så länge det saknas en blocköverskridande överenskommelse. Den insikten kommer att spridas i de industri- och skogslän där man liksom Bucht är väl medveten om behovet av kraftförsörjning för tillväxten och sysselsättningen.”
Min debattartikel finns i sin helhet bland annat i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1362125/Lyssna-paring-Sven-Erik-Bucht.html#
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
