Debatt i DI

I fredags hade jag ett inlägg i Dagens Industri om de planerade ambassadnedläggningarna. Att åtminstone några personer läst har märkts på e-post samt glada tillrop och rent av några SMS. Av någon anledning finns inget debattmaterial från den dagens tidning på Dis hemsida. Därför lägger jag ut den av mig inskickade texten i sin helhet.

Näringslivet har i andra sammanhang haft synpunkter på förändringar ifråga om den diplomatiska närvaron. Tillsammans med företagsföreträdare engagerade jag mig för att göra något åt stängningen av konsulatet i Hamburg. Tyvärr utan att lyckas. Med anledning av att den samlade oppositionen i form av de rödgröna partierna plus SD nu ställt sig bakom neddragningar på 300 miljoner kronor får det även konsekvenser för UD. Den tanke jag lanserar i Dagens Industri är att denna neddragning, som kan beklagas, kan pareras en del ifall nordiska länder bättre kunde samordna sina insatser utomlands. Varför inte fler gemensamma ambassader!

Texten i sin helhet:

”Ett antal ambassader är på väg att läggas ned med den i Vietnam som mest omdiskuterad. För några dagar sedan kom uppgifter om att det kan bli fråga om fler stängningar, bland annat av generalkonsulatet i Hongkong. Neddragningarna är effekter av att de rödgröna partierna tillsammans med sverigedemokraterna i riksdagen valde att ge regeringen en knäpp på näsan. Det inträffade följer dessvärre också en trend under senare år då Sveriges diplomatiska närvaro minskat. Inte minst avvecklingen av konsulatet i Hamburg väckte stor irritation från näringslivets sida då viktiga kontaktytor därmed gick förlorade.

Alliansregeringen var före beslutet i riksdagen mycket tydlig om att de besparingar S, V, MP och SD önskade skulle få konsekvenser bland annat ifråga om ambassadnedläggningar.

Den diplomatiska närvaron är viktig för att Sverige ska vara en röst i världen men också för att bistå företag och svenskar utomlands. Samtidigt finns det ett alternativ till föreslagna, planerade och kommande stängningar: Bättre samordning de nordiska länderna emellan!

I Berlin samarbetar företrädare för de nordiska ländernas ambassader i en gemensam byggnad. På många håll känns det naturligt att söka upp andra nordiska företrädare ifall inte svenska finns på plats. I fråga om språk men också hur välfärdssystemen byggts upp finns stora likheter. En ökad nordisk harmonisering gör också att förhållandevis mycket är gemensamt och delat i Norden.

De nordiska länderna har ett växande antal egna medborgare bosatta i andra länder. Fler lär det bli. I samband med kriser, katastrofer och krig finns det goda skäl för de nordiska länderna att arbeta tillsammans.

Genom delade byggnader och lokaler utomlands för diplomatisk och konsulär verksamhet kan kostnaderna hållas nere. De nordiska länderna skulle också i högre grad kunna fördela olika områden emellan sig där ett land samtidigt tydligare är ansvarig också för de övriga nordiska staternas intressen och kontakter. Genom samverkan kan, trots enskilda staters neddragningar av egna beskickningar och generalkonsulat, den totala närvaron i form av personal som arbetar för det gemensamma bästa öka.”

Folkrepubliken eller republiken Kina?

Det är inte alldeles ovanligt med fina besök från andra länder i Stockholm. Speciellt nu under det svenska EU-ordförandeskapet. Högt på önskelistorna över personer som de inkommande delegationerna vill träffa står statsministern, kungen och talmannen. Tiden räcker dock inte till alla. Då kan det bli statsråd och ibland riksdagsledamöter. Självfallet finns även intresse av möten med företagsledare och forskare. På morgonen gåendes till riksdagshuset kan jag räkna ut från vilket land dagens gäster kommer då flaggor hissats vid utrikesdepartementet.

Eric Liluan Chu är biträdande regeringschef med titeln ”vice premier”. Han är tillika vice ordförande i landets styrande parti som den senaste tiden haft stora framgångar i de allmänna och demokratiska val som arrangerats. Det handlar om ett välmående, förhållandevis stabilt område, med ungefär 24 miljoner medborgare och en av världens starkaste ekonomier. Men den svenska huvudstaden var inte draperad i den röd-blå flaggan med en sol i ena hörnet. Taiwan, eller republiken Kina, är nämligen inte behandlad och betraktad som andra nationer.

Den mycket korta och kondenserade historieversionen är att när kommunisterna tog makten 1949 och utropade folkrepubliken Kina (vilket alltså skedde drygt 30 år efter att kejsardömet avskaffats) valde den borgerliga nationalistiska statsledningen att söka skydd på ön Taiwan. Där formades ett nytt land i strid och konflikt med det röda garde som kommit att kontrollera Peking och resten av fastlandet. Fram till 1971 betraktades republiken Kina som den internationellt erkända delen medan det i dag är folkrepubliken. Och sedan 1971 har Taiwan i praktiken utsatts för internationell mobbning. I takt med folkrepublikens växande ekonomiska styrka är det fler och fler som dansar efter Pekings toner. Samtidigt är Taiwan i sig en rätt välmående och exportorienterad nation.

Så Eric Liluan Chu kan inte göra samma typ av officiella besök i Sverige som andra ledande regeringsföreträdare. En korrupt härskare för en bidragstagande enpartistat visas i formell mening större respekt. Elegant nog har det under dagarna i Stockholm ändå arrangerats politiska möten på hög nivå och ett antal företagsträffar. Någon ambassad finns inte heller i strikt juridisk mening. Men väl ett handelskontor, Taipei Mission, som i allt väsentligt fungerar som en diplomatisk utpost. Den nuvarande chefen Abraham Wen-Shang Chu, har endast varit här några månader men visat sig vara en mycket angenäm bekantskap. Utöver sitt sympatiska intresse för historia har han tjänstgjort fyra år i Skottland på ett liknande uppdrag och där blivit vän med Thorvald Colliander, Sveriges generalkonsul med rötterna i Ängelholm. Efter mitt första möte med Abraham sände jag omedelbart e-post till Thorvald som svarade mycket vänligt tillbaka och berättade om deras skotska kontakter.

De världspolitiska realiteterna gör att många förstår det dubbelspel som måste spelas men vill ändå uttrycka sin respekt och sympati för den demokratiska väg Taiwan valt. I Sveriges riksdag är en av de medlemsmässigt största parlamentariska vänföreningarna just den som upprätthåller kontakter med Taipei Mission.

Och det finns mycket som binder samman. Taiwan har kommit långt inom forskning och utveckling både på medicin- som teknikområdet. Dessutom har landet med snabba steg sökt sig bort från den typ av auktoritära styren som inte är alldeles ovanliga i Asien. Öppenhet och mångfald har skapats med hjälp av fria medier, oberoende domstolar, frigivna politiska fångar och fungerande partier. Under middagen tillsammans med Eric Liluan Chu kunde jag med en av landets företrädare diskutera dödsstraff. Han var för, i likhet med många av landets medborgare, men kunde förstå och uppskatta även mina kritiska synpunkter. Någon avrättning har heller inte verkställts på fem år. Kontrasten mot fastlandet kan knappast bli tydligare. Folkrepubliken är ohotad världsmästare i dödsstraff och knappast en nation med belevade företrädare som lyssnar till andras argument.

Mobbningen av Taiwan lär fortsätta. För egen del är jag glad över att inte tillhöra den sidan.