Herald Tribunes (alltså New York Times) utgåva 14-15 juli
kom att fånga mitt intresse genom ett par artiklar. Som en av huvudnyheterna
presenterades den oro som nu råder i Tyskland kring manlig omskärelse. En
delstatsdomstol i Köln har skapat stor osäkerhet kring vad som är lagligt och
vem som eventuellt kan göra sig skyldig till brott (familjen, läkaren eller
sjukhuset). Både judiska som muslimska grupper är upprörda och förbundskansler
Merkel låter meddela via sina politiska tjänstemän att hon ser allvarligt på
läget och självfallet slår vakt om religionsfriheten med dess respekt för seder
och bruk. I tidningen uttalar sig en familj från Turkiet boende i Tyskland om att
de som muslimer brukar uppsöka det judiska sjukhuset för ingreppet. Nu tar det
inte emot de unga gossarna. Alternativet blir något annat – att outbildade personer
och kvacksalvare i hemlighet får utföra omskärelsen.
Litet längre fram i Herald Tribune skriver en 23-årig muslim
från Indien att hon bestämt sig för att börja bära hijab. Hon ser inte slöjan
eller huvudduken som ett uttryck för manligt förtryck utan för kvinnlig frigörelse:
Äntligen är det ingen som behöver bedöma mig för mitt utseende eller mina
kläder utan för mina inre kvaliteter och vad jag gör. Med hänvisning till sin
examen understryker hon att uppfattningen inte har sin grund i bristande
utbildning eller tvång. Insändaren är ett försök från hennes sida att riva ned
några av de murar av fördomar som finns kring dagens islam. Jag vill värna min
kropp och inte bli ett objekt, låter hon hälsa.
Båda inläggen är intressanta. Och på sitt sätt tidstypiska.
Ett modernt sekulärt samhälle krockar numera allt som oftast med ett mer
traditionalistiskt och religiöst inspirerat. Det finns anledning att ta
strömningarna på allvar och försöka begripa dem. Det är inte alltid samma sak
som att bejaka eller gilla dem. Religion är i många länder och kontinenter en
kraft att räkna med. Den som försöker underskatta eller bortförklara detta
lurar sig själv. Som ateist kan man med helig vrede och fylld av egen tro vilja
fördöma allt det religiösa eller som kristen se det dåliga i islam. Det
förändrar dock ingenting att försöka tänka bort eller retuschera. Den förre
brittiske premiärministern Tony Blair är en person som inser de olika
religionernas roll och försöker skapa spännande mötesplatser. Genom att lära
sig mer och försöka förstå går det lättare att hantera och bygga broar.
I Herald Tribune fanns också en artikel om Egyptens
president Mursi som valde att låta sitt första utlandsbesök som statschef gå
till Saudi-Arabien. Nog kan man höja ett ögonbryn. Men det ska inte nödvändigtvis
ses som ett försök till muslimskt koalitionsbyggande. Saudi misstänks på goda
grunder ha investerat betydande belopp hos grupper som finner dagens muslimska
brödraskap alltför modernt och samhällstillvänt. Däremot är det ett tecken på att
Egypten behöver mycket pengar utifrån. Det finns dock anledning att separera
hårdföra salafister, mer eller mindre direkt betalda av Saudi-Arabien, från
brödraskapet med sina ledande medlemmar fängslade under Mubarak och båda dessa grupper
i sin tur från mystikerna inom den sufiska rörelsen.
Inte minst muslimer kan i dag mötas av mångas misstankar. I
själva verket handlar det om minst lika många uttryck och inriktningar inom
islam som det kristendomen rymmer där det rätt enkelt går att notera att
protestanter, ortodoxa och romersk-katolska inte alltid kommer överens eller
tycker lika. Såsom den unga kvinnan skriver i Herald Tribune har hon
reflekterat kring sitt bärande av hijab. Det förtjänar respekt, även från dem
som inte delar hennes slutsats. Det är inte alla som funderat på sin
livssituation…
Omskärelsen är ett gammalt religiöst uttryck. För oss som
inte praktiserar bruket är det svårt att inse poängen. Samtidigt finns det
anledning att försvara andras rätt till sina traditioner. Och risken är stor
att det blir precis som föräldrarna berättade i Herald Tribune då de pikant nog
som muslimer inte kunde nyttja den service som erbjöds via ett judiskt sjukhus:
Får vi inte göra det på ena sättet så gör vi det på det andra.
Nej, man behöver inte alltid gilla andra religioner och dess
uttrycksformer och traditioner. Men det finns anledning att hysa respekt för
varandra och reflektera kring samexistensens villkor. Den som vill förstå
dagens moderna värld gör klokt i att lära sig något om religion. Inte
nödvändigts för att dela en tro, eller ens gilla den, men för att förstå
sammanhangen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar