Plats för kristna i Arabvärlden?

Den ena efter den andra odemokratiska regimen i Arabvärlden får nu se maktinnehavet hotat av uppretade människomassor. Händelserna i Libyen för närmast tankarna till Rumänien för drygt 20 år sedan. Diktatorn möttes av en buande befolkning i Bukarest medan en mössförsedd Khadaffi sänt iväg slänkyssar till en förbryllad skara i Tripoli. En del av Libyens tidigare elit har nu vänt härskaren ryggen. Fler står säkert och väger. Processen gjordes kort mot paret Ceausescu då de gamla kamraterna för att rädda sitt eget skinn verkställde en snabb rättegång, förkunnade dom och sedan verkställde avrättningen. Khadaffi litar nog för närvarande - med rätta - på ingen!

I Europa och västvärlden är känslorna uppenbart tudelade. Å ena sidan hoppas många att de gamla härskarnas dagar är lätt räknade och å den andra sidan vill ingen se uppkomsten av nya förtryckarstrukturer med kanske religiösa förtecken. Somliga hävdar rent av att islam och demokrati inte går att förena. Det märkliga är att många av dem som nu varnar för bland annat de kristnas ställning samtidigt för några år sedan uppmärksammade den förföljelse som kristna utsattes för i just länder som Egypten. Om det gamla inte var bra och det nya inte heller blir bra då är ju frågan vad som någonsin kan bli bra?

För egen del är jag mer hoppfull utan att för den skull vara naiv. Mycket kan gå fel. Men påbörjas vandringen längs en väg mot öppenhet, pluralism, fria media och rättsstat då kommer läget för alla grupper - kristna såväl som muslimer, judar, icke-religiösa och alla former av politiska - att förbättras. Om detta har jag skrivit en debattartikel som publicerats i ett antal tidningar:

"Om sex månader planeras val i Tunisien respektive Egypten. Förändringarna har sin grund i breda gruppers frustration efter år av påtvingad fattigdom och marginalisering. Det finns en frihetstörst som dämpats genom att folk fängslats, oppositionella trakasserats och nätets tanketrafik hindrats.

Av den anledningen skulle etablerandet av pluralism, oberoende media och andra friheter i Tunisien och Egypten långsiktigt kunna påverka området i sin helhet på ett positivt sätt/.../

Som relativt nybliven ordförande för riksdagens EMPA-delegation (Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly – ett samverkansorgan mellan EU och södra Medelhavsregionen och Nordafrika) har jag vid olika tillfällen träffat företrädare för ett antal Arabländer. Långt före demonstrationerna var en av de frågor som behandlades kristnas och andra religiösa minoriteters ställning. De fördomar som muslimer kan drabbas av i Sverige och Nordeuropa har samma grumliga grund som de kristna kan mötas av på andra håll i världen. De upplopp som för en tid sedan inträffade i Egypten med kyrkor som sattes i brand och andra svåra övergrepp som följd påstods ha sin upprinnelse i anklagelser om våldtäkt av en muslimsk flicka. I Sverige finns det ju politiska krafter som försöker hävda det omvända med brottslighet som sägs ha sin grund i islam.

I länder med hög korruption, svagt rättsväsende och låg tilltro till de offentliga organen kan det vara enklare att piska upp stämningarna. Även om det finns motsättningar och slitningar mellan olika grupper i Nordeuropa kan de i normalfallet hanteras under ordnade former. En demokratisering med steg mot en fungerande rättsordning är därför viktigt för att slå vakt om kristna gruppers ställning i Arabvärlden. Problemet är inte islam, utmaningen är avsaknaden av fungerande polis, fristående domstolar och mediefrihet. Val om sex månader är ett viktigt steg, men det är inte det enda utan kräver också uppbyggandet av ett öppet samhälles institutioner."