Riga för 19 år sedan

För 19 år sedan föddes dottern på Ängelholms BB. Mycket har hänt sedan dess. Medan hon blivit större och vuxit till sig så har sjukhuset gjorts mindre. Det handlar onekligen om utvecklingslinjer i två helt olika riktningar.

Som förälder blir man stolt och glad över att se ens egna barn växa upp, mogna och axla ett ökat ansvar. Samtidigt går tankarna till den tid som varit. Rent objektivt så inser jag att 19 år är ganska länge sedan. Det känns dock nära i tid. Å andra sidan innebär 19 år i andra riktningen från i dag räknat att dottern då fyller 38! Det är avlägset och långt borta!

Hustrun var ensam på Ängelholms BB då dottern föddes. Själv befann jag mig i Riga på resa med koncernledningen och andra företrädare för Nya Wermlandstidningen. Personer som jag då arbetade för och tillsammans med.

För 19 år sedan handlade det om en övergång från det kommunistiska förtrycket i riktning mot frihet och demokrati. Leninstatyn i centrala Riga hade månaderna före puttats ned från sin sockel till människornas oförställda glädje. Folk hade dessförinnan dödats och skadats då Sovjetunionen i sina sista dödsryckningar beordrat speciella säkerhetsstyrkor att angripa centrala byggnader för att försöka förhindra frihetsvinden från att blåsa fram. En blodsbesudlad order som det fortfarande inte är helt klarlagt vem som ytterst var ansvarig för. Det är dock svårt att tänka sig att något så pass viktigt skedde med mindre än att generalsekreterare Gorbatjov själv informerats. Fortfarande i dag förnekar många hans delaktighet i mycket av det hemska som skedde under 1980- och början av 90-talet.

Riga var vid denna tidpunkt en sliten stad hårt märkt av den sovjetiska tiden. Vi bodde på ett hotell i centrala Riga. De flesta måltider var förbeställda men en kväll gick vårt sällskap på 15-18 personer ut för att äta och dricka. Allt som var möjligt att beställa togs in och när notan kom slutade den på drygt 400 kronor. För oss alla. Det säger något om hur förhållandevis fattigt och utsuget Lettland var vid denna tidpunkt.

Från hotellet gick det att beställa samtal till utlandet. Det tog åtta timmar att få några minuters öppen ledning och ansvarig i receptionen var en storväxt kvinna som förde tankarna till kulstöterska. Jag ringde hem rätt ofta. Tyvärr fick man inte förbeställa till en viss tid utan ett nytt samtal var endast möjligt efter att det senaste till samma telefonnummer avslutats. En kväll löd hustruns besked från Ängelholm att det vore bra ifall jag kom hem. Åtta timmar senare skulle jag berätta att jag bokat om till ett Aeroflot-plan som strax skulle gå. Ingen svarade. Ytterligare åtta timmar senare var jag hemma och kunde på Ängelholms BB ta den nyfödda dottern i famn.

Något år senare var jag åter i Riga och upptäckte då att med frihet och öppenhet hade kommit butiker och fullt fungerande telefonkiosker. Och för någon vecka sedan var jag där igen och noterade då fina förbindelser för mobil och Internettrafik. I dag har också många av de vackra husen räddats undan skabbigt förfall genom påkostade fasadrenoveringar. Riga är i dag en vacker Hansastad vid Östersjön med rikt affärsutbud och mycket att titta på.

Så var det inte för 19 år sedan! Men varje nytt besök i Riga kommer att påminna mig om två saker. Min dotters respektive Lettlands födelse. I båda fallen gjorde det ont men där åren visat på livsglädje och förmåga.