Tänk tanken: Inga stockholmare bland landets ledande politiska företrädare! Nog hade det blivit synpunkter. Och ilska över att ingen från Nacka, Sollentuna, Solna eller Stockholms stad funnits representerade. Men när samma sak händer Skåne och Västsverige rycks det på axlarna. Sånt händer…
Är jag då för kvotering? I grunden inte! Varken när det gäller kön, ålder, eller bakgrund. Däremot är det aldrig fel med medvetenhet. I en artikel i Kvällsposten har jag pläderat för eftertanke. Jag har fått en hel del kommentarer, intressant nog mer kritiska ju närmare personen bor Stockholm och mer positiva ju närmare personen bor Skåne. Onekligen något att tänka på!
Jag skrev följande:” I Sofia Arkelsten har M fått en partisekreterare som genom engagemang flyttat fram partiets positioner inom miljö- och klimatfrågorna. Den uttalade ambitionen är att nå grupper som tvekar inför Moderaterna: exempelvis unga och miljöengagerade.
Statsminister Fredrik Reinfeldts nya regeringssammansättning är också led i att både hantera de kommande årens politiska utmaningar och parlamentariska läge som att förbereda sig på 2014 och den därpå följande mandatperioden.
Liksom när man passerar en vältrafikerad vägkorsning gäller det att inom politiken ha uppsikt över alla riktningar.
Det är farligt att endast titta åt ett håll./…/
Jag tror inte att det handlar om var folks brevlådor är placerade. Och jag tror inte heller att grupper i olika delar av landet kan tillskrivas kollektiva egenskaper.
Däremot är jag rätt övertygad om att människor formas och påverkas av sin närmiljö. Vem man träffar, vilka föreningar man är med i och det lokala medieflödet. Det gäller att fånga olika erfarenheter och betona mångfalden inte bara i teorin utan också i praktiken.”
Hela artikeln finns här: http://kvp.expressen.se/ledare/1.2179629/debatt-det-ar-dags-att-bryta-stockholmsfixeringen
söndag 24 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar