Ett onödigt parti

Har i dag talat för moderaterna i Jönköpings län samlade till nomineringsstämma i Sävsjö. Det innebar ungefär två timmars bilkörning i vardera riktningen genom ett rätt grått landskap. Bilradion är ett gott sällskap. Under eftermiddagen två bra program. Först På minuten och därefter Publicerat i P1. Förmiddagen bjuder ju på Ring så spelar vi.

140 ombud från de olika partiföreningarna var kallade till detta beslutande möte. I Jönköpings län styrs 12 av 13 kommuner av borgerliga företrädare, även om det ibland kan vara i form av olika spräckliga koalitioner. När jag är ute på möten märker man ofta den stolthet många känner över regeringens och riksdagsmajoritetens arbete. Det går att inom en mängd områden räkna upp positiva beslut och reformer. Samtidigt gäller det också att sprida insikten om att inga andra än Alliansens företrädare kommer att tala väl om det som nu skett under drygt tre år. Den rödgröna sidan har ju bestämt sig för svartmålning och dysterhet. Alla siffror och prognoser kommer att draperas i mörka färger.

Jag var inbjuden till Sävsjö för att som ledamot av partistyrelsen tala något om de allmänna valen 2010. Jag påminde om det förändringsarbete som skett. Förra årets framtidskonvent följt av höstens partistämma i Västerås. Det har handlat om att mejsla fram partiets politik inom viktiga områden som exempelvis sjukvård, migration och tillväxt. Till det kan adderas det statsråd redan genomfört i regeringsställning som justitieminister Beatrice Ask och biståndsminister Gunilla Carlsson.

Moderaterna i dag kan nog beskrivas som ett ansvarstagande parti fortsatt suget på att i maktställning hantera morgondagens utmaningar. I opinionsmätningar kan ibland noteras stöd på runt 30 procent. Valet 2006 blev en stor framgång. Frågan är hur högt det går att gå? Som parti kan man bli hur litet som helst. I början av 1970-talet noterades i opinionsmätningar ett väljarstöd under tio procent för moderaterna. Då skrev DN och andra malliga tidningar om ”det onödiga partiet”. I valet 2006 stöddes M av fler än 26 procent av de röstande.

Varje parti kan bli hur litet som helst om det gör sig ointressant. Men rimligtvis kan det också bli stort. Fast då gäller det att frigöra hela partiets potential. Det handlar om närvaro, delaktighet och förankring.

Moderaternas historiska berg-och-dalbana från 1970-talet till i dag är en påminnelse om två saker. För det första att varje parti är dödligt. Det som vunnits kan förloras. För det andra att det inte är ”kompisröstning” eller ”kamrat 4 procent” som avgör utan att partier med svagare röststöd måste ha modet och förmågan att ompröva en del av den egna politiken. M hade inte nått framgångar 2006 utan ett eget inre och ärligt menat förändringsarbete.

Med nomineringsstämmor i Jönköpings och Örebro län samt Göteborg lördag 5 december har de flesta nu fastställt de moderata riksdagsvalsedlarna. Det är bra att vara tidigt ute. Merparten av de övriga partierna har fortfarande inte gett besked. Det innebär otydlighet gentemot väljarna och osäkerhet för kandidaterna som inte vet var de slutgiltigt kommer att hamna. Hos moderaterna återstår nu nog endast Stockholms stad och Stockholms län. Enligt uppgift blir det inte stämmor förrän i februari men provvalsresultatet skall offentliggöras den 10 december. Spännande, är det många som tycker!