Wallenbergs kvarglömda portfölj

Det finns kraft och vitalitet i konstnären Gustaf Kraitz. Han har ständigt nya idéer och projekt på gång. Tillsammans med hustrun Ulla Kraitz har de var för sig och tillsammans skapat keramik och konst under årtionden. Efter en tid i Stockholm är det nu huset på Hallandsås sluttning vid Förslöv som är alltings självklara utgångspunkt. När jag i måndags träffade Gustaf Kraitz var han just hemkommen från ett par dagar i USA. 84 år gammal beklagar han sig litet över att tidsomställningen nu känns av en smula. Så var det inte förr…

Strax skall dock huset invaderas av byggkillar. Nya glaspartier skall sättas in för att få bättre ljus. Och om två veckor kommer en större delegation från Kina. Det handlar om en svarsutställning i Malmö efter att Gustaf och Ulla Kraitz nyligen haft en stor presentation av sin keramik vid ett nyöppnat museum i Peking. Den bränn- och glaseringsteknik som många gånger används har nämligen historiska anor. Därav ett stort intresse utifrån, inte minst från Kina. Du kan väl komma förbi, säger Gustaf.

Före den stora och berättigade uppmärksamheten österut var det under några år Raoul Wallenberg-monumentet utanför FN-skrapan i New York. Och man slås av enkelheten. En portfölj med initialerna RW som står kvarlämnad, övergiven, på ett stycke mark bestående av gatstenar från Budapest. Ensamheten, utsattheten men också närvaron gestaltas på ett starkt sätt. Tack vare sponsring från bland annat SAS kunde Gustaf Kraitz ett drygt dussin gånger flyga över Atlanten och tillbaka för att planera och utföra detta konstverk. Och istället för att jaga nya bidragsgivare och andra som önskade stödja detta projekt tog AGAs förre VD Marcus Storch och garanterade hela summan. Därmed blev det också ett fritt skapande utan inblandning utifrån.

För i grunden ogillar Gustaf Kraitz beställningar. De kan bli för detaljrika synpunkter. Just nu skapas en stor staty av den skånska operamästarinnan Birgit Nilsson. Exakt var den skall stå eller vem som skall betala är inte helt klart vilket gör att konstnären än så länge uppfattar sig ha full beslutanderätt. Och det uppskattas. Den skall bli två meter, förklarar han. Och det är precis vad ugnen klarar av. Vi får lägga statyn på en bår och sedan föra in henne genom luckan. Först måste dock keramiken förbrännas och det får ske vid en industriugn i Tyskland. Risken att godset går sönder är hög. Men det är här yrkesskickligheten kommer in, säger Gustaf Kraitz. De som misslyckas har många gånger gjort något fel.

Styrkan förklarar Gustaf med att han tidigt tvingades vänja sig vid hårt arbete. Som ungrare med fel bakgrund i den kommunistiska delen av Europa hamnade han i sovjetisk fångenskap och kolgruva. Det blev fem års straffarbete. 1956 kunde han ta sig ut ur landet och till Sverige. Hans imponerande livsöde kan leda till många slutsatser och reflektioner. Men åtminstone två slår en hårt och omedelbart. I Berlinmurens skugga och glädjen över Sovjetstatens och DDRs kollaps glöms ibland alla offer och fångar bort. De finns närmare än man tror och bär hela historien med sig. Och svensk keramik i allmänhet och konstnärslivet på Bjäre och i Förslöv i synnerhet skulle inte kunna tänkas utan bland annat Gustaf Kraitz. En invandrare och flykting!