Från en kommun till en annan

I måndags var det kommunfullmäktige i Ängelholm. Det mesta var sig likt. Det fanns dock en stor skillnad. Kommunsekreterare Åke Nilsson var inte som brukligt på plats. Han hade avlidit några dagar tidigare 60 år gammal. Få gillade annars som han det kommunpolitiska arbetet. På måndagskvällarna rapporterade han gärna via närradion vad som skedde vid de beslutande mötena. Han ville att alla uppgifter skulle vara korrekta och kryssade mellan borden under kaffepauserna för att tala med alla de folkvalda han kände. Han var den påpasslige tjänstemannen med stor respekt för de ibland kniviga avvägningar politikerna har att göra.

Måndagskvällen dominerades helt av budgeten för 2010. Trots att sammanträdet startade klockan 16, alltså två timmar tidigare än vanligt, höll det ändå på till strax efter 22. Att Sverige som en starkt exportorienterad ekonomi påverkats av den internationella finanskrisen och efterföljande kraftiga nedgången märks. Det slår mot alla både i form av hög arbetslöshet som minskade utrymmen. Samtidigt får det konstateras att Sverige jämfört med andra länder på nationell nivå hanterat krisen på ett ansvarstagande sätt. Det lönar sig nu när det finns tecken på konjunkturförbättringar. Ekonomiskt ser det dock tufft ut för landets kommuner de kommande två, tre åren.

Föga förvånande är socialdemokraternas förslag till lösning skattehöjning. Så har partiet hävdat i upp- som nedgångar, låg- som högkonjunkturer, de senaste åren. Redan på förhand går det att räkna ut att alldeles oavsett läge så kommer S-idéerna att bygga på att ta ut några fler kronor i skatt av medborgarna. Och i Ängelholm stöds dessa tankar regelmässigt av vänster- och miljöpartiet samt sverigedemokraterna. Så även för 2010! I fullmäktige finns också en avhoppad centerpartist, Stig Andersson, som nu är politisk vilde. Han var mest oblyg av alla och stod från talarstolen och utropade den ena budgetförstärkningen efter den andra som sedan landade i att kassakvittot stannade på plus 66 öre i utdebitering.

Vid debatten framförde jag två argument som det finns anledning att upprepa fram till valen 2010. Några öre här och några öre där kan låta försåtligt. För normalinkomsttagaren och den som lever på pension och betalar kommunalskatt kan det handla om allt från kanske 500 till 1500 kronor i ökade utgifter om året. Till det kommer andra förslag om skattehöjningar. S i Region Skåne vill öka med 60 öre och på nationell nivå ifrågasätts jobbskatteavdragen. Räknar man samman allt detta blir det ännu mer, kanske 1500 till 3000 för en normalinkomsttagare. Per år. Det dubbla för en familj där båda arbetar. Har man råd med det? Riksdagsledamot Kerstin Engle (S) som också sitter i fullmäktige blev arg och menade att moderaterna nu försöker måla upp bilden av socialdemokraterna som ett skattehöjarparti. Det är inte speciellt svårt. Det är bara att räkna samman förslagen. Men att det under en mandatperiod kan kosta 10 000 till 15 000 för en enskild om det blir S-styre i Ängelholm, Skåne och Sverige vill man nog mörka.

Det andra är att det saknas samband mellan hög skatt och hög service. Ifall man för fem, sex år sedan gått med på förslagen om höjd skatt är jag helt övertygad om att samma personer nu inför 2010 och de justeringar som får göras på grund av det ekonomiska läget kommit fram med tanken på att höja skatten igen. Servicen och det kommunala utbudet hade inte varit på en högre nivå än i dag men priset som medborgarna fått betala hade varit högre. Och det hade funnits önskemål om ständiga ökningar genom nya skattehöjningar!

Och från en kommun till en annan: På tisdagskvällen var det lokalval i Danmark. Ängelholms vänort Höje Taastrup ser ut att få behålla sin populäre konservative borgmästare Michael Ziegler. Hans parti dubbleras och närmar sig nu 40 procent. Imponerande dels därför att det handlar om en kommun som tidigare haft stark S-uppslutning och dels därför att konservative folkeparti annars ligger runt 10 procent i landet som helhet. Många hade förutspått närmast ett valsammanbrott för just konservative, så tycks inte ha skett. Däremot har regerande liberala venstre drabbats hårt medan olika former av socialister gjort bra ifrån sig. Michael Ziegler och de konservativa i Höje Taastrup visar precis som moderaterna i Ängelholm att tydlighet och ansvarstagande kan löna sig när medborgarna får avgöra. Det är inte alltid den med längst utgiftskvitto som går bäst. Utan den som är trovärdigast och är konsekvent!