För drygt fyra månader sedan besökte jag arbetsförmedlingen i Helsingborg med ansvar för 13 kommuner i det nordvästra hörnet av Skåne respektive rehabilteringsaktören Adaptus i Kristianstad. 17 december var det mörkt och kallt. Både ute som inne. Trots det präglades samtalen av framtidstro och en vilja att göra goda ting. Men det fanns ett stort mått av osäkerhet. I tisdags gavs möjlighet att följa upp och se vad som hänt. Det var dags för återbesök.
I Helsingborg träffade jag en av dem som varit oroliga inför den omförsäkring som innebär att det var dags att lämna socialförsäkringsområdet. För fyra månader sedan var det lätt att känna osäkerheten inför det som nu komma skulle. I dag var det jobb till 75 procent hos en offentlig arbetsgivare. Och det skulle bli 100 procent. Går det för dig, löd min fråga. Det måste gå, var svaret. Samtidigt var glädjen påtaglig. Och lättnaden.
Vi gick igenom vad som hänt några andra personer. Intressanta historier som visar på vägar tillbaka. En med svår ångest att vistas i smutsiga miljöer. Handskar hela tiden. Olust att röra vid vad som kan kännas som skitigt. Och nu tillsammans med arbetsförmedlingen har kontakts tagits med en privat arbetsgivare där just renligheten och viljan att sopa bort allt damm är en tillgång. Plötsligt kan det som tidigare varit negativt nu nästan bli en möjlighet. Fortfarande krävs ett lönebidrag på ett antal procent men på arbetsplatsen är man nöjd.
En annan person har rätt att stanna hemma på grund av uppflammande cancer men vill inget hellre än att jobba. Nu handlar det om 50 procents tjänst och en mycket förstående arbetsgivare som accepterar att på kort varsel kan medarbetaren tvingas stanna hemma.
Och så berättas i andra hand om den som i två år varit sjukskriven men som tack vare coachning vågat bryta med sin gamla arbetsplats. Nu sägs det vara en helt annan, mycket positiv, person som valt att läsa vidare.
Inte minst via media har alla den senaste tiden matats med väldigt tråkiga historier och människor som haft problem under omförsäkringen. Alla dessa finns och deras berättelser är var och en på sitt sätt gripande och relevant. Men det finns även en annan verklighet. Och den har svårare att nå ut. Där finns ett ansvar att upplysa och berätta. Dels för att de som nu skall pröva arbetsmarknaden skall känna mod och lust och dels därför att arbetsgivare som är flexibla och tar ansvar skall känna att de gör en stor insats. Vi har alla en skyldighet att berätta om hur det ser ut och hur det upplevs! Inte minst vi förtroendevalda!
Bra var det också att arbetsförmedlingen kunde berätta om att det nu i Nordvästskåne finns en ökad efterfråga efter vissa arbetsgrupper. Det behövs påtagligt fler inom teknik och industri men även fler chaufförer. Redan kan emellertid vissa ”flaskhalsar” noteras då det finns fler jobb än kompetenta och utbildade sökande.
Adaptus i Kristianstad arbetar med smärtlindring. De har fulltecknade kurser och alla patienter genomför i praktiken sina träffar utan något avhopp. Ett helhetsgrepp tas och den enskilde kan också få eldunderstöd i de vidare kontakterna med myndigheterna. Det här är verksamhet som uppstått som ett direkt resultat av Alliansregeringens satsningar. Utan rehabiliteringsprogrammen hade detta aldrig funnits som stöd och hjälp till regionens vårdcentraler. Och det finns många läkare och patienter som tyvärr inte känner till att detta erbjuds.
En stark berättelse framfördes av en person som 2002 fått sin högerfot krossad. Sjukskriven under ett år och med läkarens ord hela tiden klingande i öronen: Du kan aldrig mer jobba. Det handlade om att kämpa sig tillbaka. Och så skedde också. Men så kom andra problem. 59 år gammal är ambitionen att trots smärta och svårigheter nu komma tillbaka till en arbetsplats även om det inte går att återvända till den senaste. Och det är just om fall likt detta omförsäkringsdebatten borde handla. Under så många år lät den tidigare regeringen människor vara långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. De rensades ur rullorna. Fick aldrig eftervård, rehabilitering eller uppmuntrades att söka nya jobb. De fick vara hemma med olika månatliga återkommande fönsterkuvert som sällskap. Nu kommer stöd och hjälp tack vare det ändrade, mer humana, betraktelsesättet.
På arbetsförmedlingen i Helsingborg undrades om jag kommer tillbaka om ytterligare fyra månader för att höra hur det gått för alla dem vi talat om. Vad trevligt! Självfallet tackar jag ja till en sådan inbjudan.
onsdag 28 april 2010
måndag 26 april 2010
Tåg och flyg
Den rödgröna sidan försöker ta sig in i debatten. Måndag 26 april nåddes i vart fall etappmålet DN-debatt med en artikel om en omfattande infrastruktursatsning. De allra flesta är varma anhängare av mer vägar, järnvägar och hamnar. Det svåra är inte att lova utan att hålla. Och då visar den politik S, V och MP tänker gå till val på sig innehålla åtskilliga tomrum .
Redan i dag är det ett stort problem att det finns en sådan skillnad mellan vad tidigare regeringar lovat att göra inom infrastrukturområdet respektive tilldelade medel. Alliansen har tvingats städa. En hel del satsningar har hittills gått åt till att finansiera vad som redan tidigare sagts skall göras men aldrig finansierats. Nu skall de rödgröna försöka sig på något liknande. Fram till år 2021 talas om 120 miljarder kronor mer än vad som hittills aviserats. Hur skall pengarna skakas fram? Statsminister Reinfeldts och finansminister Borgs linje har konsekvent varit att undvika lån till investeringar. Trots den svåraste finansiella oron på 70 år har statsskulden fortsatt betalats av under mandatperioden 2006-10 och är nu lägre än vid Alliansens tillträde. Det är en politik alla har nytta av genom att lägre ränteutbetalningar gör att staten kan använda pengarna till välfärdens kärna istället för att de sänds till olika banker och finansinstitut. Med löften om väldiga utgifter riskerar det som byggts upp att raseras.
Från miljöpartistiskt håll har den senaste tiden hävdats att de gröna inte är emot inrikesflyg. Istället föredras snabbtåg. I den nu presenterade och redan starkt ofinansierade planen finns några sådana projekt angivna. Det talas om höghastighetståg mellan Stockholm och Linköping respektive Göteborg och Borås. Kul, men sedan? För boende i Skåne är det ju en bit till perrongen i Borås eller Linköping. Som boende i Magnarp endast några kilometer från Hallandsås södra tunnelmynning går det dessutom baserat på erfarenhet att konstatera att stora prestigesatsningar inom infrastrukturens område kan ta längre tid än man tror! Mycket längre! Och fortfarande finns flaskhalsar på det dubbelspår som skulle finnas på plats mellan Göteborg och Malmö redan för några år sedan. Så även om det går undan några tiotals mil är risken stor att trafiken sedan får ledas in på ett stickspår i väntan på att någon annan skall passera.
Flyget kommer därför att vara en realitet under mycket lång tid. Och då går det inte att huka bakom formuleringar om snabbtåg. Vad vill miljöpartister och socialdemokrater? Är inrikesflyg söder om Gävle bra eller dåligt? De senaste dagarna har askmolnet från Island tydligt visat vad som händer när planen står stilla. Mänskliga möten förhindras och den som bor en bit bort från stora järnvägsställen med möjligheter att ta X2000 får räkna med många extra timmar för att ta sig till och från Stockholm. Det är allvarligt för ett näringsliv beroende av kontakter med affärspartners, myndigheter och det politiska styret i huvudstaden. Den bristande realismen i flygnegativismen har avslöjats. S, V och MP berättar inte vad de vill utan endast vad de önskar!
Maud Olofsson (C) har också snabbt och redigt agerat efter de problem som uppstått i och med askmolnet. En del flygföretag har uppvaktat. Hon har tydligt visat att regeringen månar om skattebetalarnas pengar. En lösning alla verkar gilla är att företag nu kan vänta med att betala in skatter och avgifter innan de åter börjat få in pengar med hjälp av passagerare. Det är en praktisk lösning för att hantera en akut utmaning. I förlängningen kan naturligtvis inte skattebetalarna tvingas ta konsekvenser av att olika kommunikationer inte fungerar på grund av dåligt väder eller vulkanutbrott. När tågen stod stilla tjänade möjligtvis flyget någon extra krona. Med flyg på marken har tågen kanske gjort sig en hacka. Den som månar om inrikesflyg ser dock till att denna transportform klarar sig på egna meriter genom att undvika straffbeskattning och nya pålagor. Där finns anledning att se upp! Nästa hot efter dåligt väder och vulkan är socialism. Den blir inte bättre för att den påstås vara grön och med lånade pengar ser till att det går ett snabbtåg mellan Göteborg och Borås.
Redan i dag är det ett stort problem att det finns en sådan skillnad mellan vad tidigare regeringar lovat att göra inom infrastrukturområdet respektive tilldelade medel. Alliansen har tvingats städa. En hel del satsningar har hittills gått åt till att finansiera vad som redan tidigare sagts skall göras men aldrig finansierats. Nu skall de rödgröna försöka sig på något liknande. Fram till år 2021 talas om 120 miljarder kronor mer än vad som hittills aviserats. Hur skall pengarna skakas fram? Statsminister Reinfeldts och finansminister Borgs linje har konsekvent varit att undvika lån till investeringar. Trots den svåraste finansiella oron på 70 år har statsskulden fortsatt betalats av under mandatperioden 2006-10 och är nu lägre än vid Alliansens tillträde. Det är en politik alla har nytta av genom att lägre ränteutbetalningar gör att staten kan använda pengarna till välfärdens kärna istället för att de sänds till olika banker och finansinstitut. Med löften om väldiga utgifter riskerar det som byggts upp att raseras.
Från miljöpartistiskt håll har den senaste tiden hävdats att de gröna inte är emot inrikesflyg. Istället föredras snabbtåg. I den nu presenterade och redan starkt ofinansierade planen finns några sådana projekt angivna. Det talas om höghastighetståg mellan Stockholm och Linköping respektive Göteborg och Borås. Kul, men sedan? För boende i Skåne är det ju en bit till perrongen i Borås eller Linköping. Som boende i Magnarp endast några kilometer från Hallandsås södra tunnelmynning går det dessutom baserat på erfarenhet att konstatera att stora prestigesatsningar inom infrastrukturens område kan ta längre tid än man tror! Mycket längre! Och fortfarande finns flaskhalsar på det dubbelspår som skulle finnas på plats mellan Göteborg och Malmö redan för några år sedan. Så även om det går undan några tiotals mil är risken stor att trafiken sedan får ledas in på ett stickspår i väntan på att någon annan skall passera.
Flyget kommer därför att vara en realitet under mycket lång tid. Och då går det inte att huka bakom formuleringar om snabbtåg. Vad vill miljöpartister och socialdemokrater? Är inrikesflyg söder om Gävle bra eller dåligt? De senaste dagarna har askmolnet från Island tydligt visat vad som händer när planen står stilla. Mänskliga möten förhindras och den som bor en bit bort från stora järnvägsställen med möjligheter att ta X2000 får räkna med många extra timmar för att ta sig till och från Stockholm. Det är allvarligt för ett näringsliv beroende av kontakter med affärspartners, myndigheter och det politiska styret i huvudstaden. Den bristande realismen i flygnegativismen har avslöjats. S, V och MP berättar inte vad de vill utan endast vad de önskar!
Maud Olofsson (C) har också snabbt och redigt agerat efter de problem som uppstått i och med askmolnet. En del flygföretag har uppvaktat. Hon har tydligt visat att regeringen månar om skattebetalarnas pengar. En lösning alla verkar gilla är att företag nu kan vänta med att betala in skatter och avgifter innan de åter börjat få in pengar med hjälp av passagerare. Det är en praktisk lösning för att hantera en akut utmaning. I förlängningen kan naturligtvis inte skattebetalarna tvingas ta konsekvenser av att olika kommunikationer inte fungerar på grund av dåligt väder eller vulkanutbrott. När tågen stod stilla tjänade möjligtvis flyget någon extra krona. Med flyg på marken har tågen kanske gjort sig en hacka. Den som månar om inrikesflyg ser dock till att denna transportform klarar sig på egna meriter genom att undvika straffbeskattning och nya pålagor. Där finns anledning att se upp! Nästa hot efter dåligt väder och vulkan är socialism. Den blir inte bättre för att den påstås vara grön och med lånade pengar ser till att det går ett snabbtåg mellan Göteborg och Borås.
torsdag 22 april 2010
Norge - ett föredöme?
I Kristianstadsbladet har under några dagar rasat en insändardebatt som började med att jag konstaterade att dålig politik får dåliga konsekvenser. Som exempel gavs Storbritannien, Spanien och Grekland. Länder vars socialdemokratiska regeringschefer S-ledaren Mona Sahlin inte verkar ha något emot att umgås med och inspireras av. Budgetunderskott och ofinansierade offentliga satsningar har varit den medicin som förskrivits mot den svåra finansiella oro som rasat de senaste 18 månaderna. Tvärt emot de svenska socialdemokraternas rekommendationer har ju Alliansregeringen markerat återhållsamhet och vägrat gå in med skattebetalarnas pengar i olika så kallade räddningsprojekt vars resultat och syften varit ganska oklara. Nu kommer ju också statistik som visar att budgetunderskottet i Sverige är lägst inom EU med ungefär 0,5 procent av BNP att jämföras med exempelvis de över 13 procent som Grekland i dag uppvisar.
Någon har ansett det varit fel att ta upp Grekland som ett dåligt S-exempel. Den nuvarande regeringen har ju tagit vid efter det borgerliga partiet ny demokrati. Det finns dock anledning att påminna om några saker. Från den dåvarande S-oppositionen var ju kritiken inte direkt högljudd mot de stora utgifterna som fanns tidigare. Socialdemokraterna styr sedan 2009 då partiet tog över efter fem år av borgerliga regeringar. Dessförinnan har det varit S. Under de senaste 30 åren har Grekland haft socialdemokrater ungefär två tredjedelar av tiden. 1998 gick 13 procent av BNP till räntebetalningar på statsskulden. Det är mindre i dag. Och när landet anslöt sig till euron 2001 på vad som i dag hävdas vara närmast bedrägliga förutsättningar styrdes landet av socialdemokraterna.
Få har velat använda Spanien eller Storbritannien som inspirerande exempel. Klokt! Men däremot har från S-håll Norge utropats vara ett föredöme. Titta på vårt västra grannland, utropas det. Ja, låt oss göra det! Ekonomin har hanterats genom att regeringen tagit ut 46 miljarder mer från Oljefonden än vad reglerna tillåter. Dessutom finns ett växande utanförskap. Den borgerliga oppositionen med höyre i spetsen påminner om att den i ungefärliga tal består av: 300 000 i sjukpension, 140 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 135 000 sjukskrivna, 70 000 arbetssökande, 50 000 socialhjälpsbehövande, 45 000 i avtalspension, 40 000 i olika övergångslösningar – allt som allt blir det cirka 800 000.
Sverige kan däremot användas som ett bra exempel, tycker jag. En del saker har det påmints om tidigare men tål att upprepas: ”När Alliansen tog över 2006 var den svenska statsskulden cirka 46 procent av BNP. Den sänktes med tio procentenheter under två år och ligger nu på 41 procent 2010 efter den svåraste ekonomiska oron på 70 år! Andra länder, oftast socialdemokratiskt styrda, har att hantera 90 procent eller mer i statsskuld. Där finns inget reformutrymme. Där är det besparingar och budgetneddragningar att vänta! I Sverige talar alla partier om kommande satsningar. Skillnaden är intressant!
Arbetslösheten är en stor utmaning. Det är just därför Alliansen önskar göra det enklare och billigare att anställa. Det har handlat om nystartsjobb men även halverad arbetsgivaravgift för unga. De rödgröna vill riva och slita i detta. De befogade frågor som skall ställas är om det skall löna sig bättre eller sämre att arbeta? Skall det bli billigare eller dyrare att anställa unga? Hittills är 70 000 fler sysselsatta 2009 än jämfört med 2006. 50 000 lyder prognosen för 2010 som resultat av den globala nedgången. Arbetslösheten är emellertid högre då fler nu kommit ut på arbetsmarknaden.”
Som jämförelse har Sverige bland de bästa offentliga finanserna i Europa. Den arbetslöshetschock som drabbat många andra har inte slagit lika hårt här. Beräknade 12 procent arbetslösa 2011 kan kanske som mest bli strax över 9 procent under 2010. Alla håller med om att det är för högt men samtidigt menar många seriösa bedömare att de åtgärder regeringen satt in är riktiga vid en kommande konjunkturuppgång.
Så frågan till alla socialdemokrater lyder: Är det budgetöverdragets storlek eller det växande utanförskapet som inspirerar mest av det som nu sker i Norge?
Någon har ansett det varit fel att ta upp Grekland som ett dåligt S-exempel. Den nuvarande regeringen har ju tagit vid efter det borgerliga partiet ny demokrati. Det finns dock anledning att påminna om några saker. Från den dåvarande S-oppositionen var ju kritiken inte direkt högljudd mot de stora utgifterna som fanns tidigare. Socialdemokraterna styr sedan 2009 då partiet tog över efter fem år av borgerliga regeringar. Dessförinnan har det varit S. Under de senaste 30 åren har Grekland haft socialdemokrater ungefär två tredjedelar av tiden. 1998 gick 13 procent av BNP till räntebetalningar på statsskulden. Det är mindre i dag. Och när landet anslöt sig till euron 2001 på vad som i dag hävdas vara närmast bedrägliga förutsättningar styrdes landet av socialdemokraterna.
Få har velat använda Spanien eller Storbritannien som inspirerande exempel. Klokt! Men däremot har från S-håll Norge utropats vara ett föredöme. Titta på vårt västra grannland, utropas det. Ja, låt oss göra det! Ekonomin har hanterats genom att regeringen tagit ut 46 miljarder mer från Oljefonden än vad reglerna tillåter. Dessutom finns ett växande utanförskap. Den borgerliga oppositionen med höyre i spetsen påminner om att den i ungefärliga tal består av: 300 000 i sjukpension, 140 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 135 000 sjukskrivna, 70 000 arbetssökande, 50 000 socialhjälpsbehövande, 45 000 i avtalspension, 40 000 i olika övergångslösningar – allt som allt blir det cirka 800 000.
Sverige kan däremot användas som ett bra exempel, tycker jag. En del saker har det påmints om tidigare men tål att upprepas: ”När Alliansen tog över 2006 var den svenska statsskulden cirka 46 procent av BNP. Den sänktes med tio procentenheter under två år och ligger nu på 41 procent 2010 efter den svåraste ekonomiska oron på 70 år! Andra länder, oftast socialdemokratiskt styrda, har att hantera 90 procent eller mer i statsskuld. Där finns inget reformutrymme. Där är det besparingar och budgetneddragningar att vänta! I Sverige talar alla partier om kommande satsningar. Skillnaden är intressant!
Arbetslösheten är en stor utmaning. Det är just därför Alliansen önskar göra det enklare och billigare att anställa. Det har handlat om nystartsjobb men även halverad arbetsgivaravgift för unga. De rödgröna vill riva och slita i detta. De befogade frågor som skall ställas är om det skall löna sig bättre eller sämre att arbeta? Skall det bli billigare eller dyrare att anställa unga? Hittills är 70 000 fler sysselsatta 2009 än jämfört med 2006. 50 000 lyder prognosen för 2010 som resultat av den globala nedgången. Arbetslösheten är emellertid högre då fler nu kommit ut på arbetsmarknaden.”
Som jämförelse har Sverige bland de bästa offentliga finanserna i Europa. Den arbetslöshetschock som drabbat många andra har inte slagit lika hårt här. Beräknade 12 procent arbetslösa 2011 kan kanske som mest bli strax över 9 procent under 2010. Alla håller med om att det är för högt men samtidigt menar många seriösa bedömare att de åtgärder regeringen satt in är riktiga vid en kommande konjunkturuppgång.
Så frågan till alla socialdemokrater lyder: Är det budgetöverdragets storlek eller det växande utanförskapet som inspirerar mest av det som nu sker i Norge?
måndag 19 april 2010
Skogens mörka minnen
Katynskogen har skördat nya offer. Först såg Stalin till att skjuta stora delar av den polska officerskåren 1940, därefter störtade presidentplanet 70 år senare med ledande företrädare på väg till en minnesceremoni för offren från andra världskriget.
Flygkraschen sägs vara det hårdaste slaget riktat mot Polen under efterkrigstiden. Och det handlar om en nation som genom historien stått inför stora utmaningar och som onekligen flyttats runt på kartan av omkringliggande stormakter.
För egen del tillhör jag dem som imponeras ju mer jag läser om Polen. Dessutom är det ett land från andra sidan järnridån som klarat av förändringarna bättre än många andra. Ekonomin är stabil, det finns oberoende media, tack vare den romersk katolska kyrkan och många akademiker står det civila samhället sig starkt och den nuvarande regeringschefen Donald Tusk visar prov på integritet. Även om andra stater ibland irriterats över att Polen går sina egna vägar i EU-sammanhang kan det också vara bra med någon som ifrågasätter. De mörka minnena från andra världskriget och vetskapen om att Europa styckades som resultatet av freden 1945 och Jaltaöverenskommelsen gör att USA och relationerna över Atlanten har en varm försvarare i Polen. Det retar Frankrike.
Under lång tid mörkades Katynmassakern från Moskvas sida. Kommunisterna vägrade erkänna sitt brott. I decennier hävdades att det var Nazityskland som kunde addera även detta blodbad till den långa listan av övergrepp. Framför allt kommer jag ihåg de politiska diskussionerna under 1980-talet då även socialdemokrater förnekade att de tre baltiska republikerna var ockuperade. Vi som talade om Röda arméns framfart och att länder och folk hölls fångna rekommenderades att ta det litet lugnare. Och det fanns dem som förnekade Stalins inblandning i Katynmassakern! Jag kommer ihåg insändare och debatter.
På goda grunder går det att vara kritisk mot en del av utvecklingen i Ryssland, både upprustning som brist på respekt för mänskliga rättigheter kan iakttas. Det finns dock anledning att också se de positiva steg som tas, hit hör erkännandet av skuld i samband med Stalins framfarter varav av skotten i Katynskogen bara ett av många exempel. Ryssland har också tydligt visat sympati och respekt för Polen nu i samband med flygkatastrofen.
För drygt 20 år sedan fanns det socialister och kommunister som förnekade Stalins inblandning i Katynmassakern. Vad gör de i dag? I de flesta Öst- och Centraleuropeiska länder kan de glömma allt vad politisk karriär heter. Men i Sverige?
Flygkraschen sägs vara det hårdaste slaget riktat mot Polen under efterkrigstiden. Och det handlar om en nation som genom historien stått inför stora utmaningar och som onekligen flyttats runt på kartan av omkringliggande stormakter.
För egen del tillhör jag dem som imponeras ju mer jag läser om Polen. Dessutom är det ett land från andra sidan järnridån som klarat av förändringarna bättre än många andra. Ekonomin är stabil, det finns oberoende media, tack vare den romersk katolska kyrkan och många akademiker står det civila samhället sig starkt och den nuvarande regeringschefen Donald Tusk visar prov på integritet. Även om andra stater ibland irriterats över att Polen går sina egna vägar i EU-sammanhang kan det också vara bra med någon som ifrågasätter. De mörka minnena från andra världskriget och vetskapen om att Europa styckades som resultatet av freden 1945 och Jaltaöverenskommelsen gör att USA och relationerna över Atlanten har en varm försvarare i Polen. Det retar Frankrike.
Under lång tid mörkades Katynmassakern från Moskvas sida. Kommunisterna vägrade erkänna sitt brott. I decennier hävdades att det var Nazityskland som kunde addera även detta blodbad till den långa listan av övergrepp. Framför allt kommer jag ihåg de politiska diskussionerna under 1980-talet då även socialdemokrater förnekade att de tre baltiska republikerna var ockuperade. Vi som talade om Röda arméns framfart och att länder och folk hölls fångna rekommenderades att ta det litet lugnare. Och det fanns dem som förnekade Stalins inblandning i Katynmassakern! Jag kommer ihåg insändare och debatter.
På goda grunder går det att vara kritisk mot en del av utvecklingen i Ryssland, både upprustning som brist på respekt för mänskliga rättigheter kan iakttas. Det finns dock anledning att också se de positiva steg som tas, hit hör erkännandet av skuld i samband med Stalins framfarter varav av skotten i Katynskogen bara ett av många exempel. Ryssland har också tydligt visat sympati och respekt för Polen nu i samband med flygkatastrofen.
För drygt 20 år sedan fanns det socialister och kommunister som förnekade Stalins inblandning i Katynmassakern. Vad gör de i dag? I de flesta Öst- och Centraleuropeiska länder kan de glömma allt vad politisk karriär heter. Men i Sverige?
söndag 18 april 2010
Arkivöppning med Ask?
En smula underligt är det att ingen hittills uppmärksammat skrivelsen till justitiedepartementet med nummer JU 2010/2634:PO. Den inkom 24 mars och är professor Birgitta Almgrens ansökan om undantag från sekretess vad gäller de så kallade Stasiakterna. Kanske har media slutat granska inkommande post?
För några veckor sedan var det ju en stor debatt med många inlägg huruvida även Sverige skulle öppna säkerhetspolisens arkiv för seriös granskning av vem som sprang den östtyska säkerhetstjänstens ärenden i Sverige. Och det handlar inte om några personer som oskyldigt kan ha antecknats därför att de aningslöst druckit en kopp kaffe med kulturattachén från DDR utan om personer som låtit sig värvas som informatörer. De har undertecknat kontrakt och i vissa fall belönats och fått utmärkelser av DDR-regimen. Av respekt för offren likaväl som av respekt för de länder i Öst- och Centraleuropa som inlett granskningar och försoningsprocesser borde även det alltid utåt sett så neutrala och svala Sverige föredra öppenhet framför slutenhet.
Birgitta Almgren har som forskare och författare visat dels hur seriös hon är och dels uppmärksammats för sina insatser bland annat genom ett särskilt pris från Svenska Akademien. I sin skrivelse noterar professor Almgren: ”Härmed ansöker jag med stöd av 10 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen att Regeringen ska besluta om undantag från den sekretess som Säpo åberopat till stöd för sitt beslut. I den mån någon enskild uppgift i materialet oundvikligen enligt lag måste skyddas av sekretess, så önskar jag ta del av samtliga övriga uppgifter i materialet. I förarbetena till bestämmelsen om Regeringens möjlighet att besluta om undantag från sekretess diskuterades särskilt utlämnande enligt den allmänna dispensregeln för angelägna forskningsändamål.”
Nog finns det skäl att beteckna detta som ett angeläget forskningsändamål! Dessutom påminner hon om att det inte precis är okänt territorium hon befinner sig på: ”Som forskare har jag redan tagit del av tyskt material som bör sättas i relation till svenskt källmaterial.”
På annat håll har arkiv öppnats och forskarna fått hjälp. I Danmark har inte samma motstånd funnits mot att låta Stasiakterna granskas som i Sverige. Birgitta Almgren konstaterar: ”Säpos avslag och kammarrättens dom är märkliga med tanke på att andra länder, som exempelvis Tyskland och Danmark, öppnat arkiven för forskare. Andra länder vill göra upp med sin historia. Efter Hitlerdiktaturen dröjde det åtskilliga decennier innan vi i Sverige var beredda att inse att nazismen inte var enbart ett tyskt problem. Idag värjer sig många för det faktum att Stasi inte bara handlar om DDR. Tack vare östtyska medborgarrättsaktivisters modiga handlande kunde Stasiarkiven öppnas och bli en symbol för den fredliga revolutionen. För att blottlägga totalitära idéer och strukturer behövs skriftlig dokumentation och kunskap/…/
Om inte forskare nu får möjlighet att belysa relationerna till den socialistiska diktaturen är risken stor att ständigt nya journalistiska ”avslöjanden” i framtiden kommer att dyka upp som utnyttjas för olika politiska ändamål. För att på ett från vetenskaplig synpunkt oklanderligt sätt kunna fullborda den kartläggning som jag påbörjat inom det angivna forskningsområdet är det synnerligen angeläget att jag får tillgång till de begärda uppgifterna.”
För den som är intresserad finns hela ansökan som inkommet ärende JU 2010/2634:PO. Hoppas åtminstone justitieminister Beatrice Ask ser akten. Och naturligtvis ger sitt godkännande!
För några veckor sedan var det ju en stor debatt med många inlägg huruvida även Sverige skulle öppna säkerhetspolisens arkiv för seriös granskning av vem som sprang den östtyska säkerhetstjänstens ärenden i Sverige. Och det handlar inte om några personer som oskyldigt kan ha antecknats därför att de aningslöst druckit en kopp kaffe med kulturattachén från DDR utan om personer som låtit sig värvas som informatörer. De har undertecknat kontrakt och i vissa fall belönats och fått utmärkelser av DDR-regimen. Av respekt för offren likaväl som av respekt för de länder i Öst- och Centraleuropa som inlett granskningar och försoningsprocesser borde även det alltid utåt sett så neutrala och svala Sverige föredra öppenhet framför slutenhet.
Birgitta Almgren har som forskare och författare visat dels hur seriös hon är och dels uppmärksammats för sina insatser bland annat genom ett särskilt pris från Svenska Akademien. I sin skrivelse noterar professor Almgren: ”Härmed ansöker jag med stöd av 10 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen att Regeringen ska besluta om undantag från den sekretess som Säpo åberopat till stöd för sitt beslut. I den mån någon enskild uppgift i materialet oundvikligen enligt lag måste skyddas av sekretess, så önskar jag ta del av samtliga övriga uppgifter i materialet. I förarbetena till bestämmelsen om Regeringens möjlighet att besluta om undantag från sekretess diskuterades särskilt utlämnande enligt den allmänna dispensregeln för angelägna forskningsändamål.”
Nog finns det skäl att beteckna detta som ett angeläget forskningsändamål! Dessutom påminner hon om att det inte precis är okänt territorium hon befinner sig på: ”Som forskare har jag redan tagit del av tyskt material som bör sättas i relation till svenskt källmaterial.”
På annat håll har arkiv öppnats och forskarna fått hjälp. I Danmark har inte samma motstånd funnits mot att låta Stasiakterna granskas som i Sverige. Birgitta Almgren konstaterar: ”Säpos avslag och kammarrättens dom är märkliga med tanke på att andra länder, som exempelvis Tyskland och Danmark, öppnat arkiven för forskare. Andra länder vill göra upp med sin historia. Efter Hitlerdiktaturen dröjde det åtskilliga decennier innan vi i Sverige var beredda att inse att nazismen inte var enbart ett tyskt problem. Idag värjer sig många för det faktum att Stasi inte bara handlar om DDR. Tack vare östtyska medborgarrättsaktivisters modiga handlande kunde Stasiarkiven öppnas och bli en symbol för den fredliga revolutionen. För att blottlägga totalitära idéer och strukturer behövs skriftlig dokumentation och kunskap/…/
Om inte forskare nu får möjlighet att belysa relationerna till den socialistiska diktaturen är risken stor att ständigt nya journalistiska ”avslöjanden” i framtiden kommer att dyka upp som utnyttjas för olika politiska ändamål. För att på ett från vetenskaplig synpunkt oklanderligt sätt kunna fullborda den kartläggning som jag påbörjat inom det angivna forskningsområdet är det synnerligen angeläget att jag får tillgång till de begärda uppgifterna.”
För den som är intresserad finns hela ansökan som inkommet ärende JU 2010/2634:PO. Hoppas åtminstone justitieminister Beatrice Ask ser akten. Och naturligtvis ger sitt godkännande!
lördag 17 april 2010
Nyliberalt - nonsens!
På Facebook såg jag någon som liknade den Kommunala rikskonferensen i Göteborg vid ett Almedalen fast bara för moderater. Årets arrangemang var större än någonsin. Det talas om mellan 2300 och 2500 deltagare och cirka 40 från media. Från alla nivåer kommer man samman för att diskutera politik, utbyta erfarenheter och också gå igenom några av de viktigaste argumenten. Särskilt ett valår är sådana här sammankomster av betydelse. Stora partier som moderaterna har en gemensam identitet att slå vakt om oberoende om man är förtroendevald i en kommunal nämnd eller riksdagsledamot, oavsett om det handlar om en kommun med endast några få procents stöd eller som Ängelholm, Båstad, Höganäs, Lomma och andra starka M-fästen där uppgiften är att vara det största partiet med 40 procent eller mer av väljarna bakom sig!
Finansminister Anders Borg var onekligen en av Kommunala rikskonferensens populäraste personer. Han varnade för oppositionens jobbstoppspolitik och pekade på de åtgärder Alliansen gjort för att få fler i arbete. Värdefulla förändringar Sverige har nytta av när vi nu är på väg in i en konjunkturuppgång. Han påpekade också att hög arbetslöshet, även om tillväxten ökar. riskerar att permanenta regionala skillnader. Sammanhållningen betonades. Detta är ett viktigt påpekande och kan tyckas något oväntat för att komma från M-håll. Samtidigt går det att se att den internationella finanskrisen slagit olika hårt mot landsdelar och branscher. Ifall det ännu en gång blir bättre konjunkturer men utan fler jobb kommer utanförskap att permanentas.
Gemenskap och sammanhållning är onekligen viktiga positiva hållningar som av somliga kanske beskrivs som socialdemokratiska men snarast kan karaktäriseras som ideologiskt konservativa. Det intressanta med moderaterna är dessutom att partiet som sådant är ett exempel på just sammanhållning. Trots att många är varma anhängare av sin region eller del av Sverige, att det finns olika viljor och ideologiska utgångspunkter så är moderater internt väldigt överens om den politiska färdriktningen med fortsatt nästan 30 procents opinionsstöd!
Det tål också att påminna om att när Alliansen tog över 2006 var den svenska statsskulden cirka 46 procent av BNP. Den sänktes med tio procentenheter under två år och ligger nu på 41 procent 2010 efter den svåraste ekonomiska oron på 70 år! Andra länder, oftast socialdemokratiskt styrda, har att hantera 90 procent eller mer i statsskuld. Där finns inget reformutrymme. Där är det besparingar och budgetneddragningar att vänta!
Ifråga om välfärdssystemen påmindes också om att under de socialdemokratiska åren sjukförsäkrades 140 personer om dagen. Det var till skada för de enskilda och det var till skada för den gemensamma ekonomin. Nu har formats en politik som innebär trygga sjukförsäkringar, många vägar tillbaka samt att de svårast sjuka värnas. Den tidigare bristen på rehabiliteringsåtgärder har regeringen gjort något åt. En utredare konstaterade apropå den tidigare ordningen att sjukskrivingar och förtidspensioner var ett ”svart hål av väntan”. Nu är allt fler tillbaka till arbetsgemenskap och självkänsla!
Alliansen önskar göra det enklare och billigare att anställa. Det har handlat om nystartsjobb men även halverad arbetsgivaravgift för unga under 26 år. De rödgröna vill riva och slita i detta. De befogade frågor som skall ställas är om det skall löna sig bättre eller sämre att arbeta? Skall det bli billigare eller dyrare att anställa unga? Skall det bli mindre eller mer attraktivt att starta företag? Och hur är det med skolan? Skall det vara mer eller mindre kunskap i skolan? Och skall verkligen miljöpartiets och vänsterpartiets betygsförakt få genomslag? Hittills är 70 000 fler sysselsatta 2009 än jämför med 2006. 50 000 lyder prognosen för 2010 som resultat av den globala nedgången. Arbetslösheten är högre då fler nu kommit ut på arbetsmarknaden. Det viktiga är att nu vara förberedda på konjunkturuppgången och ta tillvara den fulla potentialen av den!
Fredrik Reinfeldt talade om föregångslandet. Varifrån kommer vi, var är vi och vart är vi på väg. Han satte Sverige i sitt rätta historiska sammanhang. För drygt 100 år sedan var det en fattig nation. Minnet av denna tid kan numera förvaltas endast genom kulturens avtryck i form av exempelvis romaner av Vilhelm Moberg eller Per Anders Fogelström. För egen del hade jag gärna velat att statsministern adderat Kjell Espmark till sin lista. Vid 1900-talets första år gällde det att trycka tillbaka fattigdomen. Och för oss i dag finns det anledning att fundera igenom de mekanismer som gjorde Sverige rikt, starkt och till ett föredöme i mångas ögon!
Ansvarstagandet parat med historisk medvetenhet kan ganska enkelt ges en ideologisk etikett. En sak är klar: Till dem som hävdar att moderaterna av i dag är ett nyliberalt parti går det att avfärda detta med enklast tänkbara argument, ”nonsens”!
Finansminister Anders Borg var onekligen en av Kommunala rikskonferensens populäraste personer. Han varnade för oppositionens jobbstoppspolitik och pekade på de åtgärder Alliansen gjort för att få fler i arbete. Värdefulla förändringar Sverige har nytta av när vi nu är på väg in i en konjunkturuppgång. Han påpekade också att hög arbetslöshet, även om tillväxten ökar. riskerar att permanenta regionala skillnader. Sammanhållningen betonades. Detta är ett viktigt påpekande och kan tyckas något oväntat för att komma från M-håll. Samtidigt går det att se att den internationella finanskrisen slagit olika hårt mot landsdelar och branscher. Ifall det ännu en gång blir bättre konjunkturer men utan fler jobb kommer utanförskap att permanentas.
Gemenskap och sammanhållning är onekligen viktiga positiva hållningar som av somliga kanske beskrivs som socialdemokratiska men snarast kan karaktäriseras som ideologiskt konservativa. Det intressanta med moderaterna är dessutom att partiet som sådant är ett exempel på just sammanhållning. Trots att många är varma anhängare av sin region eller del av Sverige, att det finns olika viljor och ideologiska utgångspunkter så är moderater internt väldigt överens om den politiska färdriktningen med fortsatt nästan 30 procents opinionsstöd!
Det tål också att påminna om att när Alliansen tog över 2006 var den svenska statsskulden cirka 46 procent av BNP. Den sänktes med tio procentenheter under två år och ligger nu på 41 procent 2010 efter den svåraste ekonomiska oron på 70 år! Andra länder, oftast socialdemokratiskt styrda, har att hantera 90 procent eller mer i statsskuld. Där finns inget reformutrymme. Där är det besparingar och budgetneddragningar att vänta!
Ifråga om välfärdssystemen påmindes också om att under de socialdemokratiska åren sjukförsäkrades 140 personer om dagen. Det var till skada för de enskilda och det var till skada för den gemensamma ekonomin. Nu har formats en politik som innebär trygga sjukförsäkringar, många vägar tillbaka samt att de svårast sjuka värnas. Den tidigare bristen på rehabiliteringsåtgärder har regeringen gjort något åt. En utredare konstaterade apropå den tidigare ordningen att sjukskrivingar och förtidspensioner var ett ”svart hål av väntan”. Nu är allt fler tillbaka till arbetsgemenskap och självkänsla!
Alliansen önskar göra det enklare och billigare att anställa. Det har handlat om nystartsjobb men även halverad arbetsgivaravgift för unga under 26 år. De rödgröna vill riva och slita i detta. De befogade frågor som skall ställas är om det skall löna sig bättre eller sämre att arbeta? Skall det bli billigare eller dyrare att anställa unga? Skall det bli mindre eller mer attraktivt att starta företag? Och hur är det med skolan? Skall det vara mer eller mindre kunskap i skolan? Och skall verkligen miljöpartiets och vänsterpartiets betygsförakt få genomslag? Hittills är 70 000 fler sysselsatta 2009 än jämför med 2006. 50 000 lyder prognosen för 2010 som resultat av den globala nedgången. Arbetslösheten är högre då fler nu kommit ut på arbetsmarknaden. Det viktiga är att nu vara förberedda på konjunkturuppgången och ta tillvara den fulla potentialen av den!
Fredrik Reinfeldt talade om föregångslandet. Varifrån kommer vi, var är vi och vart är vi på väg. Han satte Sverige i sitt rätta historiska sammanhang. För drygt 100 år sedan var det en fattig nation. Minnet av denna tid kan numera förvaltas endast genom kulturens avtryck i form av exempelvis romaner av Vilhelm Moberg eller Per Anders Fogelström. För egen del hade jag gärna velat att statsministern adderat Kjell Espmark till sin lista. Vid 1900-talets första år gällde det att trycka tillbaka fattigdomen. Och för oss i dag finns det anledning att fundera igenom de mekanismer som gjorde Sverige rikt, starkt och till ett föredöme i mångas ögon!
Ansvarstagandet parat med historisk medvetenhet kan ganska enkelt ges en ideologisk etikett. En sak är klar: Till dem som hävdar att moderaterna av i dag är ett nyliberalt parti går det att avfärda detta med enklast tänkbara argument, ”nonsens”!
fredag 16 april 2010
Nordiskt i Norge
Under några dagar har partigrupperna samt utskotten i Nordiska rådet haft möten i Oslo. Vackert vårväder som dock förmörkades av vulkanutbrottets Island. Delegaterna från ön var rätt upptagna med telefonsamtal. En hel del handlade säkert om eldens och lavans framfart men åtskilligt också om den omfattande rapport kring bankverksamheten och politikernas inblandning som släppts. En diskussion som nu förs är om några tidigare ministrar med regeringschefen i spetsen skall ställas inför riksrätt på Island. Ett antal bankdirektörer pekas även ut som trolösa mot huvudman.
För närvarande är 21 av Nordiska rådets 87 medlemmar från fem länder och tre självständiga områden ledamöter av den konservativa gruppen. De partier som samverkar är moderaterna från Sverige, höyre från Norge, konservative folkeparti från Danmark, samlingspartiet från Finland, självständighetspartiet från Island, obunden samling respektive frisinnad samling från Åland, demokraterna från Grönland samt fólkaflokkurin från Färöarna. Vi tog fram en ny presentationstext att lägga ut på Nordiska rådets hemsida. Bland annat konstateras att det i vår partigrupp förenas företrädare med konservativa och liberala idéer. Konservativ i den bemärkelse att samhället skall förbättras och förnyas genom att det som är bra i vår tradition bevaras. Liberal genom att slå vakt om det rättssamhälle som säkrar individens frihet och integritet.
Det som förenar dessa nordiska partier är en gemensam politisk hållning i synen på exempelvis god ekonomisk hushållning. Det handlar om förvaltarskap och ansvarstagande för kommande generationer. Marknadsekonomi, fri rörlighet och öppenhet. Och det finns en tydlig ambition att reformera de nordiska samhällena med en politik som tryggar välfärden genom att stimulera tillväxt, skapar jobb och gör arbete mer lönsamt.
På onsdagseftermiddagen styrde medborgar- och konsumentutskottet färden till det alldeles nybyggda Halden fengsel. En helt ny kriminalvårdsanläggning i Östnorge ganska nära gränsen till Sverige. Det är en modern enhet som skall kunna ta emot drygt 250 personer med rätt hög säkerhetsnivå och tunga brott bakom sig. Någonstans motsvarande 1,5 miljard svenska kronor har bygget kostat. Det handlar om luftiga lokaler med en tilltalande arkitektur. Tanken är att inte endast den yttre miljön utan även den inre skall vara modern och ny. Jag delar den bakomliggande filosofin! Just vi som önskas hårdare straff för svåra brott som grov misshandel, mord, sexuella övergrepp och narkotikainförsel måste också vara de tydligaste förespråkarna för att se individerna och att straffen inom ramen för inlåsning måste präglas av humanitet.
I Halden talas mycket om samverkan med de sociala myndigheterna, men också att fångarna skall få lära sig ett yrke eller genom studier ta examen som gör det lättare att komma tillbaka efter avtjänat straff. Missbruksvården betonas. Inte utan stolthet visades biblioteket upp och det underströks hur viktigt det är med kultur. De intagna skall kunna spela teater, skapa musik och producera sin egen CD. Fint tänkt var också det lilla ”feriehuset” som uppförts inom området som skall användas av den intagne och dennes familj under en eller ett par dagar. Det är en liten vacker stuga i modern stil men konstruerad för att uppskattas av barn. Och alldeles för ofta glöms det bort att även de som gjort sig skyldiga till svåra saker kan ha familj. Och det är aldrig småknattarnas fel att pappa dummat sig! Barn behöver både en far och mor. Även om någon av dem sitter i fängelse!
Jag gillade inställningen att inom ramen för att vara tydlig och kravställande samtidigt agera medkännande. Mycket av det som togs som tecken på öppenhet och modernt tänkande kan kännas igen från svensk kriminalvård även om lokalerna är superfräscha därför att de precis invigts. Det som möjligtvis kan bli två kommande utmaningar är betonande av öppenhet i konflikt med narkotikainförsel. Erfarenheterna från Sverige är ju inte alldeles goda. Därför är nolltolerans mot narkotika genom att bekämpa missbruket så viktigt. Min förutsägelse är att rutinerna snart kommer att skärpas. Det andra är förnekandet av att det existerar gängkriminalitet innanför fängelsemurarna. Norge är måhända förskonat för närvarande, men risken är stor att rövarbanden försöker ta kontroll. Och då gäller det att störa.
Ett av de ärenden medborgar- och konsumentutskottet sedan hade att diskutera var den kartläggning som genomförts vad gäller medborgare utvisade från ett annat nordiskt land. Det visade sig att så sker ifråga om grov kriminalitet. Danmark är dock ett undantag som även har utvisat nordbor av sociala skäl. 2009 var det tio personer. Ett exempel är en norsk student som blev havande med en dansk som far men där hon ändå sändes till Norge för att kommunen skulle undvika att ge socialt bistånd. Även om det handlar om få fall är det viktigt att slå vakt om principen. Den kritik och de invändningar som kommit från Nordiska rådet har uppmärksammats av dansk radio. Först i P1-programmet Orientering och sedan även i P3-Nyheterna.
Mer om Haldens fengsel: http://www.haldenfengsel.no/
Mer om Orientering i P1, Dansk radio:
http://www.dr.dk/P1/orientering/indslag/2010/04/15/191850
För närvarande är 21 av Nordiska rådets 87 medlemmar från fem länder och tre självständiga områden ledamöter av den konservativa gruppen. De partier som samverkar är moderaterna från Sverige, höyre från Norge, konservative folkeparti från Danmark, samlingspartiet från Finland, självständighetspartiet från Island, obunden samling respektive frisinnad samling från Åland, demokraterna från Grönland samt fólkaflokkurin från Färöarna. Vi tog fram en ny presentationstext att lägga ut på Nordiska rådets hemsida. Bland annat konstateras att det i vår partigrupp förenas företrädare med konservativa och liberala idéer. Konservativ i den bemärkelse att samhället skall förbättras och förnyas genom att det som är bra i vår tradition bevaras. Liberal genom att slå vakt om det rättssamhälle som säkrar individens frihet och integritet.
Det som förenar dessa nordiska partier är en gemensam politisk hållning i synen på exempelvis god ekonomisk hushållning. Det handlar om förvaltarskap och ansvarstagande för kommande generationer. Marknadsekonomi, fri rörlighet och öppenhet. Och det finns en tydlig ambition att reformera de nordiska samhällena med en politik som tryggar välfärden genom att stimulera tillväxt, skapar jobb och gör arbete mer lönsamt.
På onsdagseftermiddagen styrde medborgar- och konsumentutskottet färden till det alldeles nybyggda Halden fengsel. En helt ny kriminalvårdsanläggning i Östnorge ganska nära gränsen till Sverige. Det är en modern enhet som skall kunna ta emot drygt 250 personer med rätt hög säkerhetsnivå och tunga brott bakom sig. Någonstans motsvarande 1,5 miljard svenska kronor har bygget kostat. Det handlar om luftiga lokaler med en tilltalande arkitektur. Tanken är att inte endast den yttre miljön utan även den inre skall vara modern och ny. Jag delar den bakomliggande filosofin! Just vi som önskas hårdare straff för svåra brott som grov misshandel, mord, sexuella övergrepp och narkotikainförsel måste också vara de tydligaste förespråkarna för att se individerna och att straffen inom ramen för inlåsning måste präglas av humanitet.
I Halden talas mycket om samverkan med de sociala myndigheterna, men också att fångarna skall få lära sig ett yrke eller genom studier ta examen som gör det lättare att komma tillbaka efter avtjänat straff. Missbruksvården betonas. Inte utan stolthet visades biblioteket upp och det underströks hur viktigt det är med kultur. De intagna skall kunna spela teater, skapa musik och producera sin egen CD. Fint tänkt var också det lilla ”feriehuset” som uppförts inom området som skall användas av den intagne och dennes familj under en eller ett par dagar. Det är en liten vacker stuga i modern stil men konstruerad för att uppskattas av barn. Och alldeles för ofta glöms det bort att även de som gjort sig skyldiga till svåra saker kan ha familj. Och det är aldrig småknattarnas fel att pappa dummat sig! Barn behöver både en far och mor. Även om någon av dem sitter i fängelse!
Jag gillade inställningen att inom ramen för att vara tydlig och kravställande samtidigt agera medkännande. Mycket av det som togs som tecken på öppenhet och modernt tänkande kan kännas igen från svensk kriminalvård även om lokalerna är superfräscha därför att de precis invigts. Det som möjligtvis kan bli två kommande utmaningar är betonande av öppenhet i konflikt med narkotikainförsel. Erfarenheterna från Sverige är ju inte alldeles goda. Därför är nolltolerans mot narkotika genom att bekämpa missbruket så viktigt. Min förutsägelse är att rutinerna snart kommer att skärpas. Det andra är förnekandet av att det existerar gängkriminalitet innanför fängelsemurarna. Norge är måhända förskonat för närvarande, men risken är stor att rövarbanden försöker ta kontroll. Och då gäller det att störa.
Ett av de ärenden medborgar- och konsumentutskottet sedan hade att diskutera var den kartläggning som genomförts vad gäller medborgare utvisade från ett annat nordiskt land. Det visade sig att så sker ifråga om grov kriminalitet. Danmark är dock ett undantag som även har utvisat nordbor av sociala skäl. 2009 var det tio personer. Ett exempel är en norsk student som blev havande med en dansk som far men där hon ändå sändes till Norge för att kommunen skulle undvika att ge socialt bistånd. Även om det handlar om få fall är det viktigt att slå vakt om principen. Den kritik och de invändningar som kommit från Nordiska rådet har uppmärksammats av dansk radio. Först i P1-programmet Orientering och sedan även i P3-Nyheterna.
Mer om Haldens fengsel: http://www.haldenfengsel.no/
Mer om Orientering i P1, Dansk radio:
http://www.dr.dk/P1/orientering/indslag/2010/04/15/191850
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
