Måndag 24 oktober var sista dag i riksdagens mandat för den så kallade Libyenmissionen. Över parti- och blockgränserna har den svenska insatsen haft ett brett stöd. Det har varit en styrka utåt med stor enighet och något i mitt tycke självklart inåt mot de kvinnor och män som ytterst med sina liv som insatser visat sin vilja att delta. Och det märks att vi har varit på plats. Få länder har fått så mycket beröm.
Sverige har inte bara bidragit med ord och glada tillrop utan högst påtagligt på plats. Därmed har vi varit mer lojala och ansvarstagande än ett antal Nato-länder. Internationella undersökningar visar också att svenska folket backat upp. Sverige har varit med och gjort skillnad. Spaningskapseln och fototolkarna har utfört uppgifterna snabbare och bättre än andra. Därför har svenska Jas Gripen-plan i luften prioriteras. För dem kritiska mot ett svenskt Nato-medlemskap kan det gjorda sägas visa att vi kan bidra, och det bra, även utanför alliansen. Anhängarna kan peka på att Sverige ännu kvickare hade kunnat få ta del av och ge information om landet varit fullvärdig medlem. Dessutom hade vi fått vara med runt de sammanträdesbord där de avgörande besluten fattats.
I Kvällsposten skriver jag om Libyeninsatsen och riktar ett varmt tack till de kvinnor och män som deltagit. Jag ser också en naturlig fortsättning i att Sverige axlar ansvar för den Nordiska stridsgruppen 2014:
”Sverige hörsammade snabbt önskemålen från Libyens plågade folk, landets grannar och ett antal ansvarsaxlande nationer i Medelhavsområdet att militärt göra något för att upprätthålla de beslut FN ställt sig bakom. Vi gjorde det tillsammans med nordiska vänner som Norge och Danmark/…/
Det kan konstateras: Uppdraget väl utfört och nu slutfört!
För en tid sedan hade jag möjligheten att med några andra ledamöter från riksdagens försvarsutskott besöka svenskarna stationerade på Sicilien för Libyeninsatserna. De var stolta över att vara på plats och med insikt om att de medverkade till att göra skillnad! Från en mängd olika håll har Sverige fått mycket beröm. Svenskar har uppträtt föredömligt. Gripenplanen har varit prioriterade i luften med den spaningskapsel som visat att svensk industriteknik är världsledande. Det handlar om cirka 2000 flygtimmar. De svenskar som deltagit i de internationella staberna har också tydligt tillfört kompetens.
Det finns anledning att vara stolt över den svenska Libyeninsatsen och de som varit på plats där nere. Inte minst har F17 i Blekinge bidragit på ett bra sätt. Mindre än ett dygn efter att riksdagen fattat sitt första beslut var planen på väg ned.
Det som använts är också delar av den nordiska stridsgruppen NBG11 som under svensk ledning ställdes i ordning för EU under årets första halvår. Det har rent praktiskt gått att dra nytta av den uppbyggnad som gjorts och kompetens har funnits på plats. Det har säkert medverkat både till snabbheten som en väl fungerande organisation.
Av den anledningen är det beklagligt att socialdemokraterna i sitt budgetförslag inte vill räkna med en nordisk stridsgrupp att ställas till förfogande 2014. Flera länder, exempelvis Östersjögrannarna Lettland och Litauen, har tydligt signalerat sitt starka önskemål att bidra till NBG14 under svensk ledning. På så sätt axlar vi både regionalt ledarskap som europeiskt ansvarstagande.”
För den som är intresserad finns hela artikeln här:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.2600938/uppdraget-genomfort
Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg
måndag 24 oktober 2011
tisdag 22 mars 2011
Om Nordafrika i Svensk Tidskrift
För varje timma förändras situationen i Nordafrika och Arabvärlden. Just nu växlas nyhetsrapporteringen mellan vad som sker i Libyen och Jemen. Det kommer knappast att stanna vid detta. Konsekvenserna, både positiva som negativa, kommer att påverka Europa i allmänhet och Medelhavsområdet i synnerhet under mycket långt tid. Och det är alldeles för tidigt att med säkerhet kunna förutse om det blir bra eller dåligt. I vart fall har årtalet 2011 skrivit in sig i historieböckerna. I senaste Svensk Tidskrift har jag en artikel om Nordafrika, inte minst skriver jag ur perspektivet som ordförande i riksdagens delegation till PA-UfM (Parliamentary Assembly of the Union for the Mediterranean):
”För Europa som närmast granne och starkt beroende av händelseutvecklingen runt Medelhavet gäller det att också idka självkritik. En viktig utrikespolitisk slutsats som kan dras är att stabilitet inte är detsamma som status quo. Förbättringar hade varit i allas intresse istället för att ha ett antal länder med regimer som lyckats hålla sina befolkningar i schack samtidigt som EU-företag erbjudits möjligheter till lukrativa etableringar, flyktingströmmar hållits tillbaka och det funnits statsledningar man kunnat kindpussa. Bristen på gradvisa reformeringar har istället skapat den rådande revolutionära stämningen/…/
De regeringar som träder till efter Ben Ali och Mubarak kommer att möta de av fattigdom och marginalisering irriterade massor som befann sig i demonstrationstågen på torgen. Deras frustration över det tidigare styret kommer säkert att växlas mot förväntningar på det nya. Och ifall mer demokratiskt valda regeringar inte klarar av att skapa jobb och mätta magar finns risken att missnöjet flammar upp i oroligheter. Bara en sådan sak som skatteväsende är därför av stor betydelse. Korruption innebär att stora summor går myndigheterna förbi som skulle kunna ha använts till gemensamma satsningar på välfärd och infrastruktur. Korruption är i någon mening privatiserad skatteuppbörd.
Även om det råder en utbredd misstro, rent av fördomsfullhet, i väst mot att demokratisering kan leda till islamisering finns det inte mycket som hittills tyder på att starka religiösa krafter legat bakom demonstrationerna och aktiviteterna. Kairo har lyfts fram som ett föredöme där kristna hjälpte till i samband med fredagsbönen på torget medan muslimerna lätt de kristna fira sin gudstjänst på söndagen. Och de som krävt sina korrupta ledares avgång har inte samtidigt ägnat sig åt att rituellt bränna USAs, Israels eller EUs flagga. Tvärtom finns det välgrundade misstankar om att det våld mot kopter som har noterats de senaste dagarna i Egypten iscensatts av säkerhetspolisen och andra grupper som gör vad de kan för att bita sig kvar vid makten med hjälp av oro och anarki.
I själva verket finns det minst lika många varianter och inriktningar av islam som det gör av kristendom. Det som gör exempelvis muslimska brödraskapet relativt framgångsrikt är att organisationen ägnat sig åt social hjälpverksamhet samtidigt som dess ledande företrädare inte kopplats till korruption eller stötande dubbelmoral. Det leder till respekt i allmänhetens ögon. Samtidigt blir det svårare då det nu krävs mer politiska beskrivningar av vad som måste göras och då syns skillnader mellan ideologisk vänster och höger tydligare. Av brödraskapet kan mycket väl uppstå flera olika partibildningar.
Det finns också ett land att lyfta fram som ett föredöme: Turkiet. Där har islam och en tydlig och stadig demokratiseringsprocess kunnat samsas. Regerande AK-partiet kombinerar religion med politik. Det finns all anledning för de nya politiska krafterna i länder som Tunisien och Egypten att vända blickarna mot nordost. I det maktvakuum som uppstått är det betydelsefullt att Turkiet vågar och vill axla ett större ansvar, alternativet är att det blir Iran som istället ökar sitt inflytande.”
Artikeln i sin helhet finns här:
http://www.svensktidskrift.se/?p=22879
”För Europa som närmast granne och starkt beroende av händelseutvecklingen runt Medelhavet gäller det att också idka självkritik. En viktig utrikespolitisk slutsats som kan dras är att stabilitet inte är detsamma som status quo. Förbättringar hade varit i allas intresse istället för att ha ett antal länder med regimer som lyckats hålla sina befolkningar i schack samtidigt som EU-företag erbjudits möjligheter till lukrativa etableringar, flyktingströmmar hållits tillbaka och det funnits statsledningar man kunnat kindpussa. Bristen på gradvisa reformeringar har istället skapat den rådande revolutionära stämningen/…/
De regeringar som träder till efter Ben Ali och Mubarak kommer att möta de av fattigdom och marginalisering irriterade massor som befann sig i demonstrationstågen på torgen. Deras frustration över det tidigare styret kommer säkert att växlas mot förväntningar på det nya. Och ifall mer demokratiskt valda regeringar inte klarar av att skapa jobb och mätta magar finns risken att missnöjet flammar upp i oroligheter. Bara en sådan sak som skatteväsende är därför av stor betydelse. Korruption innebär att stora summor går myndigheterna förbi som skulle kunna ha använts till gemensamma satsningar på välfärd och infrastruktur. Korruption är i någon mening privatiserad skatteuppbörd.
Även om det råder en utbredd misstro, rent av fördomsfullhet, i väst mot att demokratisering kan leda till islamisering finns det inte mycket som hittills tyder på att starka religiösa krafter legat bakom demonstrationerna och aktiviteterna. Kairo har lyfts fram som ett föredöme där kristna hjälpte till i samband med fredagsbönen på torget medan muslimerna lätt de kristna fira sin gudstjänst på söndagen. Och de som krävt sina korrupta ledares avgång har inte samtidigt ägnat sig åt att rituellt bränna USAs, Israels eller EUs flagga. Tvärtom finns det välgrundade misstankar om att det våld mot kopter som har noterats de senaste dagarna i Egypten iscensatts av säkerhetspolisen och andra grupper som gör vad de kan för att bita sig kvar vid makten med hjälp av oro och anarki.
I själva verket finns det minst lika många varianter och inriktningar av islam som det gör av kristendom. Det som gör exempelvis muslimska brödraskapet relativt framgångsrikt är att organisationen ägnat sig åt social hjälpverksamhet samtidigt som dess ledande företrädare inte kopplats till korruption eller stötande dubbelmoral. Det leder till respekt i allmänhetens ögon. Samtidigt blir det svårare då det nu krävs mer politiska beskrivningar av vad som måste göras och då syns skillnader mellan ideologisk vänster och höger tydligare. Av brödraskapet kan mycket väl uppstå flera olika partibildningar.
Det finns också ett land att lyfta fram som ett föredöme: Turkiet. Där har islam och en tydlig och stadig demokratiseringsprocess kunnat samsas. Regerande AK-partiet kombinerar religion med politik. Det finns all anledning för de nya politiska krafterna i länder som Tunisien och Egypten att vända blickarna mot nordost. I det maktvakuum som uppstått är det betydelsefullt att Turkiet vågar och vill axla ett större ansvar, alternativet är att det blir Iran som istället ökar sitt inflytande.”
Artikeln i sin helhet finns här:
http://www.svensktidskrift.se/?p=22879
lördag 5 mars 2011
Rapport från Rom
Sedan 2004 finns ett politiskt organ för Medelhavsområdet (EMPA Euro-Mediterranean parliamentary Assembly) som samlar företrädare från EU-parlamentet, de nationella parlamenten i EU-länderna samt ett antal företrädare för andra stater runt Medelhavet. Fredag 4 mars var det dags för den årliga sessionen. I år i Rom. Dagordningen inleddes med diskussion om den senaste tidens händelseutveckling i regionen. Med många rapportörer och inledande talare tog det hela en bra stund. Tanken var att punkten skulle hålla på mellan 9 och 11, den drog ut till runt 13. En del talare var duktiga på att respektera den tilldelade tiden, andra struntade både i andra delegater som talmannens klockringande och fortsatte att mala på.
Även om Libyen står utanför samarbetet så var landet i blickfånget, både i fråga om mångas oro för vad diktatorn kan hitta på som de stora flyktingproblem och sociala svårigheter som nu uppstått bland framför allt utländska gästarbetare. Någon representant från Tunisien fanns inte på plats, däremot en person som uppgav sig vara vice utrikesminister i Egypten. Till det kommer så länder som Algeriet och Marocko. Även Israel och Palestinska myndigheten deltar. Sessionen bestod av totalt 280 valda företrädare från drygt 40 olika parlament.
Utöver den aktuella situationen i Nordafrika och Arabvärlden behandlades andra områden som religions- och kulturdialog, kvinnornas ställning samt finansieringen av gemensamma projekt. Dagen före, torsdag 3 mars, var det utskotts- och rådsmöten. Den svenska, mycket aktiva, delegationen bestod av: Hans Wallmark (M), ordförande, Kerstin Engle (S), Désirée Pethrus (KD), Ulrik Nilsson (M) och Abir Al-Sahlani (C). Svenskarna var verkligen konstruktivt aktiva, både i talarstolen som bakom kulisserna, vilket också uppmärksammades på ett positivt sätt av företrädare för andra länder.
I mitt inledningsanförande hade jag tänkt beröra en del olika saker. Med tiden fick jag stryka och stryka. Anförandet skulle dessutom hållas på engelska. För den som är intresserad bifogas dock hela det gjorda utkastet på svenska. Jag var den första som i debatten över huvud taget kom att beröra så viktiga saker för en demokrati som fria media! Övriga svenskar underströk i sina tal senare denna betydelsefulla svenska hållning att nätets tankefrihet inte får begränsas! Med inte så litet stolthet kunde jag som delegationsledare notera hur bra och nära de svenska ledamöterna kunde jobba över parti- och blockgränserna!
”Aldrig tidigare torde närheten och intimiteten i Medelhavsregionen ha tydliggjorts såsom under de senaste veckorna med alla sina tvära politiska kast i Nordafrika med Tunisien, Egypten och nu Libyen. Vi är beroende av varandra. Det handlar om gemensam säkerhet. Om integration. Om migration. Och viktigast av allt om demokrati.
För mig från Sverige med en parlamentarisk tradition som söker sig minst 500 år bakåt i tiden och fria bönder som beslutat om sina egna lokala angelägenheter och utsett oberoende domare i över 1000 år är det lätt att ta ställning för alla som förespråkar fria val. Utöver den rent demokratiskt självklara aspekten är det både bra för samhällsgemenskapen som kostnadseffektivt att ersätta premiärministrar, presidenter och andra politiker i val vart fjärde år istället för att kravaller och människors berättigade vrede skall utgöra signalen till förändring efter 20, 30 eller 40 år av oavbrutet styre.
Fria val är viktiga. Men demokrati är så mycket mer! Det handlar om respekt. Respekt för andra människors åsikter, traditioner och bakgrunder. Det handlar om oberoende domstolar. Det handlar om journalister som fritt får granska, skriva, tycka och tänka.
Maktdelning är centralt. I enlighet med Montesquieu finns den lagstiftande, verkställande och dömande makten. Till det kommer den fjärde; nämligen den granskande. Det krävs också en sund balans mellan staten och den politiskt styrda sektorn å ena sidan och det civila samhället med sitt myller av oberoende föreningar, församlingar och intressegrupper å den andra.
Som svensk vill jag väldigt gärna vara med i utvecklandet av alla dessa traditioner. Redan i nästa vecka kommer vår svenska delegation att tillsammans med landets biståndsminister arrangera ett seminarium om hur konkret hjälp och stöd kan se ut.
Härskare har tidigare i historien nyttjat den då nya tekniken för sina syften. Masskommunikationer i form av radio och TV ställdes i förtryckets tjänst. Med Internet och alla de möjligheter som öppnas för tankeutbyte mellan världens kontinenter, länder och folk har tekniken gjort ett enormt skifte. Och det är därför den som är rädd försöker strypa och hindra. Men bilderna når fram. Texterna når fram. Och viktigast av allt; tankarna når fram. Förhindra inte Internet!
Jag hoppas och tror att vi kan nå ett nytt och fördjupat samarbete mellan Europa och kontinentens alla grannar. Jag hoppas och tror att Medelhavet kan bli en stor region präglad av frihet och öppenhet. Och efter förmåga hjälper vi gärna till, inte minst för att stötta det civila samhällets verkliga oberoende.
För mig följs tankeutbyte självklart av handelsutbyte. Självkritiskt kan konstateras att mer kan göras. För Sveriges del handlar det om i jämförelse med andra länder och regioner ganska blygsamt utbyte. Även om Sverige bidrar på ett ansvarstagande sätt ifråga om bistånd med bortåt 4,5 miljarder euro om året som enskilt land skulle jag för egen del se ett ökat handelsutbyte där nivåerna för både import som export stadigt ökade. För det är genom handel och produktion verkliga förutsättningar kan skapas för jobb som bekämpar fattigdom och därmed en viktig grund för frustration och missnöje. Med handel och utbyte kommer arbetstillfällen, lön och välstånd.
Medan en ny parlamentarisk vår kan skönjas vid Medelhavet finns anledning att på allvar diskutera vad som kan göras åt tullar och handelshinder.
EU har sin grund i kol- och stålunionen. Idén var lika enkel som genial. De som handlar med varandra och är beroende av varandra kan inte starta krig mot varandra. Det gäller inom vår kontinent såväl i samverkan med andra länder och kontinenter.
Ingen verklig frihet utan öppenhet och mångfald. Inget verkligt välstånd utan handel.”
Även om Libyen står utanför samarbetet så var landet i blickfånget, både i fråga om mångas oro för vad diktatorn kan hitta på som de stora flyktingproblem och sociala svårigheter som nu uppstått bland framför allt utländska gästarbetare. Någon representant från Tunisien fanns inte på plats, däremot en person som uppgav sig vara vice utrikesminister i Egypten. Till det kommer så länder som Algeriet och Marocko. Även Israel och Palestinska myndigheten deltar. Sessionen bestod av totalt 280 valda företrädare från drygt 40 olika parlament.
Utöver den aktuella situationen i Nordafrika och Arabvärlden behandlades andra områden som religions- och kulturdialog, kvinnornas ställning samt finansieringen av gemensamma projekt. Dagen före, torsdag 3 mars, var det utskotts- och rådsmöten. Den svenska, mycket aktiva, delegationen bestod av: Hans Wallmark (M), ordförande, Kerstin Engle (S), Désirée Pethrus (KD), Ulrik Nilsson (M) och Abir Al-Sahlani (C). Svenskarna var verkligen konstruktivt aktiva, både i talarstolen som bakom kulisserna, vilket också uppmärksammades på ett positivt sätt av företrädare för andra länder.
I mitt inledningsanförande hade jag tänkt beröra en del olika saker. Med tiden fick jag stryka och stryka. Anförandet skulle dessutom hållas på engelska. För den som är intresserad bifogas dock hela det gjorda utkastet på svenska. Jag var den första som i debatten över huvud taget kom att beröra så viktiga saker för en demokrati som fria media! Övriga svenskar underströk i sina tal senare denna betydelsefulla svenska hållning att nätets tankefrihet inte får begränsas! Med inte så litet stolthet kunde jag som delegationsledare notera hur bra och nära de svenska ledamöterna kunde jobba över parti- och blockgränserna!
”Aldrig tidigare torde närheten och intimiteten i Medelhavsregionen ha tydliggjorts såsom under de senaste veckorna med alla sina tvära politiska kast i Nordafrika med Tunisien, Egypten och nu Libyen. Vi är beroende av varandra. Det handlar om gemensam säkerhet. Om integration. Om migration. Och viktigast av allt om demokrati.
För mig från Sverige med en parlamentarisk tradition som söker sig minst 500 år bakåt i tiden och fria bönder som beslutat om sina egna lokala angelägenheter och utsett oberoende domare i över 1000 år är det lätt att ta ställning för alla som förespråkar fria val. Utöver den rent demokratiskt självklara aspekten är det både bra för samhällsgemenskapen som kostnadseffektivt att ersätta premiärministrar, presidenter och andra politiker i val vart fjärde år istället för att kravaller och människors berättigade vrede skall utgöra signalen till förändring efter 20, 30 eller 40 år av oavbrutet styre.
Fria val är viktiga. Men demokrati är så mycket mer! Det handlar om respekt. Respekt för andra människors åsikter, traditioner och bakgrunder. Det handlar om oberoende domstolar. Det handlar om journalister som fritt får granska, skriva, tycka och tänka.
Maktdelning är centralt. I enlighet med Montesquieu finns den lagstiftande, verkställande och dömande makten. Till det kommer den fjärde; nämligen den granskande. Det krävs också en sund balans mellan staten och den politiskt styrda sektorn å ena sidan och det civila samhället med sitt myller av oberoende föreningar, församlingar och intressegrupper å den andra.
Som svensk vill jag väldigt gärna vara med i utvecklandet av alla dessa traditioner. Redan i nästa vecka kommer vår svenska delegation att tillsammans med landets biståndsminister arrangera ett seminarium om hur konkret hjälp och stöd kan se ut.
Härskare har tidigare i historien nyttjat den då nya tekniken för sina syften. Masskommunikationer i form av radio och TV ställdes i förtryckets tjänst. Med Internet och alla de möjligheter som öppnas för tankeutbyte mellan världens kontinenter, länder och folk har tekniken gjort ett enormt skifte. Och det är därför den som är rädd försöker strypa och hindra. Men bilderna når fram. Texterna når fram. Och viktigast av allt; tankarna når fram. Förhindra inte Internet!
Jag hoppas och tror att vi kan nå ett nytt och fördjupat samarbete mellan Europa och kontinentens alla grannar. Jag hoppas och tror att Medelhavet kan bli en stor region präglad av frihet och öppenhet. Och efter förmåga hjälper vi gärna till, inte minst för att stötta det civila samhällets verkliga oberoende.
För mig följs tankeutbyte självklart av handelsutbyte. Självkritiskt kan konstateras att mer kan göras. För Sveriges del handlar det om i jämförelse med andra länder och regioner ganska blygsamt utbyte. Även om Sverige bidrar på ett ansvarstagande sätt ifråga om bistånd med bortåt 4,5 miljarder euro om året som enskilt land skulle jag för egen del se ett ökat handelsutbyte där nivåerna för både import som export stadigt ökade. För det är genom handel och produktion verkliga förutsättningar kan skapas för jobb som bekämpar fattigdom och därmed en viktig grund för frustration och missnöje. Med handel och utbyte kommer arbetstillfällen, lön och välstånd.
Medan en ny parlamentarisk vår kan skönjas vid Medelhavet finns anledning att på allvar diskutera vad som kan göras åt tullar och handelshinder.
EU har sin grund i kol- och stålunionen. Idén var lika enkel som genial. De som handlar med varandra och är beroende av varandra kan inte starta krig mot varandra. Det gäller inom vår kontinent såväl i samverkan med andra länder och kontinenter.
Ingen verklig frihet utan öppenhet och mångfald. Inget verkligt välstånd utan handel.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
