lördagen den 3:e mars 2012

Putin: Bättre än Berlusconi?

Söndag 4 mars är det presidentval i Ryssland. Spänningen ligger inte i om Vladimir Putin blir vald utan hur han kommer att utses, vid en första eller andra omgång. Åtta nya år som statschef ligger framför honom att addera till de tidigare perioder han tjänat både som premiärminister och president. Är det någon person som kan sägas symbolisera vårt östra grannlands utveckling under 2000-talet så är det han! Ärligt talat så imponerar inte de faktiska framstegen. Medellivslängden sjunker, demokratin sätts på undantag då journalister hotas och dödas och under oklara former kan företag plundras.

Visst kan i väst ses en växande kritisk granskning av förhållandena i Ryssland. Förhållandevis lite uppmärksamhet visas dock Putin som person och hans egna förgreningar. Märkligt med tanke på att det mesta av betydelse knappast sker utan hans kunskap och medgivande. Kontrasten är stor mot hur exempelvis Silvio Berlusconi kom att granskas under sin tid som Italiens premiärminister. Europas samlade media tilldelade honom skurkrollen. Är då Putin bättre än Berlusconi? Troligtvis tvärtom. Kring detta har jag en text på Newsmill. Bland annat skriver jag:

”När Silivio Berlusconi till slut avgick som regeringschef i Italien kunde nära på en samfälld suck av lättnad höras från resten av Europa. Under åren var det snarare regel än undantag att han i andra länder beskrevs i nedsättande termer. Det talades om korruption. Det berättades om försöken att undgå domstolsförhandlingar och pikanta detaljer ur hans privatliv exponerades flitigt. Återkommande nämndes också Berlusconis möjligheter att påverka, rent av manipulera, den etermedia i det egna landet som han höll i ett fast grepp.

Det är intressant att notera att samma typ av moralisk måttstock inte används när det är dags att mäta en annan dominerande politisk aktör på den europeiska scenen: Vladimir Putin. De flesta är rörande överens om att den ryska demokratin lämnar mycket övrigt att önska. Förra årets dumaval har av oberoende observatörer starkt kritiserats då det funnits rikligt med möjligheter till fusk i själva vallokalerna. Till det kan läggas svårigheterna för oppositionella att komma till tals och rena trakasserier. De komplicerade val som ungefär samtidigt genomfördes i Egypten är trots frånvaron av utländska granskare att betrakta som både friare och öppnare/…/

En del rapporteras om demokratins brister i Ryssland men mindre uppmärksamhet skänks det faktum kring vilket system som byggts upp och formats. Och då är utmaningarna i grunden större än i Italien. Journalister som gräver i skandaler och kopplingar mellan maktens män och ekonomiska intressen försvinner eller dödas.

Sedan 2003 har förre Yukos-chefen Mikahil Khodorkovsky funnits i fängsligt förvar. Från sitt läger i norra Karelen har han i International Herald Tribune lyckats skriva om utvecklingen i sitt Ryssland inför presidentvalet. Han efterlyser en förändrad position från de omgivande västländerna. De bör sluta dansa efter den ryska gas-pipan och istället med klar och tydlig stämma kräva genomgripande reformer. Därmed sätter han fingret på en mycket öm punkt. Varför uppmärksammas så lite kopplingen mellan Kreml, den politiska makten, och olje- och gasindustrin. Vem äger? Vem kontrollerar? Och var hamnar alla pengar?/…/

Och Ingvar Kamprad har själv berättat om hur Ikeas satsning i Ryssland skedde både i en miljö med mutor samt med andra svårigheter från de ryska myndigheternas sida.

I samband med ett antal regimers fall efter folkliga protester i Nordafrika har EU självkritiskt konstaterat att stabilitet sammanblandats med vad som trotts vara trygghet. Vid en viss punkt har dock folket tröttnat på tjuvsamhället, kleptokratin, och dess ledare. Frustration och vanmakt har varit en källa till förändring i exempelvis Tunisien och Egypten. De ryssar som den senaste tiden demonstrerat och burit vita band och rosetter representerar samma sorts känslor.

Om Silivio Berlusconi kom att tilldelas en skurkroll som regeringschef i Italien hur borde då Vladimir Putin beskrivas ifall samma standard används? Och varför sker inte det? Det är en fråga att begrunda både i väst som hemma hos barn och släktingar till mördade ryska journalister likväl som i fångläger i norra Karelen.”

Hela inlägget på Newsmill finns här: http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/02/f-rv-nansv-rt-lite-kritik-mot-rysslands-berlusconi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar