måndagen den 20:e februari 2012

S plockar hem SD-väljare

Självfallet har den senaste partisympatiundersökningen från Sifo 19 februari väckt stor uppmärksamhet. Efter att ha dominerat nyhetsrapporteringen på söndagen kommer så måndagens alla ledarkommentarer med en svans av tjoande via bloggar och på Facebook. Nästan rörande är socialdemokraternas samfällda jubel över det kraftiga skuttet uppåt. Svältfödda på positiva nyheter blir det som när en landsman är den som först passerar mållinjen i någon internationell stortävling. Hurra! Mössan i vädret! Och 2011 var i allt väsentligt ett förlorat år för S. Desto angenämare att nu börja med en kraftig uppgång. Och det med en ny partiledare på plats endast under tre veckor. Eller så kanske det också är en del av förklaringen. Stefan Löfven har inte hunnit göra några stora utspel eller delta i debatter. Många människor reagerar därför på bilden av partiledaren. Och den handlar om en facklig resonabel förkämpe från IF Metall som själv svetsat och är beredd att göra upp i krislägen för att trygga svenskt näringsliv. Sämre kan man beskrivas.

Det finns ingen anledning att i onödan kyla av den socialdemokratiska glädjen. Det behöver oppositionen så väl. Men ändå måste det pekas på några saker som det kanske bortses en smula ifrån. Och det kan ha en dämpande effekt. Trots goda siffror för S tas det stöd både från vänster- och miljöpartiet. Verkligheten sprang ikapp Jonas Sjöstedt som ny V-ledare fortare än någon kunnat tro då han av media sagts ha förmåga att locka nya breda grupper. Den senaste mätningen från Sifo visar snarast på det omvända med en minskning på 2,1. Ökningen med 4,6 procent för S blir således blygsamma plus 1,2 till 46,4 för de rödgröna när allt räknats samman. Än mer irriterande för socialdemokraterna är att moderaterna inte tappar någonting alls från den höga nivån på 32,9 procent. En annars mycket möjlig tanke hade ju varit att de senast övertygade före detta socialdemokraterna är de vilka har lättast att återvända. I denna mätning fungerar inte de två stora som kommunicerande kärl. Ett starkt och populärt M-parti visar sig vara bra för hela Alliansen. För de fyra borgerliga partierna ökar också i denna mätning med 1,1 till 48,3. Att KD ligger runt småpartispärren på fyra procent kan säkert hanteras. Dessutom har partiet den senaste tiden inte fått alltigenom bra publicitet kring det extra riksting i januari med strid om partiledarposten.

Den riktigt stora och kännbara förlusten står Sverigedemokraterna för med minus 2,2 till 4,7 procent. Det handlar säkert om ett par samverkande faktorer där Stefan Löfven självfallet är en viktig sådan. Nu finns vad som uppfattas som en trygg och förankrad S-ledare. Att han redan vågat tala om energiuppgörelser som innehåller kärnkraft kan vara tecken på verklighetsanpassning. Det är tongångar som påminner om ett mer traditionellt S-parti. De väljare som har sökt sig mot SD av besvikelse och bitterhet över de etablerade partierna upptäcker kanske att de inte fått några speciellt profilerade politiker istället. Få framgångar kan skrivas på Sverigedemokraternas konto. Det verkar leda till att S hämtar tillbaka en del av dem som i valen 2006 och framför allt 2010 valt SD. På det hela taget är det bra! Mer match nu än tidigare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar