Kallt och hett på Island

Nordiska rådets 62:a session är avklarad. Och med snabba steg närmas jubileet av sex decenniers samarbete de nordiska länderna och självstyrande områdena emellan. I år hölls mötet på Island. Vädret erbjöd omväxling; allt från mycket kraftiga vindar, till regn och det hela avslutades med kyla och snö.

Men om det var kallt utomhus så var det desto hetare i mötessalen. En av de mer omfattande diskussionerna kom att handla om att Danmark sänder hem nordbor i behov av socialhjälp. Samma möjlighet finns också i Sverige fast någon utvisning sker inte. Från den danska staten hävdas detta vara en tradition sedan 1930-talet. Och ändå ringer inga klockor? Ganska mycket har hänt sedan dess! Över parti-, block- och nationsgränser gick företrädare för Nordiska Rådet upp och argumenterade emot Danmarks behandling av andra nordbor. För egen del påpekade jag att ärendet kunde ses i tre dimensioner: 1) Grundläggande juridik, 2) Politik samt 3) Form. Jag kom att argumentera mot minister Ellemann som företrädde den danska regeringen.

I botten finns en Nordisk konvention om rörlighet för nordbor. Till det kommer ett EU-direktiv om rörlighet för medlemsstaternas medborgare inklusive EES (alltså även Island och Norge). Just möjligheten att stanna i ett annat land är central och därför borde de båda varandra överlappande överenskommelserna ge nordbor ett extra strakt stöd. Ändå utvisar Danmark! Så som skett bland annat en isländsk gravid kvinna med sin man kvar i Danmark. Även om det inte är konventionsbrott är det snubblande nära. Politiskt är det endast Danmark som gör på det här viset - är det möjligt att fyra länder gör fel medan Danmark gör rätt eller kan det vara omvänt att Danmark gör fel medan resten gör rätt? Slutligen har integrationsminister Birthe Rönn Hornbech vägrat träffa företrädare för Nordiska Rådet för att diskutera ärendet, och det får ses som anmärkningsvärt då en regeringsföreträdare inte önskar möta parlamentarikerna!

Politiskt och innehållsligt har det varit ett mycket intressant och givande möte med Nordiska Rådet på Island. Andra frågor som debatteras har varit bland annat att det nu skall undersökas huruvida ett gemensamt pantsystem i Norden kan upprättas. Istället för att opantbara flaskor och burkar smutsar ner i naturen skall det undersökas om länderna tillsammans med branschen kan koda om alla mottagningsmaskiner så att dessa även kan ta emot och betala ut pant för burkar och flaskor från annat land. I förlängningen är det viktigt att få med grannländer som Tyskland där många sydsvenskar i dag handlar öl och vin.

Det har också fattats beslut om gemensam kamp mot rovdjuret mårdhunden. Det till synes gulliga namnet till trots handlar det om ett riktigt skadedjur som äter mycket som kommer i dess väg och dessutom drar med sig farliga parasiter. Det är en gemensam utmaning som kräver gemensamma åtgärder.

Bland det mer ideologiskt laddade som det fattades beslut om på Island var då de rödgröna gjorde gemensam sak med socialdemokrater och en del mittenpolitiker för att kräva någon form av skatt på finansiella transaktioner. Istället för att hantera nordbornas vardagsutmaningar valde en majoritet att prioritera utopism istället för realism!

Intressant och givande är också att försvars-, säkerhets- och utrikespolitik blir allt viktigare i Norden. För egen del talade jag om behovet av breda och långsiktiga uppgörelser när det gäller de nordiska ländernas gemensamma uppdrag i Afghanistan. Förre danske försvarsministern Sören Gade lade också fram en rapport som visade hur de fem nordiska länderna kan göra gemensam sak med de tre baltiska republikerna. Och det är ett viktigt ställningstagande. Det handlar både om att ställa upp för vänner i närområdet ifall de drabbas av omfattande problem som att tillsammans med vänner i närområdet ställa upp för andra ifall de drabbas av omfattande problem. Sverige är alliansfritt men inte värderingsmässigt neutralt eller likgiltigt ifall andra drabbas av katastrofer och övergrepp.

Av de sessioner jag hittills haft förmånen att delta vid som vald medlem var detta en av de spänstigaste, politiskt innehållsrikaste och viktigaste jag varit på!