Om SD tar sig in...

För några dagar sedan fick jag ännu en enkät att besvara. Frågeställningen kan knappast sägas vara ny eller originell. Vad händer om sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen? Det enkla svaret är att det inte finns något enkelt svar då mycket kan hända 19 september? Här kommer Expos fråga och min kommentar:

Om Sverigedemokraterna får en vågmästarroll i Riksdagen efter höstens val, skulle du då kunna tänka dig att delta i ett blocköverskridande samarbete för att minimera Sverigedemokraternas inflytande?

Ja
Nej
Har inte tagit ställning

Du får gärna motivera ditt svar.


Hej!

Tack för enkät. Jag avstår från att delta men kommer gärna med kommentar då jag tagit ställning till en i olika varianter tämligen ofta upprepad fråga.

Jag anser nämligen att det finns en fara i att hela tiden medialt underblåsa bilden av sverigedemokraterna som ett kommande vågmästarparti. Det gör SD intressantare än det är och riskerar också att flytta fokus från att bevaka partiet för vad det politiskt står för. Den senaste tidens opinionsmätningar visar för övrigt att fyra procent kan bli mycket svårt att uppnå.

Själva frågeställningen är också i sig starkt förenklad. I ett val är det mycket som händer. Inte endast ett parti påverkas. Ponera att SD kommer in men att vänsterpartiet åker ut. Det är ett helt annat läge. Anta att M blir större än S. Tänk om det visar sig att en hel del av ledamöterna från V plötsligt avslöjar att de är bokstavstrogna kommunister som nu efter valet motsätter sig rödgrönt samarbete. Mycket kan hända, där sverigedemokraternas väljarstöd är en av många faktorer.

För mig är all samverkan och samarbete med andra partier något som baseras på sakpolitik. Vad är man överens om och vad kan göras gemensamt? Mitt intryck är att det finns få beröringspunkter mellan sverigedemokraterna och moderaterna. Dessutom kan SD ha åsikter inom olika områden som skola, sjukvård, kultur med mera, men partiets företrädare brinner endast för en: invandring. Och där är avståndet betydande! Det budgetförslag som utarbetats på nationell nivå är också en uppvisning i populism med vad som närmast kan beskrivas som socialdemokratisk utgiftspolitik med Alliansens intäktspolitik. Det är inte trovärdigt och går inte ihop. När Alliansregeringen nu förhindrat att Sverige under de senaste åren valt den väg Grekland, Spanien och Portugal anträtt finns ju ingen anledning att i en begynnande konjunkturuppgång ändra strategi. Bristen på ansvar diskvalificerar SD men försvårar också blocköverskridande lösningar så länge rödgröna partier står för en orealistisk ekonomisk politik.

Under innevarande mandatperiod har sverigedemokraternas politiska närvaro hanterats lokalt och regionalt. I Region Skåne har det skett genom ett samarbete mellan Alliansen och miljöpartiet med S, V och SD som opposition. Inom många områden tycks de fem partiernas överenskommelser ha fungerat tillfredsställande. I Landskona har FP, M och MP med hjälp av hoppande majoriteter i kommunfullmäktige tagit ett stort ansvar. Ifall SD nu mot förmodan skulle dyka upp i riksdagen är en möjlighet att den gruppering - Alliansen eller de rödgröna - som har flest riksdagsledamöter formar regering och sedan söker sakpolitisk samverkan i olika frågor. För personer med kommunpolitisk bakgrund är detta i sak inget konstigt då det fungerar precis så här på ett antal platser landet runt.

Bästa sättet att minimera inflytande från SDs sida, i riksdagen, regionfullmäktige eller kommunfullmäktige, är naturligtvis att de etablerade partierna erbjuder en så bra politik och visar sig vara så lyhörda att ingen av besvikelse eller bitterhet väljer ett parti som sverigedemokraterna. Det ansvaret har jag för egen del och det parti jag representerar som ambition att axla inför den 19 september.