En framtid för små mackar?

Ekonominyheterna i radions P1 kunde denna morgon rapportera om bensinmacksägares svårigheter att avveckla sin verksamhet. För en del kan konkurs vara det enda alternativet. Andra medier har under den senaste tiden berättat om liknande utmaningar.

Ett problem för många är behovet av att sanera tomten då anläggningen läggs ned. Vinstmarginalerna är små och sällan är pengar undanlagda för att täcka dessa kommande utgifter. Alternativet är att fortsätta med försäljningen eller så låta företaget gå omkull. För somliga kan dock svårigheterna ändå återstå då de själva är markägare. Personlig konkurs kan då bli ett faktum. Det kan nämligen handla om rätt stora summor på runt 1,5 till 2 miljoner. Och kan ingen betala ökar risken att krav kan komma att ställas på exempelvis kommunen. I grunden är detta en utmaning för många aktörer.

Önskemål har framförts om upprättandet av något slags fond för att täcka saneringskostnaderna där en liten avgift skulle läggas på varje liter försålt drivmedel. En sådan lösning fanns faktiskt tidigare men stoppades av konkurrensmyndigheten. Nog borde väl detta gå att lösa och det vara möjligt att finna en modern ordning som dels inte snedvrider konkurrens genom monopolbildningar och dels ser till att parterna axlar sitt ansvar så att inte plötsligt skattebetalarna via exempelvis kommunen sitter med fakturan.

För en tid sedan hade riksdagskollegan Sten Bergheden och jag en debattartikel i några tidningar där vi uppmärksammade just detta problem samt dessutom framförde en del tankar kring Pumplagen som också är en utmaning för mindre bensinmackar. Ytterst handlar det också om möjligheterna för en levande landsbygd.

” Förr i tiden sa man att ”man saknar inte kon förrän båset var tomt”. Samma sak gäller för många av våra små bensinmackar landet runt. Vilken lokal service som erbjuds upptäcks många gånger först då verksamheten avvecklas och landsbygden därmed ytterligare utarmas. Det handlar inte bara om Norrlands inland utan byar och mindre samhällen även i Mellan- och Sydsverige.

För närvarande kan man räkna med att bortåt 600 bensinmackar försvunnit. Ytterligare 600 kan vara på väg att slås ut.

I vissa fall handlar det om dålig lönsamhet och avfolkningsbygder. Det paradoxala är att somliga av dem däremot går för bra! Den pumplag riksdagen fattade beslut om 2005 och som infördes i april 2006 kräver nämligen att de mackar som säljer mer än 1000 kubikmeter om året måste erbjuda alternativ. En sådan anläggning får heller inte samägas av flera. Många gånger har det handlat om att man erbjuder även etanol. Det kan dock bli en kännbar investering på bortåt 400 000 kronor vilken kan vara svår att bära för ett företag med små marginaler. Just nu sker också stora förändringar inom bilbranschen där gas och inte minst el framstår som allt attraktivare drivmedel som inom kort kan komma på bred front. Som pumplagen i dag är utformad är el inte något som får räknas som ett alternativ.

Ett antal mackar med en försäljning på runt 1000 till 1400 kubikmeter har begärt dispens. Några har medgivits undantag men för varje år ökar risken att det blir avslag och företagaren därmed tvingas stå inför ett val: En till synes olönsam investering eller nedläggning?

Just nu pågår en översyn av pumplagen. Det finns skäl att fundera kring ett antal frågställningar. Är just nivån 1000 kubikmeter om året i bränsleförsäljning bäst? Kan den sättas något högre? Borde det inte öppnas för el som alternativ? Och om det finns mackar på rimligt nära avstånd till varandra borde de då inte kunna få gå samman om en gemensam investering för etanol eller gas?

Mindre bensinstationer betyder mycket för landsbygden. Det kan vara enda servicestället med möjligheter att handla även andra varor och snabbmat. Det är ju knappast bra för miljö och klimat att den som behöver drivmedel skall behöva åka 20 som 30 kilometer för att tanka.

Utöver dagens pumplag finns även ett annat hinder för de små mackarna. Vem skall sanera marken den dag verksamheten läggs ned och pumparna tas bort? Det finns en potentiell miljöskuld. I dag vilar ansvaret tungt på det enskilda lilla företaget även om man sålt bensin för någon av de stora kedjorna. Och ifall bolaget försätts i konkurs eller det i övrigt saknar tillgångar kan plötsligt kommunen sitta med svarte petter.

Tidigare fanns en fond dit branschen avsatte en summa för varje liter sålt drivmedel. Pengar som sedan kunde användas för sanering. För några år sedan förbjöds denna lösning av Konkurrensmyndigheten. Rimligtvis borde marknadens parter tillsammans med myndigheterna kunna finna förutsättningar för en mer oberoende fond som branschen gemensamt betalar till vilken skulle kunna vara med och hantera kostnaderna i samband med att mackar läggs ned. Det skulle göra det lättare och mindre riskfritt för en ny generation att ta över befintlig verksamhet. För bensinstationer behövs även utanför städerna!

Hans Wallmark
Sten Bergheden
Riksdagsledamöter (M)”