Om Trygger och Sandler i SvT

Bonniers förlag har gjort en ambitiös satsning genom boxen med biografier över landets statsministrar under 100 år. Av de häften jag hittills tagit del av kan sägas att kvaliteten är blandad. Några författare har gjort djupare granskningar än andra. En del porträtt är inte mycket mer än sammanfattningar av redan utgivet material, i andra fall har tillförts egen analys och spännande reflektioner.

Jag har i Svensk Tidskrift skrivit om två intressanta regeringschefer som helt hamnat i skuggan av mer framträdande politiska fränder. Ernst Trygger tampades med den mer moderna och politiskt breda Arvid Lindman medan Rickard Sandler efterträddes av folkhemsbyggaren Per Albin Hansson. Pikant nog blev de båda ”förlorarna” utrikesministrar, och ganska dugliga som uppskattade excellenser.

I Svensk Tidskrift noterar jag: ”Det politiska minnet är kort. Det gäller inte endast sakfrågor utan också ledande personer. Redan med ett par årtiondens distans har vältalare, ministrar och potentiella statsrådsämnen fallit i glömska. I bästa fall räddas några till eftervärlden genom anekdoter eller historier om slagkraftiga kommentarer. Inte ens det faktum att man haft landets främsta ämbete är en garanti/…/

Utanför den allra innersta kärnan i vissa studentkretsar och bland mycket konservativa personer finns det egentligen ingen som vet vem Ernst Trygger var – bland dessa politiska finsmakare antas det dock vara ett namn som signalerar bildning, överlägsenhet och en klassisk högerhållning som gick förlorad redan med Arvid Lindmans och ännu senare Jarl Hjalmarsons folklighet. Möjligtvis bland socialdemokratiska folkbildningsmänniskor hålls Rickard Sandlers namn levande, men inte för vad han uträttade politiskt utan för det han skapade i form av ABF (Arbetarnas Bildningsförbund). I den mån någon således alls i dag bryr sig om Trygger och Sandler är det därför att de förvandlats till bilder av personer på vilka egna tankar och politiska hållningar kan projiceras/…/

Ifall Ernst Trygger kan sammanfattas med orden ’rikedom, bildning och vett’ är det nog endast det mellersta som är tillämpligt på socialdemokraten Rickard Sandler. Han tillhörde vänsterteoretikerna även om han med stigande ålder nyanserades. Däremot trodde han på kunskap och utbildning. Han älskade statistik och var en sann folkbildare.

Samtidigt är Rickard Sandler tillsammans med Zeth Höglund och en del andra på vänsterkanten exempel på personer bortretuscherade ur den socialdemokratiska historien för att få den att stämma med dagens syften. Nu beskrivs ju partiet gärna som demokratins införare och främsta försvarare. Verkligheten var ju den att långt in på 1930-talet fördes resonemang huruvida väpnad kamp eller de små stegens reformer var att föredra. Det ironiska i sammanhanget är dock att Rickard Sandler som fick uppdraget att översätta Karl Marx till svenska och var ordförande i Socialiseringskommissionen sedan kom att anföra den idémässiga reträtten. I dag är ju tanken svindlande att det under många år under 1920- och 30-talet parlamentariskt bereddes hur socialismen bäst skulle införas. Det som av Sandler antogs vara en sporrande möjlighet blev gradvis med åren allt mer frågor för akademiska seminarieövningar.

1928 brukar nedsättande beskrivas i termer av året då kosackvalet genomfördes. Högern anklagas för att i övertoner ha beskrivit de faror som vänsterkrafterna utgjorde. Den breda allmänheten var orolig och övergav socialdemokrater och kommunister. Samtidigt blev detta en smärtsam upplevelse för yngre socialdemokrater som Rickard Sandler och den i Per T Ohlssons statsministerbok aldrig nämnde skicklige idépolitikern Rickard Lindström som vid partikongressen 1932 slutgiltigt tog strid med och ideologiskt nedkämpade de interna vänsterelementen. Därmed vändes definitivt ett blad i historieboken och socialdemokraterna kunde konsolidera tiden vid makten fram till i dag då regeringstaktiska överväganden tvingat fram ett närmande till ett vänsterparti med kommunistiska inslag.

Hela artikeln om Trygger och Sandler finns här: http://www.svensktidskrift.se/?p=5692

Två farväl

Med mycket känslor tog Sven-Otto Littorin avsked från politiken. För den här gången. Även om oppositionen möjligtvis kan anse att fel politik förts är det få som förnekar att han som arbetsmarknadsminister varit oerhört engagerad och närvarande. Inget statsråd har deltagit i så många interpellationsdebatter. Samtidigt har alla full förståelse för argumentet om att familjen går före allt annat. Vid den sista presskonferensen beskrevs vilka tuffa villkor en medialt eftertraktad person tvingas leva under. Hur barn kontaktas av journalister och bostaden närmast uppfattas som omringad. Om liknande upplevelser och känslor har även andra vittnat, exempelvis Cecilia Stegö som var kulturminister under en dryg vecka i samband med regeringsskiftet 2006.

Som riksdagsledamot har rikliga möjligheter funnits att följa Sven-Otto Littorins gedigna arbete. För egen del sträcker sig ännu tydligare minnen ytterligare några år tillbaka i tiden då han var moderaternas partisekreterare. Med en ny partistyrelse efter valförlusten 2002 och partiledarskifte ett knappt år senare påbörjades ett viktigt förnyelsearbete. Totto, som han flitigt kallas, var en viktig aktör. De första åren handlade det om att täppa till de ekonomiska läckorna och vrida åt kranarna i själva M-organisationen. Och det skulle ske samtidigt som politiken gavs en ny inriktning.

Det paradoxala kan tyckas är att partistyrelsen under dessa rätt tuffa förhållanden trots allt hade en varm och glad stämning. Totto refererade till någon betydligt äldre partiföreträdare som hört rykten om att det till och med kunde skrattas under partistyrelsens möten. Som partisekreterare var han alltid inspirerande och det gick att påverka inriktningen med telefonsamtal eller e-post. Före valet 2006 hade vi haft en gedigen interutbildning inom Ängelholmsmoderaterna och då var det självklart att partisekreteraren kom ned en kväll för att dela ut diplom till dem som genomfört alla kurspass.

Ett helt annat farväl, av definitiv karaktär, är det att konstatera att Ingvar Eriksson hastigt avlidit. Fullmäktiges ordförande i Ängelholm sedan 2002 och dessförinnan riksdagsman i 23 år. Med stolthet såg han alltid tillbaka på tiden i politikens tjänst. Även om han många gånger påminde om glädjen i att bruka jorden och hur det var att för 65 år sedan spela fotboll med andra jämnåriga grabbar från gårdarna runt omkring. För Ingvar Eriksson kan sammanfattas med två stora M: Munka-Ljungby och moderaterna.

I med- som motgångar trodde han på det parti han representerat i så många olika sammanhang. Som ung tog han de första stapplande stegen in i kommunpolitiken i Munka-Ljungby. Och efter vägen blev det en del hårda törnar. Men han kom tillbaka, aldrig bitter eller besviken. Som representant för Kristianstads län i riksdagen hade han två andra mycket kända företrädare att tampas med: Bo Lundgren och Wiggo Komstedt. Just därför kände han säkert ett extra ansvar att komma med goda råd och tips till yngre kolleger. Han hade perspektiv och erfarenheter.

Jag är väldigt glad för att möjlighet fanns att medverka i den traditionella våravslutning M-föreningen i Munka-Ljungby genomförde 10 juni. Ingvar och jag hade kommit överens om att vi tillsammans skulle föra ett politiskt samtal istället för långa anföranden. Dagarna före hade han dock haft så ont i ryggen att han varken kunnat delta i fullmäktiges sammanträde eller nationaldagsfirandet. I mitt tack till honom konstaterade jag att mycket skall till för att stoppa Ingvar Eriksson från att delta i två så viktiga sammankomster som han verkligen värdesätter, men sina moderata vänner skulle han aldrig svika om det så innebar att han måste ta sig upp från sjuksängen med krycka i ena handen. Den applåd som mötte honom från oss andra var den varmaste och ärligaste jag tror att han någonsin fått uppleva i politiska sammanhang. Det blev också hans sista.

Ett land utan licens

Utanför fönstret kan isberg majestätiskt glida förbi. I närheten av vattnet känns kylan av de väldiga massor som inlandsisens glaciär kalvar ned i Jakobshavns isfjord på Grönland. Tio procent av de isberg som finns i Nordatlanten uppges komma från det här området. Det är mäktigt att stå på ett bergskrön och se isen packas samman i väntan på att vind och strömmar skall skjutsa ut den mot mer öppet vatten. Samtidigt gör sig klimatförändringarna påminda. Det finns teorier om att under glaciärerna finns nu mer smältvatten än tidigare. Över årtiondena går det att studera hur det torra landet sakta breder ut sig och hur fiskebestånden flyttar sig från södra Grönland allt mer norrut. Den fråga som också ställs är hur mycket av det som nu kan iakttas som är cykliskt och återkommande variationer och hur mycket som är direkt beroende av miljöpåverkan. Självfallet finns det anledning att vara försiktig. En eftertänksam och långsiktig hållning är bäst för alla.

Anledningen till besöket på Grönland och den tredje största staden Ilulissat med runt 5 000 invånare är att Nordiska rådets alla utskott återkommande kombinerar sommarmötena med ett par dagars studiebesök. Så tillsammans med kolleger från de andra ländernas parlament har olika politiskt intressanta områden granskats. En ytterligare dimension till klimat och miljö skänker finländarna som en dag i förväg måste avbryta för att åka hem till Helsingfors då riksdagen där har en avgörande omröstning om kärnkraften. Två dagars maratondebatt avslutas med att ledamöterna skall säga ja till byggandet av en eller två nya reaktorer. Självfallet finns det även dem som inte vill se någon utveckling alls. Kärnkraft är ett av många sätt att visa att man tar klimat- och miljöutmaningarna på allvar. Här finns ett bra alternativ till fossila energislag. Troligtvis kommer den finska riksdagen att säga ja till två nya reaktorer. Det lär inte vara sista gången energiförsörjning diskuteras i Östersjöområdet. Med en ny generation reaktorer i Oskarshamn skulle Sverige också kunna medverka till elexport vilket exempelvis vore bra för de tre baltiska republikerna.

Även energi är en viktig utmaning för Grönland. Med ungefär 57 000 invånare på en yta motsvarande fem gånger Sveriges storlek är det svårt med lokal försörjning. På många ställen produceras el med hjälp av olja. Vindkraften är i praktiken inte utbyggd och vattenkraften är ett problem då floderna endast rinner fram under några sommarmånader för att sedan sina då allt åter fryser till is när temperaturen sjunker mot minus 30-40 grader. Ett stort företag har erbjudit sig att bygga väldiga dammar med vilka turbinerna skulle kunna försörjas året runt. Billig energi som skulle kunna motivera ett aluminiumsmältverk med kanske bortåt 2 000 nya arbetsplatser. Det är många jobb för oss, säger parlamentets talman Josef Motzfeldt, och därför något att fundera över. I ena vågskålen finns utveckling och arbetstillfällen och i den andra risken för miljöpåverkan.

Den frihet som vidderna skänker gör Grönland speciellt. Josef Motzfeldt och andra är noga med att betona mycket av det som är bra. Samtidigt finns problem. Stora mörkertal när det gäller våld och övergrepp. En polisman förklarar att det finns en machokultur som gör att män har svårt att hantera sina känslor. Få låser sina bilar eller dörrarna till husen. Inbrott och stöld är nästan okända begrepp. I påverkat tillstånd kan dock folk ge sig på varandra. Alkoholkonsumtionen har sjunkit från höga nivåer men hasch är ett tilltagande problem. Och tyvärr minskar inte våldsbrotten, som redan är många, utan de blir fler. 330 personer väntar på att avtjäna fängelsestraff. Självstyret gör det också möjligt att ha en annan strafflag än i Danmark vilket gör att svåra brott som dråp och våldtäkt leder till kortare tid på anstalt på Grönland. Alla finns också på öppna anläggningar där de blir inlåsta på nätterna men kan arbeta i samhället på dagarna. Den slagna kvinnan kan alltså redan efter ett par dagar träffa sin angripare fritt vandrande på gatan. Den första helt stängda institutionen planeras nu att byggas. Utöver droger är självmord en stor utmaning. Våldet sker huvudsakligen i nära relationer. Ingen är direkt rädd för vapen trots att man redan från 12 år fyllda utan licens kan köpa hur många och vilken sorts skjutvapen som helst. Och jakten på myskoxar och renar är helt fri.

Grönland har sina sidor. Och isberg. Den här tiden på året dessutom en sol som aldrig går ned.

Rödgrön skattesmäll!

För någon dag sedan hade jag i Kristianstadsbladet en text om att Mona Sahlin (S) menade att en förklaring till socialdemokraternas tapp i opinionen kan vara de rödgrönas förslag om en bensinskattehöjning. Den slutsats jag drog är att de kan bli värre. Tänk ifall folk även får upp ögonen för den föreslagna kilometerskatten!

Den 20 juni kom ett svar. Och 24 juni publicerades min replik. Under rubriken ”Rödgrön skattesmäll” gör jag ett antal konstateranden:

”Visst har en del saker förändrats under de senaste fyra åren, trafikförsäkringen har blivit dyrare och en del miljöväxlingar har skett. Men detta har kommit samtidigt som skattesänkningar genomförts! Fyra gånger har det inneburit sänkt skatt för dem som jobbar genom jobbskatteavdraget och två gånger för pensionärer med ambitionen om ett nytt tredje steg i nästa års budget.

De rödgröna kommer med en mängd olika skattehöjningsförslag och till det kommer så en ökning av bensinskatten! Och kilometerskatt för transporterna! Och energibeskattning! Och i vissa fall dessutom höjningar av skatt till kommun och region! Sammantaget kan det bli en ordentlig smäll för enskilda.”

Den text jag kritiserar kom också med påståenden om kraftiga höjningar av trafikförsäkringen. Det påstådda beviset för detta är att en utredning tillsatts och slutredovisat sina förslag. Jag gör ett påpekande:

”Då finns det kanske anledning att påminna om vad som sades från ansvarigt politiskt håll då slutsatserna presenterades: ’Kostnadshöjningar i denna omfattning är inte rimliga att genomföra, säger statssekreterare Bettina Kashefi som tog emot trafikförsäkringsutredningens slutbetänkande. Regeringens avsikt med att tillsätta utredningen var att undersöka möjligheterna att låta trafiken bära en större del av sina egna kostnader, på samma sätt som den gör när det gäller exempelvis miljöskador. Utredaren har gjort ett gediget arbete i denna komplicerade fråga. Vi kommer självfallet att ta del av innehållet i betänkandet och därefter ta ställning till den fortsatta hanteringen, men det är inte aktuellt att genomföra de kostnadshöjningar som utredningen föreslår.’

Rödgröna skattehöjningar är inte något som presenteras i en utredning. Det är skarpa förslag. Som kan vara genomförd politik till hösten. Inklusive bensinskattehöjningen.”

Inlägget i Kristianstadsbladet finns här i sin helhet:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article952081/Roumldgroumln-skattesmaumlll.html

Riksdagsexamen

I riksdagen har det varit något av examensstämning. Det märktes då moderata ledamöter tillsammans med regeringsvänner träffades för vårfest och statsminister Fredrik Reinfeldt summerade åren som gått och tackade ett antal personer som med säkerhet inte återkommer efter valet. Även i kammaren har det varit många vänliga och berömmande ord.

En av de sista debatterna kom att handla om Norden. Trots ett enigt betänkande från utrikesutskottet fanns över drygt dussinet anmälda talare. Dels är det ett tecken på ett djupt nordiskt engagemang och dels att det finns ledamöter som gärna vill berätta om det arbete de utfört i Nordiska rådet det senaste året. Så var det för egen del. Jag använde tiden till att beröra några av de områden jag kommit att intressera mig för. Självfallet har det handlat om att göra något åt de gränshinder som finns. Men det har även varit fråga om den fria rörligheten och konstiga avgifter då det skickas pengar mellan bankkonton i olika länder. Vid Nordiska rådets session i Stockholm var det opinionsarbete för en fast förbindelse mellan Helsingborg-Helsingör samt markering mot drogliberala tongångar i framför allt Danmark.

Varför är då Norden så viktigt? I mitt anförande försökte jag ge någon förklaring: ”25 miljoner människor som har en gemensam historia, som bär på gemensamma traditioner och delar det öppna samhällets värderingar har bara genom detta en enorm tillgång. Att vi dessutom kan förstå varandras språk är något som imponerar på personer utifrån. Sedan vet vi själva att när det gäller det nordiska kan det vara lite si och så med språkkunskaperna. Norden är en av svenskt näringslivs viktigaste marknader, och det omvända gäller för våra nordiska grannar. Det är något av all denna potential Gunnar Wetterberg visade på möjligheten att frigöra genom sina omtalade artiklar i Dagens Nyheter om en ny nordisk union. Utan att fördjupa sig för mycket i den konstitutionella debatten och utan att dras med för mycket av det faktum att det finns en drottning Margrethe att tillgå kan man fånga upp några av grundtankarna. Det är genom samverkan och samarbete vi tillsammans kan bli starkare. Det handlar om en gemensam arbetsmarknad. Det handlar om att samordna forskningsresurser och kraftsamla vid de universitet som finns så att dessa kan bli världsledande.”

För människor boende i gränsbygder kan det därför kännas främmande att Nordenfrågor betraktas som utrikesärenden. Även detta kommenterade jag: ”Ärligt talat tror jag inte att människor i Tornedalen tycker att människorna eller myggen på andra sidan älven är utlandet. För ålänningar på väg till Norrtälje är det inte utlandet som siktas. De som lever på gränsen mellan Norge och Sverige befinner sig inte i utlandet, och vi som bor i Öresundsområdet har svårt att se vilken del av alla kontakter mellan Skåne och Själland som har med utlandet att göra. Det handlar i den djupaste meningen om vår vardag, om medborgarnas vardag. Just därför ska det bli enklare och lättare.”

Även jag avslutade med att rikta några varma tack. Först till ordföranden och vice ordföranden i Nordiska rådets svenska delegation, Sinikka Bohlin (M) och Kent Olsson (S). De kan ju liknas vid Muminmamman och Muminpappan och själv får man väl aspirera på rollen som Snusmumriken eller Lilla My. Dessutom gavs möjlighet att tacka Jan Björkman (S) för hans fina insatser som vice talman. Han har alltid varit mycket korrekt vid de debatter han vakat över och fördelat ordet vid. En mycket värdig och representativ företrädare för Sveriges riksdag som nu avslutar sin gärning som ledamot.

174-172

Det gick ett sus genom kammaren då talmannen slog klubban i bordet och konstaterade att regeringens förslag till energi- och miljöpolitik bifallits. Många medieföreträdare kände sig nog snuvade på konfekten då det inte blev något platt fall för Alliansen. Tvärtom säkras nu på ett klokt sätt långsiktiga villkor för näringsliv och allmänhet i Sverige. Med det inriktningsbeslut som nu fattats markeras mixen av förnyelsebart, energieffektiviseringar och att gamla reaktorer kan ersättas av nya. Det sistnämnda kan bli aktuellare än många tänkt sig då de äldsta aggregaten redan om drygt tio år av åldersskäl bör tas ur drift. Nu finns möjligheten att ersätta dessa med bättre teknik.

Från S-håll kan en hel del intressanta agerande noteras. Så fort beslutet var fattat började det muttras om att röstsiffrorna blev 174-172. Den rätt smala marginalen skulle tas som intäkt för osäkerhet. Under mina år som politiskt aktiv har jag aldrig varit med om att socialdemokraterna ifrågasatt någonting så länge de vunnit med en endaste röst! Tvärtom styrde socialdemokraterna som regeringsparti Sverige 1973-76 med lottens hjälp då vi hade så kallad jämviktsriksdag därför att grundlagsfixarna som urholkade den svenska monarkin inte hade fantasi nog att räkna ut en så enkel sak som att 350 ledamöter var jämnt delbart med två och precis så blev utfallet efter valet med den nya grundlagen på plats.

Vad som inte riktigt uppmärksammats ännu är att Alliansens partier begärde kvittningsförbud vid den avgörande omröstningen. Det var klokt. Mycket klokt. I riksdagen finns ett frivilligt system partierna emellan som innebär att ledamöter av olika mer eller mindre godtagbara skäl kan vara borta mot att en person från andra sidan i motsvarande grad tas åt sidan. Därmed kan rådande majoritetsläge bestå även om folk är sjuka, på resa eller har annat möte. Under normala omständigheter en rätt praktisk ordning. Ibland händer det dock att utkvittade ledamöter släntrar in i kammaren och deltar i omröstningarna. Och då kan det bli fel. För att förhindra allt sådant begärdes kvittningsförbud. Ingen fick vara borta. En M-ledamot hade dock brutit foten och en C-ledamot var på närståendes begravning. Medan folk avbrutit resor i USA och på andra håll valde dock en S-person att vara kvar i Kina. Tanken var således att en från vänstersidan trots allt också skulle vara utkvittad. Den dök dock upp och röstade. Ifall fler Alliansföreträdare mot löfte att vänsterfolk skulle vara borta hade begärt att få göra annat än att rösta hade det funnits en risk att fler röda ”glömt” att de var utkvittade och kanske dykt upp för att rösta. Och när klubban väl fallit gäller resultatet oavsett vilka ursäkter som man kan komma med.

Nu blev det istället ett bra resultat för landet, näringslivet och medborgarna. Med 174-172 godkändes en förnuftig energi- och miljöpolitik.

Jag röstar Ja!

De senaste dagarna har det kommit åtskilligt med e-post till min riksdagsadress. Det är en del av kampanjarbetet från vissa organisationer och vänsterkrafter som försöker påverka inför det viktiga energi- och miljöbeslut riksdagen nu skall fatta.

Jag verkar vara ett undantag som försökt besvara några av alla dessa inkommande meddelanden. I och för sig är det försvinnande få av dem som hör av sig som någonsin röstat på moderaterna eller en M-märkt kandidat. Samtidigt tycker jag att det är rimligt att man får något slags svar när man hör av sig till en riksdagsledamot. I en del fall har kommit nya synpunkter tillbaka. Några med en oförskämd ton där det inte accepteras att man tycker olika. Det finns en känsla av glödande rättfärdighet som är rätt besvärande för ett gott politiskt samtal. Men ett par har också utvecklat sina tankar på ett trevligt sätt och det har visat sig att personer som både känt släktingar och som läst mina NST-ledare under 1990-talet kommenterat detta. Tyvärr handlar det även om rätt många skräpmail där uppgivna adresser inte existerar.

Hemma i riksdagsvalkretsen Norra och Östra Skåne har jag utvecklat mina tankar bakom omröstningen. På debattplats har jag förklarat varför jag röstar Ja. Jag ställer också ett par frågor om den rödgröna politiken inom detta område:

”Ifall det blir regeringsskifte vill då S inom ramen för det rödgröna samarbetet gå vidare och under nästa mandatperiod inleda en avveckling av de tio reaktorer som är kvar? Hur påverkas basindustrin och sysselsättningen av en politik som verkar för att avveckla svensk kärnkraft?

Olika opinionsmätningar visar att denna energikälla har ett starkt stöd hos den breda allmänheten, en åsikt som även fackliga företrädare och lokala S-politiker ger uttryck för. Det är dock en hållning som inte har något stöd från centralt socialdemokratiskt håll.

Den energiöverenskommelse regeringen lagt fram är balanserad och långsiktig. I den pekas på det stora behovet av förnyelsebara energikällor. Det är också viktigt att vara sparsam, ny teknik innebär ofta stora fördelar/…/

Alla från S som talar för ett nej till regeringens energipolitik har ett ansvar att berätta om hur alternativet ser ut. Ifall inga nya reaktorer ska få ersätta gamla uttjänta är det rimligt att ange enligt vilken tidtabell de nuvarande aggregaten ska stängas. Det är också av stor betydelse för näringsliv som allmänhet att få reda på vilka elpriser som kommer att följa av den osäkra och splittrade energipolitik som de rödgröna företräder. Kommande vintrar kan bli lika kalla som den nyss genomlidna.”

Den som vill läsa debattartikeln i sin helhet hittar den här:
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article903086/Jag-kommer-att-roumlsta-ja.html