Skilja på sak och person inom EMPA

Jag har utsetts till ordförande i den svenska EMPA-delegationen. Och Kerstin Engle (S) har valts till viceordförande. Litet festligt är det att de två riksdagsledamöterna från Ängelholms kommun tar hand om detta arbete. EMPA är samarbetet mellan EUs 27 medlemsstater och Medelhavsländerna. Det är en fortsättning på den så kallade Barcelonaprocessen som startades av Spanien. Mycket handlar det om viktiga kultur- och religionsdialoger mellan det kristna Västeuropa och den muslimska världen. Samtidigt finns här många av de stora traditionerna representerade med det ortodoxt kristna öst, det romerskt-katolska väst, det protestantiska nord och södern präglad av judendom och islam. Stora utmaningar för Medelhavsområdet - förutom ständiga åtgärder för att säkra fred, stabilitet och demokrati - är vatten- och energiförsörjningen. Det spännande med EMPA är att det är en mötesplats med delegationer från utöver EU bland annat Israel och Palestinska myndigheten, Syrien samt Jordanien.

Riksdagen bedriver internationellt arbete genom samarbete i olika parlamentariska församlingar. Enskilt störst är Nordiska rådet där Sverige företräds av 20 ledamöter. I övrigt sker utbyte bland annat inom ramen för det europeiska säkerhetssamarbetet OSSE samt som Nato-observatörer.

Något oväntat var det kanske att båda ledamöterna från Ängelholms kommun tar ansvar för denna internationella delegation. Samtidigt underlättar det arbetet då Kerstin Engle och jag träffas i andra sammanhang. Det ger onekligen korta beslutsvägar! Det politiska klimatet inom EMPA kan ibland vara frostigt med starka underliggande konflikter och då tror jag att det kan vara bra att berätta om fördelarna av samsyn och att visa upp hur man som M- och S-företrädare kan skilja på sak och person.

Ta del i Europa

EU och det kommande svenska ordförandeskapet är inte endast en fråga och utmaning för regeringen i Stockholm och de offentliga myndigheterna. Det handlar om hela samhället. I många andra länder har inte minst kyrkor och samfund visat stort intresse och engagemang.

Sveriges Kristna Råd (SKR) har tagit fram en ambitiöst utformad bok inför det svenska ordförandeskapet: Ta del i Europa. Här lyfts fram en del viktiga aspekter som exempelvis den samhörighet som känns mellan samfund över gränserna. Det pekas också på några specifika sakfrågor som vapenhandeln, klimatet och människohandeln. Ett nog så intressant område är naturligtvis den fortsatta utvidgningen och då främst mot Turkiet. Hur hanteras ett övervägande muslimskt land? Och hur ser kristna på detta?

Jag är en av dem som intervjuas i boken. Där lyfter jag fram minoriteternas förbättrade ställning som resultat av EU-processen. Skulle den avbrytas leder det säkert till tillbakagång just ifråga om mänskliga rättigheter. Turkiet som EU-medlem skulle också innebära att landet kommer hem till Europa! Både den bysantinska som den osmanska tiden har i allra högsta grad påverkat och gett väsentliga bidrag till det europeiska kulturarvet.

Utöver oro för det muslimska finns också som en mörk skugga folkmordet på armenier och under de senaste 100 åren attacker riktade mot kristna. Idag torsdag har jag bjudits in av de ortodoxa och orientaliska kyrkorna i Sverige för att tala om just det kommande EU-ordförandeskapet och utvidgningen. Bortåt 200 000 troende kan finnas i Sverige. Många har också lämnat förtryck och förföljelse. Jag tror att det kan bli en mycket givande och spännande samtal där olika aspekter på dessa viktiga frågor kommer att behandlas. Inte minst är det viktigt att se den ortodoxa kyrkan i Sverige, för den är sannerligen en väsentlig del av vår gemensamma europeiska historia och identitet.