Gripen: Ikea-plan eller imponerande plattform?

Ibland saknar den svenska debatten perspektiv. Så är det exempelvis med Jas Gripen. I andra sammanhang finns en glädje och stolthet över svenska exportframgångar. Här handlar det mer om misstänksamhet.

Sanningen är ju den att många fler länder än Sverige visar intresse för Jas Gripen. I takt med att åtskilliga ser över sin offentliga ekonomi blir en kostnadseffektiv lösning än mer lockande. En stor fördel för Gripen är just vad den samlade utgiften blir inklusive exempelvis bränsle och service. Fördelar som Schweiz framhållit då det landet nu går vidare med sin planerade affär.

Vid den stora flygmässan i Farnborough utanför London i juli märktes att de blåser nya vindar till förmån för 75-års firande Saab. Det går nog att tala om ett nyväckt intresse för Gripen. Allra helst som alla tester med den nya radarsökande jaktroboten Meteor som utvecklas mellan sex europeiska länder visat sig mycket framgångsrika.

Om detta skriver jag i Svensk Tidskrift:

”Tidigare talades nästan föraktfullt om att ’handla från hyllan’ när det gäller försvarsmateriel. Nu allt mer lockande. Vilka redan befintliga projekt och program går det att ansluta sig till som ett alternativ till egen utveckling av försvarsmateriel?/…/

Tidigare år har Farnborough ofta använts på samma sätt som Folk och Försvars årliga konferens i Sälen som en förevändning för industrin att med vädjanden och hot förmå Sverige att ge klartecken till en modifiering av Jas Gripen. Nu finns ett helt annat självförtroende som inte minst beskedet från Schweiz skapat. Med en affär har ju också Sverige förbundit sig att köpa även av den senaste versionen. Men det är många fler som knackar på dörren. Tjeckien är mycket nöjda med sina befintliga Jas Gripen. Det förhandlas nu om fler. Blir det affär är Slovakien en annan mycket sannolik kund.

Jas Gripen kan också bidra till stabilitet och ordning på Balkan. I många länder står olika MIG-plan och rostar i hangarerna. Även om det på papperet finns flygvapen finns det anledning att förhålla sig starkt tvivlande till den faktiska förmågan. I grunden kan det vara en källa till oro ifall länderna inte kan kontrollera och försvara sina territorier. Med Jas-landet Ungern som introduktör har kontakter upprättats med den blivande EU-medlemmen Kroatien. I bakgrunden finns Bulgarien och Rumänien. Även på andra kontinenter rör det på sig. Thailand kan vilja ha fler Jas Gripen. Efter att planet varit uträknat i Indien talas det plötsligt åter om det. Där beräknas behovet av nya stridsflygplan värderas till motsvarande 220 miljarder kronor! Även Sydamerika med Peru och Ecuador har identifierats som möjliga att föra samtal med.

Och parlamentet i Holland fattade för en tid sedan beslut om att avbryta affären med köp av F-35. Det visar att skenande kostnader kan få konsekvenser – och plötsligt dyker ännu ett land upp som kan vara intresserat av ett plan till ett vettigare pris. Danmark med sin nya rödgröna regering har markerat ett ökat intresse av nordiskt samarbete vilket av Saab tolkas som en möjlighet att också tala flygplansaffärer. Inom ramen för en nordisk dimension kan också mer göras. Nyligen inleddes ett samarbete i Öresundsområdet kring den civila flygövervakningen. Varför ha ett torn i Danmark som ser in över Sverige och omvänt istället för att samordna kompetensen? Den skulle egentligen kunna följas av något liknande på det militära området.

I Sverige existerar onekligen en tudelad inställning till Jas Gripen. På näthinnan finns bilder av ett kraschande plan och i öronen ljudet ringande av populisternas tal om ’världens dyraste jordfräs’. Det finns en misstänksamhet om kostnader. Å andra sidan talas nästan föraktfullt om att Schweiz nu är på väg att skaffa sig något som är alldeles för billigt – ett Ikea-plan. De båda påståendena är onekligen motsägelsefulla!

Nya beställningar och ett ökat internationellt intresse är bra för svensk exportindustri. Det handlar om att sälja kunnande men också säkerhet. För många länder är det viktigt att inte endast bli en kund bland andra utan att det också handlar om ett partnerskap, viljan att utveckla något tillsammans. Att Saab i dagarna fattat beslut om att i Sydafrika inrätta ett avancerat utbildningscentrum för erfarna stridspiloter som använder sig av Jas är ett sätt att stärka känslan av en ’Gripen-familj’. Just nu pekar allt på att det kan vara en växande skara!”

Hela artikeln i Svensk Tidskrift finns här:

http://www.svensktidskrift.se/?p=45719

Om Ronald Reagans betydelse

För någon dag sedan - närmare bestämt USAs nationaldag 4 juli - hade jag en artikel på Newsmill om Ronald Reagans insats för Europas frihet och säkerhet. Min slutsats löd: Vänstern borde erkänna hans betydelse! Att döma av kommentarer och läsarnas gillande respektive ogillande till texten kan det konstateras att USAs 40:e president fortfarande väcker starka känslor. Drygt 700 har markerat vad de tycker och det är ganska jämnt mellan dem som säger sig vara glada och dem som är arga. Få är oberörda. Utgångspunkten för mina reflektioner är att det dels är 100 år sedan han föddes och dels att det nyligen invigts en gata i Tjeckien som bär Reagans namn samt en staty i Ungern. Jag skriver:

”Det är symptomatiskt att det är i Öst- och Centraleuropa 1980- och det tidiga 90-talets historia hågkoms och uppmärksammas. Ronald Reagan var ju inte endast en av alla västerländska politiker som talade om behovet av frihet och att våga stå upp mot förtrycket utan hade även förmåga att omsätta det i praktisk handling. Resultat kom att bli demokrati i de länder som tidigare präglats av förtryck och diktatur. Till det kommer också det starka engagemanget för att göra något åt kärnvapenutbredningen och en vilja att nå gemensam säkerhet/…/

Den vänster som gärna och ofta talar om internationell fred och solidaritet har egentligen anledning att vallfärda till Ungern och Tjeckien. Fortfarande kan spår både i ländernas ekonomi som arkitektur iakttas efter fem decennier av kommunistiskt förtryck även om det negativa snabbt är på väg att suddas ut ungefär som det är i Berlin där det numera blir allt svårare att med blotta ögat avgöra huruvida man befinner sig på den tidigare östliga eller västliga sidan. En staty eller ett gatunamn visar vem som bör äras enligt de tidigare förtrycktas mening. Det var realismen, tydligheten och målmedvetenheten som medverkade till att historien kom att skrivas om/…/

Vulgärbilden är att USAs 40:e president var en skjutglad cowboy-skådis. I själva verkat har han gjort mer för europeisk frihet och fred än aldrig så många vänsterpolitiker. Det har man uppenbarligen begripit i Ungern och Tjeckien.”

Hela texten på Newsmill finns här: http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/03/svenska-v-nstern-borde-erk-nna-reagans-betydelse

Wallenbergs kvarglömda portfölj

Det finns kraft och vitalitet i konstnären Gustaf Kraitz. Han har ständigt nya idéer och projekt på gång. Tillsammans med hustrun Ulla Kraitz har de var för sig och tillsammans skapat keramik och konst under årtionden. Efter en tid i Stockholm är det nu huset på Hallandsås sluttning vid Förslöv som är alltings självklara utgångspunkt. När jag i måndags träffade Gustaf Kraitz var han just hemkommen från ett par dagar i USA. 84 år gammal beklagar han sig litet över att tidsomställningen nu känns av en smula. Så var det inte förr…

Strax skall dock huset invaderas av byggkillar. Nya glaspartier skall sättas in för att få bättre ljus. Och om två veckor kommer en större delegation från Kina. Det handlar om en svarsutställning i Malmö efter att Gustaf och Ulla Kraitz nyligen haft en stor presentation av sin keramik vid ett nyöppnat museum i Peking. Den bränn- och glaseringsteknik som många gånger används har nämligen historiska anor. Därav ett stort intresse utifrån, inte minst från Kina. Du kan väl komma förbi, säger Gustaf.

Före den stora och berättigade uppmärksamheten österut var det under några år Raoul Wallenberg-monumentet utanför FN-skrapan i New York. Och man slås av enkelheten. En portfölj med initialerna RW som står kvarlämnad, övergiven, på ett stycke mark bestående av gatstenar från Budapest. Ensamheten, utsattheten men också närvaron gestaltas på ett starkt sätt. Tack vare sponsring från bland annat SAS kunde Gustaf Kraitz ett drygt dussin gånger flyga över Atlanten och tillbaka för att planera och utföra detta konstverk. Och istället för att jaga nya bidragsgivare och andra som önskade stödja detta projekt tog AGAs förre VD Marcus Storch och garanterade hela summan. Därmed blev det också ett fritt skapande utan inblandning utifrån.

För i grunden ogillar Gustaf Kraitz beställningar. De kan bli för detaljrika synpunkter. Just nu skapas en stor staty av den skånska operamästarinnan Birgit Nilsson. Exakt var den skall stå eller vem som skall betala är inte helt klart vilket gör att konstnären än så länge uppfattar sig ha full beslutanderätt. Och det uppskattas. Den skall bli två meter, förklarar han. Och det är precis vad ugnen klarar av. Vi får lägga statyn på en bår och sedan föra in henne genom luckan. Först måste dock keramiken förbrännas och det får ske vid en industriugn i Tyskland. Risken att godset går sönder är hög. Men det är här yrkesskickligheten kommer in, säger Gustaf Kraitz. De som misslyckas har många gånger gjort något fel.

Styrkan förklarar Gustaf med att han tidigt tvingades vänja sig vid hårt arbete. Som ungrare med fel bakgrund i den kommunistiska delen av Europa hamnade han i sovjetisk fångenskap och kolgruva. Det blev fem års straffarbete. 1956 kunde han ta sig ut ur landet och till Sverige. Hans imponerande livsöde kan leda till många slutsatser och reflektioner. Men åtminstone två slår en hårt och omedelbart. I Berlinmurens skugga och glädjen över Sovjetstatens och DDRs kollaps glöms ibland alla offer och fångar bort. De finns närmare än man tror och bär hela historien med sig. Och svensk keramik i allmänhet och konstnärslivet på Bjäre och i Förslöv i synnerhet skulle inte kunna tänkas utan bland annat Gustaf Kraitz. En invandrare och flykting!