Bra böcker - och dåliga!

”Vi vill ha böcker som inte väjer för tillvarons tragik eller livets dagliga mirakel, böcker som gör att vi åter kan fylla lungorna med frisk luft.”

Som litteraturälskare är titeln ”Drömbokhandeln” närmast oemotståndlig. Att romanens omslag pryds av vällustigt presenterade böcker i travar, på bord och i hyllor gör ju på inget sätt saken sämre.

Laurence Cossé skriver i mitt tycke i en väldigt fransk stil (Drömbokhandeln, Sekwa, översättning: Marianne Öjerskog). Långa vindlande meningar med en berättelse som inledningsvis är lika svårfångad som parisisk höstdimma i en park. Med det tätnar och får struktur. Och ämnet är ju angeläget: Kärleken till litteraturen.

Grundberättelsen handlar om hur projektet med drömbokhandeln Au bon roman förverkligas. En plats där endast riktigt god litteratur säljs. Inte de nyaste böckerna eller de med mest marnadsföringsresurser bakom utan sådana som påverkar läsaren och ger en upplevelse för livet. Naturligtvis en hållning som kritiseras. Hur vågar man säga att något är bättre än annat? Vem ska ha makten i en sådan utgallringsprocess?

Jag inbillar mig att själva den kulturella utgångspunkten uppfattas som mycket mer allvarlig och radikal i en kulturnation som Frankrike än i Sverige. En hel del av bokens frågeställningar betraktas nog inte ens som relevanta hos oss: Vill de endast sälja en sorts böcker så varsågod, jag tänker dock aldrig besöka den butiken…

Namn på stora författarskap och romaner fladdrar förbi. Boken avslutas med en välfylld lista på sådant Au bon roman skulle kunna ha salufört. Notabelt är att åtskilliga titlar aldrig översatts till svenska. Det bär på sitt sätt syn för sägen: Den relativt svaga kopplingen mellan det franska och svenska språkområdet.

Det viktiga med Drömbokhandeln är att den visar på kärleken till litteratur. Och hur texterna kan påverka oss som människor. Ge perspektiv. Skapa sammanhang. Leda till förståelse och insikt. Just därför är det också en bok som hyllar läsandet som sådant. För egen del tillhör jag dem som inte tycker att man ska rynka på näsan åt någon form av böcker. Det som inleds med enklare saker (på min tid under 1960- och 70-talet varnade man för Kitty respektive Biggles, i dag borde det vara exempelvis Harry Potter) ges en vana och möjlighet att närma sig annat som litterärt är överlägset. Just därför är det också så centralt att driva på när det gäller läsandet och kampen mot analfabetism. I Europa en utbredd kunskap. Nu gäller det att skapa samma möjligheter i Nordafrika, Arabvärlden och delar av Asien. En mer läskunnig befolkning är bra för en mogen demokrati då argument lättare kan vägas mot varandra och medias granskning och uppföljning kan vara till stöd och hjälp. Men alldeles dessa praktiska argument till trots så skapar även möjligheten att tyda bokstäverna och göra sammanhang med hjälp av dem förutsättningar att öppna dörrar till fantasins och tankarnas världar och myllrande universum!

Är allt då lika bra som det ibland kan hävdas i debatten? Självfallet inte! Däremot kan det ibland fylla sitt syfte. Här finns också kanske en viktig ideologisk skillnad mellan konservativa och liberaler där den första gruppen inte ser allt som lika goda uttryck. Självfallet finns det god konst. Och dålig! Bra böcker! Och dåliga! Ett citat från boken: ”Det snarare tyder på översittarmentalitet om medelmåttiga böcker jämställs med stora romaner och allt presenteras som likvärdigt, för det är ren demagogi. Och med sådana cirkelargument kan man ju alltid hävda att lagom är bäst."

Uppfattningen om att det finns värden och viljan att förverkliga en dröm lockar naturligtvis fram motkrafter. Och det är denna kamp som är något av bokens handling. Men ytterst är det en behaglig plädering för läsandet och skrivandet. Eller som en av centralgestalterna i romanen säger:

”Vi vill ha böcker som skrivits för oss som tvivlar på allt, som gråter för ingenting, som rycker till vid minsta ljud bakom oss.

Vi vill ha böcker som har krävt mycken möda av författaren, böcker där man har lagt ner åratals arbete och umbäranden, ont i ryggen, skrivkramp, tillfällig skaparvånda över att inte ro det i hamn, missmod, kurage, ångest, ihärdighet, risken att misslyckas.

Vi vill ha briljanta böcker som visar oss verkligheten i all sin glans och håller kvar oss där. Böcker som vittnar om att kärleken råder i världen, sida vid sida med ondskan, tätt intill och ibland omärkligt, och att det ska fortsätta så i all evighet, liksom den hjärtslitande sorgen alltid kommer att finnas. Vi vill ha bra romaner.”