lördag 8 september 2012

Indiska intryck

India gate – formad som en triumfbåge i marmor är ena änden av en lång processionsgata. Åt andra hållet kan i det dallrande solljuset ses utrikes- och försvarsministeriet samt presidentpalatset på ett krön. Området omgärdas av en vacker öppen park som snabbt för tankarna till USAs huvudstad Washington DC. Det är inte de enda byggnadsmärken eller fotspår det forna brittiska imperiet lämnat efter sig i New Delhi. Denna 15 miljoner stad (kan rent av vara många fler som bor och verkar i denna en av världens megastäder) har genom århundradena likt andra delar av Indien präglats av många influenser och kulturer. Från hotellfönstret gick det att blicka ut över Humayuns mausoleum som är en del av den muslimska Mogultiden från 1500-talet. En fantastisk skapelse som förebådade det Taj Mahal som är ett av landets mest kända byggnadsverk.
 
Indierna är på många sätt stolta över sin demokrati. Med 1200 miljoner människor världens största. Sedan självständigheten 1947 har landet haft starka parlamentariska traditioner - och det på en kontinent som fortfarande har en provkarta på odemokratiska, förtryckande och i vissa fall rent avskyvärda system. Militären har alltid varit under civil kontroll. Det finns oberoende domstolar och rättsliga processer, även om saker och ting ibland kan ta lång tid. Mediefriheten är påtaglig med många tidningar och TV-kanaler. Och utöver rapporteringen kring olika skådespelares liv finns ett fränt och otvunget granskande av maktens många män och påtagligt färre kvinnor.
 
Just nu rasar en ”kol-skandal” där det riktas allvarliga anklagelser om att statliga gruvrättigheter sålts alldeles för billigt. Till det kan adderas ett parlament vilket de senaste åren fått skjuta upp förhandlingarna ett antal gånger därför att ledamöterna inte visar varandra tillräcklig respekt samt formalia används för att stoppa och bråka. Den indiska nationen gungade till i upprördhet för någon kväll sedan då förhandlingarna i överhuset avbrutits sedan två ledamöter kommit samman i vad som beskrevs som ett slagsmål.
 
Sverige har ett mycket gott rykte i Indien. Det handlar om allt från vårt internationella engagemang, tidigare hjälparbete över till Nobels litteraturpris som 1913 mottogs av Tagore. Alla har några vänliga ord att säga om vårt land. Och även om många svenskar fortfarande har starka bilder av fattigdom har åtskilligt gjorts för att öka levnadsstandarden. När jag själv var barn poängterades det att man skulle äta upp all mat och vara tacksam för ”tänk på barnen i Calcutta”. Många lever fortfarande under svåra förhållanden. Kanske bortåt 500 miljoner har mindre än en dollar per dag att röra sig med. Men det finns en växande medelklass. Ambitionerna är att göra mer i Indien och öka kunskapsöverförandet. Tillväxttakten behöver vara 7-8 procent om året för att klara de växande välfärdsambitionerna. Fortfarande bor cirka 70 procent av befolkningen på landsbygden.
 
Det har blivit många samtal kring försvars- och säkerhetspolitik. Indien är i dag exempelvis världens största köpare av försvarsmateriel. Endast 30 procent produceras i det egna landet och 70 procent kommer utifrån. Ryssland är den absolut största säljaren med cirka 50 procent. Ambitionen i New Delhi är dock att till 2020 fullständigt vända proportionerna så att mindre köps utifrån och mer egentillverkas. Ingen seriös bedömare tror att detta kommer att bli verkligheten så snabbt. En försvårande faktor är byråkratiseringen. Försvarsdepartementet kontrollerar drygt 40 egna produktionsanläggningar och till det ett antal hel- eller delägda statliga bolag. Det finns en ambition att söka samarbete med andra länder och bolag. Några av de större svenska aktörerna finns också på plats. I ett folkrikt land handlar det om stora pengar (motsvarande 30 dollar om året per person läggs på försvaret att jämföras med 60 för Kina eller knappt 700 dollar för Sverige). Nu planeras bland annat utveckling av ett eget stridsflygplan och möjligheterna av tre hangarfartygsgrupper (vilka tillsammans kan komma att handla om 100 olika fartyg).
 
Säkerhetspolitiskt befinner sig Indien onekligen i ett händelserikt område. I västra Asien finns de oljeproducerande länderna. Till dessa finns en stark historisk och kulturell koppling men också ett beroende av energileveranser samt cirka 5-6 miljoner indier som arbetar där och skickar hem motsvarande 35 miljarder dollar om året. Pakistan är rivalen. Just nu pågår samtal på högsta nivå om utökad handel och viseringslättnader. Samtidigt finns i Indien en stor irritation över att terrorgrupper, sannolikt med regeringens goda minne, opererat i grannlandet med attacker både i Mumbai som riktade mot parlamentet i New Delhi. Och i den Sydkinesiska sjön och Östra Asien finns ett Kina som alltmer växer sig starkare efter att ha bidat sin tid. Landet framför rent absurda krav på kontroll över vattenvägar och havsbottnar genom påståenden om att öar och i vissa fall klippor historiskt varit en del av Kina. Det här är en krutdurk som kan smälla, både genom kampen om olja och gas som kontrollen över vatten- och handelsvägar. Kina är också det landet som leder den rätt massiva upprustning som nu sker i Asien och Stilla havsområdet med konsekvens att bland annat USA lägger ned i Europa och satsar här.
 
Det är i dessa oroliga vatten Indien ska navigera. På sitt sätt förklarligt att det finns önskemål om samarbete med andra, såsom Sverige.

7 kommentarer:

  1. Hans,

    På vilket sätt kommer denna nedlagda tid,energi,Svenska skattebetalarnas pengar Sverige tillgodo genom en ökad försvarsförmåga genom att försvarsutskottet åker till Indien och japan?
    Vad sägs om att resa till de baltiska länderna,Polen Norge och Finland?

    Jag är inte ett dugg sugen på att finansiera era turistresor och är rejält besviken på er att ni prioriterar detta.

    Tycker du inte att vi har viktigare saker att göra på hemmaplan?

    Jan-Olov Holm

    SvaraRadera
  2. Som varandes världens största demokrati med en god ekonomisk utveckling och en stor kulturell rikedom är det en mycket god idé att hitta samarbeten och affärer med Indien.

    Vi behöver ha goda kontakter med stormakter som både spelar en viktig roll för att säkra världshandelns trygghet och som har kärnvapenarsenaler då dessa synnerligen otrevliga vapen är det som ytterst håller den globala anarkin lugn.

    USA och EU med Storbritannien och Frankrike är på ekonomisk och eventuellt även politisk tillbakagång och Ryssland, Kina och Indien blir mäktigare. Ett av de tre stora framgångsländerna kan bli något riktigt bra.

    Det vore ypperligt att tillsammans med Indien vidareutveckla och förvalta något stort försvarssystem då det ger ett för den indiska staten viktigt samarbete som varar över decennier. Om vi dessutom kan tjäna en hacka på det är det bra, egentligen är det en förutsättning för att vi skall kunna göra vår del med att vidareutveckla ett system. Ett sådant arbete ger både kostnadsdelning för upprätthållande av försvarets system och BNP att beskatta för att finansiera staten.

    Jag håller tummarna!

    Sedan gäller det även att få försvaret att fungera här och nu...

    SvaraRadera
  3. @redin

    tycker nog att huvuduppgiften är just din utmärkta avslutning vilket försvarsutskottet inte ägnar sig åt i Indien eller Japan.

    Jag tycker de illustrerar och verkar i handling ofokuserat.

    Skall vi verkligen acceptera deras handlingsförlamning i att lägga skarpa förslag i Sveriges Riksdag för att stärka svenskt försvar?

    Nej köper verkligen inte detta.

    Moderaterna speciellt hotar vår säkerhet genom sin vilseledning och det kommer jag aldrig att acceptera och kommer aktivt att verka för att slippa ha M i regeringställning efter 2014.
    En gång i tiden var jag tom medlem i M.

    Nu är man bara bestört av deras bemanning , retorik och brist ansvarstagandet.

    Var finns det äkta engagemanget för svensk operativ förmåga?

    Det är också illa att vi har en sådan lam försvarsledning som inte proaktivt lägger förslag på kraftig uppbyggnad utan politisk anpassade förslag för att säkerställa nya egna förordnanden och framtida karriärstege.



    SvaraRadera
  4. Försvarsutskottet behöver göra båda delarna. Riksdagen behöver sätta press på regeringen och ge regeringen ekonomiska möjligheter att se till att försvaret fungerar här och nu och utöver detta ha både orientering och debatt om långsiktig politik.

    Jag är fortfarande medlem i M och är mycket nöjd med M och ännu mera nöjd med Alliansen med två stora undantag för M, vi har släppt försvaret och vi har släppt frihetsfrågorna. Många unga intellektuella liberaler har flytt till Piratpartiet, jag vet inte vart försvarsvännerna tar vägen.

    Ur min synvinkel är vi nära att komma ur den regionalpolitiska konkurrensen som har varit förödande, vi är på gång att få en riktigt bra organisation för insatser utomlands, vi är nära att skapa ett djupt nordiskt försvarssamarbete och medlemskap i Nato, det finns förslag på att öka arméns självförsvarsförmåga för Sverige utan att öka manskapet, hemvärnet börjar leverera förmåga, alla som är intresserade av GMU skulle kunna beredas utbildningsplats, ett par av de största och viktigaste vapensystemen har sin långsiktiga framtid säkrad men den kortsiktiga utvecklingen som ger förmåga här och nu lider. Det är så nära så varför kan inte M samla ihop sig för en knuff framåt med en mindre budgethöjning så det som nästan är igång går i mål?

    Vi behöver inget gigantiskt super-duper försvar, vi behöver bara få det vi har att fungera, tillföra några saknade förmågor men inte alla som önskas, samarbeta och öka volymen något. Om det sedan är för lite för hotbildens utveckling ger det ändå en bra grund för att öka volymen.

    Troligtvis sover jag gott med ett mindre försvar än det Jan-Olov önskar och debatten om vad som är lagom mycket försvar skall givetvis fortsätta.

    SvaraRadera
  5. I Indien är för närvarande cirka 150 olika företag verksamma. Somliga av dem kan se tillbaka på en lång tradition i landet. Andra, som Ikea, är precis på väg att etableras. I alla politiska kontakter under dagarna i New Delhi har detta varit ett prioriterat ämne för samtal. Det är bra för Sverige!

    Till det kommer specifikt försvarsmateriel. För närvarande mindre beställningar på kanske ett totalt värde av cirka två miljarder kronor. Men det finns ett stort intresse. Vid möte med olika höga företrädare för olika delar av det indiska försvarsdepartementet pekas på flyg, kamouflage, radar, luftövervakningssystem, utrustning till fartyg som fregatter och korvetter samt en ny generation artilleri. Bara när det gäller luftförsvar, där det finns svenska företag intresserade av att göra affärer, kan den totala summan handla om bortåt 50 miljarder svenska kronor. Nog finns här en rätt tydlig koppling till svensk försvars- och säkerhetspolitik, tycker jag.

    SvaraRadera
  6. Hans

    om kollegorna i näringsutskottet var där med det syftet du beskriver så ok.Nu jobbar ni inom försvarutskottet och vi har problem så det räcker med vårt försvar och därför tycker jag att uppgiften ligger där.

    Lessen för de lite för hårda orden igår men frustrationen inom mig,försvarsmakten , en växande skara inom tidningsvärlden, bloggvärlden och en yrvaken allmänhet som faktiskt känner sig lurade.
    Vilka skarpa förslag kommer du lägga i höstriksdagen?

    Jan-olov

    SvaraRadera
  7. Om luftförsvar är luftvärn borde hälften av en order på 50 miljarder räcka för att både teknikutveckla för bättre prestanda på Svenska luftvärnssystem och serieproducera dem till låg kostnad så vi kan få mer eget luftvärn inom en begränsad budget.

    Men för att nya bättre och billigare vapen skall vara meningsfulla som ett stöd av försvaret av Sverige måste vi först ha ett fungerande försvar.

    Om det är RBS-70 som är aktuellt borde vi börja med att använda dem själva i volym och vidareutveckla för bättre egenskaper för vårt försvar med en stor andel personal med kort utbildning och lite övningstid med mera högteknologi för övning, eldledning och träffsäkerhet vid handhavandefel eller störd skytt vilket borde vara egenskaper som länder som Indien söker.

    Om det är UndE-23 systemet som är intressant är det märkligt att vi inte använder det mer själva t.ex. tillsammans med NASAMS.

    Om industrin håller på att sälja BAMSE eller nyutveckling blir jag ännu mera imponerad men samma behov kvarstår, skall något säljas med trovärdighet måste man börja med att använda det själv.

    Jag fiskar inte efter vad som är på gång, frågorna är retoriska, utan jag önskar att ett välfungerande svenskt försvar skall vara grunden till exportaffärerna.

    Jag skulle gärna gå ännu längre om det är till nytta för försvaret. Det är bara bra att ha fler flygplan, ubåtar, mer ammunition, osv än vad som är minimum för att försvara Sverige för att snabbt kunna leverera till exportkunder. Att stödja detta skulle kunna vara en utmärkt roll för centrallagret i Arboga när försvaret behöver användas på riktigt igen och mobutrustning och reservdelar måste förvaras utspritt och skyddat.

    Om min uppfattning om de kommande resurskriserna är korrekt kommer det att bli svårare att finansiera försvaret samtidigt som behovet av det ökar och världshandeln blir mera beroende av kreditlös handel där en åtråvärd importvara måste matchas med en åtråvärd exportvara och under oroliga tider är vapen hårdvaluta.

    SvaraRadera