Skriver i Jyllands-Posten

Ett antal veckor har det nu förts debatt om den danska regeringens förslag om att skärpa tullkontrollerna mot Tyskland och Sverige. Bland annat sägs finnas en rädsla för narkotika. Norrifrån? Snarare borde oron existera på vår sida om Öresund med tanke på den knarkliberala syn som kommer till uttryck i vida kretsar i Köpenhamn.

I själv verket, och det har påtalats av mig tillsammans med europaparlamentarikern Olle Schmidt (FP) ett antal gånger, så handlar det om att dansk borgerlighet fallit till föga för dansk folkeparti som brinner för frågor kring invandring och ”det främmande”. Det är ju inte plötsligt så att makthavarna vaknat upp och insett att hoten vid gränserna ökat. Istället är detta resultatet av politiska förhandlingar. I utbyte om ett löfte ges ett annat. Permanenta kontroller var vad dansk folkeparti begärde, detta vad man fick

För att möjliggöra en bredare diskussion har jag valt att inte enbart publicera mina inlägg på den svenska sidan utan även på dansk. Den stora morgontidningen Jyllands-Posten (snarast att jämföra med Dagens Nyheter i Sverige) har nu haft ett inlägg av mig där tullfrågan berörs. I grunden tycker jag att det är bra att nordiska politiker och företrädare vågar samtala med varandra. Det är för litet av sådan dialog och utbyte. En viktig förklaring är att gemensamma medieorgan saknas. Varje nordisk fråga kommer att speglas genom sitt nationella raster. Att Jyllands-Posten trycker ett inlägg av en svensk riksdagsman är ett tecken på en vilja att föra ett samtal över region- och landsgränser. Det finns andra avisor som axlar ett liknande ansvar, exempelvis Hufvudstadsbladet i Helsingfors och Kvällsposten i Malmö.

Svårigheterna att medialt föra en samnordisk debatt visar hur viktigt gemensamma organ som Nordiska rådet är. Där finns ett utrymme och en arena att komma samman för att tala om det gemensamma. Hit hör verkligen både tullregler som den obefogade och grunda rädslan för ”det främmande”.

I Jyllands-Posten skriver jag: ” Personligt tror jeg, at opmærksomheden fra nabolandene i hvert fald beror på tre forhold:

For det første bør der ikke sættes spørgsmålstegn ved den frie bevægelighed samt pasfrihed i Norden og vores nabolande. Tværtimod er det nødvendigt at udvide og forbedre samarbejdet i Øresundsregionen.

For det andet ses forslaget som endnu et eksempel på Dansk Folkepartis magt ved forhandlingsbordet i København, og det tjener som en advarsel hos os i Sverige, hvor vi har Sverigedemokraterne at slås med.

For det tredje er Danmark en vigtig og vellidt nabo - så når der er udsigt til, at bevægeligheden indskrænkes, får det en masse opmærksomhed.

Det handler om meget mere end et øget antal toldere. Selv om det bruges som argument, er der god grund til at tro, at der ligger mere bag end blot forsøget på at stoppe narkotikaindsmugling eller terrorister.

Permanent grænsekontrol er i sig selv en fejl. Mange rejsende i Ørestadsområdet ser ikke rejsen mellem Skåne og Sjælland som en rejse mellem to lande, men i stedet en rejse foretaget i én og samme region og inden for et fælles arbejdsmarked.
Naturligvis findes der toldfiltre i Sverige og Tyskland. Og der kan gøres mere for at forhindre kriminalitet over grænserne. Under Europavalget, hvor jeg var kandidat, besøgte jeg tolderne i Malmø sammen med statsminister Fredrik Reinfeldt i maj 2009. Vi blev informeret om narkotikatrafikken sydfra. Problemer med stoffer, der smugles til Danmark fra Sverige, blev stort set ikke omtalt. Derimod gav folk udtryk for et ønske om mere grænsesamarbejde med Danmark. Det er gennem kvalificeret vidensdeling, at de store smuglere kan fanges.

Selvfølgelig skal Europa i fællesskab udføre og koordinere arbejdet med at bekæmpe de kriminelle netværk. Et udvidet og forstærket samarbejde mellem politi, toldere og anklagemyndighederne er nødvendigt. At rette sig ind efter DF er ikke den rette løsning.

Jeg bor i Skåne, og der er meget at glæde sig over i Øresundsregionen. Men det, som sker i Danmark lige nu, er desværre en forstærkning af den tendens, som kan ses overalt i Europa. Det tjener derfor som en kraftig advarsel til mig som borgerlig repræsentant. Den ideologiske borgerlighed må aldrig lade sig undertrykke af indskrænkethedens repræsentanter.”

Här finns hela mitt inlägg: http://jp.dk/opinion/breve/article2488894.ece