De kommande dagarna lär olika opinionsmätningar skölja över svenska folket. Så har det ju redan varit en tid. Alldeles oavsett vad man anser om mätmetoder, hur instituten viktar rösterna eller ifall det är meningsfullt med alla gallupar så har dessa kommit för att stanna. I Sverige i likhet med en del andra länder finns vissa spridda röster som önskar ett förbud mot att publicera partisympatiundersökningar ett visst antal dagar före valdagen. För egen del tycker jag det är fel på två mycket goda grunder. För det första den starka yttrande- och tryckfrihet vi har i Sverige. Inget material skall förhandsgranskas. Att skriva och publicera fritt är en viktig rättighet som på inget sätt skall urholkas. För det andra kan ett förbud enkelt kringgås genom att Sifo de sista dagarna publicerar sina uppgifter i danska eller åländska tidningar som enkelt kan läsas via nätet och där det omöjligtvis kan förhindras att svenska medier sedan återrapporterar om vad de tagit del av på annat håll. Det går ju knappast att införa ett nyhetsförbud.
Vissa mätningar visar nu att de två stora partierna, moderaterna och socialdemokraterna, stabiliserats på respektive nivå. En förklaring är att det så kallade stödröstandet har börjat. För att försäkra att inget av de etablerade partierna rasar under fyra procent antas ett antal lojala personer överge det parti som gillas mest till förmån för ett annat. På ett sätt en sympatisk hållning. Både de rödgröna som Alliansen måste naturligtvis ha alla partier med i respektive koalition. Å andra sidan tror jag att alla dagens sju riksdagspartier gynnas av den kraftmätning som nu utkämpas mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som statsministeraspiranter. Det skapar utrymme för båda sidor men minskar högst märkbart intresset för FI, piratpartiet och sverigedemokraterna. En risk med stödröstning är ju att plötsligt kan något av de mindre partierna få en ordentlig skjuts i valets slutskede som sedan i efterhand kan tolkas som ett starkt stöd för en enskild fråga snarare än som just en hjälpande hand. Den röstande kan då få en politisk inriktning som inte var den riktigt tänkta.
En del av debatten har också kommit att handla om sverigedemokraterna. Därmed ges detta parti oproportionerligt stort utrymme i den politiska debatten. Det finns ett enkelt råd att ge alla som oroar sig för att SD kan nå inflytande: Hjälp till att ge Alliansen egen majoritet! De flesta opinionsmätningar visar att M, C, FP och KD tillsammans har ett ordentligt försprång framför S, V och MP. Ifall man som rödgrön supporter nu anser att sverigedemokrater i riksdagen är bland det värsta som kan hända kan en logisk konsekvens vara att stödja Alliansen så att den får egen majoritet.
Förvisso är det problematiskt att Sverige i olika sammanhang kommer att ha SD-folk som företrädare för landets högsta beslutande organ. Å andra sidan har ett antal uttalade kommunister också genom åren både internationellt som här hemma fått representera riksdagen. Med Alliansmajoritet förhindras dock sverigedemokraterna att nå några framgångar i utskotten eller kammaren. Tvärtom får partiet under fyra år visa upp sina tillkortakommanden och ofullständiga politik.
Så den som vill ta ansvar för Sverige och förhindra att sverigedemokraterna ges något som helst inflytande gör bäst i att medverka till att Alliansen får egen majoritet i riksdagen 19 september!
måndag 13 september 2010
Ge oss egen majoritet!
Etiketter:
Alliansen,
opinionsmätningar,
rödgröna,
Sifo,
Sverigedemokraterna,
Val 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar