KD har ett antal gånger vågat lägga fram vad som kan betraktas som konservativa förslag samtidigt som partiet har beröringsångest inför det ideologiska begreppet. Moderaterna hänvisar ett antal gånger till partiets också konservativa rötter men har ibland beröringsångest inför mer ideologiska förslag.
Det finns många förklaringar till rådande begreppsförvirring. I Sverige finns en bild av konservatism som vanligtvis är allt annat än positiv. Den betraktas som enbart bakåtsträvande och inskränkt. Omvänt är ju det hos oss hyllade begreppet liberalism mer av ett skällsord i anglosaxiska sammanhang där det är närmast liktydigt med slösaktig socialistiskt låtgåanda. Det är också en väsentlig och viktig skillnad mellan idédebatt och det mer praktiska hantverk som dagligt styre av kommun, region eller land handlar om.
Försök har gjorts av en och annan kristdemokrat att lägga beslag på begreppet konservativ. Samtidigt finns en stark tradition ända från partiets bildande under svenskt 1960-tal att värja sig mot etikettering. Göran Hägglund håller sig till den linjen.
Intressant nog kan dock ett växande intresse för denna ideologiska markör nu noteras i Sverige. Förre arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund (C) har de senaste åren öppet kritiserat det egna partiet. Han har då hävdat sig vara mer ”konservativ” samtidigt som Maud Olofsson anklagats för att svika det ”småfolk” som hävdats vara den traditionella väljarbasen. I hans fall kanske inte en genomtänkt idéanalys som gett högsta betyg vid statsvetenskapliga institutioner men intressant genom att han vågar använda just konservativ som något bra. En mer ideologiskt konservativ hållning intas av Roland Poirier Martinsson som för någon dag sedan på DN-debatt just uppmanade KD att närma sig en konservativ hållning: http://www.dn.se/opinion/debatt/konservativa-valjare-kan-gora-kd-till-ett-stort-parti-1.903103
Båda debattörerna och de ledarkommentarer som följt på Göran Hägglunds mer idébaserade tal i Almedalen visar på möjligheten att kanske föra seriös och djup diskussion om vad konservatism kan vara för vår tid. Roland Poirier Martinsson listar några grundvärden som han tror, baserad på gjord opinionsundersökning, har brett stöd bland svenskarna:
• Alla har lika värde och ska ha samma rättigheter oavsett ursprung, religion eller sexuell läggning.
• Företagsamma invandrare är bra för Sverige.
• Vuxna människor har en plikt att försörja sig själva.
• Politiker ska inte bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas.
• Många som lever på bidrag skulle kunna arbeta.
• Sverige borde få exportera snus till resten av EU.
• Det daltas för mycket med brottslingar.
• Fler poliser och längre fängelsestraff ökar tryggheten i samhället.
Här finns goda möjligheter till ett seriöst samtal! Vad borde vara utmärkande för svensk konservatism? För egen del skulle jag vilja peka på följande: 1) Ett kosmopolitiskt förhållningssätt. Glädjen över att vara förankrad i en kultur och tradition gör att det enkelt går att visa intresse och nyfikenhet för annan kultur och tradition. 2) En stark rättsstat. Oberoende domstolar samt maktdelning mellan parlamentet och regering. 3) Ovilja mot det självklara. När alla uppfyllda av nya idéer eller uttalade så kallade sanningar springer åt samma håll vill den konservativa alltid hålla möjligheten öppen för att söka sig i rakt motsatt riktning. 4) Fördjupat samtal om statens roll. Det gemensamma behövs och skall vara starkt exempelvis ifråga om just rättsutövning men samtidigt måste alltid även väktarna övervakas. Integritet och den personliga sfären skall hållas högt. 5) Realistiskt försvars- och säkerhetspolitik. I Sveriges fall handlar det om insikten att vara ett land i en Östersjöregion präglad av en stor granne i öster med ibland oklara motiv.
Är KD eller M det konservativa partiet? Kanske något annat? I grunden är just denna tävling oviktig. Det väsentliga är att försöka forma innehållet för vad som skulle kunna vara en vettig konservativ politik i Sverige. Roland Poirier Martinsson har förhoppningsvis medverkat till att starta ett seriöst samtal. Ledarskribenter som Andreas Wejderstam, Barometern-OT, har gett bidrag genom de senaste dagarnas reflektioner (Skäms inte för konservatismen, KD): http://www.barometern.se/incoming/skams-inte-for-konservatismen-kd(1407456).gm
lördag 4 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Och Bo Balderson är...
Sent 1980-tal var det någon tidning som ”avslöjade” att bakom deckarförfattaren Bo Balderson dolde sig i själva verket förre kulturministern Jan-Erik Wikström (FP). Jag arbetade som politisk skribent på Barometern-OT. Jag ringde upp honom. Skrattande och mycket smickrad avvisade han allt samröre. Han gjorde det övertygande!
Tio, bortåt tjugo, år tillbaka i tiden var det inte ovanligt att det spekulerades kring pseudonymen Bo Balderson. Det kunde bli några kvällstidningsartiklar. Att uppgifter i Svenska Dagbladet 1 juli 2009 återges som en sensationell upptäckt och att exempelvis riksradion i nyhetssändningar berör ämnet är faktiskt intressant. För det är ganska länge sedan en nyutgiven Bo Balderson sålts.
Skribenten Magnus Sjöstedt försöker i SvD visa att Bo Balderson och kompositören samt vissångaren Olle Adolphson skulle vara samma personer. Tja, kanske inte helt övertygande med den text som rymdes på en tidningssida även om den lades fram i formen av en miniessay (under strecket). För egen del finner jag teorierna om författaren Sven Delblanc minst lika troliga.
De böcker som bär Bo Baldersons namn är verkligen välskrivna! Politisk satir av hög klass i kombination med många gånger bra pusseldeckargåtor. Den tydliga udden mot socialdemokratin gör att jag tror det är ganska klokt att bortse från namn som förre utrikesministern Sten Andersson (S) eller rent av Olof Palme. Det är faktiskt inte direkt socialdemokratisk tradition att kunna betrakta sig själv eller Rörelsen med självdistans. Tvärtom brukar S-ledare ta sig på mycket stort allvar.
Uppmuntrande är det däremot att de elva romaner som började ges ut 1968 fram till 1990 fortfarande finner nya läsare! Bara i min familj har sjuttonåringen hittat till böckerna. SvD-artikeln har självfallet diskuterats. Och visst har fler än en sommarsemester inneburit återläsning av någon tidigare bok.
Humorn och ett välskrivet språk har sin charm. Notabelt är väl också att mördarna rätt sällan fälls utan istället själva dör eller på annat sätt gruvligt straffas. Det finns en stram, närmast karolinsk, moraluppfattning. Miljöskildringarna, oavsett om det handlar om Stockholms skärgård eller Skåne, präglas av igenkännande. Att man kan bli statsråd genom att fylla sina galoscher med rätt sorts text då statsministern råkar titta på eller dråpliga beskrivningar om hur presstödet fungerar för inte mina tankar i riktning mot huruvida det verkligen var Delblanc eller Adolphson bakom namnet Bo Balderson utan att det faktiskt inte skrivits bra begåvad politisk satir på svenska sedan 1990!
Tio, bortåt tjugo, år tillbaka i tiden var det inte ovanligt att det spekulerades kring pseudonymen Bo Balderson. Det kunde bli några kvällstidningsartiklar. Att uppgifter i Svenska Dagbladet 1 juli 2009 återges som en sensationell upptäckt och att exempelvis riksradion i nyhetssändningar berör ämnet är faktiskt intressant. För det är ganska länge sedan en nyutgiven Bo Balderson sålts.
Skribenten Magnus Sjöstedt försöker i SvD visa att Bo Balderson och kompositören samt vissångaren Olle Adolphson skulle vara samma personer. Tja, kanske inte helt övertygande med den text som rymdes på en tidningssida även om den lades fram i formen av en miniessay (under strecket). För egen del finner jag teorierna om författaren Sven Delblanc minst lika troliga.
De böcker som bär Bo Baldersons namn är verkligen välskrivna! Politisk satir av hög klass i kombination med många gånger bra pusseldeckargåtor. Den tydliga udden mot socialdemokratin gör att jag tror det är ganska klokt att bortse från namn som förre utrikesministern Sten Andersson (S) eller rent av Olof Palme. Det är faktiskt inte direkt socialdemokratisk tradition att kunna betrakta sig själv eller Rörelsen med självdistans. Tvärtom brukar S-ledare ta sig på mycket stort allvar.
Uppmuntrande är det däremot att de elva romaner som började ges ut 1968 fram till 1990 fortfarande finner nya läsare! Bara i min familj har sjuttonåringen hittat till böckerna. SvD-artikeln har självfallet diskuterats. Och visst har fler än en sommarsemester inneburit återläsning av någon tidigare bok.
Humorn och ett välskrivet språk har sin charm. Notabelt är väl också att mördarna rätt sällan fälls utan istället själva dör eller på annat sätt gruvligt straffas. Det finns en stram, närmast karolinsk, moraluppfattning. Miljöskildringarna, oavsett om det handlar om Stockholms skärgård eller Skåne, präglas av igenkännande. Att man kan bli statsråd genom att fylla sina galoscher med rätt sorts text då statsministern råkar titta på eller dråpliga beskrivningar om hur presstödet fungerar för inte mina tankar i riktning mot huruvida det verkligen var Delblanc eller Adolphson bakom namnet Bo Balderson utan att det faktiskt inte skrivits bra begåvad politisk satir på svenska sedan 1990!
onsdag 1 juli 2009
Lugnare vatten, Pirate Bay?
Media har fyllts av spekulationer kring både kreditvärdighet som syfte med planerat köp av den kända sajten Pirate Bay. Ord som ”tveksamheter” och ”frågetecken” används då den tänkte köparen Global Gaming Factory X nämns. Och bland Pirate Bays användare och hängivna supportrar finns ganska ilskna kritiker av säljarna. Stora ord används för att beskriva det som liknas vid svek. Ifall det nu verkligen blir affär och det kommer att arbetas i enlighet med hittills uttalade ambitioner handlar det om att omforma något tämligen spektakulärt och i en del fall direkt utmanande till något som kan skapa intäkter och respektera upphovsrätt. En tråkigare och lagligare - och därmed långt bättre - lösning. Det tänkta köpet och affärsupplägget visar att kritikerna haft rätt: Det går att kombinera ny teknik och laglig fildelning med respekt för upphovsrätten och möjligheten att tjäna pengar. När lagen skärpts har det samtidigt blivit både intressantare som lönsammare att skapa nya lösningar även om intäkterna sker via annonser eller sjunkande priser genom exempelvis musikköp via Internet. Framgångarna för Spotify är ett gott exempel.
Någon dag före beskedet om GGFs intresse trumpetades det ut att ”Pirate Bay kan ge nya etikregler”. Det var dock inte riktigt som jag hade tänkt mig, men intressant ändå. Nu handlade det om den uppmärksammade rättegången där domaren visat sig vara tidigare medlem i en förening som verkat för stärkt upphovsrätt i Sverige. Han ansågs inte jävig. Det är emellertid en fråga om omdöme. I ett demokratiskt land har naturligtvis domare liksom exempelvis journalister både rätt till åsikts- som föreningsfrihet. För egen skull då oväld skall garanteras finns det emellertid anledning till självreflektion. Det är uppenbarligen något nu bland annat Domareförbundet skall fundera kring.
Den fråga som Pirate Bay för egen del kunnat ha egna etikresonemang kring är relationen mellan vad som är lagligt i förhållande till lämpligt. I namn av alltings frihet lades det ju ut foton från obduktionen av de två små barn som mördats i Dalarna. För dem som tog sig en titt uppges det ha handlat om rätt hemska bilder. Då pappan i förtvivlan ringde och ville att någon skulle ta bort detta bemöttes han med iskyla och rent av oförskämda kommentarer. Skulle det inte behövas nya etikregler även här? Inte bara domare har att fundera på följande: Det är lagligt, men är det lämpligt?
Någon dag före beskedet om GGFs intresse trumpetades det ut att ”Pirate Bay kan ge nya etikregler”. Det var dock inte riktigt som jag hade tänkt mig, men intressant ändå. Nu handlade det om den uppmärksammade rättegången där domaren visat sig vara tidigare medlem i en förening som verkat för stärkt upphovsrätt i Sverige. Han ansågs inte jävig. Det är emellertid en fråga om omdöme. I ett demokratiskt land har naturligtvis domare liksom exempelvis journalister både rätt till åsikts- som föreningsfrihet. För egen skull då oväld skall garanteras finns det emellertid anledning till självreflektion. Det är uppenbarligen något nu bland annat Domareförbundet skall fundera kring.
Den fråga som Pirate Bay för egen del kunnat ha egna etikresonemang kring är relationen mellan vad som är lagligt i förhållande till lämpligt. I namn av alltings frihet lades det ju ut foton från obduktionen av de två små barn som mördats i Dalarna. För dem som tog sig en titt uppges det ha handlat om rätt hemska bilder. Då pappan i förtvivlan ringde och ville att någon skulle ta bort detta bemöttes han med iskyla och rent av oförskämda kommentarer. Skulle det inte behövas nya etikregler även här? Inte bara domare har att fundera på följande: Det är lagligt, men är det lämpligt?
måndag 29 juni 2009
Bland kassar med barnböcker
Det lilla huset på gården har rensats. Hustrun har velat kasta. Själv har jag försökt rädda undan kartonger genom att bära ut dem till ny lagring, fast den här gången i det gamla kostallet. Plötsligt hittade vi papperskassar med barnens gamla böcker. Där var en påse, och så en till och slutligen hade åtta eller nio rätt tungt lastade sändningar stuvats om.
Det väcker minnen att bläddra i det man läste tillsammans för tio, tolv år sedan. Samtidigt finns det kvalitet i välgjorda barnböcker som gör att de klarar tidens tand bättre än mycket annan litteratur. De blir gärna tidlösa.
Precis när barnen var små kom de första böckerna med Mulle Meck av Georg Johansson och Jens Ahlbom. Ett antal gånger har vi läst hur det byggts hus, bil eller flygplan. Mamma Mu av Jujja och Tomas Wieslander med bilder av Sven Nordqvist brukade uppskattas ifall man i samband med högläsningen gav kråkan och kossan olika röster. Något av favoriten var Lars Klintings Castor. Den lilla figuren bakade, snickrade, målade och odlade till innehållsrika bilder och ett enkelt språk. Varje bok kunde läsas ett par tre gånger innan barnet, eller mer troligt pappan, somnat.
Att läsa för sina barn är något mycket fint. Man kommer samman och delar en gemensam upplevelse. Tillsammans är det en upptäcktsfärd både i det boken handlar om som språket. Repetitionen, att göra om något, skapar trygghet och känsla för tradition. Uppmaningen är enkel: Läs, och läs gärna för varandra.
Längre ned i några av kassarna ligger Astrid Lindgrens böcker: Emil, Bullerbyn och Saltkråkan. I allt det till synes enkla och ganska vardagliga finns ändå bilder och glimtar både av hur liv varit och hur liv skall levas. Och stor litteratur handlar gärna just om öden. Allt är inte stora volymer och händelser om krig och fred utan just detta vardagliga som att baka eller sy. Eller för den delen njuta av svensk sommar invid glittrande vatten som just Saltkråkan!
Det väcker minnen att bläddra i det man läste tillsammans för tio, tolv år sedan. Samtidigt finns det kvalitet i välgjorda barnböcker som gör att de klarar tidens tand bättre än mycket annan litteratur. De blir gärna tidlösa.
Precis när barnen var små kom de första böckerna med Mulle Meck av Georg Johansson och Jens Ahlbom. Ett antal gånger har vi läst hur det byggts hus, bil eller flygplan. Mamma Mu av Jujja och Tomas Wieslander med bilder av Sven Nordqvist brukade uppskattas ifall man i samband med högläsningen gav kråkan och kossan olika röster. Något av favoriten var Lars Klintings Castor. Den lilla figuren bakade, snickrade, målade och odlade till innehållsrika bilder och ett enkelt språk. Varje bok kunde läsas ett par tre gånger innan barnet, eller mer troligt pappan, somnat.
Att läsa för sina barn är något mycket fint. Man kommer samman och delar en gemensam upplevelse. Tillsammans är det en upptäcktsfärd både i det boken handlar om som språket. Repetitionen, att göra om något, skapar trygghet och känsla för tradition. Uppmaningen är enkel: Läs, och läs gärna för varandra.
Längre ned i några av kassarna ligger Astrid Lindgrens böcker: Emil, Bullerbyn och Saltkråkan. I allt det till synes enkla och ganska vardagliga finns ändå bilder och glimtar både av hur liv varit och hur liv skall levas. Och stor litteratur handlar gärna just om öden. Allt är inte stora volymer och händelser om krig och fred utan just detta vardagliga som att baka eller sy. Eller för den delen njuta av svensk sommar invid glittrande vatten som just Saltkråkan!
fredag 26 juni 2009
Gränshinder och Krigsoperan
En synnerligen solig eftermiddag, med skrattande människor badande i älven, samlades åttiotalet företrädare och tjänstemän för Nordiska rådet i Joentalo strax utanför Tornio. Under några timmar skulle Märkesåret 1809-2009 uppmärksammas genom samtal kring aktuella nordiska frågor. Kvällen avslutades med den nyskrivna Krisoperan uppförd vid strandkanten i Haparanda. Texten, präglad av en stor portion allvar, några nävar pretentiösa litterära formuleringar samt ett par mått tornedalsk buskis, är skriven av Bengt Pohjanen som själv fanns på plats. Musiken, komponerad av finländaren Kaj Chydenius, imponerade mer på mig. Här finns ett tonspråk som lånat friskt från många genrer.
Politiskt har de senaste åren intresse och fokus visats de gränshinder som finns i Norden. Det handlar inte alltid om stora och allvarliga utmaningar, men många vardagsbekymmer som kan vara nog så knepiga för de drabbade även om dessa i sig inte alltid till antal är vidare många. För knappt två år sedan inrättades ett särskilt Gränshindersforum. Olika nordbor har hört av sig med sina bekymmer. Dessa har sedan sammanställts och ärendena har benats ut - vad är skapat på politisk väg och genom lagstiftning? Ole Norrback, tidigare minister i Finland och respekterad person, är ordförande. Inför de i Joentalo församlade gav han muntligen och skriftligen exempel på både sådant som lösts och sådant som väntar på en lösning. I vissa fall kan det hela kanske rent av vara olösligt. Särskilt viktigt är det att komma vidare för boende i gränsbygder som Tornedalen och Öresundsområdet.
Det handlar exempelvis om konkurser. Då danska Sterling tvingades avveckla verksamheten behandlades anställda från de olika nordiska länderna på olikartat sätt, till nackdel för personal i Sverige och Norge.
Arbetsrehabilitering är svårt för en gränspendlare att få i ett annat land. Till 2010 kan det vara möjligt med en lösning. Danmark har öppnat för att tillåta finansiering i exempelvis Sverige.
Vaktbolag har inte kunnat få tillstånd att bedriva verksamhet i annat land vilket exempelvis omöjliggjort värdetransporter mellan Sverige och Finland fast Haparanda och Tornio i praktiken vuxit samman. Ändring är på gång! Bra för exempelvis Ikea.
Mellan länderna förs en hel del drycker i pantbelagt emballage. Frågan om gemensam nordisk pant utreds.
För egen del har jag många gånger uppmärksammat de bankavgifter som finns som ett speciellt och irriterande gränshinder i Öresundsområdet. Det noteras att bland annat Danmark har sina egna regler. Trist nog konstateras av Ole Norrback att det är svårt att bedöma möjligheten av en lösning till 2010.
Ytterligare ett tiotal områden listas, bland annat ifråga om utbildning samt skattefrågor. I vissa fall går det att räkna med en positionsförflyttning framåt, i andra fall att man står kvar på stället eller rent av backar.
Det är viktigt att kampen mot gränshinder inte bara får bli vackra men till intet förpliktigande formuleringar. Det handlar nu kanske mer om politisk vilja. Från parlamentarikerna i Nordiska rådet är budskapet klart och entydigt. Det gäller att de signalerna också fångas av respektive lands regering. Att ta bort hinder och riva barriärer måste vara politiskt prioriterade uppgifter. I Norden och inom EU!
Politiskt har de senaste åren intresse och fokus visats de gränshinder som finns i Norden. Det handlar inte alltid om stora och allvarliga utmaningar, men många vardagsbekymmer som kan vara nog så knepiga för de drabbade även om dessa i sig inte alltid till antal är vidare många. För knappt två år sedan inrättades ett särskilt Gränshindersforum. Olika nordbor har hört av sig med sina bekymmer. Dessa har sedan sammanställts och ärendena har benats ut - vad är skapat på politisk väg och genom lagstiftning? Ole Norrback, tidigare minister i Finland och respekterad person, är ordförande. Inför de i Joentalo församlade gav han muntligen och skriftligen exempel på både sådant som lösts och sådant som väntar på en lösning. I vissa fall kan det hela kanske rent av vara olösligt. Särskilt viktigt är det att komma vidare för boende i gränsbygder som Tornedalen och Öresundsområdet.
Det handlar exempelvis om konkurser. Då danska Sterling tvingades avveckla verksamheten behandlades anställda från de olika nordiska länderna på olikartat sätt, till nackdel för personal i Sverige och Norge.
Arbetsrehabilitering är svårt för en gränspendlare att få i ett annat land. Till 2010 kan det vara möjligt med en lösning. Danmark har öppnat för att tillåta finansiering i exempelvis Sverige.
Vaktbolag har inte kunnat få tillstånd att bedriva verksamhet i annat land vilket exempelvis omöjliggjort värdetransporter mellan Sverige och Finland fast Haparanda och Tornio i praktiken vuxit samman. Ändring är på gång! Bra för exempelvis Ikea.
Mellan länderna förs en hel del drycker i pantbelagt emballage. Frågan om gemensam nordisk pant utreds.
För egen del har jag många gånger uppmärksammat de bankavgifter som finns som ett speciellt och irriterande gränshinder i Öresundsområdet. Det noteras att bland annat Danmark har sina egna regler. Trist nog konstateras av Ole Norrback att det är svårt att bedöma möjligheten av en lösning till 2010.
Ytterligare ett tiotal områden listas, bland annat ifråga om utbildning samt skattefrågor. I vissa fall går det att räkna med en positionsförflyttning framåt, i andra fall att man står kvar på stället eller rent av backar.
Det är viktigt att kampen mot gränshinder inte bara får bli vackra men till intet förpliktigande formuleringar. Det handlar nu kanske mer om politisk vilja. Från parlamentarikerna i Nordiska rådet är budskapet klart och entydigt. Det gäller att de signalerna också fångas av respektive lands regering. Att ta bort hinder och riva barriärer måste vara politiskt prioriterade uppgifter. I Norden och inom EU!
torsdag 25 juni 2009
Bland kalvarna på kalfjället
De små renkalvarna är inte mer än sex till åtta veckor gamla. Lätt skällande letar de efter sina familjer då bortåt 1000 djur springande samlats i hägnet uppe på kalfjället. Det är strax midnatt, det var midsommarhelg för några dagar sedan och solen lyser för fullt och blänker i fläckarna av vit snö. Sedan ett par timmar tillbaka fångas de små in för att märkas i öronen vilken familj i Samebyn de tillhör. Så har skett under många hundratals år även om en del av hjälpmedlen förändrats. Dåtidens långa fotvandringar har ersatts av femton minuters helikopterfärd från Abisko. På fjället finns både motorcyklar på fyra hjul som satellittelefon. Elden sprakar dock som den alltid gjort och kokkaffet smakar starkt. Vid byxornas jeanstyg dinglar utsmyckade knivskidor.
Den samiska renskötseln präglas på många sätt av en skickligt utförd balans mellan det traditionella, hävdvunna och invanda å ena sidan och det nya, moderna och föränderliga å den andra sidan. I min hand har jag Magasin Sápmi med temat näringsliv. Här speglas ambitionen att kombinera gamla uttrycksformer med andra material och en ny tids bredare smak. I ett Sverige med kanske 20 000 samer och totalt 80 000 i det nordiska närområdet gäller det att finna fler kunder och konsumenter. I tidningen beskrivs bland andra kläddesignern Lis Tapio Pittja och om slow food i Mittådalen Sameby.
För samer som alla andra folk gäller det att fundera kring det som skapar identitet, samhörighet och koppling. Även om släktskap är ett viktigt sätt att finna sina rötter är det i allra högsta grad vanskligt med blodsmystik. Ett mer sympatiskt sätt i en internationell tid är personens egna upplevda koppling. Den är exempelvis svensk som känner sig som svensk och som delar det som kan beskrivas som svenska värderingar.
Språk är också något som i allra högsta grad binder samman. Det är därför begripligt att Sametinget både uttrycker glädje över regeringsuppdraget att informera om Sveriges minoritetsspråk som att särskilt locka till nyfikenhet inför samiskan. Myndigheten har precis presenterat en språkhandbok för att bevara språket. Därmed har också en strategi lagts fram för att långsiktigt försöka säkra samisk kultur och närvaro.
På kalfjället under midnattssolen varvas samiska med svenska och finska. Och i bakgrunden hörs även renkalven som med sitt lätta skällande i natten söker efter sin mamma och sin flock.
Den samiska renskötseln präglas på många sätt av en skickligt utförd balans mellan det traditionella, hävdvunna och invanda å ena sidan och det nya, moderna och föränderliga å den andra sidan. I min hand har jag Magasin Sápmi med temat näringsliv. Här speglas ambitionen att kombinera gamla uttrycksformer med andra material och en ny tids bredare smak. I ett Sverige med kanske 20 000 samer och totalt 80 000 i det nordiska närområdet gäller det att finna fler kunder och konsumenter. I tidningen beskrivs bland andra kläddesignern Lis Tapio Pittja och om slow food i Mittådalen Sameby.
För samer som alla andra folk gäller det att fundera kring det som skapar identitet, samhörighet och koppling. Även om släktskap är ett viktigt sätt att finna sina rötter är det i allra högsta grad vanskligt med blodsmystik. Ett mer sympatiskt sätt i en internationell tid är personens egna upplevda koppling. Den är exempelvis svensk som känner sig som svensk och som delar det som kan beskrivas som svenska värderingar.
Språk är också något som i allra högsta grad binder samman. Det är därför begripligt att Sametinget både uttrycker glädje över regeringsuppdraget att informera om Sveriges minoritetsspråk som att särskilt locka till nyfikenhet inför samiskan. Myndigheten har precis presenterat en språkhandbok för att bevara språket. Därmed har också en strategi lagts fram för att långsiktigt försöka säkra samisk kultur och närvaro.
På kalfjället under midnattssolen varvas samiska med svenska och finska. Och i bakgrunden hörs även renkalven som med sitt lätta skällande i natten söker efter sin mamma och sin flock.
torsdag 11 juni 2009
Drygt 13 000
Nu är europavalet färdigräknat! Det finns både bra som dåliga saker att notera. En liten uppgång för moderaterna jämfört med för fem år sedan, drygt 13 000 som kryssade mig samt socialdemokraterna som fortsatte att backa och med 24,41 procent befinner sig på partiets lägsta nivå sedan tidigt 1900-tal och den allmänna rösträttens införande.
För egen del innebar europavalrörelsen mycket resande, många möten och på åtskilliga ställen en god gemenskap. Allt kan inte nämnas men några särskilda bilder finns ändå kvar på näthinnan: Sista dagens utdelning av material i Simrishamn då Ian, Robin, HW och Johan gjorde en stor insats. Det var kul. Systembolaget i Ängelholm fredag 5 juni då folk verkligen var glada. Skurupsmoderaterna som arbetat hårt under Åsas ledning och tyvärr inte fick bättre utdelning, oförändrat resultat kan kännas orättvist när man borde förtjäna en stor framgång!
En slutsats som kan dras är att vi skånemoderater var splittrade ifråga om kandidat. När personkryssen räknas är bilden en helt annan än i Västra Götaland: Det är en hagelsvärm av kryss i alla riktningar. Ju längre bort från min egen riksdagsvalkrets i Norra och östra Skåne desto svårare att bli kryssad (med vissa variationer). Visst känns det tillfredsställande att ha ett starkt stöd i riksdagskommunerna men tråkigt att det ändå inte gick bättre. En förklaring kan naturligtvis vara att det är mycket svårt att nå fram i mediebruset. Skåne är inte ett gemensamt område mer än på pappret. Kvällsposten och Sydnytt är det enda som är gemensamt för hela regionen, i övrigt lever och verkar alla i olika mediala sammanhang. Genom insändare, debattartiklar och nyheter i riksdagsvalskretsen (huvudsakligen NST/HD, Norra Skåne och Kristianstadsbladet) vet folk vem jag är, utanför är det långt färre. Och då har inte bussreklam hjälpt till i tillräcklig omfattning. Pikant är också att lokala NST/HD under de senaste dagarna efter valet redan haft tre artiklar och en ledarkommentar som handlat om eller berört mig mot två artiklar under hela valrörelsen! Onekligen har det varit svårt att komma igenom!
Jag träffade Hillevi Larsson (S) som inte heller lyckades bli Skånes kandidat i europaparlamentet. Hon konstaterade att nu får vi återgå till det viktiga riksdagsarbetet. Och så är det! 13 000 kryss är ju dessutom runt 1500 fler än Olle Schmidt som från en andraplats på folkpartiets lista återvalts till europaparlamentet. Så är det att hamna i skuggan av andra kandidater. En av 18 i europaparlamentet är från Skåne och Blekinge med 1,5 miljoner invånare – det är dåligt!
Mycket av eftervalsdebatten har redan kommit att handla om piratpartiet. Vilka lärdomar kan dras? Utifrån ett moderat perspektiv finns det anledning att fundera kring integritetsaspekten. M har alltid varit ett parti som just slagit vakt om den lilla människan och dennes privata sfär och varnat för ett kontrollsamhälle. Idéerna och de bärande principerna finns kvar, däremot är det ju uppenbart att alla inte uppfattat det som så. Samtidigt gäller det att inte stirra åt endast ett håll. Mot slutet av valrörelsen var det uppenbart att pensionärerna som grupp också kom att reagera. De uttryckte besvikelse över den ekonomiska utvecklingen och var enkelt uttryckt förbannade över europaparlamentarikernas arvoden. Bland första- och andragångsväljare finns också en tilltagande oro över en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet. Det är inte förvånande att eftervalsundersökningen visar att inrikespolitiska överväganden haft stor betydelse för moderater samt att just M hade svårast att mobilisera sina väljare.
I Skåne är moderaterna numera största parti. Gott och väl. Samtidigt kan sverigedmeokraterna notera framgångar överallt. I många kommuner i Sydsverige är partiet faktiskt större än piraterna. Det finns således en stor fara att alla blickar mot studentkorridorerna i Lund och missar alla väljare i villaförorterna och höghusområdena som i besvikelse och frustration valt sverigedemokraterna. Skåne, Kronoberg, Blekinge, Gävleborg och Örebro är några av de län där SD är över fyra procent!
För M gäller det nu att verkligen göra som man tidigare sagt: Man skall förhålla sig till samhällsproblem och medborgarnas frågor inte till andra partier. Valresultatet är ett tydligt tecken på att det finns problem och utmaningar att hantera.
För egen del innebar europavalrörelsen mycket resande, många möten och på åtskilliga ställen en god gemenskap. Allt kan inte nämnas men några särskilda bilder finns ändå kvar på näthinnan: Sista dagens utdelning av material i Simrishamn då Ian, Robin, HW och Johan gjorde en stor insats. Det var kul. Systembolaget i Ängelholm fredag 5 juni då folk verkligen var glada. Skurupsmoderaterna som arbetat hårt under Åsas ledning och tyvärr inte fick bättre utdelning, oförändrat resultat kan kännas orättvist när man borde förtjäna en stor framgång!
En slutsats som kan dras är att vi skånemoderater var splittrade ifråga om kandidat. När personkryssen räknas är bilden en helt annan än i Västra Götaland: Det är en hagelsvärm av kryss i alla riktningar. Ju längre bort från min egen riksdagsvalkrets i Norra och östra Skåne desto svårare att bli kryssad (med vissa variationer). Visst känns det tillfredsställande att ha ett starkt stöd i riksdagskommunerna men tråkigt att det ändå inte gick bättre. En förklaring kan naturligtvis vara att det är mycket svårt att nå fram i mediebruset. Skåne är inte ett gemensamt område mer än på pappret. Kvällsposten och Sydnytt är det enda som är gemensamt för hela regionen, i övrigt lever och verkar alla i olika mediala sammanhang. Genom insändare, debattartiklar och nyheter i riksdagsvalskretsen (huvudsakligen NST/HD, Norra Skåne och Kristianstadsbladet) vet folk vem jag är, utanför är det långt färre. Och då har inte bussreklam hjälpt till i tillräcklig omfattning. Pikant är också att lokala NST/HD under de senaste dagarna efter valet redan haft tre artiklar och en ledarkommentar som handlat om eller berört mig mot två artiklar under hela valrörelsen! Onekligen har det varit svårt att komma igenom!
Jag träffade Hillevi Larsson (S) som inte heller lyckades bli Skånes kandidat i europaparlamentet. Hon konstaterade att nu får vi återgå till det viktiga riksdagsarbetet. Och så är det! 13 000 kryss är ju dessutom runt 1500 fler än Olle Schmidt som från en andraplats på folkpartiets lista återvalts till europaparlamentet. Så är det att hamna i skuggan av andra kandidater. En av 18 i europaparlamentet är från Skåne och Blekinge med 1,5 miljoner invånare – det är dåligt!
Mycket av eftervalsdebatten har redan kommit att handla om piratpartiet. Vilka lärdomar kan dras? Utifrån ett moderat perspektiv finns det anledning att fundera kring integritetsaspekten. M har alltid varit ett parti som just slagit vakt om den lilla människan och dennes privata sfär och varnat för ett kontrollsamhälle. Idéerna och de bärande principerna finns kvar, däremot är det ju uppenbart att alla inte uppfattat det som så. Samtidigt gäller det att inte stirra åt endast ett håll. Mot slutet av valrörelsen var det uppenbart att pensionärerna som grupp också kom att reagera. De uttryckte besvikelse över den ekonomiska utvecklingen och var enkelt uttryckt förbannade över europaparlamentarikernas arvoden. Bland första- och andragångsväljare finns också en tilltagande oro över en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet. Det är inte förvånande att eftervalsundersökningen visar att inrikespolitiska överväganden haft stor betydelse för moderater samt att just M hade svårast att mobilisera sina väljare.
I Skåne är moderaterna numera största parti. Gott och väl. Samtidigt kan sverigedmeokraterna notera framgångar överallt. I många kommuner i Sydsverige är partiet faktiskt större än piraterna. Det finns således en stor fara att alla blickar mot studentkorridorerna i Lund och missar alla väljare i villaförorterna och höghusområdena som i besvikelse och frustration valt sverigedemokraterna. Skåne, Kronoberg, Blekinge, Gävleborg och Örebro är några av de län där SD är över fyra procent!
För M gäller det nu att verkligen göra som man tidigare sagt: Man skall förhålla sig till samhällsproblem och medborgarnas frågor inte till andra partier. Valresultatet är ett tydligt tecken på att det finns problem och utmaningar att hantera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
