Om skatteavtalet

I många år har i Öresundsområdet förts en diskussion om skatteavtalet mellan Sverige och Danmark. Från blågul sida slöts det då Bosse Ringholm (S) var svensk finansminister. Det har varit en källa till stor och växande irritation i takt med ökad pendling och rörlighet mellan länderna som gjort Sverige alltmer till den förlorande parten. För någon dag sedan hävdade Anders Karlsson, S-ledamot av Nordiska rådet, att uppgörelserna mellan de båda länderna omedelbart borde åtgärdas. Bra åsikt, om än en smula sent framförd då rikligt med möjligheter gavs att under Göran Perssons statsministertid anmäla annan uppfattning.

Cristina Husmark Pehrsson, tidigare statsråd med nordiskt samordningsansvar i den svenska regeringen, och undertecknad har svarat Anders Karlsson i NST/HD:

”Vi välkomnar att S nu tycker att frågan bör ses över, men en gemensam ekonomisk utvärdering pågår redan mellan finansdepartementet i Sverige och det danska skatteministeriet. Att begära en omförhandling av avtalet innan den pågående översynen är klar riskerar att minska regeringens möjligheter att vara framgångsrik i en förhandling med den danska regeringen.

Det är viktigt att vara väl rustad om vi vill värna svenska skatteintäkter och vara säkra på att göra en bra förhandling. Det här är inte heller någonting Sverige kan avgöra ensamt. Det är ett avtal mellan två parter. När vi inleder en omförhandling ska det ske från en svensk styrkeposition.

Danmark tjänar nämligen bra på svensk pendling. Enligt Öresundsbron har den det senaste decenniet gett ett ekonomiskt lyft på över 35 miljarder kronor till vårt grannland. Bara under 2010 genererade pendlingen över fem miljarder kronor i dansk tillväxt/…/

Hur vi fördelar de skattepengar vi får från Danmark för den ökade pendlingen kan dock göras utan att något avtal behöver omförhandlas. Vi vill därför att Sverige som ett första steg ska fördela skatteintäkterna på de skånska kommuner som i dag har stora kostnader för vård, omsorg och skola för danskar som bor i Sverige, men som arbetar och betalar skatt i Danmark. En översyn av utjämningssystemet pågår också redan och har gått ut på remiss. Synpunkterna som kommer in är mycket värdefulla. Att inte lyssna vore oseriöst och ansvarslöst.”

Vår gemensamma debattartikel finns i sin helhet här: http://hd.se/ledare/2012/04/23/invanta-den-utvardering-som-pagar/

Rödgröna försvarsneddragare

Det rödgröna budgetförslaget har hamnat något i skymundan av de senaste dagarnas politiska händelser. Efter askmoln från Island och ekonomisk oro i Grekland har det varit dags för andra olyckor i form av vänster- respektive miljöpartiets kongresser. Trots löften om rödgrön gemenskap har överbud kommit både från röda som gröna kongressombud. Det har handlat om allt från utökad föräldraförsäkring till förkortad arbetstid. Och i bakgrunden har man väl kunnat höra det rytmfasta dunket av sedelpressar som går.

Men det finns områden där de rödgröna vill spara. Hit hör förvaret. Och det gemensamma budgetförslaget utgör en märklig kontrast till den kritik som riktades mot Alliansregeringen bara för ett år sedan. På debattplats i Kvällsposten har jag tagit upp några aspekter:

”Svensk försvars- och säkerhetspolitik kräver långsiktighet och ett ständigt framtidsspejande. Ibland finns det anledning att vara kritisk.
Aningslöshet har väl exempelvis präglat den formella bedömning som gjorts av den rysk-tyska gasledning som nu dras på Östersjöns botten och dess konsekvenser ur ett längre perspektiv.
Ryssland har visat att de kan använda sina styrkor mot grannar. I Georgien rullade pansarvagnar in medan Estland utsattes för världens första fullskaliga IT-attack.
Det som sker längre bort har också betydelse för oss. Internationella terrorister kan slå till var som helst. Det finns en ständig beredskap i Europas större städer för attacker riktade mot allmänna kommunikationer och finanscentra. Att Sverige numera helhjärtat deltar i internationella uppdrag är en självklarhet just därför att det finns ett så tydligt samband mellan vårt lands försvars- och säkerhetspolitiska läge och den trygghet människor kan känna många tusentals kilometer från våra gränser.”

Två miljarder önskar de rödgröna dra ned. I vad som kan vara det första gemensamma budgetförslaget under en fyraårig mandatperiod!

Hur tänker försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (S) från Landskrona, undrar jag. I en första vända handlar det bland annat om internationella uppdrag:

”Med de rödgrönas budgetförslag kommer nu de första neddragningarna inom försvarsmaktens område. Det internationella engagemanget urholkas och en sammanhållande strategi saknas. Det tas lite här och lite där. Något av ideologiska skäl för att tillfredsställa de mindre partierna och något av kortsiktigt ekonomiska anledningar. Stabilt känns det inte!”

Här finns debattartikeln i Kvällsposten:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.1985041/debatt-rodgrona-forsvaret-ar-ostabilt