Den kristna tidningen Dagen har listat tio stora händelser
för svensk kristenhet under 2012. Både allvarliga och tragiska saker som mer
trivsamt och hoppfullt. Prinsessan Estelles dop finns självklart med. Det
handlar om frikyrkodebatten och Jesusmanifestationen. Den senare kunde jag
själv följa på plats i Kungsträdgården. Trots regn fanns en påtaglig värme.
Vännen och tidigare domprosten Hakon Långström gör en fantastisk insats!
Vi är några stycken som på olika sätt försökt resonera kring
de tolkningar som gjorts och också kritiserat den beröringsångest som finns
inför det religiösa. Jul och påsk är ju helt otänkbara utan sitt kristna
innehåll. Tillsammans med Lars Stjernkvist (S), Andreas Carlson (KD, Birgit
Friggebo (FP) och Staffan Danielsson (C) publicerades en text på DN Debatt om
detta. Vi skev bland annat:
Naturligtvis omnämns även den så kallade Stasiprästen. Dagen
har själv som kanske enda tidning i Sverige försökt belysa det som hänt på ett
seriöst och djuplodande sätt och hur allvarligt det är för Svenska kyrkan.
Ytterst handlar det om förtroende och respekt! Det noteras: ”När prästen
Alexander Radler bekräftade att han under många år fungerade som agent åt
östtyska säkerhetstjänsten Stasi blev det rejäl uppståndelse. I en exklusiv
intervju i Dagen berättade han om sin resa och avsade sig prästämbetet, men
frågan stannade inte där utan kan vara större än så. Röster höjdes – allra tydligast
var Hans Wallmark, riksdagsledamot och ledamot i Kyrkostyrelsen – för att
Svenska kyrkan ordentligt bör utreda om det funnits fler kopplingar till DDR.”
På första plats i Dagens uppräkning hamnar den omfattande
diskussionen om skolavslutningar som förts. I samband med advent brakade det
loss. Därefter har ett växande antal personer tagit ställning för möjligheten
att skolor ändå visar intresse för kyrkor. Tidningen noterar:
”Traditioner och vanor sitter djupt och skapar reaktioner
när de bryts eller utmanas, något som inte minst blir tydligt och konkret kring
skolavslutningarna och Skolverkets tolkning av nya lagen att inga religiösa
inslag ska komma till utryck om skolan förlägger terminsslutet till en kyrka.
Frågorna därikring har berört brett och tagits upp i stort sett överallt i
olika vinklar, bland annat i form av Adventsuppropet som initierades av Dagen
och gav över 80 000 namnunderskrifter som lämnades till skolminister Jan
Björklund. Inom delar av kristenheten har det suckats om kristofobiska Sverige,
på andra håll har det varnats för att sträva efter en ny kyrklig maktposition i
samhället. Och bredvid detta har bland annat humanister och ateister fört fram
sina åsikter, somliga med kraftig argumentation mot alla religiösa tendenser i
skolrelaterade verksamheter men även många som förespråkar att traditioner får
fortgå och att skola och kyrka hör samman vid exempelvis avslutningar. En
följetong som lär fortsätta under 2013.”
”När allt ska suddas ut i neutralitetens namn, riskerar vi
att gå miste om respekt för varandra och förståelsen för vår kultur.
Skolan ska inte ta ställning eller tvinga någon att utöva en
viss religion. Därom finns det en stor samsyn. Men det är inte samma sak som
att ta bort religiösa referenser. I vårt land finns det människor som tror och
de som inte tror alls. Vägen till förståelse är inte att sudda ut detta och
mötas i någon slags avskalad påstådd neutralitet. Tvärtom. Att säga tvärt nej
till religiösa uttryck, hur man nu ska göra det, är inte ett neutralt beslut.
Vi menar att vi snarare behöver mer kunskap om både
människors tro och de värderingar som format och formar vår kultur och vårt
samhälle. I Sverige är det knappast någon överraskning att kristendomen har
spelat en oerhört stor roll som förmedlare av dessa värderingar. Det finns
ingen motsättning mellan att bejaka detta arv samtidigt som även andra
religioner och traditioner uppmärksammas. Vi menar att den grundläggande frågan
inte på något sätt handlar om att ställa kristen tro eller tradition mot andra
trosinriktningar, utan istället handlar den grundläggande frågan om religionens
plats i det offentliga rummet. Anser vi att det är farligt att elever även i
skolan får ta del av kunskap om religioner och att kristendomen av framförallt
historiska skäl får ett större utrymme, eller tycker vi istället att detta är
något som kan berika våra elever?
När man besöker exempelvis ett adventsfirande och sjunger en
välkänd psalm går det inte att ta bort innehållet. Vi menar att elever i skolan
utsätts för olika former av påverkan varje dag. Skolans uppgift är att förmedla
kunskap och fakta. Lika viktigt är också att bidra till att elever utvecklar
ett kritiskt tänkande, men också tolerans och förståelse för att vi tycker och
tror olika.”
Hela artikeln i Dagen om tio stora händelser under 2012
finns här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar