Frankenstorm på Manhattan

Det talas om den värsta stormen sedan 1930-talet. New York och stora delar av den amerikanska östkusten är drabbat, rent av hemsökt. Hus har krossats av vågor, andra har brunnit ned då gasledningar brutits av och vägar har översvämmats. Flera miljoner antas vara utan elektricitet och hundratusentals evakuerade. Kostnaderna för skadorna beräknas till väldiga belopp.

 

Från 21:a våningen hade jag möjlighet att från 39:e gatan se ut över andra-, tredje- och femte avenyn då Sandy drog fram på måndagskvällen. Vid 20.30 , lokal tid, blinkade lampor och tv-apparaten till. Sedan blev allt svart. Och har så förblivit ett dygn senare.

 

I dagar har varnats för vindarna. Media har fyndigt döpt om det hela till Frankenstorm. Olika vädersystem har krockat med varandra och skapat något extraordinärt. Måndagen pekades ut som då allt skulle hända. Men tiden för att New York skulle drabbas sköts hela tiden fram. Under tiden hann folk handla vatten och mat. Det bunkrades. Och aldrig har väl så många doftljus och vanliga stearinljus sålts, liksom ficklampor och cigarettändare!

 

Själv promenerade jag runt både på för- som eftermiddagen. Och lite kusligt var det då affärer och restauranger höll stängt eller stängdes tidigare än vanligt. För att vara måndag var kommersen låg. Redan på söndagen vid 19-tiden hade tunnelbanan stängt och de sista bussarna slutade gå vid 21. Alla offentliga inrättningar, skolor och bibliotek hade stängt på måndagen. Medan folk höll andan började Sandy blåsa på! Redan på morgonen då jag besökte Sveriges FN-representation på 48:e våningen kunde det genom knakande och brakande i byggnaden förstås att vindarna började få sitt grepp över Manhattan.

 

Vindstyrkan lär på sina håll ha varit motsvarande dubbelt det Gudrun åstadkom i Skåne för ett par år sedan! Och det var allvarligt för oss som upplevde det!

 

På tisdag morgon tog jag en tre timmar lång promenad från mellersta Manhattan mot de nedre delarna och sedan tillbaka. Av och till sågs stängda gator på grund av nedfallna träd. På många håll större grenar. Butiksskyltar låg på marken och affärsställ hade förvandlats till förvridet metallskrot. Ju närmare man kom Wall Street och Battery Park, där flodvågor slagit in under natten, märktes spåren av kraftiga vindar och mycket vatten. Efter sju-åtta på morgonen började folk våga sig ut för att titta på nattens förödelse. Den berömde skulpturen av en adrenalinstinn tjur, i närheten av de finansiella kvarteren, som vanligtvis brukar vara svår att fotografera på grund av alla turister och besökare stod nu närmast ensam fångad i sitt frysta ögonblick av styrka och virilitet. På sitt sätt en symbol för hela staden - vanligtvis vibrerande av händelse, kraft och passion och nu så försvagad av orkanen.

 

Myndigheterna har vidtagit sina mått och steg. Redan på söndagen avbröts det mesta av den offentliga verksamheten. Så även exempelvis föreställningarna på Broadway. Tanken med att begränsa kollektivtrafiken var också att försöka få människor att stanna i sina egna hemkvarter och minska rörelserna i centrum. Från både borgmästaren och guvernören kom allvarsord om att de som inte följde order i den vänliga rekommendationens form av utrymning och evakuering riskerade inte bara sina egna liv utan också andras.

 

Med hela nedre Manhattan svart och nedsläckt samt både kraftigt regn och otrevliga kastvindar såg man på tisdagsmorgonen den fladdrande blicken hos många New York-bor på jakten efter dagens första kaffe. Starbucks och andra populära kedjor höll stängt. Men en och annan liten butiksägare såg en marknad att via gasspis fixa kaffe och bre mackor till. Förvånansvärt inga överpriser – få som försökte att missbruka eller överutnyttja den tuffa situationen utan istället en marknad som uppstår då några vill och försöker där andra struntar i eller misslyckas.

 

Dagar som dessa visar sig USA, i likhet med andra länder under liknande svåra lägen, både från sin bästa som sämsta sida. Det finns en vilja att hjälpas åt. Ett delat ansvar betonas. Samtidigt så är den service man betalar för fungerande så länge kunden har dollar i handen eller en reservation som går igenom. Den utan behandlas med samma brist på charm som någonsin den som fastnat i 70-talets ryska servicesamhälle!

 

Något det just nu spekuleras en hel del kring är hur Sandy kommer att påverka presidentvalet. Barack Obama har ställt in möten. Båda kandidaterna har också fått avblåsa (om uttrycket tillåts) möten i Virginia som ses som en av nyckelstaterna med jämnt läge i opinionen. Tillsammans har Obama och Romney satsat cirka motsvarande två miljarder dollar (14 miljarder kronor) på kampanjandet och nu kan det hela under de sista dagarna avgöras av hur de båda uppträder och vad man säger och gör i efterspelet till den värsta orkanen på mannaminne i USA! Allmänt spekuleras det i att ett fast hanterandet av situationen från Vita husets sida kommer att gynna den sittande presidenten. Men Romney har inte varit sen att ordna insamlingar till förmån för de drabbade.

 

Carola sjöng en gång om en stormvind: För egen del är det i New York högst påtagligt och närvarande!