Dagens nyhetsrapportering har varit ganska upptagen av den rödgröna oppositionens skuggbudget och kommentarer till denna. Det går naturligtvis att ha en mängd synpunkter på en politik vars bärande fundament är högre skatter och mer i bidrag. På en punkt får man ändå rikta beröm. De tre partierna har lyckats leverera en struktur till gemensam ekonomiskpolitisk plattform som det nu går att räkna på. Kraften i Alliansens samarbete har tvingat fram ett koalitionsbyggande vänstersidan aldrig tidigare förmått sig till. Det är inte längre socialdemokraterna som på nåder bjuder in miljö- och vänsterpartiet att vara med på delar utan nu tvingas S inom bärande områden anpassa sig efter MPs och Vs krav.
Som ledamot av kulturutskottet var det intressant att notera de rätt begränsade skrivningar som förekommer i det rödgröna dokumentet. Vid debatter och i kammaren slår man sig gärna för bröstet men när det gäller skarpa förslag är det mer tunnsått. Det är huvudsakligen gamla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som återanvänds. Tidigare gavs arbetslösa akademiker en chans via det så kallade accessprojektet. Det kommer nu tillbaka. Det talas också om lönebidragsanställningar. Därmed ger man åter uttryck för att kulturen inte är en vanlig arbetsmarknad bland många andra. De jobb som uppstår kommer tack vare bidrag och växer inte fram på egna meriter. Arkiv och museer blir platser där universitetsutbildade placeras innan de kan få jobb hos arbetsgivare som anställer dem för det de kan. Kulturen blir en budgetregulator. Fantasilöst!
I något av alla nyhetstelegrammen som flimrat förbi noterade jag att Svenska kyrkan påstods ha uttalat sig välvilligt om budgetförslaget. Naturligtvis har inte landets enskilt största trossamfund tagit ställning till vad S, V och MP kokat ihop däremot har enskilda tjänstemän kommenterat detaljer. Och det kan man naturligtvis göra. Åsikter ingen dock skall räkna med sanktioneras av Kyrkostyrelsen eller något annat organ. Beröm utdelades för att klimatsatsningar skall göras i andra länder utanför dagens biståndsbudget. Det är alltid vanskligt när Svenska kyrkan uppfattas ta ställning i starkt partipolitiserade frågor. Att kommentera den rödgröna oppositionens aktstycke är ju ett tillfälle då man också kunnat välja att ligga lågt. Oklart är ifall exempelvis Baptistsamfundet eller romersk katolska kyrkan skickat ut pressmeddelanden. Svenska kyrkan med sitt starka engagemang för ungdomar hade ju också med rätta kunnat kritisera att arbetsgivaravgiften för dem upp till 26 år nu skall dubbleras. Det gör det svårare för många att komma in på arbetsmarknaden. Eller det hade också gått bra att ha synpunkter på att avskaffat RUT-avdrag kan leda till att människor som nu fått jobb inom hushållssektorn kommer att sparkas.
Ibland kan det dock gå till överdrifter med kritiken. Från Allianshåll hörs klagomål över Tomas Östros och hur tråkig han uppfattas. Samtidigt är det ju S-väljare han skall attrahera och då gör det kanske inget att borgerliga personer retar sig på honom. Sedan tiden vid Uppsala universitet känner jag honom. Jag kan ha synpunkter på Östros politik men som person är han trevlig. Det är för övrigt rätt många politiker där mediebilden inte alltid överensstämmer med verkligheten. Jag tillhör dem som även fortsättningsvis tänker kritisera Östros i sak och inte som person.
En bra kommentar till den rödgröna politiken gav dock arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin via Facebook. Han ”noterar att Östros vill spara en miljard på coacher och lotsar hos arbetsförmedlingen. Det är klart, i ett läge med 1,2 miljoner jobbyten så ska väl af ägna sig åt annat än att förmedla arbete. Skönast är dock förklaringen till att de rödgröna skär ner på lotsarna: ’de har inte fungerat’. Lotsarna införs i introduktionen av utlandsfödda den 1 jan 2011. Men Östros är väl så framsynt att han redan nu vet resultatet...”
Visar inlägg med etikett Tomas Östros. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tomas Östros. Visa alla inlägg
måndag 3 maj 2010
lördag 27 februari 2010
Jobbskatteavdraget fungerar
Riksrevisionen har lagt fram en mycket intressant rapport om jobbskatteavdraget. Av mina kolleger i riksdagens skatteutskott hade socialdemokraterna svårt att ta till sig informationen då den lades fram för ett par dagar sedan.
Ett problem för Alliansen är att alla inte ser och förstår hur mycket reformen kommit att innebära för deras privatekonomi. Det utökade utrymme som en del känt beror inte på löneförhöjning utan på skattesänkning! En som kanske börjar begripa ett visst samband är socialdemokraternas finanspolitiske företrädare Tomas Östros. I dag är han inte lika kategorisk om att de senaste stegen av jobbskatteavdraget skall avskaffas. Han förstår att det kan bli ett svårt budskap i valrörelsen: Betala mer! Å andra sidan innebär det att oppositionens politik blir ett ännu större budgetäventyr. Hur skall man få ihop till alla förslagna nya utgifter?
Har skrivit om jobbskatteavdraget för bland andra Svenska Nyhetsbyrån:
Jobbskatteavdraget fungerar! Från oppositionens sida har ju riktats kritik och kommits med invändningar. Nu finns en analys väl värd att ta på allvar! På riksdagens bord har nämligen landat en redogörelse från Riksrevisionen.
Jobbskatteavdraget har granskats. Det är ett lika viktigt som oberoende offentligt organ som funderat kring huruvida regeringens politik inom detta område haft avsedd effekt. Det är ganska svårt för S, V och MP att avfärda fakta.
Riksrevisionen slår fast att jobbskatteavdraget medverkat till fler arbetade timmar. De förväntade effekterna anges till nästan 90 000 personer fler i arbete (88 122 stycken)!
Vidare är intressant att läsa: ”Riksrevisionens granskning visar att jobbskatteavdraget har förutsättningar att vara effektivt i den meningen att reformen har potential att nå målet om att på lång sikt öka arbetsutbudet. Reformen har också förutsättningar att vara särskilt effektiv för att öka arbetsutbudet för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden.”
Fler i arbete leder till ökade intäkter. Det är lika bra för sjukvården, skolan, kommunerna som för exempelvis pensionerna.
Men det framkommer också kritik: ”Kännedomen är därtill sämst i de grupper som förväntas ha den största beteendeförändringen till följd av avdraget.”
Sanningen är ju den att när många yrkesverksamma de senaste åren tittat på lönebeskeden eller bankomatlapparna så har det noterats att det finns lite mer pengar än vanligt. Alltför få har dock förstått att det handlar om att skatten har sänkts. I vissa fall är det mer pengar i handen än vad löneökningar gett. Och det är ju om detta skattedebatten handlar. Mer eller mindre kvar på kontot!
Riksrevisionens slutsats är att ”det nu behövs en ökad information för att säkerställa att reformen får så stort genomslag som möjligt.”
Rätt tydligt! Jobbskatteavdraget fungerar. De med låga inkomster har störst nytta. Och det behövs faktaspridning om att det finns mer pengar kvar på kontot och i bankomaten beroende på en medveten politik. Det är förändringar som både resulterat i att landets bankomater laddats med fler hundralappar för den enskilda som att nästan 90 000 fler är i arbete.
I september är det val. Den fråga som bör ställas är om alla stegen av jobbskatteavdraget får vara kvar eller om det blir skifte och skattehöjningar inom detta och andra områden är att vänta? Hur påverkar det privatekonomin? Och vad händer med effekterna om fler i arbete?
Ett problem för Alliansen är att alla inte ser och förstår hur mycket reformen kommit att innebära för deras privatekonomi. Det utökade utrymme som en del känt beror inte på löneförhöjning utan på skattesänkning! En som kanske börjar begripa ett visst samband är socialdemokraternas finanspolitiske företrädare Tomas Östros. I dag är han inte lika kategorisk om att de senaste stegen av jobbskatteavdraget skall avskaffas. Han förstår att det kan bli ett svårt budskap i valrörelsen: Betala mer! Å andra sidan innebär det att oppositionens politik blir ett ännu större budgetäventyr. Hur skall man få ihop till alla förslagna nya utgifter?
Har skrivit om jobbskatteavdraget för bland andra Svenska Nyhetsbyrån:
Jobbskatteavdraget fungerar! Från oppositionens sida har ju riktats kritik och kommits med invändningar. Nu finns en analys väl värd att ta på allvar! På riksdagens bord har nämligen landat en redogörelse från Riksrevisionen.
Jobbskatteavdraget har granskats. Det är ett lika viktigt som oberoende offentligt organ som funderat kring huruvida regeringens politik inom detta område haft avsedd effekt. Det är ganska svårt för S, V och MP att avfärda fakta.
Riksrevisionen slår fast att jobbskatteavdraget medverkat till fler arbetade timmar. De förväntade effekterna anges till nästan 90 000 personer fler i arbete (88 122 stycken)!
Vidare är intressant att läsa: ”Riksrevisionens granskning visar att jobbskatteavdraget har förutsättningar att vara effektivt i den meningen att reformen har potential att nå målet om att på lång sikt öka arbetsutbudet. Reformen har också förutsättningar att vara särskilt effektiv för att öka arbetsutbudet för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden.”
Fler i arbete leder till ökade intäkter. Det är lika bra för sjukvården, skolan, kommunerna som för exempelvis pensionerna.
Men det framkommer också kritik: ”Kännedomen är därtill sämst i de grupper som förväntas ha den största beteendeförändringen till följd av avdraget.”
Sanningen är ju den att när många yrkesverksamma de senaste åren tittat på lönebeskeden eller bankomatlapparna så har det noterats att det finns lite mer pengar än vanligt. Alltför få har dock förstått att det handlar om att skatten har sänkts. I vissa fall är det mer pengar i handen än vad löneökningar gett. Och det är ju om detta skattedebatten handlar. Mer eller mindre kvar på kontot!
Riksrevisionens slutsats är att ”det nu behövs en ökad information för att säkerställa att reformen får så stort genomslag som möjligt.”
Rätt tydligt! Jobbskatteavdraget fungerar. De med låga inkomster har störst nytta. Och det behövs faktaspridning om att det finns mer pengar kvar på kontot och i bankomaten beroende på en medveten politik. Det är förändringar som både resulterat i att landets bankomater laddats med fler hundralappar för den enskilda som att nästan 90 000 fler är i arbete.
I september är det val. Den fråga som bör ställas är om alla stegen av jobbskatteavdraget får vara kvar eller om det blir skifte och skattehöjningar inom detta och andra områden är att vänta? Hur påverkar det privatekonomin? Och vad händer med effekterna om fler i arbete?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
