India gate – formad som en triumfbåge i marmor är ena änden
av en lång processionsgata. Åt andra hållet kan i det dallrande solljuset ses
utrikes- och försvarsministeriet samt presidentpalatset på ett krön. Området
omgärdas av en vacker öppen park som snabbt för tankarna till USAs huvudstad
Washington DC. Det är inte de enda byggnadsmärken eller fotspår det forna
brittiska imperiet lämnat efter sig i New Delhi. Denna 15 miljoner stad (kan
rent av vara många fler som bor och verkar i denna en av världens megastäder)
har genom århundradena likt andra delar av Indien präglats av många influenser
och kulturer. Från hotellfönstret gick det att blicka ut över Humayuns
mausoleum som är en del av den muslimska Mogultiden från 1500-talet. En
fantastisk skapelse som förebådade det Taj Mahal som är ett av landets mest
kända byggnadsverk.
Indierna är på många sätt stolta över sin demokrati. Med
1200 miljoner människor världens största. Sedan självständigheten 1947 har
landet haft starka parlamentariska traditioner - och det på en kontinent som
fortfarande har en provkarta på odemokratiska, förtryckande och i vissa fall
rent avskyvärda system. Militären har alltid varit under civil kontroll. Det
finns oberoende domstolar och rättsliga processer, även om saker och ting
ibland kan ta lång tid. Mediefriheten är påtaglig med många tidningar och
TV-kanaler. Och utöver rapporteringen kring olika skådespelares liv finns ett
fränt och otvunget granskande av maktens många män och påtagligt färre kvinnor.
Just nu rasar en ”kol-skandal” där det riktas allvarliga
anklagelser om att statliga gruvrättigheter sålts alldeles för billigt. Till
det kan adderas ett parlament vilket de senaste åren fått skjuta upp
förhandlingarna ett antal gånger därför att ledamöterna inte visar varandra
tillräcklig respekt samt formalia används för att stoppa och bråka. Den indiska
nationen gungade till i upprördhet för någon kväll sedan då förhandlingarna i
överhuset avbrutits sedan två ledamöter kommit samman i vad som beskrevs som
ett slagsmål.
Sverige har ett mycket gott rykte i Indien. Det handlar om
allt från vårt internationella engagemang, tidigare hjälparbete över till
Nobels litteraturpris som 1913 mottogs av Tagore. Alla har några vänliga ord
att säga om vårt land. Och även om många svenskar fortfarande har starka bilder
av fattigdom har åtskilligt gjorts för att öka levnadsstandarden. När jag själv
var barn poängterades det att man skulle äta upp all mat och vara tacksam för ”tänk
på barnen i Calcutta”. Många lever fortfarande under svåra förhållanden. Kanske
bortåt 500 miljoner har mindre än en dollar per dag att röra sig med. Men det
finns en växande medelklass. Ambitionerna är att göra mer i Indien och öka
kunskapsöverförandet. Tillväxttakten behöver vara 7-8 procent om året för att
klara de växande välfärdsambitionerna. Fortfarande bor cirka 70 procent av
befolkningen på landsbygden.
Det har blivit många samtal kring försvars- och
säkerhetspolitik. Indien är i dag exempelvis världens största köpare av
försvarsmateriel. Endast 30 procent produceras i det egna landet och 70 procent
kommer utifrån. Ryssland är den absolut största säljaren med cirka 50 procent.
Ambitionen i New Delhi är dock att till 2020 fullständigt vända proportionerna
så att mindre köps utifrån och mer egentillverkas. Ingen seriös bedömare tror
att detta kommer att bli verkligheten så snabbt. En försvårande faktor är
byråkratiseringen. Försvarsdepartementet kontrollerar drygt 40 egna
produktionsanläggningar och till det ett antal hel- eller delägda statliga bolag.
Det finns en ambition att söka samarbete med andra länder och bolag. Några av
de större svenska aktörerna finns också på plats. I ett folkrikt land handlar
det om stora pengar (motsvarande 30 dollar om året per person läggs på
försvaret att jämföras med 60 för Kina eller knappt 700 dollar för Sverige). Nu
planeras bland annat utveckling av ett eget stridsflygplan och möjligheterna av
tre hangarfartygsgrupper (vilka tillsammans kan komma att handla om 100 olika
fartyg).
Säkerhetspolitiskt befinner sig Indien onekligen i ett
händelserikt område. I västra Asien finns de oljeproducerande länderna. Till
dessa finns en stark historisk och kulturell koppling men också ett beroende av
energileveranser samt cirka 5-6 miljoner indier som arbetar där och skickar hem
motsvarande 35 miljarder dollar om året. Pakistan är rivalen. Just nu pågår
samtal på högsta nivå om utökad handel och viseringslättnader. Samtidigt finns
i Indien en stor irritation över att terrorgrupper, sannolikt med regeringens
goda minne, opererat i grannlandet med attacker både i Mumbai som riktade mot
parlamentet i New Delhi. Och i den Sydkinesiska sjön och Östra Asien finns ett
Kina som alltmer växer sig starkare efter att ha bidat sin tid. Landet framför
rent absurda krav på kontroll över vattenvägar och havsbottnar genom påståenden
om att öar och i vissa fall klippor historiskt varit en del av Kina. Det här är
en krutdurk som kan smälla, både genom kampen om olja och gas som kontrollen
över vatten- och handelsvägar. Kina är också det landet som leder den rätt
massiva upprustning som nu sker i Asien och Stilla havsområdet med konsekvens
att bland annat USA lägger ned i Europa och satsar här.
Det är i dessa oroliga vatten Indien ska navigera. På sitt sätt
förklarligt att det finns önskemål om samarbete med andra, såsom Sverige.
