Spännande eller trist parlament?

Jag tillhör dem som gärna lägger undan tidningar och tidskrifter för att läsa vid annat tillfälle. Ibland inträffar möjligheten att plöja sig igenom dessa höga och buntar, alltför ofta får jag dessvärre dock lägga allt i tunnan för pappersåtervinning med en suck av längtan. De senaste dagarna har jag dock hunnit med en del. Och tidningen Dagen från tisdag 23 mars gjorde mig inte besviken, den var väl värd att spara och sedan läsa.

På debattplats fanns ett inlägg av KD-ledamoten Ingvar Svensson som är en tung företrädare i det konstitutionsutskott där jag ibland brukar delta som ersättare. Kompromisser är viktiga i riksdagen, konstateras. Han vänder sig emot tanken på att alla 349 ledamöter skall rösta efter eget huvud och betonar att man i riksdagsgrupper samarbetar med andra. En självklar förklaring är att det inte går att sätta sig in i alla frågor och ärenden som landar på riksdagens bord och då måste man lita på kollegers goda omdömen: ”Det är omöjligt för en enskild riksdagsledamot att ha överblick i alla frågor som beslutas om i riksdagen. Därför litar vi på att vår representant i respektive utskott företräder partiets linje där och därför kan vi utöva denna tillit genom att stödja vår partikamrats ställningstaganden när utskottens betänkanden blir föremål för omröstning.”

KD har en ordinarie i varje riksdagsutskott medan M har fem vilket gör att det sannolikt går att tala om en ännu exaktare gjord politisk avvägning för stora partier än små. Ingvar Svensson har alldeles rätt som lyfter fram att det handlar om förtroende. Riksdagsmajoritetens företrädare har också många goda möjligheter att föra dialog med departementen i utformandet av politiken.

Självfallet finns det tillfällen då den enskildes idéer och principer kan krocka med det egna partiets. Detta är dock inte huvudregeln utan undantaget. Från media och andra kan ibland klagomål riktas mot att det är så föga upphetsande när kammaren röstar om ärenden. Majoriteten vinner alltid. Det visar samtidigt att många av frågorna har hanterats på ett bra sätt inom regeringskoalitionen. Just nu är det en hel del fokus på en avhoppad moderat som uppger sig vara vilde. Det finns då skäl att dra en slutsats: Hellre en tråkig riksdag som levererar det som lovats än en spännande som är godtycklig och lynnig!

Ingvar Svensson lyfter fram kompromissen: ”Kompromisser sker inom partigrupper, mellan partier i utskott och inte minst mellan partier som sitter i regeringsställning. Kompromissen är en livsviktig del i den demokratiska processen. Politiken fungerar inte utan kompromisser. Och det är i denna process som vi har goda möjligheter att påverka. Det är tålamodskrävande men det fungerar. För att ett parti eller partigrupp ska delta i en regeringsbildning förutsätts det att partigruppen är väl sammanhållen och uppträder som en enhet. Det är denna enhet som ingår kompromisser inom regeringskoalitionen och för att regeringen ska kunna fortsätta att regera förutsätts det att alla enheterna som bygger koalitionen stöttar regeringens och koalitionens gemensamma beslut.”

Ingvar Svensson är en mycket tänkande och reflekterande ledamot. Ibland kan han dock framstå som en smula butter. Debattinlägget i Dagen avslutas följdriktigt med: ”Därför är jag förvånad och upprörd över att andra inte förstår det sammanhang de ingår i. För mig är det ett moraliskt haveri.”

Hårda ord - intressant text.