Rätt i sak - fel i form

På onsdagen vid ingången till Rosenbad fanns en hel del poliser, några aktivister och massor med mörkfärgad brunkol. Det såg smutsigt ut. Greenpeace hade ännu en gång gjort något spektakulärt för att på så sätt locka media och fånga uppmärksamhet. Ett halvdussin personer satt ned medan två andra klättrade omkring i flaggstänger med en banderoll. Enligt ett pressmeddelande hade organisationen med sig 18 ton brunkol vilket motsvarar vad som lastas in i en av Tysklands största energianläggningar; Jänschwalde. Var 20 sekund! Och det är ett kraftverk som ägs av Vattenfall och därmed den svenska staten och det förklarade varför Greenpeace nästan bokstavligt knackat på hos statsministern i Stockholm. Totalt har Vattenfall skaffat sig tolv stora kolkraftverk i Tyskland, Polen, Holland och Danmark under de senaste åren.

I sak kan det finnas anledning att hålla med om behovet av att peka på den skitiga och klimatpåverkande förbränningen i tyska, polska och danska kolanläggningar. Och det är viktigt att hela tiden påminna om Vattenfalls ansvar och europeiska expansion. Menas det allvar med alla vackra formuleringar kring miljö och klimat måste något göras åt de fossilbaserade energislagen. Det handlar om kol men också om gas. Onekligen finns här även en viktig dimension till den tänkta ledningen på Östersjöns botten mellan Ryssland och Tyskland. För egen del drar jag dock slutsatsen att det därför behövs mer och ny kärnkraft som alternativ. Där finns nog en stor skillnad gentemot Greenpeace som brukar bedriva kampanjer även mot denna energiform. Och detta är ju ett stort problem för många miljövänner som är skeptiska till olja, kol och gas. För dem är ju inte heller reaktorer något att tänka på. Och vad återstår då? Kraftiga prisökningar! Tung industri som slås ut! Eller att det blir väldigt kallt i ett land som Sverige med många månader fyllda av dåligt väder samt höst och vinter.

Trots allt hade det funnits goda skäl att lyssna på Greenpeace och efterhöra synpunkter om just Vattenfalls agerande i Tyskland. Men nu? Det mesta försvinner bakom upptåget och den självupptagna roll man tilldelar sig genom att vräka ut brunkol, smutsa ned och i det lilla försöka ockupera del av platsen utanför Rosenbad. Förhoppningsvis kommer organisationen att självmant och utan prut betala de kostnader som uppstod då allt skulle städas och ställas i ordning. I annat fall är det inte civil olydnad eller civilkurage utan bara vandalism!