Riksrättspannkaka

På Island träffade jag häromdagen landets tidigare premiärminister Geir Haarde. I närmare två år har han nu kämpat mot landets juridiska myndigheter sedan parlamentet, Alltinget, beslutat att dra honom, och endast honom, inför riksrätt för på grund av det ekonomiska haveri landet råkade ut för efter bankkrascherna i USA.

Geir Haarde är en belevad, trivsam gentleman som länge dominerat och påverkat isländsk politik. Först som finansminister och sedan regeringschef. Ingen anklagelse har riktats mot honom för att han skulle ha haft någon personlig vinnig av de senaste årens affärer. Att träffa Geir Haarde är idag att möta en på många sätt distingerad herre om än med en trött blick bakom ett glatt skratt. Cancern förhindrade hans fortsatta politiska gärning och när den stoppats var det så dags för de juridiska turer som fortfarande påverkar Island fram till att domen avges i april. Haarde, och hans politiska vänner inom det borgerliga Självständighetspartiet, är ganska säkra på att anklagelserna avvisas på alla punkter. En fällande dom skulle emellertid kunna leda till fängelse i upp till två år.

Isländsk ekonomi har under de senaste åren varit rena berg- och dalbanan. Under några år en riktig framgångssaga. Banker och finansinstitut spelade en central roll. Alla, inom samhällets samtliga nivåer, unnade sig förmåner otänkbara för tidigare generationer. På Reykjaviks gator sågs fina bilar av senaste årsmodell och på flygplatsen stod privat-jet parkerade. Ingen ställde de riktigt relevanta frågorna. Och ingen efterlyste de behövliga regleringarna. Är det någon som borde stå åtalad är det möjligtvis en samtid.

Besvikelsen och bitterheten på Island har varit kännbar. Politiker har hånats och Alltinget utsatts för äggkastning. En alltmer populistisk president har spelat ut folkvalda mot folk. Och det har funnits en stark resonans för ilskna och aggressiva inlägg då många under vad som sågs som framgångsåren lånade till konsumtion. Åtskilliga även i utländsk valuta som amerikanska dollar, japanska yen och euro. Rätt snabbt fördubblades lånen i och med att den isländska kronan halverades i värde. Även lån i inhemsk valuta har varit indexerade. Många uppfattar att de i dag sitter i en lånefälla.

För att visa krafttag inledde Alltinget en prövning om att fyra ministrar från den tidigare koalitionsregeringen skulle åtalas för underlåtenhet och slarv. Men vänner har skyddat vänner och två socialdemokrater och en partikamrat till Haarde avfördes och kvar stod endast den tidigare statsministern. Inte minst dessa turer har gjort att många som kanske principiellt varit för en domstolsbehandling ändå vänt sig emot att bara en syndabock utsetts. Opinionsmätningar visar att befolkningen är i det närmaste delad på mitten, för och emot.

Och Geir Haarde, i centrum för uppmärksamheten, konstaterar i svar på en fråga från mig att han går säkert på Reykjaviks gator. Han känner inte att agg riktas emot honom. Tvärtom får han ta emot många bevis på gillande och uppskattning, både i form av post och människor som kommer fram till honom på gatan. Hittills har hans egna försvarskostnader gått på motsvarande runt två miljoner norska kronor, halva beloppet har redan samlats in av flera bidragsgivare i en fond.

Jag befinner mig i en helt oväntad situation, säger den tidigare regeringschefen. Det är första gången i Islands historia som riksrättsförfarandet används. Han säger att han räknar med ett frikännande såvida inte politik blandas in i domen. Rätten består av 15 personer varav sju är domare och åtta utsetts av Alltinget men där några av ledamöterna också har juridisk kompetens.

En lagklok person jag träffade säger att processen förgiftat det politiska klimatet och att det finns en känsla av ”blodtörst” bakom. På sitt sätt ser det ut som en tanke att det i dagarna i Finland kommer ut en bok om republikens förre president Risto Ryti som var statschef under de svåra mörka krigsåren på 1940-talet. Han kom att fällas i en rättegång iscensatt av Sovjetunionen efter kriget. En ren skådeprocess som skadade honom och ytterligare några politiker svårt. En slutsats som kan dras är att nordiska länder tycks ha svårt att dra slutsatser av varandras historia!