torsdagen den 28:e juni 2012

Min medalj och Åland

Visst finns mycket på Åland som påminner om Sverige. Det gemensamma språket är en bro av kultur och identitet som binder samman det landskap som är en självstyrande del av republiken Finland med det västra grannlandet. För 90 år sedan löstes vad som såg ut att bli en svår internationell konflikt med hjälp av Nationernas Förbund. En kompromiss värktes fram som innebar att alla fick något. Det är knappast någon tillfällighet att Åland är den mest välmående och trygga delen av Finland. Självstyret har använts klokt. Sjöfarten och handeln har skapat en stark företagsamhet. Bortåt 2 500 företag finns på en befolkning som ligger runt 28 000. Och på öarna vajar den blågula flaggan med rött kors som fullt ut tilläts och accepterades av Finland först på 1950-talet. För andra delar av världen tjänar detta som ett föredöme hur man fredligt kan hantera minoritetsfrågor och regionala/nationella aspirationer. Tänk vad samma sorts mogenhet hade kunnat betyda för Irland, Baskien eller delar av Mellanöstern!

Litenhet märks på de små kommunerna. Den minsta har endast drygt 100 medborgare. I Finland planeras för ett antal kommunsammanslagningar och förändringar. Det talas skämtsamt om att i framtiden kommer endast 17 att finnas kvar: Helsingfors som täcker hela Finland och så de 16 som finns på Åland! Naturligtvis ställer det ett starkt tryck på den offentliga servicen och vad den kan leverera. Men det finns också en ambition att byarna på de många öarna ska leva vidare. Just nu går det att glädja sig åt en växande befolkning, inte minst genom att människor flyttar tillbaka efter att ha bott i Sverige. Det talas om arbetskraftsbrist och försök görs att locka folk från andra håll, ett särskilt intresse visas dem som kommer från de tre baltiska republikerna. Vid besök på Föglö, en kommun med ungefär 600 invånare 30 minuter ut med färja, kan de kommunala företrädarna stolt visa upp de nya hus som uppförts av nyinflyttade. Här bor en familj från Estland, och här en från Lettland…

Mitt senaste besök på Åland kombinerades med att landskapsregeringen kunde överräcka den medalj jag oväntat tilldelades i april. Det är Ålands 75-årssjälvstyrelsemedalj som delas ut vart femte år för framgångsrik verksamhet till gagn för landskapet. Som svensk hör det inte till vanligheterna att få den. Extra roligt var det att regeringschefen lantrådet Camilla Gunell (S) ordnade överlämnandet vid en lunch i vilken även deltog utbildnings- och kulturminister Johan Ehn (M), näringsminister Fredrik Karlström (Ob samling) och infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) från koalitionsregeringen. Alla tre gamla goda vänner.

Självfallet har jag funderat en del kring varför landskapsregeringen uppmärksammar mig. Det kan naturligtvis handla om mitt engagemang för nordiska frågor. Ibland försöker jag påminna politiker och andra i Sverige att det nordiska samarbetet inte alltid finns för vår skull. Särskilt för de självstyrande områdena Grönland, Färöarna och Åland är det av stor betydelse att ha dessa internationella kontaktytor. Sverige med drygt nio miljoner invånare står för nästan 40 procent av Nordens samlade befolkning på 25 miljoner. Rent geografiskt befinner vi oss mitt i Östersjöområdet och vi är en betydande ekonomi. Då har vi också ett ansvar för de andra! Genom Nordiska rådet har åländska politiker getts möjlighet att knyta kontakter med andra företrädare. Nog så viktigt när medlemmar av det lokala parlamentet, Lagtinget, blir ministrar som Gunell, Ehn, Karlström och Thörnroos.

För att markera den egna identiteten har under många år ett önskemål varit att Åland ska ges rätten att nominera författare till Nordiska rådets litteraturpris. Den möjligheten har exempelvis Grönland och Färöarna. Propåerna har avvisats. För något år sedan kom vi att diskutera frågan i den konservativa gruppen. Vi från svensk sida ställde oss bakom kravet från Åland. Och sedan var det nästan litet som råttan på repet. Efter Sverige kom Danmark och Norge. Och efter den konservativa gruppen kom mitten. Och därefter blev beslutet ett faktum!

Är man dessutom förtjust i de tecknade seriefigurerna Asterix och Obelix så finns en stark känsla för den lilla galliska byn som med listighet och gott humör vågar gå sina egna vägar och slå vakt om sin särart. Sådan är också min positiva bild av Åland! Det finns en önskan och förmåga att välja det bästa från både Sverige och Finland. Och det finns en stolthet över den egna särarten och de små egenheterna.

Men viktigaste anledningen till att jag fått självstyrelsemedaljen är måhända mitt engagemang för det språk som är delat och gemensamt mellan Åland och Sverige. För den svenskspråkiga minoriteten i Finland är det naturligtvis en källa till glädje att då och då få känna sig som en del av en majoritet. Svenskan binder samman. Och människor som formulerar sin tankar, som fantiserar och rent av drömmer med samma ord har naturligtvis i sin innersta kärna något djupt delat. Det formar en brygga av historia och traditioner. Det kan ta sig yttre uttryck i form av det blågula eller midsommarfirande med stång och sång. Men ytterst handlar det om att komma varandra riktigt nära såsom bara syskon kan göra.

tisdagen den 26:e juni 2012

Ännu mer om den nordiska modellen

Måndag 25 juni till onsdag 27 juni har två av Nordiska rådets utskott möten på Åland. Själv är jag medlem av Medborgar- och konsumentutskottet. De senaste åren har fokus visats inte minst konstitutionella spörsmål med inriktning på ursprungsbefolkningarnas villkor men också hur de självstyrande områden getts lagligt stöd för självstyre och autonomi i olika former.

Utifrån ett svenskt perspektiv är ju Åland mycket intressant. Det är den enda helt enspråkiga delen av republiken Finland – och det är svenska som är språket! Först genom ett utslag från Nationernas Förbund avgjordes den legala statusen. På museet i Mariehamn visas en jubileumsutställning som uppmärksammar 90 år av självstyre. En bra och viktig presentation för att förstå Ålands särställning.

För någon vecka sedan behandlades i riksdagen också ett betänkande från utrikesutskottet om Norden. Det handlade både om regeringens insatser som återrapportering från Nordiska rådets svenska delegation. För egen del blev det en replikväxling med Karin Åström (S) om socialdemokraternas försök att lägga beslag på begreppet den ”nordiska modellen”:

KARIN ÅSTRÖM (S) replik:

Fru talman! Då är vi här igen med den debatt som vi påbörjade i våras. Den nordiska modellen, särskilt välfärdsmodellen, är mycket socialdemokratisk och väldigt lite ”moderatisk”.

Det är Patent- och registreringsverket i Sverige som har gett oss patent på uttrycket den nordiska modellen. På samma sätt gav man Kristdemokraterna patent på uttrycket verklighetens folk, och på samma sätt har man gett en mängd olika politiska partier och föreningar patent på namn. Det är inget märkligt förfarande för Patent- och registreringsverket i Sverige.

Jag har fullt förtroende för att Patent- och registreringsverket gör korrekta bedömningar. Det intressanta är att man har hållit på ett bra tag med detta och konsulterat forskare och tittat på vetenskaplig forskning bakåt i tiden. Utifrån denna forskning har man kunnat konstatera att den nordiska modellen är starkt förknippad med arbetarrörelsen som tillsammans med nykterhetsrörelsen har format det välfärdssamhälle vi har i Norden.

Jag förstår inte vad Hans Wallmark ser för problem med att vi har ett patent på uttrycket den nordiska modellen, som också är kopplat till den forskningsrapport som är på gång. Vad är egentligen problemet?

HANS WALLMARK (M) replik:

Fru talman! Tack och lov har ni inte patent på den nordiska modellen, ni har varumärkesskyddat uttrycket. Det är en viktig distinktion.

Låt mig anta frågan både i sak och i form. Jag har ingen anledning att kritisera Patent- och registreringsverket, även om det har inkommit ett antal invändningar som jag tror att PRV just nu håller på att behandla. De har kommit från privatpersoner och, pikant nog, även från Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet som också har anfört kritik mot att Socialdemokraterna vill varumärkesskydda uttrycket den nordiska modellen. Detta prövas nu av PRV.

I form kan man möjligtvis tycka att Socialdemokraterna själva av klädsamhet inte borde ha lämnat in ansökan. De borde ha haft självtilliten och självförtroendet att klara av en diskussion med moderater, vänsterpartister och miljöpartister om vad man kan ha i den nordiska modellen.

Det leder mig in på sak. Vad är den nordiska modellen? Vi ser hur den har vuxit fram under ett antal hundra år. Karin Åström pekade på några av beståndsdelarna. Otvivelaktigt har den formats av arbetarrörelsen och av nykterhetsrörelsen. Man kan dock inte komma ifrån att den också har formats av frikyrkorörelsen, av folkskolan, av landets alla företagare, av våra universitet och studenter, av miljörörelsen och av kvinnorörelsen. Allt detta ligger bakom.

Tillsammans har vi skapat ett Norden som står för samarbete, tillit och sammanhållning. Det är det som gör de nordeuropeiska länderna – inte bara Sverige utan hela Skandinavien och delvis Holland – så extraordinära.

Ni har er viktiga beståndsdel i den nordiska modellen, men förneka inte oss andra vår del i vår gemensamma historia.

KARIN ÅSTRÖM (S) replik:

Fru talman! Låt mig först göra en rättelse. Det är ett varumärkesskydd. Enligt de uppgifter jag har hindrar det inte dig, Hans Wallmark, att använda begreppet den nordiska modellen – lika lite som det hindrar mig att använda Kristdemokraternas uttryck verklighetens folk i både tal och skrift, om jag så vill. Den uppgiften har jag fått av Patent- och registreringsverket.

I ditt anförande, Hans Wallmark, sade du att den nordiska modellen handlar om värderingar. Ja, självklart handlar det om värderingar. I den forskningsrapport som är på gång ska man titta på just vilka värderingar som har legat till grund, och man ska stresstesta den typ av modell vi har. Det ska bli intressant att se vad man landar i.

Enligt vårt sätt att se det var det arbetarrörelsen som tillsammans med nykterhetsrörelsen lade grunden till och byggde den nordiska välfärdsmodellen. Det är viktigt för oss att säga.

I den här välfärdsmodellen ser vi mycket av det jobb som vi tidigare har lagt ned på olika frihetsreformer. Jag kan nämna exempelvis kvinnlig rösträtt, införandet av a-kassa och fri abort. I alla de tre exemplen röstade ni nej, och vi jobbade för.

HANS WALLMARK (M) replik:

Fru talman! Jag tror inte att bara Kristdemokraterna utan alla vänner i Alliansen och kanske många utanför den skulle vara glada om Socialdemokraterna ville ansluta sig till verklighetens folk. Vi känner stor öppenhet. Jag förstår att varumärkesskyddet inte hindrar mig eller någon annan att använda uttrycket den nordiska modellen. Jag gjorde det från talarstolen, och jag tänker fortsätta att göra det.

Det är inte det jag kritiserar. Min kritik gäller att Socialdemokraterna saknar självförtroende, vilket gör att man måste gå till Patent- och registreringsverket för att varumärkesskydda det uttrycket i stället för att delta i en diskussion om vad den nordiska modellen är och hur vi kan utveckla, förbättra och förstärka den och hur den kan vara delad inte bara mellan socialdemokrater och moderater utan mellan de nordiska länderna. Jag skulle dessutom vilja ha ett bredare perspektiv. Jag tror att det också handlar om de baltiska länderna och delvis Nordeuropa.

Vad är det som är unikt? Karin Åström räknar upp några enskilda reformer. Jag är inte säker på att det är just det som konstituerar den nordiska modellen. Jag tror att det är djupare än så. Jag tror att det handlar om samarbete, tillit och samverkan, det som har lett till att vi har fått folkskola och allmänna sjukförsäkringar. Det är den värdemässiga grunden som är det intressanta.

Det är då starkt begränsat det som jag kan läsa i mina anteckningar att Karin Åström just sade, nämligen att det är arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen som har skapat det. Jag kan tänka mig en mängd annat. Det är det min kritik gäller. Förneka inte företagandets Sverige. Förneka inte folkbildandets Sverige. Förneka inte kvinnorörelsens Sverige. Vi skulle kunna använda mer än två minuter i ett replikskifte för att tala om organisationer som har format den nordiska modellen.

söndagen den 24:e juni 2012

Mer om Medelhavsområdet

Sedan ungefär två år tillbaka vänder världen allt som oftast blickarna mot vad som sker i Nordafrika och Mellanöstern, inte bara av förtvivlan utan också av hopp. Krav på demokrati och inflytande började först höras i Tunisien och sedan på Tahrirtorget i Kairo – därefter har det spridit sig i olika riktningar. Form och kraft har skiftat mellan länderna. Kungen av Marocko försöker reformera inom det egna systemet medan president Assad i Syrien för ett direkt krig med den egna befolkningen.

Alla inser att mer kan göras och att ett nät av kontakter och relationer borde vävas mellan Europa och Nordafrika. Många av den nya tidens ledare betonar också att det inte endast är krav på politiska reformer som motiverat människor att ge sig ut på gator och torg utan att det också handlar om att återupprätta den egna känslan av värdighet.

Ett av de organ som finns är Medelhavsunionen och dess parlamentariska församling (PA-UfM, tidigare EMPA). Utan svårigheter går att identifiera en mängd förbättringspotentialer! Samtidigt är denna kontaktyta viktig i sig; att politiker och parlamentariker från olika länder och system kommer samman för att tala om gemensamma intressen. Dessvärre har mer än ett möte och en god tanke kvävts av en äldre generation som önskar tala om gamla oförrätter och det som varit. För Nordafrika och Mellanöstern är det av stor betydelse att framtiden inte tas som gisslan av historien!

Ulrik Nilsson, M-kollega i PA-UfM, och jag har för en tid sedan på Politikerbloggen försökt skissa på vad som kan göras i det lilla:

”Som ledamöter i den gruppen kan man inte annat än förundras över hur debatten drivs. Egypten och Tunisien håller en mycket låg profil, de har troligen mer akuta problem att hantera på hemmaplan. Arabländer som inte genomfört någon förändring tenderar att försöka beskriva att den inte behövs hos dem. Konflikten mellan Israel och den palestinska myndigheten tenderar att ständigt komma upp i debatten. Man skulle kunna säga att det i hög grad handlar om att i det korta perspektivet markera att ansvaret för regionens problem ligger hos ”norr” (d.v.s EU länderna), och att arabländerna är offer för omständigheterna.

I arbetsgrupperna tenderar det därför att diskuteras storslagna projekt som skulle kunna ”betala” den påstådda skulden. En ny investeringsbank finansierad av EU, en ny järnväg Rabat-Kairo, en massiv satsning på solenergi i norra Sahara, alla projekt i mångmiljardklassen. All erfarenhet visar dock att förändring måste börja lokalt och småskaligt. Ungefär som vi måste plantera på våren för att sommaren skall blomstra.

Därför anser vi att man borde byta fokus i arbetet inom PA-UfM, istället för mastodontprojekt ska vi kanske småskaligt utveckla insatser som successivt utvecklar området. Vill vi satsa på solceller bör vi istället skapa en mötesplats mellan forskning och utveckling från norr och utbildning och företagande i söder. Säg att vi genom kontakter mellan en grupp universitet kan erbjuda stipendier för ett antal studenter för att studera tekniken i norr under förutsättning att partnern i söder skapar ett nätverk som sedan kan dra nytta av kunskaperna/erfarenheterna. Då kan vi kanske medverka till att bygga en solenergianläggning av kommersiell storlek som sedan kan vara en stimulans för andra projekt. På motsvarande sätt borde man kunna verka inom en rad områden exempelvis när det gäller miljöfrågor och infrastruktur.”

Vår gemensamma artikel på Politikerbloggen finns här i sin helhet: http://politikerbloggen.nyheterna.se/2012/06/13/47891/

onsdagen den 20:e juni 2012

Skriver om logistik

Sju av riksdagens åtta partier har genom en uppgörelse ställt sig bakom tankarna på hur försvarets logistikverksamhet kan reformers för att på så sätt frigöra pengar till den viktiga förbandsverksamheten. Endast Sverigedemokraterna väljer att gå egna vägar. Återkommande hamnar SD helt vid sidan av. Tillsammans med vänsterpartiet argumenterades exempelvis för någon dag sedan emot att Sverige skulle axla ansvar för en ny nordisk stridsgrupp under 2015 att kunna användas av EU.

Logistikverksamheten beräknas leda till besparingar på 760 miljoner kronor om året med start 1 januari 2015. Genom att säga nej sägs därmed också ja till fortsatt brist på ansvarstagande. Igen!

För egen del tycker jag det är bra att breda överenskommelser eftersträvas inom det försvars- och säkerhetspolitiska området. Det skapar möjligheter för den politiken att hålla över tid trots eventuella förändringar partierna emellan genom val. Dessutom är det en tydlig signal till soldater, sjömän och officerare som tillsammans utgör Sveriges försvar.

På Newsmill har försvarsutskottets vice ordförande Cecilia Widegren (M) och jag beskrivit en del av de förändringar som nu görs:

”Regering och riksdag har sett ett behov av att förändra försvarets underhållstjänst och stödverksamhet ända sen år 2000. De tre underhållsregementena lades ner till förmån för en underhålls- och stödverksamhet under Försvarsmakten 2002. Sedan dess har vissa verksamheter, som rese- och löneadministration, restauranger, lokalvård och transporttjänster och fartygsunderhållet på Muskövarvet, lagts ut på andra aktörer.

En enig Försvarsberedning identifierade 2008, behov av effektivisering av försvarets stödverksamhet, dvs. logistik, administration och materielförsörjning för att anpassa den till insatsorganisationen och dess operativa behov. Beredningen uppskattade att effektiviseringen skulle medge en överföring av 3-4 miljarder kronor till den operativa verksamheten.

På uppdrag av alliansregeringen har två utredningar analyserat hur effektiviseringar ska kunna genomföras. Den senare, Försvarsstrukturutredningen överlämnade sin rapport i april 2011. Efter att ha tagit del av remissinstansernas synpunkter gav regeringen Försvarsmakten och FMV i uppdrag att själva utforma hur effektiviseringar av materiel- och logistikförsörjningen ska genomföras på ett långsiktigt hållbart sätt/…/

Förslaget berör ca 1 500 personer. Grundförutsättningen är att Försvarsmakten fortsatt har tillgång till rätt logistikcenter för att inom rätt tidsförhållanden uppfylla regeringen och Riksdagens krav på beredskap och insatser. Regeringen kommer bl a noga följa arbetet och i kommande budgetpropositioner återkomma till riksdagen om hur arbete avlöper.

En ny tid, ny insatsorganisation behöver också ny tidsenlig logistik; smal och smart. Nu öppnas upp för fler kreativa framtidslösningar, där fler kan erbjuda sin erfarenhet och expertis för effektivare logistiklösningar. Ny energi och kunskap välkomnas.”

Hela vårt inlägg på Newsmill finns här:

lördagen den 16:e juni 2012

Norsk storaffär! Förbjud exporten?

De senaste månaderna har förts en bitvis hetsig debatt om svensk export av försvarsmateriel. Regeringen har också beslutat att tillsätta en parlamentariskt bred utredning för att se om ytterligare regelförändringar kan behövas. I sig inget konstigt eller nytt då bestämmelserna kontinuerligt moderniserats: Det kom en ny utförsellag 1982, slutanvändarintyg 1984, 85 respektive 88 gjordes andra ändringar av regelverket, ett helt nytt regelverk kom på plats 1993 (det som nu är gällande) samt avslutningsvis EUs uppförandekod 2009.

En del röster kan höras för att exporten helt borde förhindras. Ett sådant i grunden orealistiskt synsätt ger MP uttryck för i sitt partiprogram vilket onekligen borde försvåra ett rödgrönt regeringssamarbete. För egen del gläds jag åt att Schweiz, men även andra nationer, visat intresse för JAS Gripen. Och för någon dag sedan ställde sig Stortinget i Oslo bakom en ny storaffär av betydelse för Sverige. Märkligt nog rätt dåligt speglad i media. På Newsmill hade jag en text där jag försökte problematisera detta med export av försvarsmateriel i ljuset av den beställning BAE Systems Hägglunds nu fått:

”En total kostnadsram om 9 345 miljoner norska kronor föreslås. Till det kommer genomförandekostnader på 224 miljoner. För svenskt vidkommande är det hela mycket intressant då 5,8 miljarder (närmare sju miljarder svenska kronor) ska användas för direktanskaffning från BAE Systems Hägglunds.

Det handlar om att uppgradera befintliga 103 stridsfordon. Ambitionen är vidare att förvärva ytterligare drygt 100 nya vagnar med olika förmågor och användningsområden. Den norska försvarsmakten satsar på en förstärkning och vidareutveckling av bataljonerna vid Troms respektive Österdals garnisoner.

Det finns anledning att dra några slutsatser av denna rätt omfattande affär som belysts förhållandevis bristfälligt i svenska media.

För det första hur det nordiska samarbetet stärks inom det försvars- och säkerhetspolitiska området. Med Norge har tidigare utvecklats det gemensamma artillerisystemet Archer som beräknas ha lett till lägre kostnader med bortåt 400 miljoner kronor. Sverige agerade framgångsrikt med Norge och Danmark under Libyenmissionen. Tillsammans med Finland finns vi på plats i Afghanistan. I kommitténs skrivelse till Stortinget nämns det nordiska samarbetet på materielsidan inom ramen för NORDEFCO.

Det är en glädjande utveckling att de nordiska länderna kommer varandra närmare. Det handlar om delade system men också övningar och utbildning. Av den anledningen borde det vara fullt rimligt att statsministrarnas nyligen presenterade förslag om luftövervakning och flygrondering av Island kan genomföras enkelt och otvunget på ett sätt som redan för tre år sedan skissades i den rapport om fördjupat samarbete som togs fram av Norges tidigare utrikesminister Thorvald Stoltenberg. Sverige har dessutom i bred politisk enighet beslutat sig för att ännu en gång ta ansvar för en Nordisk stridsgrupp att ställas till EUs förfogande, den här gången under ena halvåret 2015.

För BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik är det en stor beställning. Det visar för det andra hur viktigt det är med öppenhet och modet att söka kostnadseffektivitet oberoende av land. Nu valde Norge en svensk lösning. Sverige föredrog något år tidigare en finsk lösning då svenskutvecklade Alligator förkastades till förmån för att FMV förvärvade finska Patria. En upphandling som överklagades och kritiserades. En del av de invändningar som restes byggde på att inhemsk industri borde stödjas. Den affären var värd 2,5 miljarder.

Vår förmåga att välja det bästa i förhållande till kostnad och kvalitet oberoende av leverantör leder till förtroende när vi uppmanar andra stater att göra på liknande sätt. Med tanke på den ekonomiska och finansiella oro som råder i Europa är risken stor att ett antal länder använder sina försvarsutgifter som ett slags budgetregulator. En konsekvens kan vara större noggrannhet vid upphandlingar och ambitionen att gå utanför det egna landet vid köp av försvarsmateriel för att på sätt hålla igen på utgifterna/…/

De krafter som ropar på begränsningar och ser exporten av försvarsmateriel som ett problem kan knappast glädja sig åt det norska Stortingets beslut i dag. Men för oss andra är det bra med den här affären. Den har en nordisk dimension, den är helt i linje med svenska försvars- och säkerhetspolitiska intressen och den stärker en bransch som direkt beräknas sysselsätta 30 000 personer och indirekt 100 000."

Artikeln på Newsmill finns här i sin helhet:

fredagen den 15:e juni 2012

EU-politik i en svår tid

Det blev en välbesökt pressträff i Stockholm då Fredrik Reinfeldt och jag presenterade partistyrelsens beslut om att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram en EU-plattform inför partistämman 2013 med vidare sikte på valen 2014. För egen del ska jag leda detta arbete. Och det finns anledning att understryka att utmaningarna är helt andra nu än i samband med de tidigare Europavalen 2009.

För egen del oroas jag över en politisk oförmåga som resulterat i ekonomisk oro i ett antal länder. Den riskerar nu att följas av framgångar för extremistiska krafter såsom både en populistisk vänster som nynazister i Grekland. Även andra stater hemsöks av de enkla lösningarnas män och kvinnor. Det finns grogrund för nynationalism. I det läget behövs tydliga krafter för moderation och återhållsamhet.

En bra EU-politik söker sin förankring i en bra politik för Sverige. Moderaterna har inom ramen för Alliansregeringen en tydlig ambition att hålla hela Sverige samman. Europa är också i behov av sammanhållning. Sverige har präglats av en ansvarstagande ekonomisk politik. Europa behöver sannerligen också en ekonomisk ansvarstagande politik.

Arbetslinjen i Sverige kompletteras nu med ansvarslinjen inom EU. Inledningen på TTs text från dagens pressträff säger rätt mycket: Inledningen på TT-texten från pressträffen: Moderaterna vill se Sverige bidra i EU med kunskap om reformer snarare än med mer pengar, enligt den kurs M slår in på i formandet av politiken inför EU-valet 2014. Riksdagsledamoten Hans Wallmark leder arbetet.

Några av de frågeställningar arbetsgruppen ska titta på enligt partistyrelsens direktiv:

Arbetet med att förbättra den ekonomiska koordineringen inom EU ska i största möjliga mån involvera samtliga EU:s 27 medlemsländer och präglas av öppenhet, insyn, uppföljning och möjlighet att utkräva ansvar. Hur kan detta arbete fortsatt stärkas?

Hur ser Moderaterna på Euro-samarbetet och dess utmaningar och möjligheter?

Vilka åtgärder är prioriterade i arbetet för att stärka den fria rörligheten inom nya sektorer, främja frihandel, minska regelbördan för företagande och reformera jordbrukspolitiken?

EU ska vara öppet för alla de europeiska länder som vill och förmår att leva upp till de krav som medlemskapet ställer. Skulle EU stänga dörren till dessa länder riskerar vi att få en ekonomisk nedgång och en destabiliserande utveckling i Europa. Samtidigt ser vi tendenser bland större medlemsländer att betrakta utvidgningsprocessen allt mer skeptiskt. Hur kan utvidgningsprocessen främjas och vara en naturlig motor i samarbetet?

Hur kan EUs förhållande till grannarna både österut som runt Medelhavet med Nordafrika och Mellanöstern utvecklas mot en mer värdedriven utrikespolitik för att bättre kunna verka för en god samhällsutveckling genom mediefrihet, rättsstat och stärkande av rättigheter för kvinnor, religiösa minoriteter och andra grupper?

Nya Moderaterna och Alliansen har en mycket ambitiös klimat- och miljöpolitik med tydliga mål om att minska utsläppen av växthusgaser och bryta fossilberoendet. Hur kan Sverige ännu tydligare driva på för en hållbar och ansvarsfull klimat- och miljöpolitik inom EU som kan lägga grunden för nya gröna jobb?

Vilka framtida försvars- och säkerhetspolitiska utmaningar kommer EU att behöva förhålla sig till och vilka krav ställer det på Sverige? Hur kan vi ytterligare stärka EU som ett fredsprojekt mellan länderna, men också i relation till vår omvärld?

Det finns bedömningar som visar att EU:s bruttonationalprodukt (BNP) skulle öka med cirka 25 procent om kvinnors sysselsättningsgrad var lika stor som männens. Hur kan vi öka kvinnligt deltagande i arbetslivet inom EU:s medlemsländer?

Hur utvecklar vi nya samarbetsformer för att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet och terrorism?

Hur kan EU, som Kinas viktigaste exportmarknad, tydligare använda sitt ekonomiska inflytande, för att främja mänskliga rättigheter, liberaliseringen av landets ekonomi och främjandet av en hållbar utveckling med miljö- och klimatansvar?

Moderaterna ska vara den självklara rösten för att EU:s skattepengar används på ett effektivt sätt. Vi driver att EU:s budget ska bli mer tillväxtorienterad och bidra till EU:s konkurrenskraft istället för att reflektera tidigare jordbruks- och industristrukturer. Vilka är de viktigaste reformerna och åtgärderna för att effektivisera och minska onödig byråkrati inom EU:s egna institutioner? En stor utmaning för många EU-länder är inte bara att man gör av med mer pengar än det finns intäkter utan också korruption och föråldrad byråkrati. Kan Sverige hjälpa till med att exportera skattemoral och regelförenklingar för företag och entreprenörer runtom i medlemsländerna?

Hur kan EU:s bestämmelser kring till exempel djurskydd, djurtransporter och konsumentupplysning kring främst livsmedel förbättras?

måndagen den 11:e juni 2012

Ukraina och Vitryssland

Fotbolls-EM pågår för fullt. Strax före matcherna drog igång var det en hel del fokus på de politiska underskott som råder i Ukraina. Den orange revolutionens drottning, Julia Timoshenko, sitter inspärrad. Hon är inte den enda som fängslats på politiska grunder. Till det kommer en utbredd korruption som undergräver det land som pikant nog stoltserar med blågula färger likt Sverige.

Samtidigt som det spelas fotboll fortsätter planeringen inför ishockey-VM som ska gå av stapeln i ett annat europeiskt land som lämnar mycket övrigt att önska. Ifall Ukraina kan betecknas som ett land med kraftigt demokratiskt underskott är Vitryssland att ses som vår kontinents sista diktatur. Risken är stor att det kommande mästerskapet nyttjas av härskaren i Minsk för egna syften.

Är då bojkott att föredra? Inte alltid. Poängen med utbyte och utländsk närvaro är möjligheterna att träffas och växla tankar. Det ges också chans att på plats lära sig en del om rådande villkor. Ifall man nu vill titta och förstå! Loreen som segrade i Melodifestivalen visade vägen genom sitt agerande i Azerbajdzjan. Inom ramen för vad reglerna tillät tog hon tydligt ställning för öppenhet och mänskliga rättigheter. Det borde fler göra när möjligheter erbjuds. Tillsammans med kollegan Christian Holm resonerar jag i Kvällsposten kring detta:

”Genom utbyte och närvaro i länder med förtryck och övergrepp så kan artister, idrottsutövare och andra vara med och göra skillnad. Förhoppningsvis kan Loreens agerande inspirera. Snart startar fotbolls-EM som bland annat kommer att spelas i Ukraina. Det är ett land i vilket utvecklingen går i fel riktning. Sedan en tid sitter presidentens politiska rival, Julia Timoshenko, inspärrad. Hon har dömts till ett hårt fängelsestraff på oklara grunder som mer verkar ha att göra med hämnd och försök att tysta snarare än en ren juridisk process. Timoshenko är en symbol för de stora politiska problem Ukraina brottas med. Hon är heller inte den enda politiskt dömda.

I Vitryssland fortsätter arbetet inför ishockey-VM trots ett växande antal protester med krav på att det borde flyttas till ett annat land. Villkoren för politiskt oliktänkande är bedrövlig med flera oppositionella från olika partier inspärrade. Valfusket var utbrett då president Lukasjenko omvaldes. Nyligen avrättades två personer efter en summarisk rättegång och även ifall de var skyldiga till anklagelserna så måste alltid en rättsstat garantera en rättvis process. Skyldiga ska självfallet alltid dömas men dödsstraff är i sig förkastligt. EU har också infört sanktioner i form av inreseförbud för omkring 250 personer som i egenskap av företagsledare och domare springer maktens ärenden.

Ifall både fotbolls-EM och ishockey-VM genomförs som planerat i Ukraina och Vitryssland är det viktigt att möjligheterna i så fall används på det kloka sätt som Loreen visade prov på i Azerbajdzjan. Det ska inte sjungas eller spelas för att behaga tveksamma regimer. Men på plats går det att i det lilla ta ställning för mänskliga fri- och rättigheter och peka på de stora underskott som finns i dessa länder.”

onsdagen den 6:e juni 2012

Glada grisar på grönbete

För en tid sedan besökte jag Trolle Ljungby gård. Just nu är produktionen bortåt 15 000 slaktgrisar om året. Till det kommer mycket annat på anläggningen som kor, skog, hjorthägn och vanlig sädesproduktion. På gårdskontoret presenteras stolt statistik som visar att djuren mår bättre och har betydligt färre skador än genomsnittet. En företrädare för Scan påpekar att konsumenten i butiken är rätt duktig på att efterfråga det närproducerade och också villig att betala ett högre pris. Däremot är okunskapen större kring vad färdigmaten och vidgjorda produkter innehåller även om det kan vara något så tillsynes enkelt som leverpastej. Alla jobbar dock inte på det viset: Vid besök hos Heberleins i Förslöv som specialiserat sig på att förse Bjärebygden med god mat används endast svensk råvara även om den är dyrare.

På Trolle Ljungby blir det också något av ett kretslopp då en hel del säd går till bränneriet i Åhus som tillverkar Absolut. En del av restprodukterna kan återanvändas som grismat. Det noteras också glädjande att mer får säljas till spritproduktionen.

Utöver de glada grisarna och försöken att finna fler och bredare produkter är det överdådigt vackert i den här delen av Skåne mellan Kristianstad och Bromölla. Slätterna slickar strandkanten. Skogarna möter fälten och naturen närmast dånar av växtkraft. Trevligt var också besöket vid den lilla skolan i Trolle Ljungby som just nu hålls igång tack vare ett starkt lokalt föräldraengagemang. Små lokaler, små medel men stora hjärtan hos de som jobbar där.

Besöket i Trolle Ljungby resulterade i en debattartikel som bland annat publicerades i NST/HD. Bland annat skrev jag:

”Svensk djurhållning är kanske den strängaste i världen. Genom att grisarna får bekväma utrymmen och närhet till suggan trivs både djur som människa med sin vardag. Vårt land är unikt med tydliga regler och här torde finnas flest välmående grisar och det mest högkvalitativa fläskköttet. I Sverige är det förbjudet att använda antibiotika i förebyggande syfte på djuren. En frisk gris behandlas inte med onödiga preparat och på så vis minskar risken för resistenta bakterier. I Danmark får grisarna tre gånger så mycket och i Nederländerna nio gånger så mycket antibiotika som de svenska. Fläskkött från dessa länder säljs utan att konsumenten informeras.

För någon dag sedan talade Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, i riksdagen. Han berättade att överkonsumtionen av antibiotika kommer att klassas som olaglig om kanske tjugo år. Vi har inga botemedel mot resistenta bakterier och några tecknar konturerna av en biologisk katastrof. Det finns anledning för oss i Sverige att fortsätta värna och även försöka exportera vår goda djurhållning till resten av Europa.

Problemet är att så länge andra länder kompromissar med djurens hälsa och välmående kan de pressa priserna och skapa ett billigare och mindre kvalitativt fläskkött. Många svenska grisbönder lever idag på marginalerna. På olika håll i Skåne och resten av landet har under det senaste decenniet ett antal bestånd avvecklats.

Regeringen har till i år minskat kontrollavgiften med 90 miljoner för svenska slakterier. En grisbonde minskar därmed sin kostnad med åtta kronor per gris. Genom lägre kostnader ska svenska grisbönder kunna bli mer konkurrenskraftiga och fortsätta värna folkhälsan.”

I den tidningen fick jag ett svar från en person aktiv i Djurens rätt. Jag replikerade tillbaka. Och efter det inlägget kom en e-post från en bonde som sa att mina rader gjorde att han orkade arbeta vidare ytterligare några månader. Jag skrev:

”Det gäller att fortsätta utveckla djurhållningen och inte avveckla industrin! Det ska göras för djurens och människornas skull.

Svenska grisbönder har anslutit till en strängare djurhållning av två anledningar. Dels får både människan och djuret en bättre vardag och dels får man fram bättre livsmedel. I Sverige är det förbjudet att kupera svansarna, något som inte heller behövs om grisarna har en bra vistelse på gården. Enbart de vanskötta biter varandra i svansen. En lugn och trygg vardag skyddar från dessa skador. Det ligger helt enkelt i bondens eget intresse att värna grisarnas välmående och detta borde Djurens Rätt stötta!

Viljan att avveckla istället för att utveckla ger utländska aktörer mandat att fortsätta med sin syn på djurskyddet. Sverige har ett tak på åtta timmars djurtransport, EU har 24 timmar. I Sverige får grisarna dubbelt så stort utrymme som i EU, halm är ett krav och kultingarna är med suggan nästan dubbelt så lång tid.”

Min debattartikel i NST/HD:
http://hd.se/ledare/2012/06/01/grisnaring-att-utveckla/

Mitt svar till Djurens rätt:
http://hd.se/ledare/2012/05/24/varna-svensk-grisnaring/

Artikel i Kristianstadsbladet om besöket på Trolle Ljungby gård:
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1626739/Nyfikna-grisar-pa-gronbete.html