fredagen den 30:e mars 2012

Text om Tolgfors

Sten Tolgfors har avgått. Därmed slutar en vän och kollega som försvarsminister. På Facebook konstaterade jag att det säkert kommer elaka kommentarer riktade mot honom. Därför är det viktigt att komma ihåg att det alltid finns en människa av kött och blod bakom varje förtroendevald oberoende av parti! Något av en styrkeuppvisning har det varit att över 160 vänner gillade den kommentaren. Det visar på förståelse och respekt. Till det kommer också runt 40 olika inlägg på mina rader. Alla absolut inte snälla och förstående mot Sten Tolgfors. Särskilt värdesätter jag dock Sven-Otto Littorin som skrivit mycket medkännande och som själv har erfarenheter av hur det kan vara att komma till den punkt då det får räcka och avgång ur regeringen känns som det enda rätta. Precis som Littorin gjort viktiga saker både för moderaterna som landets Alliansregering i egenskap av arbetsmarknadsminister har Tolgfors gjort det. Och då gäller det att komma ihåg och påminna om det. Det gör jag gärna!

Alldeles oavsett den senaste tidens turer kring FOI och Saudiarabien finns det anledning att lyfta fram den reformagenda Sten Tolgfors haft som försvarsminister. Just av det skälet bör man också tro honom då han hävdar att uppdragets slutförande är en av huvudanledningarna till avgången. Han har gjort mycket och i och med att soldatpropositionen om tillfälligt tjänstgörande nu är på väg att behandlas av riksdagen är en av de sista pusselbitarna på plats när det gäller den nya organisationen.

I en debattartikel listar jag några av de synliga och mycket positiva spår Sten Tolgfors lämnar som försvarsminister:

”Han har på ett gediget sätt medverkat till en nödvändig reformering och renovering. För några år sedan präglades debatten mycket av budgetunderskott och förbandsnedläggningar. Så är verkligen inte fallet idag!

Överbefälhavaren har nyligen presenterat både Årsredovisning för 2011 som Försvarsmaktens budgetunderlag. Rutinerna har stramats upp och numera redovisas till och med överskott. Drygt 500 miljoner kronor kan föras över från 2011 till kommande år. Pengar som medverkar till ett välbehövligt manöverutrymme.

Parallellt med detta har uppbyggnaden av den nya insatsorganisationen fortsatt. Fullt införd, tränad och klar ska den vara runt 2019/…/

Det finns inom Försvarsmakten en stor stolthet över vad som görs och hur utmaningarna hanteras. Sverige får väldigt mycket internationell erkänsla för de insatser som utförs av svenska män och kvinnor utomlands.

Trots en del förbehåll är Försvarsmaktens bild att budgeten kommer att hållas hela perioden fram till 2015. Det är i kontrast till hur det tidigare varit och låtit. Dessutom slipper det svenska försvaret de stora neddragningar som nu planeras i många länder i vårt närområde. I Finland pågår en svår debatt om konsekvenserna av de nedskärningar på motsvarande åtta miljarder kronor som nu planeras. Det är inte den svenska verkligheten! Sedan 2006 och Alliansregeringen tillträdde har det varit mycket lugnt på det området.

Materieplanen löper mellan 2013 och 2022. Det handlar om köp för 9-10 miljarder om året. Därför är det viktig med både statsfinansiell stabilitet och ordnade processer. Sverige har nytta av kostnadseffektiv försörjning för Försvarsmakten i egenskap av beställare men också vårt land som starkt exportberoende. Det handlar om att utveckla tillsammans. Glädjande är därför signalerna från exempelvis Schweiz om intresse för Jas Gripen. Även fler länder har planet i åtanke. Och tillsammans med goda grannar som Norge utvecklas nya lösningar där den gemensamma artilleripjäsen Archer beräknas ha inneburit 400 miljoner kronor i lägre kostnader.

Det finns en målmedvetenhet i att forma en ny insatsorganisation, framtidstro då kraftiga budgetneddragningar och förbandsnedläggningar undviks såsom sker på andra håll i Europa och det finns en långsiktig strategi på materielsidan. Sverige sticker av! Sten Tolgfors har medverkat till detta på ett avgörande sätt!”

Hela min debattartikel finns här:
http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/article1617431/Tolgfors-har-gjort-stora-insatser.html

tisdagen den 27:e mars 2012

Här ska skrivas handlingsprogram!

Partistyrelsen har utsett den grupp som ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram att diskutera och fastställa vid partistämman 2013. Jag är en av åtta i denna grupp och den enda från Sydsverige. Tillsammans med idéprogrammet utgör dessa två dokument Moderaternas partiprogram.

I samband med partistämman förra året fastställdes det nya idéprogrammet. Därför känns det helt naturligt att arbetet med framtagande av ett nytt handlingsprogram nu påbörjas. Som ett av regeringspartierna - och med tanke på att siktet är inställt på framtiden och det som finns bortom denna mandatperiod - känns det verkligen som en intressant utmaning och ett framtidsspejande att medverka i denna arbetsgrupp.

Som ett lyssnande parti känns det helt naturligt att en av arbetsmetoderna ska vara öppna utfrågningar och möten. Det är viktigt att möjligheter finns att komma med förslag, goda idéer och tankar från en bred krets.

Handlingsprogrammet ska till utformning och innehåll präglas av vår samtid med det långsiktiga perspektivet för ögonen. Självfallet är det viktigt att lyfta fram de prioriteringar som måste göras och peka på avvägningar. Utgångspunkten måste självfallet vara hela landet, inte endast en del av Sverige! För egen del tror jag att det är viktigt att moderaterna kan medverka till formandet av den gemensamma framtidsberättelsen om Sverige. Vart är vi på väg? Det är något som endast kan besvara ifall man vet varifrån man kommer och var vi är just nu. Politik handlar för mig om att skapa möjligheter och se till att det finns förutsättningar för genuin mångfald. Det behövs ett land med plats för fantasi och eget initiativ. Här finns en frihetsfackla att bära under kommande år.

Arbetsgruppen leds av Martin Andreasson, Regionråd i Västra Götaland och nyvald kollega i partistyrelsen. Vice ordföranden är riksdagsledamoten Tomas Tobé från Gävle som dessutom är Arbetsmarknadsutskottets ordförande och Anna Wiklund, kommunstyrelsens ordförande i Enköping.

Till programgruppen adjungeras ordförandena i de fem centrala arbetsgrupper moderaternas partistyrelse tillsatt kring olika sakområden: Sofia Arkelsten, Beatrice Ask, Anders Borg, Margareta Pålsson och Filippa Reinfeldt. Dessa grupper handlar ju om: Ansvar för ekonomin och full sysselsättning, Välfärdens bästa skola, Bekämpa alla brott, Hälsosamma Sverige samt Företagsland för klimat och hållbarhet. På det sättet kan handlingsprogramgruppen koordinera sitt arbete med det viktiga som sker på andra håll inom partiet.

lördagen den 24:e mars 2012

Riksrättspannkaka

På Island träffade jag häromdagen landets tidigare premiärminister Geir Haarde. I närmare två år har han nu kämpat mot landets juridiska myndigheter sedan parlamentet, Alltinget, beslutat att dra honom, och endast honom, inför riksrätt för på grund av det ekonomiska haveri landet råkade ut för efter bankkrascherna i USA.

Geir Haarde är en belevad, trivsam gentleman som länge dominerat och påverkat isländsk politik. Först som finansminister och sedan regeringschef. Ingen anklagelse har riktats mot honom för att han skulle ha haft någon personlig vinnig av de senaste årens affärer. Att träffa Geir Haarde är idag att möta en på många sätt distingerad herre om än med en trött blick bakom ett glatt skratt. Cancern förhindrade hans fortsatta politiska gärning och när den stoppats var det så dags för de juridiska turer som fortfarande påverkar Island fram till att domen avges i april. Haarde, och hans politiska vänner inom det borgerliga Självständighetspartiet, är ganska säkra på att anklagelserna avvisas på alla punkter. En fällande dom skulle emellertid kunna leda till fängelse i upp till två år.

Isländsk ekonomi har under de senaste åren varit rena berg- och dalbanan. Under några år en riktig framgångssaga. Banker och finansinstitut spelade en central roll. Alla, inom samhällets samtliga nivåer, unnade sig förmåner otänkbara för tidigare generationer. På Reykjaviks gator sågs fina bilar av senaste årsmodell och på flygplatsen stod privat-jet parkerade. Ingen ställde de riktigt relevanta frågorna. Och ingen efterlyste de behövliga regleringarna. Är det någon som borde stå åtalad är det möjligtvis en samtid.

Besvikelsen och bitterheten på Island har varit kännbar. Politiker har hånats och Alltinget utsatts för äggkastning. En alltmer populistisk president har spelat ut folkvalda mot folk. Och det har funnits en stark resonans för ilskna och aggressiva inlägg då många under vad som sågs som framgångsåren lånade till konsumtion. Åtskilliga även i utländsk valuta som amerikanska dollar, japanska yen och euro. Rätt snabbt fördubblades lånen i och med att den isländska kronan halverades i värde. Även lån i inhemsk valuta har varit indexerade. Många uppfattar att de i dag sitter i en lånefälla.

För att visa krafttag inledde Alltinget en prövning om att fyra ministrar från den tidigare koalitionsregeringen skulle åtalas för underlåtenhet och slarv. Men vänner har skyddat vänner och två socialdemokrater och en partikamrat till Haarde avfördes och kvar stod endast den tidigare statsministern. Inte minst dessa turer har gjort att många som kanske principiellt varit för en domstolsbehandling ändå vänt sig emot att bara en syndabock utsetts. Opinionsmätningar visar att befolkningen är i det närmaste delad på mitten, för och emot.

Och Geir Haarde, i centrum för uppmärksamheten, konstaterar i svar på en fråga från mig att han går säkert på Reykjaviks gator. Han känner inte att agg riktas emot honom. Tvärtom får han ta emot många bevis på gillande och uppskattning, både i form av post och människor som kommer fram till honom på gatan. Hittills har hans egna försvarskostnader gått på motsvarande runt två miljoner norska kronor, halva beloppet har redan samlats in av flera bidragsgivare i en fond.

Jag befinner mig i en helt oväntad situation, säger den tidigare regeringschefen. Det är första gången i Islands historia som riksrättsförfarandet används. Han säger att han räknar med ett frikännande såvida inte politik blandas in i domen. Rätten består av 15 personer varav sju är domare och åtta utsetts av Alltinget men där några av ledamöterna också har juridisk kompetens.

En lagklok person jag träffade säger att processen förgiftat det politiska klimatet och att det finns en känsla av ”blodtörst” bakom. På sitt sätt ser det ut som en tanke att det i dagarna i Finland kommer ut en bok om republikens förre president Risto Ryti som var statschef under de svåra mörka krigsåren på 1940-talet. Han kom att fällas i en rättegång iscensatt av Sovjetunionen efter kriget. En ren skådeprocess som skadade honom och ytterligare några politiker svårt. En slutsats som kan dras är att nordiska länder tycks ha svårt att dra slutsatser av varandras historia!

torsdagen den 22:e mars 2012

Mer om modellen

För någon dag sedan intervjuades jag av spansk media om de svenska socialdemokraternas försök att varumärkesskydda begreppet ”den nordiska modellen”. Det hela har också väckt intresse i andra länder och på andra kontinenter.

Än så länge verkar S inte ångra sin PRV-ansökan. Dock har inkommit formell kritik från olika håll. Åtminstone en privatperson har protesterat och så även Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet. Inför Nordiska rådets möte på Island 21-23 mars har jag på debattplats i Kvällsposten fortsatt att rikta kritik mot socialdemokraterna. Jag tror att ambitionen från S-håll var att framstå som listig, resultatet blev löjlig!

Bland annat noterar jag: ”När jag i olika sammanhang den senaste tiden berättat att Socialdemokraterna i Sverige lagt ned tid och pengar på att varumärkesskydda begreppet ’den nordiska modellen’ har en återkommande kommentar varit: Du skämtar?

Det är på riktigt/…/

Fler reagerar. För någon dag sedan hade Washington Post på andra sidan Atlanten en artikel där reportern förundrat återgav den diskussion som förts. Både Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet - alltså både den parlamentariska delen som samarbetsorganet regeringarna emellan - har lämnat in en formell protest till PRV.

Den isländske generalsekreteraren Halldór Ásgrimsson och råds¬direktören Jan-Erik Enestam från Finland anför bland annat: ’Vidare framgår det av kontakten med PRV att om någon annan än varumärkesinnehavaren bedriver verksamhet med samma tjänster och kallar det för den nordiska modellen så kan varumärkesinnehavaren hävda att detta utgör ett varumärkesintrång. Om det då uppstår en tvist som inte kan lösas mellan parterna, är det till allmän domstol man kan vända sig för att lösa tvisten.’

Från nordiskt håll framhävs att gör man en allmän sökning på de hemsidor som finns så har Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet gett ut 171 publikationer där begreppet används och på den gemensamma hemsidan finns det med i 174 sammanhang exklusive nyheter där siffran är 265.

Det vore både klokt och klädsamt om Socialdemokraterna snabbt erkände hur fel partiet hamnat i den här frågan.

Den nordiska modellen är ju något som vuxit fram genom många decennier, som formats av politiska krafter och regeringar med olika ideologiska förtecken. Även om Sverige under lång tid från 1940- till 80-talet dominerades av socialdemokratin har ju detsamma inte gällt våra grannländer. Omfattande välfärdsambitioner utmärker hela Norden men där formerna och utförandet tar sig olika uttryck.

Ytterst vilar de nordiska välfärdssamhällena på ett fundament av värderingar. Bondesamhällena före industrialismen präglades av samarbete för att klara sådd och skördar och det fanns en viktig känsla av tillit som utgjort ett sammanhållande kitt in i vår tid. Att tänka på Norden utan att också peka på bildningstraditionen, nykterhetsrörelserna och 1800-talets frikyrklighet är inte bara att i partipolitisk nit göra det enkelt för sig utan innebär att viktiga historiska händelser snittas bort.”

Hela artikeln i Kvällsposten finns här:
http://www.expressen.se/kvp/ledare/debatt-var-nordiska-modell-inte-sossarnas/

tisdagen den 20:e mars 2012

Surrogatmödraskap: Svår fråga

För någon dag sedan stod det klart att en majoritet i riksdagens socialutskott blivit överens om en uppmaning till regeringen om att frågan om surrogatmödraskap grundligt och förutsättningslöst ska utredas. Några, både i riksdagshuset som utanför, har tolkat det som att lagförändringar nu automatiskt kommer. Så behöver det alls inte bli! Hela poängen med något som ska utredas grundligt och förutsättningslöst är väl att svaret på inget sätt är givet!

Det går att närma sig den här svåra frågan utifrån olika perspektiv. För egen del har jag på debattplats i Expressen lyft fram en aspekt. Sveriges tydliga lagstiftning mot sexköp bygger på det faktum att människor inte kan förvandlas till handelsvaror. Hur ska det synsättet tolkas i ljuset av att det kan öppnas för surrogatmödraskap? Bland annat skriver jag:

”För något år sedan var jag på en konferens i Bryssel för att diskutera det arbete som sker i norra Europa för att förhindra människohandel. En kvinna aktiv i en brittisk hjälporganisation förklarade högt och tydligt att det är länder som Sverige vilka förstår grunderna till att människor kan vara beredda att handla med andra människor. Ett effektivt sätt att bekämpa människohandel är att förhindra prostitution.

När den svenska sexköpslagen infördes var ett av huvudargumenten att en medmänniska aldrig får bli en handelsvara. Individen blev ett objekt. Någon och något att använda av den betalande.

Det är rätt svårt att se surrogatmödraskap utan alla former av ersättning. Det är ingen orimlig tanke att den som blir gravid för att själv aldrig ha barnet nära sig kan tänkas göra anspråk på någon form av kompensation. Och den som önskar en surrogatmoder kan ju också tänkas ställa vissa krav och anspråk. Med betalning kan det bli lättare att få det som önskas.

Jag är medveten om att både förespråkarna som motståndarna inser att det finns ytterligare en mängd komplicerade utmaningar och gränsdragningar att göra. Åtskilliga erkänner att det är svårt. Bara det avtal som får antas reglera förhållandet mellan kvinnan som ska föda och den som önskar få ett barn kan bli mycket knivig rättsmateria att hantera. Vid förra årets partistämma ställde sig moderaterna bakom att det görs en grundlig och förutsättningslös utredning. Partistyrelsen ville inte bifalla de motioner som väckts.

Ett av de resonemang som fördes löd: ’En näraliggande fråga är om ett avtal om surrogatmödraskap ska få innehålla ekonomisk ersättning till surrogatmamman. Å ena sidan kan de te sig naturligt att den som genomgår ett havandeskap och en förlossning för någon annans räkning ska kunna ersättas för detta. Särskilt mot bakgrund av att alla graviditeter innebär vissa hälsorisker för kvinnan. Å andra sidan innebär det en påfallande risk för att utsatta kvinnor ingår sådana avtal av ekonomiska skäl. Någonting som i sin tur innebär ett utnyttjande av en svag part som befinner sig i en beroendeställning.’

Kan ett land med en tydlig sexköpslag öppna för surrogatmödraskap? En utredning som verkligen ska vara grundlig och förutsättningslös kan inte undvika den frågeställningen utöver alla andra svåra och komplicerade överväganden som måste göras.”

Här finns hela min artikel i Expressen: http://www.expressen.se/debatt/gravida-kvinnor-ar-inga-handelsvaror/

torsdagen den 8:e mars 2012

Artikeln i Aftonbladet

Jag var knappast den ende som studsade till då språkröret Gustav Fridolin och miljöpartiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg i Aftonbladet trumpetade ut att de gröna motsätter sig en uppgradering av Jas Gripen och att en ny version kostnadsberäknas till 50 miljarder. Hittills finns som bekant inga summor att tillgå. Överbefälhavaren och Försvarsmakten har i sitt nyligen presenterade budgetunderlag sagt att kompletterande uppgifter, bland annat kring den långsiktiga ekonomin, kommer senast 2 maj. MP kommer med ett lika snabbt som tydligt ställningstagande: Partiet är emot. Notabelt är att resonemangen på inget sätt tar sin utgångspunkt i en försvars- eller säkerhetspolitisk analys. Istället konstateras att 50 miljarder kronor motsvarar 10 000 lärare i tio år. Eller snabbtåg för den delen. För egen del tycker jag att det krävs en grundligare analys än så – både för att med trovärdighet kunna säga ja eller nej. Det är ju rätt allvarliga saker och handlar om vårt lands långsiktiga försvarsförmåga.

För någon dag sedan hade jag ett debattsvar i Aftonbladet. Det har dock endast publicerats i papperstidningen (många gånger gäller ju lustigt nog det omvända att ett debattinlägg endast finns på nätet med i bästa fall en puff i tidningen). För den som är intresserad finns här hela min kommentar:

Lördag 3 mars skriver miljöpartisterna Gustav Fridolin och Peter Rådberg om ÖBs önskan om uppgradering av Jas Gripen. Inga summor har angetts men de gröna hugger snabbt till med siffrorna 30 till 50 miljarder. Och sedan räknas det ut att 50 miljarder motsvarar 10 000 lärare under tio år.

Oavsett summa handlar det om mycket pengar. Just därför finns det anledning att ha respekt för både ÖB:s underlag och den politiska analys som nu ska göras.

Samtidigt är det intressant att när ledande miljöpartister tar till orda om Jas Gripen görs ingen säkerhetspolitisk bedömning. Det handlar om utbildning och järnvägar. Viktiga saker! Men det gröna räknetricket om hur många lärare som kan anställas kan ju göras i ännu större skala ifall man räknade in hela försvarsbudgeten på drygt 40 miljarder om året!

En eventuell uppgradering av Jas Gripen tar sikte på åren efter 2020 och avgörs av vilken försvarsförmåga vi själva eftersträvar och hur vi tolkar vår omvärld. Vilka är villkoren som möter oss då och hur ser den säkerhetspolitiska situationen ut? Om detta sägs ingenting av de två gröna.

”Vi politiker måste se helheten och utifrån den prioritera”. Precis! Det gäller snabbtåg och utbildning likväl som försvaret. Då finns skäl att göra en grundlig analys snarare än att reflexmässigt ta ställning. Svensk försvar inför framtiden kräver större seriositet än så!

Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M)
Försvarsutskottet

måndagen den 5:e mars 2012

Två omnämnanden

Göran Greider och en del andra vänstermänniskor brukar återkommande hävda att svensk media är borgerligt styrd och kontrollerad. Som bevis för sitt påstående lyfts fram det faktum att de flesta av de papperstidningar som är kvar och ges ut har någon slags icke-socialistisk profil på sina ledarsidor. En första rimlig invändning är att dessa politiska redaktioner inte precis alltid är så vänliga mot Alliansen i allmänhet och en mer borgerlig livs- och samhällssyn bortom den snäva partipolitiken i synnerhet. Till det kommer alla kommentarer, paneler och så kallade analyser i radio, TV och i avisernas nyhetsrapportering som svårligen kan beskrivas som högerorienterade! Och som att det inte skulle räcka finns alla landets kultursidor vilka verkligen fungerar som bastioner för kulturradikalism och vänsterpositioneringar med några få undantag som författaren Bengt Ohlssons uppfriskande artikel i Dagens Nyheter för en tid sedan som i sin tur fått en del rödmärkta att fullständigt krevera och bolmande spruta ut en het lavaström av fördömanden likt en exploderande vulkan!

Själv har jag i förra veckan fått två hedersomnämnanden i var sin kvällstidning. Självfallet på kultursidorna! Skribenterna kanske inte hade för avsikt att jag skulle se så positivt på saken men jag gläder mig både åt frågorna som sällskapet. Först är det naturligtvis den kungliga födseln och alla de monarkistiska jubelropen som fått det att stocka sig i halsen på den republikanska sidan. Inte av rörelse och glädje utan av förtrytelse. Lokaltidningen NST/HD med den radikale chefen Gunnar Bergdahl har utropat kultursidorna till monarkifri zon. Och Expressen har brett på ännu mer med uppslag flera dagar i rad om en republiks förtjänster och det fördärvliga att behålla det statsskick som tjänat oss väl i med- som motgångar under lång tid. Pikant är det ju att de redaktörer som känner sig moderna och avantgardiska får en del av sin lön betald tack vare att samma tidningar gett ut extranummer och jubileumsbilagor med anledning av kronprinsparets familjelycka. Vad den ena delen av redaktionen spottar på tar den andra betalt för!

I Expressen 25 februari får chefsrepublikanen Peter Ahltin (tidigare KD-riksdagsledamot) två sidor. Där intervjuas vad som sägs vara en ny generation politiker som tar strid för ett förändrat statsskick. Bland annat hävdas från denna krets att de har ett ”brett folkligt stöd”. Mig veterligen finns det ingen opinionsmätning som visar att så är fallet. Trots upp- och nedgångar är det ett klart folkflertal som önskar behålla den nuvarande ordningen. Och republikanska föreningen kan ju inte precis medlemsmässigt beskrivas som någon folkfront. Själv blir jag omnämnd i denna artikel av socialdemokraten Hillevi Larsson från Malmö som i riksdagen tagit upp den tidigare grundlagsutredningen. Hon säger att jag anklagade henne för att vilja avskaffa monarkin. Tja, med tanke på vad hon tycker och att hon vill införa republik är det ju svårt att göra annorlunda. Till tidningen säger hon: ”Det var som jag var anklagad för ett brott.” Själv slår hon ett slag för en folkomröstning. Varför inte? Den tanken gör i vart fall inte mig rädd. Tvärtom.

I Aftonbladet 26 februari var det två kultursidor om jobben och vad som hävdas vara en ”smaklös allians mellan borgare och burgare”. McDonalds, för många själva ursymbolen för USA, finns i blickfånget. Surt konstateras att många moderater med glädje berättat om de företag som både sänker priser och nyanställer som resultat av den sänkta restaurangmomsen. McDonalds är i det sammanhanget ett bra exempel. Det finns fler! Särskilt positivt är det då många unga får sitt första jobb på snabbmatställen. Viktiga erfarenheter och en första lön. S-ledaren Håkan Juholt talade ju också på sin tid föraktfullt om McDonaldsbidrag. Att Aftonbladets vänsterradikaler fortsätter längs det spåret är kanske inte förvånande. Själv nämns jag därför att jag berömt en av alla entreprenörer som har fem restauranger för hennes insatser. ”Sverige behöver fler som henne”, citeras jag. Det är korrekt. Mer fel är att beskriva mig som EU-parlamentariker. Den faktagranskningen säger nog en del om materialet i övrigt. Jag har fler goda exempel. För någon dag sedan talade jag med ett företagarpar i Ängelholm. Med löfte om att inte avslöja kommande koncept och planer berättade de om kommande expansion och hur ett par personer ska nyanställas just tack vare att man nu kan satsa genom den sänkta momsen. Aftonbladet får gärna citera mig: ”Nordvästskåne behöver fler som dem!” Notabelt är tondövheten för de jobb som uppstår och har uppstått. Det säger faktiskt väldigt mycket om dagens socialister!

lördagen den 3:e mars 2012

Putin: Bättre än Berlusconi?

Söndag 4 mars är det presidentval i Ryssland. Spänningen ligger inte i om Vladimir Putin blir vald utan hur han kommer att utses, vid en första eller andra omgång. Åtta nya år som statschef ligger framför honom att addera till de tidigare perioder han tjänat både som premiärminister och president. Är det någon person som kan sägas symbolisera vårt östra grannlands utveckling under 2000-talet så är det han! Ärligt talat så imponerar inte de faktiska framstegen. Medellivslängden sjunker, demokratin sätts på undantag då journalister hotas och dödas och under oklara former kan företag plundras.

Visst kan i väst ses en växande kritisk granskning av förhållandena i Ryssland. Förhållandevis lite uppmärksamhet visas dock Putin som person och hans egna förgreningar. Märkligt med tanke på att det mesta av betydelse knappast sker utan hans kunskap och medgivande. Kontrasten är stor mot hur exempelvis Silvio Berlusconi kom att granskas under sin tid som Italiens premiärminister. Europas samlade media tilldelade honom skurkrollen. Är då Putin bättre än Berlusconi? Troligtvis tvärtom. Kring detta har jag en text på Newsmill. Bland annat skriver jag:

”När Silivio Berlusconi till slut avgick som regeringschef i Italien kunde nära på en samfälld suck av lättnad höras från resten av Europa. Under åren var det snarare regel än undantag att han i andra länder beskrevs i nedsättande termer. Det talades om korruption. Det berättades om försöken att undgå domstolsförhandlingar och pikanta detaljer ur hans privatliv exponerades flitigt. Återkommande nämndes också Berlusconis möjligheter att påverka, rent av manipulera, den etermedia i det egna landet som han höll i ett fast grepp.

Det är intressant att notera att samma typ av moralisk måttstock inte används när det är dags att mäta en annan dominerande politisk aktör på den europeiska scenen: Vladimir Putin. De flesta är rörande överens om att den ryska demokratin lämnar mycket övrigt att önska. Förra årets dumaval har av oberoende observatörer starkt kritiserats då det funnits rikligt med möjligheter till fusk i själva vallokalerna. Till det kan läggas svårigheterna för oppositionella att komma till tals och rena trakasserier. De komplicerade val som ungefär samtidigt genomfördes i Egypten är trots frånvaron av utländska granskare att betrakta som både friare och öppnare/…/

En del rapporteras om demokratins brister i Ryssland men mindre uppmärksamhet skänks det faktum kring vilket system som byggts upp och formats. Och då är utmaningarna i grunden större än i Italien. Journalister som gräver i skandaler och kopplingar mellan maktens män och ekonomiska intressen försvinner eller dödas.

Sedan 2003 har förre Yukos-chefen Mikahil Khodorkovsky funnits i fängsligt förvar. Från sitt läger i norra Karelen har han i International Herald Tribune lyckats skriva om utvecklingen i sitt Ryssland inför presidentvalet. Han efterlyser en förändrad position från de omgivande västländerna. De bör sluta dansa efter den ryska gas-pipan och istället med klar och tydlig stämma kräva genomgripande reformer. Därmed sätter han fingret på en mycket öm punkt. Varför uppmärksammas så lite kopplingen mellan Kreml, den politiska makten, och olje- och gasindustrin. Vem äger? Vem kontrollerar? Och var hamnar alla pengar?/…/

Och Ingvar Kamprad har själv berättat om hur Ikeas satsning i Ryssland skedde både i en miljö med mutor samt med andra svårigheter från de ryska myndigheternas sida.

I samband med ett antal regimers fall efter folkliga protester i Nordafrika har EU självkritiskt konstaterat att stabilitet sammanblandats med vad som trotts vara trygghet. Vid en viss punkt har dock folket tröttnat på tjuvsamhället, kleptokratin, och dess ledare. Frustration och vanmakt har varit en källa till förändring i exempelvis Tunisien och Egypten. De ryssar som den senaste tiden demonstrerat och burit vita band och rosetter representerar samma sorts känslor.

Om Silivio Berlusconi kom att tilldelas en skurkroll som regeringschef i Italien hur borde då Vladimir Putin beskrivas ifall samma standard används? Och varför sker inte det? Det är en fråga att begrunda både i väst som hemma hos barn och släktingar till mördade ryska journalister likväl som i fångläger i norra Karelen.”

Hela inlägget på Newsmill finns här: http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/02/f-rv-nansv-rt-lite-kritik-mot-rysslands-berlusconi