torsdagen den 21:e juli 2011

Om försvaret på Brännpunkt

Tillsammans med Försvarsutskottets vice ordförande Cecilia Widegren (M) hade jag för någon dag sedan en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Att döma av inlägg och kommentarer finns ett intresse för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det är bra. Allt som oftast fastnar dock det offentliga samtalet i tekniska lösningar och detaljer. Det finns även behov av att se på de bredare linjerna och utvecklingstendenserna. Många pekar finger bakåt för att ge synpunkter på sådant som skett snarare än att de ägnar sig åt modigt framtidsspejande.

Utgångspunkten för vårt gemensamma inlägg var en tidigare artikel av Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S). Han förde resonemang om svensk försvarsindustris konkurrenskraft. I grunden finns det naturligtvis anledning att glädja sig åt visat engagemang, samtidigt är det tydligt att socialdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik för närvarande präglas av viss oreda. S-ledaren Håkan Juholt har till och med i intervjuer erkänt att alla turer kring det senaste Libyenbeslutet var plågsamt. Jag tror att socialdemokraterna är på jakt efter en identitet och hållning i dessa frågor men att det prövas fram mellan olika motstridiga åsikter och inriktningar. Vilken sida som har övertaget kan möjligtvis komma att märkas i samband med det budgetändringsförslag som kommer att läggas fram till hösten. Hittills finns ju inga andra siffror inom detta område att granska från S-håll än de neddragningar med två miljarder som lades fram i samband med 2011 års budget.

Cecilia Widegren och jag skriver bland annat: ”Socialdemokraterna fortsätter att svänga. Nu motsägs Göran Perssons regeringsskrivelse om svensk försvarsindustri och materielförsörjning från mars 2006. Där behandlades en strategi om hur fördyringar ska undvikas först genom en systematisk genomgång av möjligheterna att utnyttja befintlig materiel, sedan genom att öka antalet eller vidareutveckla dessa befintliga system och ytterst genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder. I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra. Detta har varit socialdemokraternas linje i regeringsställning och den har Alliansen också gjort till sin/…/

Materielanskaffning ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad och tillförlitlig materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav. Strategin finns för att vi ska få så mycket materiel som möjligt för pengarna.

Det är därför förvånande att Peter Hultqvist ifrågasätter denna hållning.

Svenskbaserad försvarsindustri är enormt exportberoende. 85 till 90 procent går på export. Alliansregeringen har inrättat en ny myndighet, Försvarsexportmyndigheten (FXM), för att samordna exportansträngningarna. Detta ställde sig Socialdemokraterna emot och ville i sin senaste budget skära på FXM-anslaget och därmed försämra förutsättningarna/…/

Alliansen fortsätter sin tydliga linje. Försvarsmaktens operativa behov ska styra. Vi ska ha en kostnadseffektiv anskaffning. Vi ska ha samarbete i utvecklingen med andra länder. Vi ska öppna marknaden. Vi stödjer export. Detta är en tydlig strategi för att värna svensk försvarsindustri i dagens globala värld.”

Hela artikeln finns här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/s-omsvangningar-forsvarar-for-forsvarsindustrin_6325900.svd

fredagen den 15:e juli 2011

Skriver i Jyllands-Posten

Ett antal veckor har det nu förts debatt om den danska regeringens förslag om att skärpa tullkontrollerna mot Tyskland och Sverige. Bland annat sägs finnas en rädsla för narkotika. Norrifrån? Snarare borde oron existera på vår sida om Öresund med tanke på den knarkliberala syn som kommer till uttryck i vida kretsar i Köpenhamn.

I själv verket, och det har påtalats av mig tillsammans med europaparlamentarikern Olle Schmidt (FP) ett antal gånger, så handlar det om att dansk borgerlighet fallit till föga för dansk folkeparti som brinner för frågor kring invandring och ”det främmande”. Det är ju inte plötsligt så att makthavarna vaknat upp och insett att hoten vid gränserna ökat. Istället är detta resultatet av politiska förhandlingar. I utbyte om ett löfte ges ett annat. Permanenta kontroller var vad dansk folkeparti begärde, detta vad man fick

För att möjliggöra en bredare diskussion har jag valt att inte enbart publicera mina inlägg på den svenska sidan utan även på dansk. Den stora morgontidningen Jyllands-Posten (snarast att jämföra med Dagens Nyheter i Sverige) har nu haft ett inlägg av mig där tullfrågan berörs. I grunden tycker jag att det är bra att nordiska politiker och företrädare vågar samtala med varandra. Det är för litet av sådan dialog och utbyte. En viktig förklaring är att gemensamma medieorgan saknas. Varje nordisk fråga kommer att speglas genom sitt nationella raster. Att Jyllands-Posten trycker ett inlägg av en svensk riksdagsman är ett tecken på en vilja att föra ett samtal över region- och landsgränser. Det finns andra avisor som axlar ett liknande ansvar, exempelvis Hufvudstadsbladet i Helsingfors och Kvällsposten i Malmö.

Svårigheterna att medialt föra en samnordisk debatt visar hur viktigt gemensamma organ som Nordiska rådet är. Där finns ett utrymme och en arena att komma samman för att tala om det gemensamma. Hit hör verkligen både tullregler som den obefogade och grunda rädslan för ”det främmande”.

I Jyllands-Posten skriver jag: ” Personligt tror jeg, at opmærksomheden fra nabolandene i hvert fald beror på tre forhold:

For det første bør der ikke sættes spørgsmålstegn ved den frie bevægelighed samt pasfrihed i Norden og vores nabolande. Tværtimod er det nødvendigt at udvide og forbedre samarbejdet i Øresundsregionen.

For det andet ses forslaget som endnu et eksempel på Dansk Folkepartis magt ved forhandlingsbordet i København, og det tjener som en advarsel hos os i Sverige, hvor vi har Sverigedemokraterne at slås med.

For det tredje er Danmark en vigtig og vellidt nabo - så når der er udsigt til, at bevægeligheden indskrænkes, får det en masse opmærksomhed.

Det handler om meget mere end et øget antal toldere. Selv om det bruges som argument, er der god grund til at tro, at der ligger mere bag end blot forsøget på at stoppe narkotikaindsmugling eller terrorister.

Permanent grænsekontrol er i sig selv en fejl. Mange rejsende i Ørestadsområdet ser ikke rejsen mellem Skåne og Sjælland som en rejse mellem to lande, men i stedet en rejse foretaget i én og samme region og inden for et fælles arbejdsmarked.
Naturligvis findes der toldfiltre i Sverige og Tyskland. Og der kan gøres mere for at forhindre kriminalitet over grænserne. Under Europavalget, hvor jeg var kandidat, besøgte jeg tolderne i Malmø sammen med statsminister Fredrik Reinfeldt i maj 2009. Vi blev informeret om narkotikatrafikken sydfra. Problemer med stoffer, der smugles til Danmark fra Sverige, blev stort set ikke omtalt. Derimod gav folk udtryk for et ønske om mere grænsesamarbejde med Danmark. Det er gennem kvalificeret vidensdeling, at de store smuglere kan fanges.

Selvfølgelig skal Europa i fællesskab udføre og koordinere arbejdet med at bekæmpe de kriminelle netværk. Et udvidet og forstærket samarbejde mellem politi, toldere og anklagemyndighederne er nødvendigt. At rette sig ind efter DF er ikke den rette løsning.

Jeg bor i Skåne, og der er meget at glæde sig over i Øresundsregionen. Men det, som sker i Danmark lige nu, er desværre en forstærkning af den tendens, som kan ses overalt i Europa. Det tjener derfor som en kraftig advarsel til mig som borgerlig repræsentant. Den ideologiske borgerlighed må aldrig lade sig undertrykke af indskrænkethedens repræsentanter.”

Här finns hela mitt inlägg: http://jp.dk/opinion/breve/article2488894.ece

torsdagen den 7:e juli 2011

Om Ronald Reagans betydelse

För någon dag sedan - närmare bestämt USAs nationaldag 4 juli - hade jag en artikel på Newsmill om Ronald Reagans insats för Europas frihet och säkerhet. Min slutsats löd: Vänstern borde erkänna hans betydelse! Att döma av kommentarer och läsarnas gillande respektive ogillande till texten kan det konstateras att USAs 40:e president fortfarande väcker starka känslor. Drygt 700 har markerat vad de tycker och det är ganska jämnt mellan dem som säger sig vara glada och dem som är arga. Få är oberörda. Utgångspunkten för mina reflektioner är att det dels är 100 år sedan han föddes och dels att det nyligen invigts en gata i Tjeckien som bär Reagans namn samt en staty i Ungern. Jag skriver:

”Det är symptomatiskt att det är i Öst- och Centraleuropa 1980- och det tidiga 90-talets historia hågkoms och uppmärksammas. Ronald Reagan var ju inte endast en av alla västerländska politiker som talade om behovet av frihet och att våga stå upp mot förtrycket utan hade även förmåga att omsätta det i praktisk handling. Resultat kom att bli demokrati i de länder som tidigare präglats av förtryck och diktatur. Till det kommer också det starka engagemanget för att göra något åt kärnvapenutbredningen och en vilja att nå gemensam säkerhet/…/

Den vänster som gärna och ofta talar om internationell fred och solidaritet har egentligen anledning att vallfärda till Ungern och Tjeckien. Fortfarande kan spår både i ländernas ekonomi som arkitektur iakttas efter fem decennier av kommunistiskt förtryck även om det negativa snabbt är på väg att suddas ut ungefär som det är i Berlin där det numera blir allt svårare att med blotta ögat avgöra huruvida man befinner sig på den tidigare östliga eller västliga sidan. En staty eller ett gatunamn visar vem som bör äras enligt de tidigare förtrycktas mening. Det var realismen, tydligheten och målmedvetenheten som medverkade till att historien kom att skrivas om/…/

Vulgärbilden är att USAs 40:e president var en skjutglad cowboy-skådis. I själva verkat har han gjort mer för europeisk frihet och fred än aldrig så många vänsterpolitiker. Det har man uppenbarligen begripit i Ungern och Tjeckien.”

Hela texten på Newsmill finns här: http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/03/svenska-v-nstern-borde-erk-nna-reagans-betydelse

måndagen den 4:e juli 2011

Skriver i Expressen

På debattplats i Expressen har jag haft en text om den kommande politiska hösten och dess vägval både för socialdemokraterna som Allianspartierna. Möjligheterna finns att S, V och MP gör gemensam sak med SD och fäller bärande inslag i regeringspolitiken. Då kan man tala om problem. Ett självklart alternativ är nyval. För egen del tycker jag inte att man ska vara rädd för att möta väljarna med det visade ansvarstagandet för svensk ekonomi och en tydlig jobbpolitik. Samtidigt kan det vara rimligt att också pröva förutsättningarna för ett breddat regeringsunderlag. Då är det vettigt att tala med miljöpartiet. De gröna i Finland är ju nu inne på sin andra mandatperiod tillsammans med moderaternas systerparti samlingspartiet.

Mitt inlägg i Expressen har uppenbarligen rönt intresse att döma av e-post och ledarkommentarer. Jag har i dag också intervjuats av Aktuellt som sannolikt kommer att göra något till kvällen med röster från Almedalen.

Bland annat skrev jag: ” Ibland är det lätt att glömma bort att skillnaden mellan Alliansen och de tre rödgröna partierna är större efter valet 2010 än efter valsegern och regeringsskiftet 2006! M, FP, C och KD har 17 fler mandat än S, V och MP. Det som komplicerar läget är sverigdemokraterna med sina 20 riksdagsplatser.

Det finns ett starkt stöd för den förda politiken. Moderaterna som enskilt parti fortsatte att öka i valet 2010 och skillnaden gentemot socialdemokraterna är blygsamma 0,6 procentenheter – 30,06 mot 30,66 procent.

I internationell jämförelse står sig Sverige starkt. Ekonomin imponerar. Utländska betraktare har liknat landet vid Pippi Långstrump och det har talats om en ö av ordning och stabilitet omgivet av ett oroligt hav. Många är det som vill ta åt sig äran men i skarpa voteringar i riksdagen och i de debatter som föregått besluten har skillnaderna mellan Alliansen och oppositionen, mellan moderaterna och socialdemokraterna, varit tydlig. Det var för att fortsätta längs den inslagna vägen mandat begärdes i valet 2010. Det är nämligen genom att politiken genomsyras av ambitionen att skapa förutsättningar för arbete och sunda finanser som Sverige kommit att utmärka sig.

Ifall arbetslinjen och inriktningen mot fortsatta skattelättnader för medborgare med vanliga jobb som lärare, sjuksköterskor, poliser, hemtjänstpersonal, butiksbiträden med flera faller genom att röstas ned i riksdagen har också ett helt nytt parlamentariskt läge uppstått. Då utmanar nej-sägandets koalition Alliansen. Avvisas bärande inslag är det rimligt att också träda tillbaka. Problemet för S-ledaren är att han möjligen kan fälla den sittande regeringen tillsammans med sverigedemokraterna men att Håkan Juholt inte vill forma en ny ministär tillsammans med SD. Och då återstår det faktum att M, FP, C och KD stadigt har 17 fler mandat även om det saknas tre för att uppnå egen majoritet.

Alliansen ska varken utesluta eller rädas att möta medborgarna i ett extra val kring den ekonomiska politiken och det faktum att breda grupper numera kan räkna med motsvarande en extra månadslön om året genom det utrymme skattesänkningarna skapat. Samtidigt är nyval en extraordinär händelse i Sverige. Det borde därför finnas anledning att seriöst pröva förutsättningarna att bredda regeringsunderlaget.”

http://www.expressen.se/debatt/1.2487633/lat-oss-valkomna-mp-till-regeringen

fredagen den 1:e juli 2011

Flyget behövs i hela landet!

Att Bromma kommer att vara kvar som flygplats under lång tid är väldigt positivt. Därmed går det att upprätthålla konkurrens både mellan de olika bolagen som platserna. För Nordvästskåne har det betytt mycket att kunderna kunnat välja mellan Kullaflyg och SAS som opererar på Arlanda. Ytterst handlar det om att både pressa priserna som att ha god turtäthet. För exempelvis Skåne, Blekinge och Kronoberg är detta av stor vikt!

Tillsammans med några andra M- och S-politiker samt näringslivsföreträdare - som Michael Juniwik, VD för Sverigeflyg, Bo Frank, kommunstyrelsens ordförande i Växjö (M), Gustaf Hoffstedt, riksdagsledamot (M) från Gotland, Christer Engelhardt, riksdagsledamot (S) från Gotland, Johan Persson, kommunstyrelsens ordförande (S) i Kalmar, Pia Kinhult, regionstyrelsens ordförande (M) i Region Skåne, Peter Danielsson, kommunstyrelsens ordförande (M) i Helsingborgs, samt Göte Brännwall, Peab - har vi på Brännpunkt i Svenska Dagbladet gett uttryck för vår oro över hur statliga Swedavia hanterar de i dag miljömässigt intressanta propellerplanen.

Bland annat skriver vi: ”Med ny prissättning på Bromma flygplats ökar startkostnaderna med nästan det tredubbla för små, lätta flygplan med miljövänlig propellerdrift. En flygplanstyp som är helt avgörande för regioner som inte har tillräckligt med resenärer för att fylla större plan.

Enligt lagstiftat EU-direktiv från 2007 (att införas senast 2009) gällande höjda startavgifter för större flygplatser är kostnadsökningen tvingande enbart för Arlanda och Landvetter i Sverige. Swedavia inkluderar trots det Bromma, där mer än hälften av trafiken sköts med små propellerflygplan. Under 2010 gav Swedavia rabatt på avgifterna från Bromma, eftersom de var tveksamma till sitt beslut och ville diskutera den nya prissättningen.

Utan förvarning eller vidare förklaring togs rabatten sedan bort 2011. Detta samtidigt som tyngre jetflygplan med fler än 100 säten inte får några kostnadsökningar alls/…/

Det är naturligtvis fel att statligt ägda Swedavia kan tillåtas påverka de regionala utvecklingsmöjligheterna i regioner så som Kronoberg, Kalmar, Blekinge eller Gotland.

Med omotiverade kostnadsökningar tar sig Swedavia friheter som inte kan vara rimliga när det kommer till konsekvensen av beslutet. Kostnadsökningen för Sverigeflygs verksamhet på en liten ort blir så hög att det inte går att få täckning genom prishöjningar och verksamheten kan tvingas stänga till följd av onödig och felaktig prissättning.”

Jag gillar flyget och har absolut inget emot Swedavia. Därför är det viktigt att just se till att det råder regler som säkrar flyget i hela landet!

Hela artikeln på Brännpunkt i Svenska Dagbladet finns här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/swedavias-prishojningar-drabbar-sma-flygbolag_6282080.svd