torsdag 28 april 2011

Oppositionens alla åsikter

I riksdagen har vi haft debatt om den samlade oppositionens förslag om att tillsätta en parlamentarisk utredning om luftförsvaret. S, V, MP och SD har varit överens om att ge Alliansen en knäpp på näsan. Där slutar också enigheten. SD hävdar sig vara försvarsvänligt och vill omedelbart köpa en ny version av Jas Gripen. MP är i grunden emot. Socialdemokraterna intar alla tänkbara åsikter.

Problemet med riksdagens beställning av en parlamentarisk utredning är att alla frågor, både i nutid som i framtid, måste behandlas. Det försenar och försvårar. Medan socialdemokraterna talat om att siktet är bortom 2035 eller 2040 har andra partier varit mer tydliga om att det också handlar om närtid. Handlingsförlamning riskerar att gå ut över industrijobb och kompetens. Det var dock varningens ord den samlade oppositionen helt bortsåg från.

Jag var Alliansens förste talare och följdes sedan av Allan Widman (FP) och Staffan Danielsson (C). Vi gav alla tre uttryck för en likartad uppfattning men kompletterade varandra i tempo och attityd: En kyligt resonerande Allan Widman och en distinkt känslomässig Staffan Danielsson. Det var ett sant nöje att tillsammans få peka på oppositionens totala splittring och snäva partitaktiserande att uteslutande komma åt Alliansen till priset av konsekvenser för svenskt flygvapen och all rimlighet. Under några timmar gav den samlade oppositionen uttryck för de flesta tänkbara uppfattningar. En sak rådde det total enighet om från S, V, MP och SD – nämligen att det borde tillsättas en parlamentarisk utredning.

Allan Widmans konklusion var tydlig: ”När oppositionen, kanske rent av en majoritet i denna kammare, inte vet vad som ska utredas saknas det en intellektuell grund för att stödja det tillkännagivande som utskottet har föreslagit.”

Vännen Staffan Danielsson var spetsig: ”Försvarsutskottets förre ordförande, Håkan Juholt, respekterade vad jag vet fram till sin avgång regeringens handlingslinje om JAS Gripens utveckling och stod inte bakom något krav på en luftförsvarsutredning, särskilt inte någon som byggde på en miljöpartimotion som närmast vill avveckla Sveriges stridsflyg. Vad är det som skett som gör att Socialdemokraterna plötsligt svänger 180 grader och tillstyrker en miljöpartimotion? Det samband jag kan se sitter framför mig och heter Peter Hultqvist. Han är ny ordförande i utskottet. Innan han blev vald till ordförande drev han hårt frågan om att skära ned anslaget till Regeringskansliet med 300 miljoner kronor. Det har bland annat resulterat i uppsägningar och besparingar på Försvarsdepartementet. Det hindrar uppenbarligen inte att nya utredningar tillsätts. Det första beslut utskottet fattar med Peter Hultqvist som ordförande är att gå Miljöpartiet till mötes och begära en stor utredning som ifrågasätter JAS Gripen. Jag minns när vi för länge sedan hade en socialdemokratisk jordbruksminister vid namn Ingemund Bengtsson som fick kritik för att han sade sig kunna behärska jordbrukspolitiken efter kan det ha varit några månader i tjänst. För Peter Hultqvist räckte det uppenbarligen med några dagar för att veta bättre än Håkan Juholt.”

För egen del gav jag yttryck för följande. ”Ett av huvudargumenten är att det är 44 år sedan frågan senast utreddes. För den som går tillbaka till materialet från 1967 framgår det att det inte alls var en parlamentarisk utredning utan ett av överbefälhavaren beställt underlag för kommande försvarsbeslut i början av 1970-talet.
Bland annat konstaterades: ’För LFU 67 har uppgiften varit att föreslå lämplig sammansättning av luftförsvaret på 1980-talet. Eftersom det inte finns skäl att tro på en långsammare utvecklingstakt i framtiden står det klart, att den bedömning utredningen gjort av luftförsvarets tekniska ståndpunkt och den miljö det skall verka i är behäftad med osäkerheter. Utredningens rekommendationer tar därför sikte främst på förslag till beslut, som är närliggande i tiden.’
Av vilket skäl tror sig då S, V, MP och SD ha bättre förmåga i dag än dåtidens militärer att skåda i kristallkulan? För 44 år sedan, 1967, tvekade man redan inför 13–15 år framåt, mot 1980-talet. Utskottsmajoriteten tror nu att det går att skåda 30 år framåt, mot 2040 och vidare. Vad bygger man detta antagande på för kunskap? Med all respekt: Är det realistiskt?
Jag kan naturligtvis ha fel i fråga om riskerna med en parlamentarisk luftförsvarsutredning såsom den nu föreslås. Samtidigt är det svårt att se att någon större skada skulle ske ifall kammaren i dag avslår utskottsmajoritetens förslag. Ifall majoriteten så skulle besluta kan frågan återkomma redan om ett år men då med ett tydligare, mer avgränsat och väldefinierat uppdrag än det som nu föreslås av utskottsmajoriteten. Kanske kan ett beslut fattas som vilar på en ny motion i stället för det JAS Gripen-kritiska från Miljöpartiets sida. En kommittés eller granskningsgrupps arbete skulle i så fall försinkas med tolv månader. Å andra sidan är det ganska överkomligt ifall det som ska granskas uteslutande ligger 2040 och senare. I det perspektivet är den eventuella tidsförlusten av ett års tänkande ganska försumbar. 29 eller 28 år till 2040 känns hanterbart.
Gör det omvända tankeexperimentet, anta att majoriteten har fel! Om en parlamentarisk luftförsvarsutredning, delvis baserad på en miljöpartistisk motion och med utskottsmajoritetens nuvarande formuleringar, just försenar och försinkar, som hävdats av företrädare från Alliansen och näringslivet, blir ju konsekvenserna så mycket värre, i vart fall enligt mig som tror att JAS Gripen under lång tid kommer att utgöra något av ryggraden i svenskt luftförsvar.”

söndag 24 april 2011

Revolutionsromantik!

Under ett par dagar rapporterades det flitigt i svenska media från det kubanska kommunistpartiet samlat till kongress. Det meddelades både att Fidel Castro drog sig tillbaka som förstesekreterare som att nya ekonomiska reformer var att vänta i och med att kubanerna skulle ges möjlighet att äga sin bostad. Redan sedan tidigare har det varit OK att inneha kläder som köksredskap! Betydligt mindre har sagts om de oppositionella som fortfarande sitter inspärrade som politiska fångar och frånvaron av politiska reformer.

När exempelvis den chilenska presidentens parti har stort årligt möte, spanska PP har kongress eller någon av de polska politiska rörelserna samlas blir det inte en krusning på den mediala vattenytan. Inte ens större samlingar i våra nordiska grannländer tilldrar sig något som helst intresse. Det märkliga med denna nyhetsvärdering är dessutom att tyska CDU eller danska Venstre påverkar den svenska vardagen långt mer genom att tankarna kan bli regeringspolitik i Berlin och Köpenhamn än vad kommunisterna hittar på i Havanna.

Det kubanska kommunistpartiet betyder i praktiken ingenting för Europa. I bästa fall skulle steg mot demokrati och frihet kunna vara av betydelse för kubanerna. Däremot visar intresset på den revolutionsromantik som fortfarande råder i Sverige i allmänhet och bland journalister i synnerhet. Kommunismen har ju gjort ekonomisk och politisk bankrutt i land efter land. Några få regimer återstår dock. De omges av ett rödfärgat skimmer!

Klanen Castro, Kubas härskarfamilj, har kultstatus bland revolutionsromantikerna. Makten har de röda haft i 50 år efter att erövrat den med vapenmakt. Decennier av vanstyre och politiskt vansinne har resulterat i förtryck, tortyr och fattigdom. I likhet med andra kommunistiska experiment leder det till dubbelmoral i form av både svartväxling och prostitution. Bilder av verkligheten som sällan lyfts fram utan istället kommer ett glättigt reportage om sjukvården eller idrotten på Kuba.

Det pikanta med den tveksamma nyhetsvärderingen fulländas med redaktionernas ointresse av att motivera att just kubanska kommunistpartiet ges TV- och radiotid samt utrymme i tidningarna istället för att exempelvis demokratiska europeiska partier tillmäts något intresse.

Den dag det finns anledning att rapportera från Havanna är då det tillkännages att diktaturen upphör, oppositionen tillåts och den praktiserade socialismen ersätts av mångfald och en rättstyrd ordning. Fram till dess är förkärleken för Kuba inget annat än utslag av kommunismnostalgi! Rätt förfärligt!

lördag 23 april 2011

En utredning som försvårar och försenar

Med tre mandats övervikt kliar det säkert många gånger i fingrarna på oppositionens partistrateger att riksdagsmännen skall få trycka på samma knapp för att på så sätt fälla regeringen. Det viktiga är inte alltid vad man är för och vad som eventuellt förenar som att det uppskattas att få tillfoga Alliansen ett nederlag. Nu tycks det vara på gång igen. S, V, MP och SD är överens, åtminstone i försvarsutskottet, om att föreslå en parlamentarisk luftförsvarsutredning. Onsdag 27 april är det dags för debatt i kammaren.

MP och V som Jas-kritiska partier gör nu gemensam sak med ett SD som hävdar sig vara försvarsvänligt och socialdemokraterna som består av en blandad uppsättning åsikter. Även om de bakomliggande resonemangen kan vara olika så riskerar resultatet att bli ett och detsamma: En utredning kan fungera som en kvävande våt filt över fortsatt svensk Jas-produktion under något år. Risken är att det skapar problem för svensk industri.

I en debattartikel ibland annat NST/HD utvecklar jag mitt resonemang om Jas Gripen och önskemålet om en parlamentarisk utredning:

”Självfallet arbetar redan nu Försvarsmakten med att ta fram ett beslutsunderlag till regering och riksdag för vidare politisk beredning och beslut. I frågan om Jas har sagts att det behövs ungefär ett år till. Ett eventuellt beslut i riksdagen den 27 april om en parlamentarisk utredning skulle därmed förlänga och skjuta viktiga beslut på framtiden. I normalfallet tar en bred parlamentarisk utredning drygt två år. Av respekt för det arbete som då inleds ökar risken att en våt filt av beslutsoförmåga läggs över det svenska luftförsvaret.

Riksdagen har redan tidigare ställt sig positiv till ett förmågelyft för Jas 39 Gripen med uppgradering av ett antal plan till ny version.

En parlamentarisk utredning skulle kosta ett par miljoner och riskerar att försena beslut om utveckling av JAS 39 Gripen. Därmed hotas också arbetstillfällen på Saab, ingenjörsjobb- och verkstadsjobb och möjligheten att bibehålla viktig utvecklingskompetens inom svensk industri för fortsatt utveckling av JAS 39 Gripen.

Pikant i sammanhanget är att Peter Hultqvist (S) är ny ordförande i försvarsutskottet efter Håkan Juholt som blivit partiledare. Tidigare satt Peter Hultqvist i konstitutionsutskottet och drev då igenom en neddragning med 300 miljoner på regeringskansliet. Som ordförande blev nu den första åtgärden att önska sig en utredning till en kostnad av ett par miljoner!

Visst behöver luftförsvarets framtida behov granskas och funderas kring, både på kort som lång sikt. Men inte i den form som S, V, MP och SD nu önskar som kan riskera förlust av jobb och kompetens. Det är ett tungt ansvar oppositionen axlar genom att på det här sättet gå samman utifrån rätt motstridiga intressen.”

Hela artikeln finns att läsa här:
http://hd.se/ledare/2011/04/20/utredning-fordyrar-och-forsinkar/

söndag 17 april 2011

Finlands valkval

Vad säger oss Finland? På ett sätt inte mycket! I en annan mening: Väldigt mycket!

De finns olika politiska traditioner. Även om det handlar om nordiska länder skall skillnaderna inte underskattas. Genom decennier och århundraden har andra erfarenheter och utmaningar format samhällena. I Finland finns en lång tradition av populistiska partier som saknas i exempelvis Sverige. Runda farbröder med breda käftar och förmåga att lova mycket. Dessa rörelser har uppstått och sedan dött ut.

Sannfinländarna under sin populäre ledare Timo Soini är alldeles uppenbart inte i någon nedgångsfas. Tvärtom! De senaste åren har en väldig uppgång skett i opinionen från ett stöd på runt en procent via europaval och kommunval till smått otroliga 19 procent vid söndagens riksdagsval. Även om det skiljer något mandat är partiet i röster nära på lika stort som socialdemokraterna!

Alla övriga partier förlorade i söndagens val. Samlingspartiet erhöll dock en viktig sidovinst i och med att det blev landets största parti. Det är skickligt och kan leda till att partiledaren Jyrki Katainen nu blir republiken Finlands statsminister. Något mandat gick förlorat men samtidigt visar stödet att folk uppskattar en politisk baserad på ekonomisk ordning och stabilitet. Små länder är utsatta och måste därför agera långsiktigt och eftertänksamt. Där finns onekligen något som förenar Sverige och Finland.

Finland har åter dessutom visat sig vara ett starkt icke-socialistiskt land. Endast runt 25 procent av väljarkåren kan beskrivas som traditionell vänster. De gröna har tidigare val skördat framgångar och gjort inbrytningar som ett mer liberalt alternativ i de stora städerna. Nu tappade partiet. En viktig förklaring kan vara att de gröna också varit något av ett protestparti, en markering mot de etablerade, och nu finns en ännu större populist och löftesgivare på scenen i form av just Timo Soini.

Sannfinländarna har redan före valet med olika uttalanden visat sig vara en spretig skara. Otvivelaktigt finns invandrarfientliga företrädare. Men det är fel, och något statsvetare återkommande underströk i valvakor från Finland, att jämföra med dansk folkeparti eller sverigedemokraterna. Här finns en helt annan tradition att luta sig emot som mer handlar om det underkuvade folket och landsbygdens människor i konflikt med den självutnämnda eliten och de som finns i städerna. Det handlar om en klassisk konfliktlinje mellan centrum och periferi som på sitt sätt inte är unik för Finland. Timo Soini har också själv under valrörelsen försökt markera mot de värsta avarterna i det egna partiet. I intervjuer har han istället kallat sig ”värdekonservativ” och med det hävdat att det handlar om familj och EU-skepcism. Den viktigaste slutsatsen att dra är nog att partiet saknar egen grundläggande ideologisk hållning utan sannfinländarna kommer att vara situations- och personanpassade.

Till skillnad från samlingspartiet och socialdemokraterna saknas internationella kontakter. Populistpartier brukar i rätt liten uppfattning verka i andra organ. Därför skall det bli intressant att se vilken partigrupp sannfinnländarna vill tillhöra i Nordiska rådet. Hittills har endast en ersättare funnits på plats och han har erbjudits plats i Mittengruppen. Nu kommer en permanent delegation. Rimligtvis kommer man att undvika att sitta tillsammans med dansk folkeparti och sverigedemokraterna för då punktmarkerar man onekligen sig själv.

En konsekvens av den stora valframgången är att det allmänt spekuleras om sannfinländarna som ett regeringsparti. Den koalition som pekas ut som fullt möjlig är tillsammans med samlingspartiet och socialdemokraterna då landets tidigare största parti, centern, gjorde ett mycket dåligt val med drygt minus sju procentenheter och numera platsen som fjärde största parti. Ingen tror att centern därmed är aktuell för landets styre under kommande år. Ett samarbete mellan de tre största riskerar att också ske på de mindres bekostnad som svenska folkpartiet och de gröna. En ministär med tydligt borgerliga inslag, tydligt socialdemokratiska och ett gäng stadsfientliga populister är också ett annat sätt att visa att trots stora likheter finns även väldiga politiska skillnader de nordiska länderna emellan.

söndag 10 april 2011

Hästveda blir kvar!

I torsdags kom beskedet om att försvarets verksamhet i Hästveda utanför Hässleholm blir kvar. Under ett år har försvarsdepartementet granskat och prövat försvarsmaktens underlag. För några år sedan beslutades nämligen att ny anläggning skulle byggas utanför Bålsta. Av den anledningen skulle Hästveda avvecklas. Därefter kom beskedet att det inte blir något nybygge men att avvecklingsplanerna fortskrider. På goda grunder kunde frågor om kapacitet och sårbarhet ställas.

Beskedet är bra ur försvarspolitisk synvinkel. Två kan alltid göra mer än en. Och med tanke på otur, olyckor och direkt sabotage innebär två anläggningar extra säkerhet. Till det kommer möjligheten att rekrytera medarbetare. Allra helst som det handlar om kvalificerade jobb. Alla vill - konstigt nog kan tyckas - inte bo i Skåne och då är det bra med Bålsta och närheten till Enköping, Stockholm och Uppsala. Men alla vill inte heller bo uppåt landet och då är verksamhet i Hässleholms kommun alldeles utmärkt! På en timme kan många pendla från många håll i Skåne.

Det finns skäl att anta att förvarsmakten inte alldeles uppskattat att det nu från politiskt håll pekats med hela handen. I grunden skall också huvudsakligen styras med budget och vilka specificerade uppdrag och utmaningar som skall hanteras. Men ifråga om Hästveda har funnits så många frågetecken som aldrig rättats ut.

Urban Widmark, kommunstyrelsens ordförande (M) i Hässleholm, har pedagogiskt, sakligt och mycket målmedvetet lyft fram alla fördelar med anläggningen i den egna kommunen. Även om det handlat om att han slagits för lokala arbetsplatser har hela tiden funnits en bredare och djupare insikt om vad som också är bra för försvaret. För ifall verksamheten avvecklats i Hästveda hade försvarsmakten ändå stått där med själva anläggningen. Hur skulle den ha hanterats och med vilka underhållskostnader? I dag sköts dessutom härifrån en del andra bevakningsuppdrag vid mobiliseringsförråd och andra anläggningar. Kostnader som någon ändå tvingats täcka vid flytt och stängning.

För egen del är jag väldigt glad över att goda sakargument fått avgöra. Till de personer som slagits för Hästveda vill jag räkna utöver Urban Widmark min kollega i försvarsutskottet Allan Widman (FP). I den här frågan - liksom många andra - uppfattar jag verkligen att stå sida vid sida med honom. Det är en kunnig och påläst riksdagsman. Han visar ibland prov på detaljkunskaper som kan förvirra både honom som hans åhörare men ambitionen att forma ett användbart och bra svenskt försvar kan ingen ta ifrån honom. Och ifall med Hästveda har Allan Widman fått rätt. Han också!

Intervju med mig i Radio Kristianstad torsdag 7 april: http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=101&date=2011-04-07

Urban Widmark och jag i Norra Skåne: http://www.nsk.se/apps/pbcs.dll/article?AID=%2F20110408%2FHASSLEHOLM%2F704089950%2F1170#

söndag 3 april 2011

Passa sig för Danmark?

Både media på den svenska som danska sidan av Öresund har den senaste tiden uppmärksammat de personer från Skåne som tvingats visa pass då de varit på väg till Köpenhamn Danska myndigheter har uppenbarligen ändrat rutinerna.

Det finns åtminstone ett par allvarliga problem förknippade med detta. För det första riskerar gruppen som avkrävs att visa pass att bli personer som uteslutande väljs ut på grund av hud- eller hårfärg. Det andra är att man helt bortser från de grundläggande idéerna bakom den nordiska passunionen från 1950-talet - en reform som av nordbor brukar lyftas fram som något av det mest positiva som de nordiska länderna har uträttat sig emellan. Det tredje är att det endast är Danmark som har en hårdnande hållning - så frågan som kan ställas är vad det landet ser som inte andra länder ser?

För alla som bor i Öresundsområdet är tågen mellan Skåne och Själland lokala transporter. Folk skall till sina jobb eller studier, de skall handla eller umgås. Att i det läget avkrävas pass är lika besynnerligt som att polisen skulle stoppa flanörer på gågatan i Ängelholm och avkräva dem identitetshandlingar. Inrikespasset är avskaffat. Och för alla som bor i Skåne är det mindre dramatiskt att ta sig till Köpenhamn än till Stockholm!

Jag har ställt tre frågor till Danmarks regering och den har en skyldighet att besvara dessa då jag är medlem av Nordiska rådet. Intressant är också att Sydsvenskan redan rapporterar om att myndigheterna på den danska sidan nu börjar inse att de är fel ute och antyder att förändringar kan vara på väg.

Mina tre frågor är: 1)På vilket sätt är gränspolisens agerande förenligt med den nordiska passunionen? 2)Vilka andra regler gäller i Danmark angående nordiska medborgares frihet från att vara försedd med pass eller annan reselegitimationshandling vid resa inom Norden? 3) Har den danska regeringen för avsikt att med danska myndigheter säkra en fortsatt efterlevnad av den nordiska passunionen?

Artikel i Sydsvenskan finns här:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1429242/Dansk-polis-Att-krava-pass-ar-fel.html

Frågorna till Danmarks regering:

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/fraaga-till-danmarks-regering

Intervju med mig finns här:

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/den-nordiska-motorvaegen-har-faatt-ett-farthinder