söndagen den 30:e maj 2010

Med kungen för Sverige i tiden

När historiker om ett antal decennier ser tillbaka på Carl XVI Gustafs tid på den svenska tronen kommer den långsiktiga och logiska linjen från Gustav V vidare över Gustav VI Adolf att framstå som klar. Tillsammans har de tre gjort betydande insatser för att befästa och förstärka Sverige som en konstitutionell monarki. Gustav V blev bryggan mellan ett gammalt aristokratiskt och sömnigt land och industrinationen Sverige. Gustav VI Adolf blev något av folkhemsmonark medan Carl XVI Gustafs stora bidrag är att forma en syntes mellan en modern tids värderingar och uttryckssätt med en stark känsla för traditionernas och kontinuitetens betydelse. Arrangemangen kring kronprinsessan Victorias vigsel bär tydliga tecken på att kungen varit med och styrt. Livrustkammaren visar just nu upp en fin utställning kring kungliga bröllop bland annat med hjälp av klänningar och andra kläder från ett antal tidigare ceremonier genom historien. Bland annat påminns om att giftermål förr i tiden ofta var en utrikespolitisk affär där det gällde att bygga allianser genom att släkter och ätter gick samman medan nu så har kungliga börjat gifta sig av kärlek. Med Victoria och Daniel bildas en allians med folket som fullbordas genom att han nu blir kunglig höghet och prins.

De kanske bortåt 6 000 organiserade republikanerna försöker göra mer än att gnissla tänder. Men det är svårt. Med hjälp av Aftonbladet har man velat få snurr på två saker för att undergräva. Först var det en högljudd debatt om hur själva vigselceremonin skall utformas. Till och med präster och kyrkans företrädare som besvarat allehanda utmaningar och stora teologiska frågor under de senaste åren med kompakt tystnad har nu brutit den självvalda isoleringen med att ha åsikter om Carl XVI Gustaf som pappa och monark skall föra fram Victoria mot altaret eller inte. Även om det kan ses som en ovanlig tradition hos oss sker det ibland och det finns inga hinder enligt Kyrkohandboken. Naturligtvis kan detta bli trendsättande. Samtidigt brukar alltid betonas att en luthersk kyrka följer med utvecklingen. Nya traditioner kan uppstå och tidigare främmande saker accepteras av kyrkan i ljuset av ny tolkning. Därför är det intressant att en del just här och just nu vill sätta ned klackarna. Det är rimligt att de som gifter sig får vara med och utforma och påverka det som skall vara en dag av fest och glädje. Svenska kyrkan brukar i andra sammanhang bekymra sig över sjunkande medlemstal och att allt färre markerar livets stora högtider i kyrkan. Med Victoria och Daniel och det kungliga bröllopet har Svenska kyrkan fått mycket draghjälp alldeles gratis!

Aftonbladet har också försökt misskreditera monarkin genom att leta upp personer som på olika sätt hävdar släktskap med familjen Bernadotte. Snedsteg och utomäktenskapliga förbindelser sker ju inte bara i dag utan kan ha varit fullt möjliga för 100-150 år sedan. Det har dock gått en tid sedan Oscar IIs och Karl XVs dagar. Det är knappast uteslutande ett stort historieintresse som motiverar dessa spekulationer!

De verkar ha det ganska tråkigt de där republikanerna. I vart fall vara rätt fantasilösa.

torsdagen den 27:e maj 2010

Dagens debatter

I dag har det varit konstitutionsutskottets ärenden i kammaren. Ett av de intressantare ärendena var förslaget till reformerad grundlag. Efter ett antal års utredande tas nu ett förslag i bred enighet. Fördelen är att stora konstitutionella förändringar sker i samverkan över parti- och blockgränserna, nackdelen är att viktiga principiella skillnader och olikheter i svensk politik sopas under matten. Bitvis var argumenten intressanta och bortom de traditionella ställningsstriderna i kammaren. Ett inlägg av Peter Eriksson (MP) fick rent av ett instämmande av mig till andra ledamöters muntra tillrop.

Morgan Johansson anförde socialdemokraterna och gjorde det på sedvanligt klasskampsretoriskt vis. I målandet av sina bilder väljer han inte pensel utan sopkvast! Han hoppades nu att den framlagda kompromissen innebär att förslag om exempelvis konstitutionsdomstol eller ytterligare sänkt personvalsgräns inte kommer att läggas fram på 30-40 år. Menar han därmed att S också kommer att avstå från andra förslag om ändrad grundlag som avskaffad monarki? Tror inte det!

För egen del hoppas jag på debatt och diskussion. Bland annat sa jag: ”En konstitution, en grundlag, kan ses som ett lapptäcke av olika lösningar, principer och idétraditioner. Det ena landet är inte det andra likt, även om vi tittar på så nära grannar som Finland, Danmark, Tyskland och Storbritannien som alla kan beskrivas som öppna demokratiska samhällen med tydliga välfärdsambitioner.
Vi väver inte en ny grundlagsmatta i dag, men möjligtvis läggs några nya tankemässiga trådar i varpen som kan vara bra för framtiden om mattfransarna kammas ordentligt.
Ett ärende som handlar om en reformerad grundlag hade i många andra länder väckt större uppståndelse och debatt än som – detta är tråkigt – nu skett i Sverige. Även om konstitutionella frågor naturligtvis inte kan mätas med vardagens utmaningar i form av frågor om jobb, om familjens ekonomi, om vad som händer med barnens förskola eller om den cancersjuka vännens vård är en grundlag någonting viktigt. Detta är också så betydelsefullt att det krävs två riksdagsbeslut med val emellan.
Kanske kan det här bli frågor för kommande valrörelse. Och kanske kan det bli frågor som väcker ett nytt intresse och nya utredningar längre fram.”

Dagens andra stora debatt gällde förslaget om förändringar av presstödet. Tyvärr innebär det att dagens ordning består med endast vissa begränsningar av stödet till storstadstidningar. Min analys var följande: ” Den fråga man rimligtvis kan ställa är om inte pengarna hade kunnat användas bättre. Stödet till dagspressen kostar årligen ungefär 500 miljoner kronor. Hur många fler områden inom kultur och medier hade inte kunnat stödjas med hjälp av hela eller delar av den summan? Det hade kunnat handla om både den fria radions koncessionsavgifter som reklamskattens avskaffande.
Presstödet infördes för ungefär 40 år sedan för att förhindra den så kallade tidningsdöden. Då på 1950- och 1960-talet fanns ofta två eller rent av tre tidningar på större orter. I dag har i praktiken alla tredjetidningar försvunnit och så även många andratidningar. Så lustigt är det att på sina håll har förstatidningen köpt sin konkurrent och fortsatt att ge ut den samtidigt som man tar ut presstöd för att ge ut andratidningen.
Kanske har presstödet rent av medverkat till utslagningen av tidningar. Man har vant sig vid intäkter i stället för att genomföra ordentliga och genomgripande förändringar av tidningens material, ledning, organisation eller utformning. Stödet kan ha medverkat till att sakta kväva, samtidigt som konkurrenter på andra sidan gatan på förstatidningens redaktion har fått se hur samma typ av nyhetsbevakning, samma typ av grävande journalistik eller kulturanalyser belönats med återkommande överföringar av statliga pengar till andratidningen mitt över gatan.
I dag har också konkurrensen ökat för papperstidningarna. Det finns så många fler nyhetskanaler i dag jämfört med för 20–30 år sedan. Den fråga som ständigt måste ställas är om 500 miljoner till dagspressen med dagens presstöd inte kan användas bättre och mer effektivt till nytta för medier, kultur och opinionsbildning.”

onsdagen den 26:e maj 2010

Ett samtal om jobben

I tisdags arrangerade Radio Kristianstad i programmet Arena ett timslångt politiskt samtal om jobben med musik och intervjuer varvade om varandra. Från S deltog Annelie Karlsson och jag representerade M. Det blev mer presentation av de olika alternativens förslag än munhuggande. Litet mjukare och mindre fientligt och därmed tror jag också mer lyssnarvänligt. Medborgarna har nämligen kompetens att själva avgöra vad de finner vettigt utan att politiska motståndare behöver skriva varandra på näsan. Radiosamtalet följdes dessutom av en dryg halvtimmes lång chatt via Radio Kristianstads webb.

Före sändningen satt jag och Annelie Karlsson och pratade med varandra. Hon toppar socialdemokraternas lista för Norra och Östra Skåne och kan därmed med mycket stor säkerhet räkna med att få börja pendla till Stockholm. Så vårt samtal medan vi väntade handlade om allt annat än politisk pajkastning utan att jag berättade om praktiska saker som man bör tänka på som ny riksdagsledamot. Och också om de fantastiska första veckorna som nyvald vilka i minnet kommer att etsa sig fast för mycket lång tid. Att börja i riksdagen känns lika förväntansfullt som att en gång ha börjat i skolan.

Själva radioprogrammet handlade sedan om jobb och sysselsättning. Först intervjuades en yngre tjej som ett antal år gått ut och in från arbetsmarknaden. Nu hade hon en jobbcoach som hon var mycket nöjd med. Märkligt nog en reform socialdemokraterna vill avskaffa. För egen del vill jag att det skall finnas så många verktyg som möjligt i verktygslådan. Inte färre! Lika märkligt är det att vänsteroppositionen vill dubblera dagens arbetsgivaravgift för de under 26 år. Tror man verkligen att höjda arbetsgivaravgifter leder till nyanställningar? Är det inte troligare att folk får gå? Den höjda arbetsgivaravgiften för unga ger cirka 40 miljarder under en mandatperiod. Ökade kostnader som ytterst kommer att vältras över på alla oss konsumenter!

Nästa frågeområde kretsade kring invandrares möjligheter att få jobb. Även för den gruppen gäller att ju snabbare det går att vända dagens ekonomiska situation desto enklare även för dem att finna jobb som passar. Nystartsjobb är också ett en arbetsmarknadspolitisk reform som införts under denna mandatperiod. Till mars 2010 handlar det om 26 000 som kommit ut och av dessa är drygt 30 procent invandrare. Vänsteroppositionens förslag om att avskaffa det så kallade RUT-avdraget för hushållsnära tjänster kommer att slå mot alla de arbetslösa och invandrare som nu fått jobb inom denna sektor. Annelie Karlsson och socialdemokraterna talar istället om möjligheten av att nya jobb skapas inom infrastruktur och husbyggande. Men då handlar det om med bidrag skapad sysselsättning. Dessutom ifråga om exempelvis järnvägar sådant som skall lånefinansieras. När Alliansen lyckats pressa tillbaka statsskulden från 46 procent av BNP till 41 så vill de rödgröna ut och låna igen. Inget tycks de ha lärt av Spanien och Storbritannien!

Avslutningsvis gavs vi möjlighet att under en minut fritt berätta vad vi vill göra. För mig handlar det om att det fortsatt ska vara mer lönsamt att jobba, att det ska vara enklare att vara företagare samt att det behövs stabila villkor både ifråga om statens finanser som när det gäller energileveranserna.

Under chatten kom bland annat följande fråga: ”Hej! Jag tjänar just nu 25 000 kronor i månaden och har fått lite lägre skatt nu när borgarna haft makten. hur kommer min skatt se ut i framtiden, med blå respektive röd regering? Vilken regering tjänar jag mest på? //mats”

Det fick följande svar: ”De med månadslöner runt 25 000 kronor och litet lägre är de som tjänat mest på jobbskatteavdragen. Ungefär en månadslön mer om året i reda pengar. Vi vill gärna fortsätta att se till att det skall finnas mer lön kvar i slutet av månaden. Det handlar om lärare, sjuksköterskor, handelsanställda, förskolelärare, poliser med flera viktiga yrkesgrupper. För oss är det nu också viktigt att gå vidare med sänkta skatter på pensioner. Två redan genomförda steg under denna mandatperiod ska förhoppningsvis följas av ett tredje om Alliansen behåller makten. Kommunalskatten påverkar också mångas inkomster oavsett om man lever på lön eller pension. Det är viktigt att undvika skattehöjningar i kommunerna och Region Skåne.”

Eller Anna som tyckte följande: ”Vad kan ni göra för att förbättra för föräldrar. Just nu är det hemskt. Min dotters klass ska åka på skolresa och det kostar ’bara’ 300 kronor. Tycker alla andra. För mig är trehundra mycket. Jag jobbar deltid och det är hela tiden en kamp för att få pengarna att räcka till. Jag VILL ju ha ett heltidsjobb så att jag kan försörja mej och mina barn. Vad kan ni ge mig för råd?”

Följande svar gav jag: ”För många är 300 kronor i månaden väldigt mycket pengar! Just därför har våra skattesänkningar just kommit deltidsarbetande och de med låga eller medelstora inkomster bäst till del. Därmed har det blivit några hundralappar upp till 1000 kronor mer i månaden att röra sig med. Pengar som man själv kan avgöra om de ska användas till skolresa, nya gympaskor till barnen eller bensin till den egna bilen. Vi vill inte höja skatten för deltidsarbetande! Genom åtgärder för företagande och skapande i form av regelförenklingar, skattesänkningar och annat skapas bättre förutsättningar för fler heltidsjobb att söka när finanskrisen klingar av. Redan kan vissa tecken på förbättringar noteras samtidigt som det finns en oro för dåligt skötta ekonomier som Greklands, Spaniens och Storbritanniens. Därför är det också viktigt med ordning och reda på Sveriges finanser.”

Hela chatten finns här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2162&artikel=3724822

tisdagen den 25:e maj 2010

Högkvarteret och Hästveda

I januari var jag tillsammans med ett antal moderater från Hässleholm på besök i försvarsmaktens rätt stora anläggning i Hästveda. Av många benämns det hela som ”berget”. Tidigare ganska hemligt och omgärdat av besöksrestriktioner, i dag verksamhet som gärna visas upp. Både lokaler som de arbetsuppgifter som utförs i och kring Hästveda imponerar. Tyvärr har signalerna från Högkvarteret var oklara. Vad vill man för framtiden? Kommunledningen har gärna velat få till stånd ett möte med Överbefälhavaren. För en tid sedan kom besked: Ett sammanträffande bedöms som ointressant och Hästveda skall avvecklas.

Kommunstyrelsens ordförande Urban Widmark (M) tillsammans med Östra Göinges oppositionsråd Patric Åberg (M) har med mig haft en debattartikel införd i några tidningar:

Det är rätt vanligt att myndigheter, kommuner och ledande politiker får förfrågningar om uppvaktningar och besök. Särskilt när svåra och komplicerade beslut ska fattas. I grunden är det bra. Möjligheter finns att bredda underlaget med hjälp av nya fakta. Ibland gäller det att själv försöka förklara för att på så sätt förankra. Kommunalråd och riksdagsledamöter är rätt vana vid detta.

Därför uppfattas det som en smula märkligt att Överbefälhavaren inte vill ta emot en bred delegation över parti- och blockgränserna från Hässleholms kommun för att diskutera verksamheten i Hästveda. Istället meddelar myndigheten att ”berget” ska stängas.

Försvarsmakten har att inom tilldelad ekonomi lösa sina uppgifter. Självfallet handlar det om att göra avvägningar. Men då är det viktigt att dessa framstår som begripliga och att vidtagna åtgärder inte leder till ökade kostnader utan minskade. Är det verkligen så när det gäller ”berget”?

Ifall nu försvarsmakten avvecklar verksamheten i Hästveda vem tar då över uppgifterna? Och till vilka kostnader? De flesta arbetsmoment kvarstår ju även efter en nedläggning.

Personal måste föras till en annan stridsledningscentral. Vilken och finns där kapacitet? Det handlar om bevakning av anläggningar i regionen, insatsstyrka och plats för materiel. Varifrån skall detta ske och finns där kapacitet i dag? En stor fördel med Hästveda är den geografiska placeringen i de centrala delarna av Skåne. Anläggningen måste dessutom helt tömmas i annat fall kvarstår kostnader för uppvärmning, skötsel och säkerhet.

För Överbefälhavaren har kanske frågan huvudsakligen handlat om stridsledningscentralen och strilbataljonens verksamhet. Men det finns ju så mycket mer. Då krävs en helhetssyn både ifråga om vad som finns i Hästveda och de kostnader som uppstår då allt det andra måste hanteras någon annanstans inom ramen för Försvarsmaktens organisation.

Till detta kommer fördelarna med en väl skyddad anläggning. Dagens försvars- och säkerhetspolitiska läge kan förändras. Nya hotbilder kan uppstå. Hästveda har stora fördelar att kunna försvaras. Mycket talar för bibehållen förmåga även efter exempelvis en naturkatastrof. För terrorister eller utländska informatörer erbjuder också dagens anläggning rätt mycket motstånd. Att dela upp dagens verksamhet för att sedan flytta i olika riktningar och dessutom mycket ovan jord innebär ytterligare riskexponering.

Allt detta och ytterligare några argument hade kunnat framföras till Överbefälhavaren vid en uppvaktning. Nu ligger det ju väldigt mycket på myndigheten att själv för skattebetalarna förklara och visa hur en avveckling av Hästveda resulterar i att av riksdag och regering tilldelade arbetsuppgifter löses på ett lika bra sätt som tidigare till lägre kostnader.

Urban Widmark
Kommunstyrelsens ordförande (M), Hässleholm
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Ängelholm
Patric Åberg
Oppositionsråd (M), Östra Göinge

lördagen den 22:e maj 2010

Se nu till att vinna valet!

Det har varit Företagsmässa i Ängelholm. För andra året i rad på Lindab Arena. Ett bra återkommande arrangemang som på fredagen är öppen för företagare och på lördagen för den breda allmänheten. Kontakter kan knytas samtidigt som lokala aktörer kan presentera varor och verksamhet. Även moderaterna har funnits på plats med en liten välbesökt monter.

På fredagen var det dags för prisutdelning. Då uppmärksammades insatser i regionen. Christer Paulsson och Kullaflyg fick utmärkelsen Årets företag. Det är en tillgång att ha två seriösa aktörer. SAS måste anpassa priser och tidtabeller för att klara av utmanaren. Det är bra för alla! Dessutom har Kullaflyg utöver turer till och från Bromma laborerat med andra resmål som Visby och Berlin. Det är viktigt med långsiktigt klara villkor för ett svenskt inrikesflyg utan straffbeskattning eller rent av förbud.

Christian Duran, Klitterbyn, blev årets företagare. Han är en idéspruta och tog hem utmärkelsen i stark konkurrens med Christian von Koenigsegg och Maria Udén Nyberg som sedan något år har Rönnemäklaren. Hennes nya bolag expanderar och har just nyanställt. Kul! Jani Asela från Ängelholms Stängsel AB fick Erik Paulssons nyinrättade entreprenörsstipendium. En glad mottagare.

Med en moderat monter på Företagsmässan har det funnits goda möjligheter att föra bra samtal. Och flera ledande företrädare har funnits på plats. Naturligtvis lockar lokala frågor som vägar, broar och belysningen på Stortorget. Dock tycker jag att en mycket intressant skillnad jämfört med tidigare val som 2006 och 2002 kan noteras. På plats har ju huvudsakligen varit ägare, ledning och medarbetare för mindre och medelstora företag med max 50 till 75 anställda. Aldrig har de varit så politiskt tydliga som nu. Se nu till att vinna valet, har varit en uppmaning från många håll. Ni har verkligen skött ekonomin på ett bra sätt, har det hörts.

Statens finanser i kombination med villkoren för företagarna lyfts fram som framgångsfaktorer för Alliansen och moderaterna. Och det finns en stor oro för vad rödgröna förslag kan komma att innebära ifall de förverkligas. Hur tror du kilometerskatten kommer att slå, undrar aktiva inom transportnäringen. Höjd arbetsgivaravgift för de under 26 år är fel väg att gå, säger en annan.

Mitt intryck är att företagare i och för sig tidigare inte precis utgjort socialdemokraternas stödtrupper men att kritiken mer riktade sig mot Göran Persson som person 2006 än för den politik han drev. Nu är alla mycket klarare och entydigare i att de inte uppskattar de rödgröna förslagen.

Bra synpunkter från företagarhåll. Men mig behöver de inte övertyga. Därför hoppas jag att de även framför sina tankar till vänner, kolleger och anställda. Inte minst den sistnämnda gruppen är viktig. För valet handlar nämligen om jobben!

tisdagen den 18:e maj 2010

Lars Vilks provocerar

Ibland är jag benägen att misstänka att allt vad Lars Vilks befattar sig med är inslag i en jätteinstallation. Jag har svårt att tro att han själv tog den så kallade rondellhunden på allvar. En slarvig teckning som ingen begripit ifall inte tolkningsnycklar erbjudits i form av att Islams store profet Muhammed på något sätt skulle skändas.

Lars Vilks har försökt väcka uppmärksamhet i andra sammanhang och med andra medel. Och han når publicitet. I Kullabergs naturreservat har uppförts Nimis och Arx. I dag populära utflyktsmål men också byggnationer som resulterat i långa och rikligt dokumenterade juridiska processer med de myndigheter som anser att ingen, inte ens en konstnär, kan strunta i bestämmelserna. 2001 forslades ett annat bygge, Omfalos, bort.

Av den anledningen tycker jag att man med viss misstänksamhet skall iaktta det enmanskorståg mot det muslimska som han nu ryckt ut i. Samtidigt tvingar den senaste tidens händelser även de skeptiska, surmagade och rent av fientliga mot Vilks att tydligt ta ställning. Nej, ingen skall behöva tystas vid ett universitet. Och absolut nej, ingen skall behöva känna oro i sitt hem och utsättas för brandbombsattentat.

Lars Vilks må vara en upptågsmakare. Finessen med ett öppet samhälle är att det finns plats även för dem. Ifall man tröttnar på vad de har att förkunna eller tråkas av deras försök till kullerbyttor är det bara att sluta lyssna eller titta. Det är inte med handgripligheter någon skall stoppas!

I Dagens Nyheter skriver författaren Nima Dervish om de exiliranier som i raseri och sorg protesterar utanför den islamiska republikens ambassad i Stockholm. Upprördheten är begriplig. Men de som ilsknade till i föreläsningssalen vid Uppsala universitet då det var dags för Lars Vilks senaste provokation hade ingen tvingat dit.

Nima Dervish konstaterar: ”Folk släpades inte dit av Vilks eller polisen utan valde att komma till föreläsningen. Då får man finna sig i att eventuellt få sina värderingar utmanade. Vet man med sig att man inte står ut med det får man låta bli. Djurrättsaktivister besöker inte McDonald´s för att i chock över förekomsten av hamburgare skrika ’stoppa stekningen’ och skandera ’kött är mord’/…/
Vilks kommer inte hem till dig och visar sina alster. När Vilks teckning trycks i tidningen kan du bläddra vidare.”

Därmed fångas en viktig poäng med en demokrati. Vi har yttrandefrihet. Det är en rätt att tala men inte en skyldighet att lyssna!

Just ett universitet skall också vara platsen att bryta åsikter och argument mot varandra. Inte att klippa till den vars tankar man finner frånstötliga. För några år sedan var det ett antal studenter vid ett annat universitet, jag tror det var Umeå, som krävde att någon skulle agera då en sverigedemokrat inbjudits att tala. Istället för att sätta tro till sin egen förmåga att vederlägga det falska och felaktiga kraxades om förbud. De som attackerade Lars Vilks var grövre än så.

Lars Vilks är en provokatör. Det provocerande med de senaste händelserna är att de tvingar enskilda att ta ställning, även de som slår vakt om dialog och respekt mellan religionerna och som finner en del av den senaste tidens teckningar och karikatyrer konstnärligt svaga. Då finns ingen annan ringhörna att välja än öppenhetens. Trots sällskapet!

söndagen den 16:e maj 2010

Rödgröna försvarsneddragare

Det rödgröna budgetförslaget har hamnat något i skymundan av de senaste dagarnas politiska händelser. Efter askmoln från Island och ekonomisk oro i Grekland har det varit dags för andra olyckor i form av vänster- respektive miljöpartiets kongresser. Trots löften om rödgrön gemenskap har överbud kommit både från röda som gröna kongressombud. Det har handlat om allt från utökad föräldraförsäkring till förkortad arbetstid. Och i bakgrunden har man väl kunnat höra det rytmfasta dunket av sedelpressar som går.

Men det finns områden där de rödgröna vill spara. Hit hör förvaret. Och det gemensamma budgetförslaget utgör en märklig kontrast till den kritik som riktades mot Alliansregeringen bara för ett år sedan. På debattplats i Kvällsposten har jag tagit upp några aspekter:

”Svensk försvars- och säkerhetspolitik kräver långsiktighet och ett ständigt framtidsspejande. Ibland finns det anledning att vara kritisk.
Aningslöshet har väl exempelvis präglat den formella bedömning som gjorts av den rysk-tyska gasledning som nu dras på Östersjöns botten och dess konsekvenser ur ett längre perspektiv.
Ryssland har visat att de kan använda sina styrkor mot grannar. I Georgien rullade pansarvagnar in medan Estland utsattes för världens första fullskaliga IT-attack.
Det som sker längre bort har också betydelse för oss. Internationella terrorister kan slå till var som helst. Det finns en ständig beredskap i Europas större städer för attacker riktade mot allmänna kommunikationer och finanscentra. Att Sverige numera helhjärtat deltar i internationella uppdrag är en självklarhet just därför att det finns ett så tydligt samband mellan vårt lands försvars- och säkerhetspolitiska läge och den trygghet människor kan känna många tusentals kilometer från våra gränser.”

Två miljarder önskar de rödgröna dra ned. I vad som kan vara det första gemensamma budgetförslaget under en fyraårig mandatperiod!

Hur tänker försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (S) från Landskrona, undrar jag. I en första vända handlar det bland annat om internationella uppdrag:

”Med de rödgrönas budgetförslag kommer nu de första neddragningarna inom försvarsmaktens område. Det internationella engagemanget urholkas och en sammanhållande strategi saknas. Det tas lite här och lite där. Något av ideologiska skäl för att tillfredsställa de mindre partierna och något av kortsiktigt ekonomiska anledningar. Stabilt känns det inte!”

Här finns debattartikeln i Kvällsposten:
http://kvp.expressen.se/ledare/1.1985041/debatt-rodgrona-forsvaret-ar-ostabilt

lördagen den 15:e maj 2010

Avskaffa presstödet

Rätt många har haft synpunkter på det faktum att skattebetalarna med hjälp av presstöd nu skall vara med och delfinansiera Nationaldemokraternas medlemstidning. De flesta vill väl inget ha att göra med Nationell Idag. Samtidigt uppfylls gällande regelverk. Något märkligt kan det ju tyckas att diskussionen kommer igång först nu om vad presstödet används till. Sedan tidigare får publikationer som Internationalen och Proletären statligt stöd. Totalt sett kostar denna ordning 500 miljoner kronor om året. Pengar som rimligtvis kunnat användas på ett annat sätt till nytta för kultur och media utan att nationaldemokratiska eller trotskistiska avisor hålls under armarna.

I en artikel har jag utvecklat en del av tankarna: ” Markeringen mot Nationell Idag är begriplig. Det är en publikation ingen seriös person vill befatta sig med. Pikant är det att samtidigt som en mängd skolor landet runt förbjuder alla partier inför årets val att informera eleverna av rädsla för att även nationaldemokraterna ska nästla sig in så ger det offentliga med andra handen miljonstöd till det lilla obskyra partiets tidning. Många tycker nog att det hade varit bättre att öppna skolorna för seriösa politiska företrädare och istället stänga kassaluckan till Nationell Idag.”

Vilka är det då utöver Nationell Idag som får del av skattebetalarnas pengar: ”För presstödet pumpas redan in i ett antal tvivelaktiga tidningar som på goda grunder kan ifrågasättas för sitt politiska innehåll. Enligt Presstödsnämndens egna uppgifter fick 2009 oberoende socialistiska Flamman 2 910 000 kronor, trotskisternas Internationalen 1 679 000, Kuba- och Nordkoreahyllande marxist-leninistiska Proletären 2 239 000 samt trotskistiska Offensiv 2 239 000 kronor. Det har möjliggjort publiceringen av artiklar som ’Kubanska revolutionen 50 år’, ’Endast socialism kan säkra revolutionen i Venezuela’ samt ’Hos Marx och Lenin i London”.

Slutsatsen som kan dras: ”Alternativet är avskaffat presstöd. Och det är ju ingen dum idé.”

Hela artikeln finns exempelvis på: http://hd.se/ledare/2010/05/12/avskaffa-presstodet/

fredagen den 14:e maj 2010

Nu börjar valdebatterna!

När riksdagskollegan Christer Nylander (FP) och jag lämnade Furuboda folkhögskolas lokaler konstaterade vi två saker: Årets första riktiga valdebatt hade just genomförts och det hade skett under mycket professionella former. I portföljen fanns också den skrift som tagits fram för att fira Furuboda 50 år 1960-2010. Devisen lyder: ”Att hitta sig själv i samvaro med andra”. Det är en bra sammanfattning av det finaste i svensk folkhögskoletradition!

Något rörigt var det dock kanske framme vid podiet där den politiska panelen fanns för 90 minuters debatt. Där var alla riksdagspartier plus sverigedemokraterna, och MP kom i två upplagor.

Självfallet berördes många stora och viktiga frågeområden. Det handlade om allt från huruvida vi önskar fler poliser över till om skolan skall förstatligas, energifrågan och vad som utmärker en fungerande klimatpolitik. Tillsammans visade vi fyra företrädare för Alliansen hur nära vi står varandra inom de allra flesta områden. Det finns ett klart och tydligt val för de väljare som önskar stabilitet. Även de rödgröna försökte vara överens, men ibland känns det påtagligt konstruerat och alla är inte helt bekväma i den nya situationen.

Jenny ställde dagens första publikfråga och den handlade om jobben. Det såg ut som en tanke. För så mycket av alla de andra frågorna är ju intimt hopbunden med just sysselsättningen. Viktigast är att det drivs en politik som skapar goda förutsättningar för företag och fler anställda. Endast så kan ett omfattande välfärdssamhälle med höga ambitioner finansieras. Och därför är det så illa att de rödgröna genom skattehöjningar nu hotar att slå undan benen på så många. Kilometerskatt och högre bensinpris kommer att göra transporter dyrare vilket kommer att gå ut över så självklara saker som exempelvis den mat vi handlar i butiken. Till det kommer ytterligare ett slag som riktas mot många ICA-, Coop- och Willysaffärer. Inom handeln finns i dag en hel del unga anställda. Vid ett regeringsskifte skall dagens halverade arbetsgivaravgift för de under 26 år avskaffas. Det handlar om tio miljarder kronor. Självfallet kommer det att öka kostnaderna samtidigt som yngre kan få svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Och just de som finns i kassor och på lager tillhör de grupper som dragit störst nytta av de skattesänkningar som genomförts. Mer pengar i plånboken samtidigt som det inte blivit dyrare för företagen och därmed kunderna!

Notabelt var det mycket svaga försvaret för denna politik från vänstersidan. S undvek konsekvent och målmedvetet att kommentera skattehöjningen på tio miljarder kronor för dem som anställer unga. Till slut tog den vänsterpartistiska företrädaren till orda och sa att ungdomar minsann inte behövde ”subventioneras”.

För Alliansen gäller det att visa att den rödgröna politiken leder till att det blir både dyrare och sämre.

Före debatten på Furuboda hade skickats ut några av de frågor som kunde väntas tas upp under dagen. Bland annat undrades: ”När ska tandvård inte längre vara en klassfråga? Vill ni göra den billigare?” Tråkigt nog blev det frågeområdet aldrig ordentligt ventilerat. För här kan Alliansregeringen se tillbaka på stora reformer. Sådant som socialdemokraterna länge talat om men aldrig gjort i regeringsställning. Det politiska minnet är kort så alldeles för få, inklusive riksdagsledamöter, har nog glömt vad som börjat gälla sedan 1 juli 2008. Det handlar om förbättringar för sex miljarder kronor om året med kostnadsfri tandvård för alla upp till 19 år. Sedan finns ett högkostnadsskydd där staten tar 50 procent av det mellan 3 000 och 15 000 kronor samt 85 procent på allt som överstiger 15 000 kronor. Till det hör riktade åtgärder för speciella grupper som funktionshindrade eller de som av medicinska skäl har problem med tänderna. Allt detta hade jag gärna velat berätta om på Furuboda.

Det kommer dock chanser till fler valdebatter. Faktiskt redan i morgon lördag den 15 maj. Då skall M och S mötas i Ängelholm. Klockan 11 på Stortorget. Blir det dåligt väder drar vi oss inomhus till Torgrummet på Stadsbiblioteket. För M är det kommunstyrelsens ordförande Åsa Herbst och jag som ställer upp medan socialdemokraterna har oppositionsrådet BrittMarie Hansson och riksdagsledamoten Kerstin Engle.

torsdagen den 13:e maj 2010

Abraham Chu i Skåne

I formell mening har Republic of China (Taiwan) ingen ambassad i Sverige. 1913 upprättades diplomatiskt utbyte. 1950 avbröts kontakterna då Folkrepubliken Kina istället erkändes. Och Peking betraktar ö-nationen som en utbrytarregion och ägnar betydande tid och kraft åt att internationellt trakassera ett land med 24 miljoner invånare. Det är en viktig ekonomi och handelsnation. Därför var det mycket trevligt att vi några riksdagsledamöter med kollegan Mats Sander som huvudorganisatör kunde ta emot Abraham Wen-shang Chu och hans hustru Milly Sing-mei Chu Wang på besök i Skåne.

Abraham Chu är chef för Taipei Mission i Stockholm som är det handelskontor Taiwan får använda sig av i de länder likt Sverige med vilka man inte längre har något officiellt utbyte. Det är en del av landets utrikesförvaltning. Abraham Chu och hustrun Milly är mycket trevliga och goda representanter. De har tidigare varit verksamma som företrädare i bland annat Florida och Skottland.

Taiwan är en utpräglad kunskapsnation som kompenserar avsaknaden av råvaror och ett utsatt läge med förmågan att omsätta innovationer i tillverkning samt bedriva handel. Det räknas som en av världens starkaste ekonomier. Därför var det bra att Abraham Chu erbjöds möjligheten att se något av vad Skåne har ett komma med. Dagen började med ett besök på BioTech, Ideon i Lund. Särskilt intresse hade uttryckts för att studera grön teknik. Till skillnad från Folkrepubliken Kina som medvetet var med och saboterade de internationella klimatförhandlingarna i Köpenhamn förra året finns i Taiwan en större medvetenhet om miljöutmaningarna. Sedan gäller det att gå från ord till handling. Själva ön är mycket bergig vilket gör att folktätheten är hög i de beboliga delarna. Att få ned utsläppen är därför viktigt, så även att göra något åt soporna. På programmet fanns också den nordvästskånska renhållningsanläggningen NSR. Här beskrevs fördelarna av både återvinning som framställandet av biogas. Idéer som verkade locka. Frågor ställdes till och med ifall NSR försökte sälja sin kunskap och sitt miljötänkande utomlands.

En visning av västra hamnen i Malmö avrundades med en lunchträff med Per Tryding, vice VD på Sydsvenska Industri- och Handelskammaren. Han visade statistik över hur Skåne klarat sig igenom den nu rasande finansiella krisen förhållandevis bra. Tio år med Öresundsbron har betytt mycket för integrationen och nyligen genomförda undersökningar visar att personer anställda i kunskapsföretag är mer välbetalda i Skåne än i resten av Sverige inklusive Stockholm. Det tyder på en attraktivitet men också ett fungerande utbyte med Köpenhamn. Arbetsmarknaderna glider in i varandra vilket innebär nya möjligheter då Danmark har en snabbt åldrande befolkning och folk kommer att behöva anställas i huvudstadsregionen en tågresa bort från Malmö, Helsingborg eller Ängelholm.

Abraham och Milly Chu verkade både nöjda och imponerade av snabbintroduktionen i Skånes villkor. Förhoppningsvis återvänder de. Jag har för egen del bjudit ned dem att studera hur en svensk valrörelse fungerar. För vi är exotiska. Att förtroendevalda från olika partier kan vara starkt kritiska i sak och samtidigt vara trevliga mot varandra som personer kan nog uppfattas som en smula udda i ett land vars TV ibland visar bilder från det egna parlamentet där ledamöter skriker svordomar mot sina opponenter, anklagar dem för att ljuga och rent av ibland kan vara beredda att slåss. Där finns något att stolt visa upp som svensk riksdagsledamot: Politisk stabilitet och ekonomisk utveckling.

måndagen den 10:e maj 2010

Europas folk, res er!

Samtidigt som många européer tvingats notera hur aktiebörser visat tydliga tecken på misstroende och euron ratats av valutaplacerare som resultat av Greklands dåliga och under åratal misskötta ekonomi så har greker upprört protesterat. Bättre tillfälle kunde ha valts. Visst finns rapporter som visar på relativt sett hög korruption och visst har många politiker länge duckat inför de stora utmaningarna. Men var har den egna sjukdomsinsikten funnits? Hur går det att ställa stora krav på det offentliga samtidigt som alla vet att skattemoralen är låg? Ett nyhetsreportage berättade om den framgångsrika rederinäringen med möjlighet att tjäna 100 000 till 200 000 dollar om dagen per fartyg. I bästa fall har det genererat 4,5 procent i skatt. I vissa fall lägre än så! Och då inträffar det konstiga att greker ställer krav på internationell solidaritet i meningen att andra staters skattemedel varmt uppskattas som lånegarantier samtidigt som just grekiska rederier konkurrerat ut andra länders företag vilka faktiskt betalat skatter och avgifter i sina respektive länder.

När grekiska kommunister lyfter upp banderoller med budskapet ”Europas folk, res er!” kan man säga att detta sker då många skattebetalare på andra håll vägrar att ta ansvar för andras skulder. Och det är ingen tillfällighet att de länder som nu hamnat i blickfånget är Portugal och Spanien. Även här har traditionell S-politik drivits. Man har helt enkelt gjort av med mer pengar än som funnits och dessutom funderat väldigt litet kring hur utanförskapet skall bekämpas och sysselsättningen stimuleras. Om detta har det också utkämpats politiska strider. Nu handlar det om att städa upp efter traditionell socialdemokratisk politik. Och den är inte bättre i Spanien eller Storbritannien än i Sverige ifall Mona Sahlin fått styra!

Om Greklands kommunister drömmer om att Europas folk skall resa sig så kan ju Storbritanniens röstberättigade sägas ha gjort det! Premiärminister Gordon Brown och hans labour har röstats bort. Partiledaren har nu även meddelat sin avgång. Han visar att politik handlar om både innehåll som utstrålning. Gordon Brown misslyckades ju inom båda områden!

Självfallet innebär detta en möjlighet för de brittiska socialdemokraterna att modernisera sig till nytta och glädje för alla europeiska systerpartiet. Mona Sahlin kan sägas vara ett slags svensk Gordon Brown.

Samtidigt är det väldigt spännande att se hur olika länders politiska traditioner präglar sina medborgare och även media. De senaste dagarna har uppfyllts av reportage kring den extraordinära situationen att en koalitionsregering kan komma att behöva formeras i London. Det är ovant och man hänvisar till de olika erfarenheter som finns på kontinenten. Och omvänt gäller att många på andra sidan Engelska kanalen finner det synnerligen märkligt med enmansvalkretsar. Den bästa slutsats som kan dras är att det gäller att vara ödmjuk i frågor kring konstitution och grundlag då olika länder löst det på en mängd sätt och det faktiskt finns en hel del att lära sig av varandra.

Inför förra veckans brittiska val var liberaldemokraterna väldigt uppmärksammade. Det gick sedan inte så bra och nu förhandlar partiet både med de vinnande konservativa som förlorande socialdemokraterna. Uttalanden och en velighet från liberaldemokraternas och ordförande Cleggs sida som inte stärker utan försvagar partiet.

Då finns det anledning att dra en slutats: Europas folk, agera emot otydligheten!

onsdagen den 5:e maj 2010

Mer Öresundsintegration!

I P1-programmet Plånboken har Hillevi Larsson (S) och jag diskuterat Öresundsintegration. Före sändningen gavs vi uppmaningen att inte låta samtalet endast bli en historieskrivning över vilken regering som misslyckats med vad. Och vi skötte oss genom att gemensamt lyfta fram problem och svårigheter som fortfarande präglar utbytet mellan Skåne och Själland trots att det är tio år sedan bron invigdes. Det är viktigt att konstruktivt och gärna över parti- och blockgränser peka på vad som kan förbättras. Naturligtvis är det också riktigt bra när riksmedia uppmärksammar en del av de stolligheter som präglar vardagen för dem som bor på ena sidan men arbetar på den andra. Ibland när gränshindersdiskussioner förs i talarstolen brukar andra riksdagsledamöter anse att de från Skåne, Värmland eller Tornedalen talar i egen sak när olika svårigheter beskrivs.

Plånboken kastade ljus över vad som kan kallas ”extraknäcksförbudet”. Enkelt uttryckt: Den som bor i Sverige, har arbete i Danmark kan inte tjäna extra pengar i Sverige utan att den danska arbetsgivaren måste betala svenska arbetsgivaravgifter. Från regeringshåll arbetas med frågan. Tyvärr är det ju så många gånger att det är lättare att identifiera problemen än komma med lösningarna då systemen i respektive land inte är fullt jämförbara. Debatt och granskning kan dock lättare leda saker framåt.

Samtidigt finns ändå politiska skillnader väl värda att lyfta fram. Alliansregeringen har helt klart ökat tempot i gränshindersarbetet ivrigt påhejad av oss ledamöter i Nordiska rådet. Ett Gränshindersforum har bildats med en företrädare för varje nordiskt land. Hittills har 27 olika sorters barriärer och svårigheter tagits bort. Fler är att vänta. Det kan jämföras med nio under ungefär samma tidsperiod då socialdemokraterna hade makten. Det är allt från möjligheten att förnya danskt taxikort om man bor i Sverige till lättare för utländska medborgare att få ett svensk ID-kort, långtidssjukskrivna pendlare att få A-kassa samt att deltidsarbete med kompletterande arbetslöshetsförsäkring nu är möjligt i Öresundsregionen.

En viktig förklaring till den ökade integrationen och rörligheten är Öresundsbron. Det har blivit enklare att arbetspendla och studera. Därför behövs en ny fast förbindelse. Den behövs för att öka trafikkapaciteten vilket är bra inför det helt nya läge som uppstår med en bro mellan Själland och Tyskland någonstans runt 2016. Därmed är det en stor fördel för hela den svenska västkusten inklusive Osloregionen. Men det handlar också om att knyta Helsingborgsområdet närmare Helsingör och resten av Själland. Alliansregeringen har öppnat för att utreda frågan. Märkligt nog har den rödgröna oppositionen inte sagt någonting trots att den utlovar 100 miljarder mer i infrastruktursatsningar fram till 2021. Här hade den borgerliga stafettpinnen kunnat tas över av S, V och MP med ännu skarpare förslag som underlättat för Allianspolitiker att kräva mer av sina partiledningar. Nu är det tyst från de rödgröna om HH. Ett allvarligt misstag!

För det tredje kommer vi att behöva Öresundsintegration ifall det blir maktskifte. Redan i dag är det många yngre som arbetar inom serviceyrken i Danmark. Från S, V och MP föreslås en dubblering av arbetsgivaravgiften för dem under 26 år. Det kommer att leda till större svårigheter för denna grupp att komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Då behövs Öresundståg som kan ta de yngre till Köpenhamn. 10 miljarder i ökad beskattning för de unga som jobbar är att vänta vid regeringsskifte!

I en vetenskaplig rapport från januari 2009 beställd av EU-kommissionen har pendling mellan de 27 medlemsländerna granskats. Rörelserna mellan Sverige och Danmark antas öka kraftigt. Fjärde mest av ett trettiotal gränsregioner i Europa. Och de danskar som kommer till Sverige antas vara bland de grupper som har minst utträngningseffekt på dem som redan arbetar i landet (ingen kommer hit och ”tar” jobben). Intressant är dock att socialförsäkringssystemen sägs utgöra ett mindre problem i förhållandet mellan Finland och Sverige medan just mellan Danmark och Sverige så visar denna mätning att det är ett påtagligt större problem. Därför är det viktigt med opinionsbildning. Och därför är det viktigt med fortsatta förhandlingar mellan den svenska och danska regeringen. För det handlar om vår vardag, vi ungefär 3,6 miljoner som bor i Öresundsområdet!

P1-programmet Plånboken går att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778

tisdagen den 4:e maj 2010

Stoppa hovjournalistiken 1 maj

Har i dag en text på Politikerbloggen där jag önskar att hovjournalistiken 1 maj upphör. Med anledning av det kommande kronprinsessbröllopet har debatt förts om journalister är allt för nära och svassande till den kungliga familjen. Undviks därmed en kritisk granskning som så mycket annat av samhället utsätts för? På precis samma sätt går det att resonera med alla de artiklar och reportage som följer på vänsterkrafternas upptåg 1 maj. Är det verkligen en rimlig nyhetsvärdering att spegla och lyfta fram varje möte och varje utslungat påstående från talartribunerna innantill lästa av S-företrädare?

Bland annat skriver jag: ”Vilken nyhetsvärdering har egentligen gjorts? Ifall borgerliga partier arrangerar medlemsmöten och det kommer hundratalet personer brukar de flesta inbjudna redaktioner avböja med mindre att det är en framträdande gäst på plats av ministers rang och värdighet. Vad är nyheten i att moderater kräver sänkta skatter eller att folkpartister pratar om vikten av bättre skola, brukar det sägas. Med samma typ av resonemang går det att undra vad som är det oväntade med att S-märkta riksdagsledamöter kräver höjda skatter eller regeringsskifte?”

Och den slutsats som dras lyder: ”Är det inte dags för en debatt om det orimliga i att vänstersidan med ekonomiskt stöd från fackföreningsrörelsen i praktiken får en hel dag för egna politiska framträdanden under rätt okritiska former som på inget sätt har sin motsvarighet i något liknande för de borgerliga! 8 maj är det tänkt att Alliansen ska lyfta fram sig själv på olika håll landet runt. De som arrangerar lokala möten och sammankomster kan dock räkna med att på få ställen kommer tidningar, radio och TV för att återrapportera om vad som står på plakat och vilka krav som framförs av inbjudna talare. Och de flesta redaktioner gör nog en rimlig nyhetsvärdering. Frågan är bara varför man inte gör en sådan inför 1 maj utan istället fortsätter med den årliga hovjournalistiken denna röda dag.”

Inlägget på Politikerbloggen finns i sin helhet här. http://www.politikerbloggen.se/direkt/debatt/

måndagen den 3:e maj 2010

Kritisera Östros i sak, inte som person

Dagens nyhetsrapportering har varit ganska upptagen av den rödgröna oppositionens skuggbudget och kommentarer till denna. Det går naturligtvis att ha en mängd synpunkter på en politik vars bärande fundament är högre skatter och mer i bidrag. På en punkt får man ändå rikta beröm. De tre partierna har lyckats leverera en struktur till gemensam ekonomiskpolitisk plattform som det nu går att räkna på. Kraften i Alliansens samarbete har tvingat fram ett koalitionsbyggande vänstersidan aldrig tidigare förmått sig till. Det är inte längre socialdemokraterna som på nåder bjuder in miljö- och vänsterpartiet att vara med på delar utan nu tvingas S inom bärande områden anpassa sig efter MPs och Vs krav.

Som ledamot av kulturutskottet var det intressant att notera de rätt begränsade skrivningar som förekommer i det rödgröna dokumentet. Vid debatter och i kammaren slår man sig gärna för bröstet men när det gäller skarpa förslag är det mer tunnsått. Det är huvudsakligen gamla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som återanvänds. Tidigare gavs arbetslösa akademiker en chans via det så kallade accessprojektet. Det kommer nu tillbaka. Det talas också om lönebidragsanställningar. Därmed ger man åter uttryck för att kulturen inte är en vanlig arbetsmarknad bland många andra. De jobb som uppstår kommer tack vare bidrag och växer inte fram på egna meriter. Arkiv och museer blir platser där universitetsutbildade placeras innan de kan få jobb hos arbetsgivare som anställer dem för det de kan. Kulturen blir en budgetregulator. Fantasilöst!

I något av alla nyhetstelegrammen som flimrat förbi noterade jag att Svenska kyrkan påstods ha uttalat sig välvilligt om budgetförslaget. Naturligtvis har inte landets enskilt största trossamfund tagit ställning till vad S, V och MP kokat ihop däremot har enskilda tjänstemän kommenterat detaljer. Och det kan man naturligtvis göra. Åsikter ingen dock skall räkna med sanktioneras av Kyrkostyrelsen eller något annat organ. Beröm utdelades för att klimatsatsningar skall göras i andra länder utanför dagens biståndsbudget. Det är alltid vanskligt när Svenska kyrkan uppfattas ta ställning i starkt partipolitiserade frågor. Att kommentera den rödgröna oppositionens aktstycke är ju ett tillfälle då man också kunnat välja att ligga lågt. Oklart är ifall exempelvis Baptistsamfundet eller romersk katolska kyrkan skickat ut pressmeddelanden. Svenska kyrkan med sitt starka engagemang för ungdomar hade ju också med rätta kunnat kritisera att arbetsgivaravgiften för dem upp till 26 år nu skall dubbleras. Det gör det svårare för många att komma in på arbetsmarknaden. Eller det hade också gått bra att ha synpunkter på att avskaffat RUT-avdrag kan leda till att människor som nu fått jobb inom hushållssektorn kommer att sparkas.

Ibland kan det dock gå till överdrifter med kritiken. Från Allianshåll hörs klagomål över Tomas Östros och hur tråkig han uppfattas. Samtidigt är det ju S-väljare han skall attrahera och då gör det kanske inget att borgerliga personer retar sig på honom. Sedan tiden vid Uppsala universitet känner jag honom. Jag kan ha synpunkter på Östros politik men som person är han trevlig. Det är för övrigt rätt många politiker där mediebilden inte alltid överensstämmer med verkligheten. Jag tillhör dem som även fortsättningsvis tänker kritisera Östros i sak och inte som person.

En bra kommentar till den rödgröna politiken gav dock arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin via Facebook. Han ”noterar att Östros vill spara en miljard på coacher och lotsar hos arbetsförmedlingen. Det är klart, i ett läge med 1,2 miljoner jobbyten så ska väl af ägna sig åt annat än att förmedla arbete. Skönast är dock förklaringen till att de rödgröna skär ner på lotsarna: ’de har inte fungerat’. Lotsarna införs i introduktionen av utlandsfödda den 1 jan 2011. Men Östros är väl så framsynt att han redan nu vet resultatet...”

söndagen den 2:e maj 2010

Toblerone - Clegg

Morgontidningarna är fyllda av artiklar om de samlade vänsterkrafternas upptåg under första maj. På goda grunder kan nyhetsvärderingen ifrågasättas. Vanligtvis brukar ju helsidor sparas till det som är nytt och oväntat. Att S-ledaren Mona Sahlin vill höja skatter, vänsterpartisten Hans Linde se en invandringspolitik med öppna gränser långt bortom det som varit en svensk samförståndslinje och förre ministern Leif Pagrotsky vill ha en rödgrön regering känns inte precis som de stora avslöjandena. Samma gamla vanliga vänsterpolitik dammas nu av medan reporterblocken fylls med citat och TV och radio återsänder väl valda delar av de framförda budskapen.

Ibland finns det dock anledning att lyssna extra noga. Ett av Mona Sahlins utfästelser var att det som kallas skattegapet mellan pensionärer och inkomsttagare skall minskas ifall det blir en rödgrön regering. Vad innebär det? Skall man räkna med skattesänkningar ifall det blir regeringsskifte? Är det inte långt troligare i så fall att andra skatter kommer att höjas för att uppnå den av socialdemokraterna önskade utjämningen. Sedan 2006 har Alliansregeringen hittills sänkt inkomstskatterna fyra gånger och skatten för pensionärer två med en tredje sänkning presenterad i vårbudgeten att börja gälla 1 januari 2011. Vid ett regeringsskifte är nog det omvända att vänta, höjningar istället för sänkningar.

Britterna går till val några månader före oss i Sverige. 6 maj skall ett nytt parlament utses. S-ledaren Gordon Brown har det kämpigt. Enligt de flesta opinionsmätningar ligger hans parti först på tredje plats. Även om det är historiskt låga siffror för labour kan systemet med majoritetsvalkretsar ändå ha en gynnande effekt som delvis kan dölja en del av problemen. Där finns en stor likhet med de svenska socialdemokraterna. Även om oppositionen för närvarande har viss ledning beror det ju inte på S. Tvärtom, så här lågt har partiet inte befunnit sig på 80 till 90 år. Det är nivåer från 1928 som tangeras. Lokomotivet på vänstersidan är för närvarande miljöpartiet.

Även Storbritannien har sin tredje kraft i liberaldemokraterna och dess partiledare Nick Clegg. Även om det går hyggligt för det utmanande konservativa partiet så strömmar de besvikna labourvälajarna i väg åt två håll. Nick Clegg har också skickligt lyckats profilera sig gentemot det han beskriver som de två gamla partierna under de tre mycket uppmärksammade TV-debatterna. Tydligt har dessa också visat de retoriska skillnaderna mellan våra båda länder. Den brittiska stilen är mer ledig och mindre tyngd av en massa procentsatser. Partiledarna söker mandat för vad de vill göra framåt. Det handlar om att måla upp en vision av vilket samhälle som eftersträvas. Och där har de två stora partierna varit mer framgångsrika. De konservativa vill att det skall löna sig att vara skötsam och ta ansvar med mindre stat och mer civilt samhälle medan labour lutar sig mot traditionell S-politik med offentliga ingrepp och pekpinnar. Även om Nick Clegg lyckas charma och det finns något sympatiskt i att vara outsider blev han i debatterna ofta svaret skyldigt då det handlade om svåra frågor som invandringspolitik, försvar och skatter.

Det finns en brittisk lärdom att dra i svensk politik. Så länge MP tillåts agera något slags tredje kraft kommer de gröna att ha luft under vingarna. Det är när den besvärliga verkligheten med sina avvägningar inom exempelvis skolans, försvarets och ekonomins områden skall beskrivas som problemen kommer.

En valrörelse med inriktning på sakfrågor är därför farligare för vänsterexperimentet än att det blir verbal pajkastning. När skratten nu tystnat bland borgerliga anhängare över uttryck som ”tobleronepolitik” finns det anledning att fundera igenom ifall det är så effektivt att bli direkt personlig. Har inte Mona Sahlin tillräckligt med internt motstånd inom sina egna led? Alliansföreträdare som sprider plumpa och nedsättande uttryck om sina motståndare kan möjligtvis få en och annan spexare på sin sida men riskerar att sluta oppositionens led mot en gemensam fiende. Den som är övertygad om kraften i de egna argumenten och som känner sig trygg i vilken som är den fortsatta färdriktningen behöver inte vinna genom att vara grov. Då räcker det talade som skrivna ordet gott i sig. Plakatpolitiken och en Hans Linde (V) som önskar regeringen en riktig skitdag kan med varm hand överlämnas åt den röda sidan. För det som visades upp 1 maj hade litet nyhetsvärde och var inte ens roligt.