måndagen den 29:e juni 2009

Bland kassar med barnböcker

Det lilla huset på gården har rensats. Hustrun har velat kasta. Själv har jag försökt rädda undan kartonger genom att bära ut dem till ny lagring, fast den här gången i det gamla kostallet. Plötsligt hittade vi papperskassar med barnens gamla böcker. Där var en påse, och så en till och slutligen hade åtta eller nio rätt tungt lastade sändningar stuvats om.

Det väcker minnen att bläddra i det man läste tillsammans för tio, tolv år sedan. Samtidigt finns det kvalitet i välgjorda barnböcker som gör att de klarar tidens tand bättre än mycket annan litteratur. De blir gärna tidlösa.

Precis när barnen var små kom de första böckerna med Mulle Meck av Georg Johansson och Jens Ahlbom. Ett antal gånger har vi läst hur det byggts hus, bil eller flygplan. Mamma Mu av Jujja och Tomas Wieslander med bilder av Sven Nordqvist brukade uppskattas ifall man i samband med högläsningen gav kråkan och kossan olika röster. Något av favoriten var Lars Klintings Castor. Den lilla figuren bakade, snickrade, målade och odlade till innehållsrika bilder och ett enkelt språk. Varje bok kunde läsas ett par tre gånger innan barnet, eller mer troligt pappan, somnat.

Att läsa för sina barn är något mycket fint. Man kommer samman och delar en gemensam upplevelse. Tillsammans är det en upptäcktsfärd både i det boken handlar om som språket. Repetitionen, att göra om något, skapar trygghet och känsla för tradition. Uppmaningen är enkel: Läs, och läs gärna för varandra.

Längre ned i några av kassarna ligger Astrid Lindgrens böcker: Emil, Bullerbyn och Saltkråkan. I allt det till synes enkla och ganska vardagliga finns ändå bilder och glimtar både av hur liv varit och hur liv skall levas. Och stor litteratur handlar gärna just om öden. Allt är inte stora volymer och händelser om krig och fred utan just detta vardagliga som att baka eller sy. Eller för den delen njuta av svensk sommar invid glittrande vatten som just Saltkråkan!

fredagen den 26:e juni 2009

Gränshinder och Krigsoperan

En synnerligen solig eftermiddag, med skrattande människor badande i älven, samlades åttiotalet företrädare och tjänstemän för Nordiska rådet i Joentalo strax utanför Tornio. Under några timmar skulle Märkesåret 1809-2009 uppmärksammas genom samtal kring aktuella nordiska frågor. Kvällen avslutades med den nyskrivna Krisoperan uppförd vid strandkanten i Haparanda. Texten, präglad av en stor portion allvar, några nävar pretentiösa litterära formuleringar samt ett par mått tornedalsk buskis, är skriven av Bengt Pohjanen som själv fanns på plats. Musiken, komponerad av finländaren Kaj Chydenius, imponerade mer på mig. Här finns ett tonspråk som lånat friskt från många genrer.

Politiskt har de senaste åren intresse och fokus visats de gränshinder som finns i Norden. Det handlar inte alltid om stora och allvarliga utmaningar, men många vardagsbekymmer som kan vara nog så knepiga för de drabbade även om dessa i sig inte alltid till antal är vidare många. För knappt två år sedan inrättades ett särskilt Gränshindersforum. Olika nordbor har hört av sig med sina bekymmer. Dessa har sedan sammanställts och ärendena har benats ut - vad är skapat på politisk väg och genom lagstiftning? Ole Norrback, tidigare minister i Finland och respekterad person, är ordförande. Inför de i Joentalo församlade gav han muntligen och skriftligen exempel på både sådant som lösts och sådant som väntar på en lösning. I vissa fall kan det hela kanske rent av vara olösligt. Särskilt viktigt är det att komma vidare för boende i gränsbygder som Tornedalen och Öresundsområdet.

Det handlar exempelvis om konkurser. Då danska Sterling tvingades avveckla verksamheten behandlades anställda från de olika nordiska länderna på olikartat sätt, till nackdel för personal i Sverige och Norge.

Arbetsrehabilitering är svårt för en gränspendlare att få i ett annat land. Till 2010 kan det vara möjligt med en lösning. Danmark har öppnat för att tillåta finansiering i exempelvis Sverige.

Vaktbolag har inte kunnat få tillstånd att bedriva verksamhet i annat land vilket exempelvis omöjliggjort värdetransporter mellan Sverige och Finland fast Haparanda och Tornio i praktiken vuxit samman. Ändring är på gång! Bra för exempelvis Ikea.

Mellan länderna förs en hel del drycker i pantbelagt emballage. Frågan om gemensam nordisk pant utreds.

För egen del har jag många gånger uppmärksammat de bankavgifter som finns som ett speciellt och irriterande gränshinder i Öresundsområdet. Det noteras att bland annat Danmark har sina egna regler. Trist nog konstateras av Ole Norrback att det är svårt att bedöma möjligheten av en lösning till 2010.

Ytterligare ett tiotal områden listas, bland annat ifråga om utbildning samt skattefrågor. I vissa fall går det att räkna med en positionsförflyttning framåt, i andra fall att man står kvar på stället eller rent av backar.

Det är viktigt att kampen mot gränshinder inte bara får bli vackra men till intet förpliktigande formuleringar. Det handlar nu kanske mer om politisk vilja. Från parlamentarikerna i Nordiska rådet är budskapet klart och entydigt. Det gäller att de signalerna också fångas av respektive lands regering. Att ta bort hinder och riva barriärer måste vara politiskt prioriterade uppgifter. I Norden och inom EU!

torsdagen den 25:e juni 2009

Bland kalvarna på kalfjället

De små renkalvarna är inte mer än sex till åtta veckor gamla. Lätt skällande letar de efter sina familjer då bortåt 1000 djur springande samlats i hägnet uppe på kalfjället. Det är strax midnatt, det var midsommarhelg för några dagar sedan och solen lyser för fullt och blänker i fläckarna av vit snö. Sedan ett par timmar tillbaka fångas de små in för att märkas i öronen vilken familj i Samebyn de tillhör. Så har skett under många hundratals år även om en del av hjälpmedlen förändrats. Dåtidens långa fotvandringar har ersatts av femton minuters helikopterfärd från Abisko. På fjället finns både motorcyklar på fyra hjul som satellittelefon. Elden sprakar dock som den alltid gjort och kokkaffet smakar starkt. Vid byxornas jeanstyg dinglar utsmyckade knivskidor.

Den samiska renskötseln präglas på många sätt av en skickligt utförd balans mellan det traditionella, hävdvunna och invanda å ena sidan och det nya, moderna och föränderliga å den andra sidan. I min hand har jag Magasin Sápmi med temat näringsliv. Här speglas ambitionen att kombinera gamla uttrycksformer med andra material och en ny tids bredare smak. I ett Sverige med kanske 20 000 samer och totalt 80 000 i det nordiska närområdet gäller det att finna fler kunder och konsumenter. I tidningen beskrivs bland andra kläddesignern Lis Tapio Pittja och om slow food i Mittådalen Sameby.

För samer som alla andra folk gäller det att fundera kring det som skapar identitet, samhörighet och koppling. Även om släktskap är ett viktigt sätt att finna sina rötter är det i allra högsta grad vanskligt med blodsmystik. Ett mer sympatiskt sätt i en internationell tid är personens egna upplevda koppling. Den är exempelvis svensk som känner sig som svensk och som delar det som kan beskrivas som svenska värderingar.

Språk är också något som i allra högsta grad binder samman. Det är därför begripligt att Sametinget både uttrycker glädje över regeringsuppdraget att informera om Sveriges minoritetsspråk som att särskilt locka till nyfikenhet inför samiskan. Myndigheten har precis presenterat en språkhandbok för att bevara språket. Därmed har också en strategi lagts fram för att långsiktigt försöka säkra samisk kultur och närvaro.

På kalfjället under midnattssolen varvas samiska med svenska och finska. Och i bakgrunden hörs även renkalven som med sitt lätta skällande i natten söker efter sin mamma och sin flock.

torsdagen den 11:e juni 2009

Drygt 13 000

Nu är europavalet färdigräknat! Det finns både bra som dåliga saker att notera. En liten uppgång för moderaterna jämfört med för fem år sedan, drygt 13 000 som kryssade mig samt socialdemokraterna som fortsatte att backa och med 24,41 procent befinner sig på partiets lägsta nivå sedan tidigt 1900-tal och den allmänna rösträttens införande.

För egen del innebar europavalrörelsen mycket resande, många möten och på åtskilliga ställen en god gemenskap. Allt kan inte nämnas men några särskilda bilder finns ändå kvar på näthinnan: Sista dagens utdelning av material i Simrishamn då Ian, Robin, HW och Johan gjorde en stor insats. Det var kul. Systembolaget i Ängelholm fredag 5 juni då folk verkligen var glada. Skurupsmoderaterna som arbetat hårt under Åsas ledning och tyvärr inte fick bättre utdelning, oförändrat resultat kan kännas orättvist när man borde förtjäna en stor framgång!

En slutsats som kan dras är att vi skånemoderater var splittrade ifråga om kandidat. När personkryssen räknas är bilden en helt annan än i Västra Götaland: Det är en hagelsvärm av kryss i alla riktningar. Ju längre bort från min egen riksdagsvalkrets i Norra och östra Skåne desto svårare att bli kryssad (med vissa variationer). Visst känns det tillfredsställande att ha ett starkt stöd i riksdagskommunerna men tråkigt att det ändå inte gick bättre. En förklaring kan naturligtvis vara att det är mycket svårt att nå fram i mediebruset. Skåne är inte ett gemensamt område mer än på pappret. Kvällsposten och Sydnytt är det enda som är gemensamt för hela regionen, i övrigt lever och verkar alla i olika mediala sammanhang. Genom insändare, debattartiklar och nyheter i riksdagsvalskretsen (huvudsakligen NST/HD, Norra Skåne och Kristianstadsbladet) vet folk vem jag är, utanför är det långt färre. Och då har inte bussreklam hjälpt till i tillräcklig omfattning. Pikant är också att lokala NST/HD under de senaste dagarna efter valet redan haft tre artiklar och en ledarkommentar som handlat om eller berört mig mot två artiklar under hela valrörelsen! Onekligen har det varit svårt att komma igenom!

Jag träffade Hillevi Larsson (S) som inte heller lyckades bli Skånes kandidat i europaparlamentet. Hon konstaterade att nu får vi återgå till det viktiga riksdagsarbetet. Och så är det! 13 000 kryss är ju dessutom runt 1500 fler än Olle Schmidt som från en andraplats på folkpartiets lista återvalts till europaparlamentet. Så är det att hamna i skuggan av andra kandidater. En av 18 i europaparlamentet är från Skåne och Blekinge med 1,5 miljoner invånare – det är dåligt!

Mycket av eftervalsdebatten har redan kommit att handla om piratpartiet. Vilka lärdomar kan dras? Utifrån ett moderat perspektiv finns det anledning att fundera kring integritetsaspekten. M har alltid varit ett parti som just slagit vakt om den lilla människan och dennes privata sfär och varnat för ett kontrollsamhälle. Idéerna och de bärande principerna finns kvar, däremot är det ju uppenbart att alla inte uppfattat det som så. Samtidigt gäller det att inte stirra åt endast ett håll. Mot slutet av valrörelsen var det uppenbart att pensionärerna som grupp också kom att reagera. De uttryckte besvikelse över den ekonomiska utvecklingen och var enkelt uttryckt förbannade över europaparlamentarikernas arvoden. Bland första- och andragångsväljare finns också en tilltagande oro över en förhållandevis hög ungdomsarbetslöshet. Det är inte förvånande att eftervalsundersökningen visar att inrikespolitiska överväganden haft stor betydelse för moderater samt att just M hade svårast att mobilisera sina väljare.

I Skåne är moderaterna numera största parti. Gott och väl. Samtidigt kan sverigedmeokraterna notera framgångar överallt. I många kommuner i Sydsverige är partiet faktiskt större än piraterna. Det finns således en stor fara att alla blickar mot studentkorridorerna i Lund och missar alla väljare i villaförorterna och höghusområdena som i besvikelse och frustration valt sverigedemokraterna. Skåne, Kronoberg, Blekinge, Gävleborg och Örebro är några av de län där SD är över fyra procent!

För M gäller det nu att verkligen göra som man tidigare sagt: Man skall förhålla sig till samhällsproblem och medborgarnas frågor inte till andra partier. Valresultatet är ett tydligt tecken på att det finns problem och utmaningar att hantera.

måndagen den 8:e juni 2009

Dagen efter

Hur sammanfattas en valrörelse på drygt tio veckor som avslutas med 21 dagar av spurt? På Sundstorget i Helsingborg ställdes på valdagen frågor till Jan Andersson (S), Niklas Karlsson (S) och mig. Och det 30 sekunder långa svaret är lika relevant före som efter sammanräkningen.

Europavalet är viktigt därför att besluten påverkar vår vardag. Ökat deltagande, på sina håll med åtta till tio procentenheter, är därför bra. Det visar att partierna och debatterna haft inverkan.

För alla som deltagit i kampanjverksamheten handlar det om att göra något tillsammans för det man tror på. Med blå jackor eller på annat sätt självmarkerande arbetas det för att sprida idéer och tankar samt besvara frågor som ställs av medborgare. Gemenskapen skänker hela tiden ny energi.

Det är också trevligt att möta schyssta motståndare även om inte alla åsikter delas. Jan Andersson har varit ett socialdemokratiskt föredöme i Skåne. Sämre är det med rena personangrepp och ett grovt språk som utger sig för att vara humoristiskt eller raljant men som enbart är taskig prosa i bloggens form. SSU och den socialdemokratiska huvudsponsorn LO har också attackerat Fredrik Reinfeldt på ett lågt sätt. Här går det verkligen att tala om negativt kampanjande.

För egen del går det inte att undvika att känna viss trötthet efter så många veckor av fulltecknad almanacka och åtskilliga aktiviteter varje dag. Dessutom ett dåligt samvete med tanke på tvätten, gräsmattan och dotterns kommande studentavslutning.

47,5 procent på moderaterna i det egna valdistriktet Magnarp piggar upp. Dessutom med ett valdeltagande på över 50 procent. Moderaterna är största parti i Skåne och socialdemokraterna är endast fjärde störst i Stockholm. Fem av moderaternas bästa kommuner ligger i Stockholmsområdet och fem i Skåne: Vellinge, Lomma, Båstad, Ängelholm och Höganäs. Det går att vrida och vända på siffrorna till både sin fördel som nackdel.

Piratpartiet blev den virtuella ungdomsgården. Och det har känts ett tag. Det skall bli mycket spännande att se vad som kommer att uträttas under det första året i europaparlamentet. För partiet har ambition att ställa upp i riksdagsvalet och då kommer det inte att bli lika enkelt. Framför allt måste det då gå att visa på att erövrat inflytande nu används till något vettigt. Junilistans sammanbrott är ju ett tecken på att det är lika lätt att fånga flyktiga opinioner som att bli av med dem. Piratpartiet blev utöver den starka Internetintresserade kärnan en samlingsplats för blandade grupperingar. Att media mot slutet stämplade ”vinnare” på valsedeln gjorde inte saken sämre. Är partiledningen smart försöker man nu snabbt nyansera debatten i enlighet med exempelvis önskemål om integritetsdirektiv inom EU, handlas det oklokt får underströmmen av total frihet på nätet forsa fram. Ett rätt avgörande val står således mellan syfte eller show.

Visst har moderaterna tappat röster och väljare även hit. Jag tror dock inte att det förklarar det opinionsmässiga ras som började cirka fyra veckor före valet och sedan accelererade. Då skall nog tittas i annan riktning. På torget märktes nämligen en tydlig skiftning hos litet äldre väljare. Det fanns en upprördhet över både europaparlamentarikernas arvoden som pensionärernas ställning. Även om jag inte håller med om kritiken mot regeringen ifråga om pensionärernas beskattning så har ifrågasättande varit effektivt. Här tror jag det finns en rätt stor grupp som långt in i valet hade tänkt välja M med fredstanken och brottsbekämpningen som grund men som valde att stanna hemma eller proteströsta.

I nationella media speglas ju valrörelserna huvudsakligen genom det som sker på Sergels torg och Östermalmstorg hävdas vara norm för hela riket. Det gör att tendenser i andra delar av landet lätt går förlorade. En sådan är sverigedemokraternas relativa framgångar i Sydsverige. Här finns något att fundera kring. Risken är stor att det som vanligt kommer att beskrivas som något kuriöst bygdefenomen av samma slag som när en kattunge fötts med fem tassar. Här nere förstås däremot allvaret och konsekvenserna. Utan piraterna hade sverigedemokraterna tagit plats i europaparlamentet.

I det klassiska radioprogrammet Ring så spelar vi brukar alltid någon avslutningsvis försynt fråga: Får man hälsa? Det gör jag! Tack alla som osjälviskt, entusiastiskt och hårt arbetat i denna valrörelse. Tack till min familj. Nu kommer jag hem!

fredagen den 5:e juni 2009

Kul och kall kampanjdag

När klockan ännu en fredagsmorgon ringer 4.45 vore det lögn att hävda att man inte kände sig en smula trött. Det är en seghet som sitter kvar i kroppen fram till man tänker på hur kul det är att i valtider träffa intresserade medborgare och glada moderata kampanjarbetare. Då ökar tempot. Forskning visar också att politikerföraktet sjunker under valår. Förklaringen är enkel, då sker fler möten än annars.

Fredagen innebar kaffe och macka på Ängelholms station tillsammans med åtta-tio från M-föreningen. Folk tog både material som stannade till för samtal och fika. På plats var bland annat Gun Bexell, Åsa Herbst och Birgitta Olsson. Jag stod där från sex och det krävdes ordentlig upptining en dryg timme senare då vinden onekligen var kylig.

Med min riksdagskollega Margareta Pålsson, som gjort en kämpeinsats under detta europaval, bar det sedan iväg till Perstorp. De senaste dagarna har jag träffat ett antal norska medborgare som beklagande erkänner att de faktiskt inte får rösta i detta val även om de stödjer M lokalt och regionalt. I Perstorp hittade jag ett nytt sådant par som ville tala om ledare jag en gång i tiden skrivit i NST. De var mycket uppskattande. Men rösta kunde de inte. De hade bott i Sverige sedan 1969!

Våxtorps marknad bestod som vanligt av långa rader av stånd med allt möjligt. Laholmsmoderaterna hade lagat Fredrik Reinfeldts korvgryta som förbipasserande bjöds på tillsammans med moderatkvinnornas europakokbok. Här bjöds också på alla vädertyper från kraftigt slagregn, över till hagel och sedan mycket hård vind för att en stark sol tillslut skulle få dominera.

Kampanjdagen avslutades med besök vid Systembolagen i Höganäs respektive Ängelholm. Faktiskt inte så mycket folk som jag trott timmarna före stängningsdags och så med lördagen som helgdag. Kanske inte alla noterat detta med stängd lördag? Stämningen var synnerligen god med många som sa sig redan röstat eller i vart fall bestämt sig för parti och person. I Ängelholm påminde det väldigt mycket om valet 2006 då jag även då sista dagen stod utanför Systembolaget. Och det valet gick som bekant riktigt bra!

Vad får en person att välja politik? Självklart därför att man önskar uträtta något utifrån egna idéer och tankar. I europapolitiken handlar det exempelvis om att ta bort gränser, riva hinder och använda samarbetet där det behövs som exempelvis ifråga om kampen mot brottsligheten eller för en bättre miljö. Men bra politik handlar också om möten och tankeutbyten. Det är sådant som sker under en bra kampanjdag! Förhoppningsvis kommer denna lördag att bära med sig mer av detta. För ännu en smula trött bär det nu av mot Broby marknad och sedan Simrishamn. Och en hel del affischering inför morgondagen då vallokalerna öppnas.

torsdagen den 4:e juni 2009

Stem på Mette!

På onsdagen var det dags att tura. För läsare av denna blogg hemmahörande norr om Hallandsås finns det kanske anledning att förklara begreppet. Tura är ju att sitta på färja mellan exempelvis Helsingborg och Helsingör för att äta och dricka gott samt umgås med trevliga personer. Vid min sida fanns ett halvdussin unga engagerade valarbetare från Danmark tillsammans med sin toppkandidat Mette Abildgaard (född 1988). Hon och jag är vänner på Facebook och jag följer hennes späckade schema som verkligen imponerar. Genom insamlingsverksamhet finansierar hon sin valrörelse. Det är kryss som avgöra då konservative folkeparti endast har ett mandat i europaparlamentet och Mette står på fjärde plats på listan. För alla i Danmark är hon ett mycket gott val!

Ute på Öresund konstaterade vi också att koldioxidutsläppen från färjan inte syntes. Det är dock inte detsamma som att inga avgaser existerar eller drabbar oss utan enbart att väder och vind avgör huruvida det blåser in över den svenska eller danska sidan. Tydligare än så kan det knappast illustreras hur viktigt att miljö- och klimatarbetet hanteras gemensamt. Här kan EU göra mer! Mette och jag har ett litet valklipp på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=ljdq-MS7Sbg

För någon dag sedan fick jag meddelande om att jag utsetts till hedersmedlem i Kvinnojouren i Ängelholm efter att Kajsa Påhlman tidigare i år avlidit. Jag är stolt över denna utnämning. Kvinnojouren i Ängelholm firar 25 år och bygger därmed på ett starkt engagemang långt före den här typen av problem och svårigheter kom att uppmärksammas i samhällsdebatten. Det handlar också om enkla regler och förhållningssätt: Man slår inte! Kajsa som var en eldsjäl inom många organisationer i Ängelholm dog för några månader sedan i 90-årsåldern. Hon var med om att dra igång Kvinnojouren i kommunen. Att nu få bli den andra hedersmedlemmen är i det sammanhanget förpliktigande. Min tidigare kollega på NST Birgit Björneskog har under många år också varit föreningens revisor!

Torsdagen innebar kampanjbuss genom Skåne. Det kändes bra att stanna och dela ut material. Många glada kommentar och utrop om både röster som kryss. Det blev Malmö-Lund-Helsingborg-Hässleholm-Kristianstad. Med på resan kom även biståndsminister Gunilla Carlsson. Ja, och så var det en jättekanin också: http://www.youtube.com/watch?v=8qFyrS41Gh4&feature=player_embedded

onsdagen den 3:e juni 2009

Sydnytt och Radio Båstad

I Höganäs fanns Marie Ljung, ordförande för Kullamoderaterna, och Peter Kovacs, kommunstyrelsens ordförande, på plats då migrationsminister Tobias Billström och jag mötte 50-60 gymnasieelever. Det blev bra frågor samt god dialog som visade att just gemensam flykting- och asylpolitik är någonting viktigt inför både europaparlamentsvalet som det kommande svenska EU-ordförandeskapet.

Onsdagen började annars med kampanjande vid pågatågsstationen i Klippan. Fram till söndag är det viktigt att möta många medborgare och föra samtal.

Dagen innehöll också ett mycket intressant möte med Mariakliniken i Malmö som hjälper ungdomar med missbruksproblem. Förra året bistods 325 under 25 år. Jag fick möjligheten att träffa en mamma vars son börjat med cannabis. Nu har hon sett till att femtonåringen fått hjälp. Men det är skakigt och besvärligt att som förälder förklara hur ens eget barn börjar med droger. Hon är väldigt glad och tacksam för den hjälp hon fått. Men någon borde göra något åt narkotikan, säger hon. En av dem som ägnar sig åt behandling berättar om att det är enkelt att få tag i cannabis till förhållandevis låga priser i Malmö. Det är också lätt hänt att de som börjar strax ägnar sig åt heroin med mycket stora problem som följd. Nolltolerans mot narkotika är en viktig markering som gillas av mamman. Just genom att vara tydlig mot drogerna finns också en social profil genom att hjälpa och bistå de drabbade. Nolltolerans är inte riktad mot individer utan mot beteendet och företeelsen.

Intervju i Sydnytt: http://svt.se/2.33782/1.1579739/wallmark_vill_bekampa_brottsligheten?lid=puff_1579739&lpos=lasMer

På torsdagsmorgonen intervjuas jag i Radio Bastad:
http://www.radiobastad.se/V2/index.asp

tisdagen den 2:e juni 2009

Poliser hemma, poliser borta

Stod på ett regnigt Östermalmstorg och delade ut valfoldrar. Väntade på kulturministern. Tillsammans skulle vi övertyga människorna i denna del av Stockholm. Det droppade och plaskade. Plötsligt dök två poliser upp vid min sida. Hans Wallmark, sa den kvinnliga konstapeln. Det gick ju inte att förneka. Vi är här nu. Bra, sa jag tvekande. Lena har inte kommit än, förklarade jag vidare, men hon är nog här om en stund. Vi är här för dig, svarade den manlige polisen.

Plötsligt drog en obehagligt kall vind över torget. Att ministrar måste ha skydd och övervakning är något man vant sig vid även om det är trist för deras skull att ständigt leva i denna situation. Men europavalskandidater! Jag uppskattar Sverige för att vara ett öppet samhälle med möjligheter till olika åsikter och tankar. Det känns fel att behöva polisbeskydd.

Nu kom poliserna inte till någon större nytta. Varken kulturministern eller undertecknad upplevde något större hot. Någon gång hettade det till i argumenteringen, men aldrig hotfullt eller otrevligt. De två uniformerade stod en bit bort och kunde dock glädja föräldrar med småttingar till och från torget. För de stannade till och lät barnen prata med polisen. Det gillar jag!

Tidigare på dagen hade justitieminister Beatrice Ask och jag lagt fram en rapport med nio konkreta punkter på hur polissamarbetet i Europa kan förbättras. En sådan åtgärd är att kvinnomisshandlare som getts besöksförbud får bära med sig detta även vid flytt utanför Sverige. Detta tror jag ingen riktigt tänkt på förut. En annan sak är att fördjupa europeiskt samarbete när det gäller människohandel. Det är viktigt att involvera fler stater än bara EUs 27. Här måste man söka sig öster om Europa, mot Ryssland, Kaukasus och Turkiet samt Balkan.

Visst är det naturligt att säga nej till förslaget om ett europeiskt FBI. Det är inte nya myndigheter som behövs. Likadant är det med ett europeiskt CSI. Däremot kan det faktiskt behövas samordning och gemensam standard när det gäller bevis som kan användas i domstolar och rättegångar. Där kan det skilja sig mellan länderna i vilken del av DNA som används eller just när det gäller bevissäkring utförd av rättsmedicinare. Mer kan göras tillsammans!

måndagen den 1:e juni 2009

Stängda dörrar i öppet samhälle

Sol och varmt. Så kan dagen i Linköping och Norrköping sammanfattas. Till skillnad mot söndagen bjöd dock måndagen på flera utomhusaktiviteter. Det var materialutdelning och möten med människor.

På Rotary i Linköping gavs möjlighet att berätta om varför jag kandiderar i årets europaval. Det handlar ju inte minst om det faktum att europaparlamentet påverkar vår vardag. Med mig från arbetet i Nordiska rådet har jag också intresset av att försöka göra något åt gränshinder och riva barriärer. Ett sådant arbete för frihet behövs både i vårt närområde som resten av Europa.

Frihet är inte bara ett vackert begrepp att spara till ideologiska texter utan också något människor är beredd att kämpa för. Under eftermiddagen följdes nämligen valarbetet och mötena av två unga från Vitryssland hitbjudna av MUF. De befinner sig i Östergötland över valdagen 7 juni. Kommande från en av kontinentens diktaturer kan de följa praktiskt demokratiskt arbete. Och vi som har förmånen att träffa dem fattar vad utvidgning och EU betyder för de européer som står utanför.

I Norrköping deltog försvarsminister Sten Tolgfors . Vilken skillnad mot Vitryssland. Inga vakter, ingen misstänksamhet, utan ett helt vanligt samtal några politiskt intresserade emellan. Sedan satte han sig i egen bil och körde iväg. Ingen karavan med blåljus! Det är nog en bild av trygg stabil demokrati och öppet samhälle som muffarnas gäster för med sig hem till Vitryssland.

När folk fnyser åt dem som är politiskt aktiva, när den som kommer med en broschyr viftas undan, finns det skäl att betänka alternativet till vårt system. Inte så roligt!

Efter sammankomst med Sten Tolgfors var det dörrknackning på programmet. Trots att det var sen eftermiddag var det förvånansvärt få som var hemma. Kan bero på det vackra vädret eller också att Norrköping som spelar i samma fotbollsdivision som Ängelholm hade hemmamatch. De många stängda dörrarna ger dock perspektiv till diskussionen om felmarginalen i opinionsmätningarna. Att instituten inte ringer till mobilnummer utan enbart dem med fast abonnemang sägs missgynna piratpartiet. Att ingen svarar därför att de är ute och joggar, grillar eller är på en konsert borde i allra högsta grad missgynna moderaterna. På söndag vet vi hur mätningarna överensstämmer med verkligheten.

På tåget till Stockholm läser jag senaste numret av Fokus där till och med jag finns med på ett hörn.

På kampanjtåget

Befinner mig bokstavligt talat på kampanjtåget. X2000 mot Köpenhamn. Fast jag stiger av redan i Linköping för kampanjdag i Östergötland. Att möta medborgare och tala politik i skönt sommarväder är kul. Framför allt när det gäller något så viktigt som Europas utveckling. Det har betydelse vilket parlament folk i de 27 medlemsstaterna röstar fram. Att det blir föredrag på Rotary idag är också bra då närvaron på min egen klubb i Ängelholm varit litet si och så.

På flyget från Sturup igår befann sig även Gunnar Hökmark. Tja, kanske en kommande gruppledare för mig som företrädare för de svenska moderaterna. En bra tanke! Han var på gott humör och vi munhöggs som vi brukar göra. För hans del kommer nu debatt i TV på tisdag och radio på torsdag. Insatser som kan bli avgörande för M.

På väg till morgontåget sprang jag på rabulisten Stig-Björn Ljunggren som är en lika uppskattad person både till vänster som höger. Vi hann prata några minuter och enades om att europavalet är synnerligen svårbedömt. Talar man med kampanjande moderater så rapporteras god stämning och ett antal förtidsröstande. Stig-Björn sade att den åsikten har även socialdemokratiska kampanjarbetare – om S! Intressant. Mobilisering avgör.